Beskrivningar av goda svar: SV – Filosofi

15.9.2021

Preliminära beskrivningar av goda svar 15.9.2021

De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör en riktgivande beskrivning av de svar som förväntas på uppgifterna i provet. De är i första hand ämnade som stöd för den preliminära bedömningen. De preliminära beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svar. De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör inte en del av den uppgift om hur bedömningsgrunderna tillämpats på en enskild examinands provprestation som avses i Studentexamensnämndens allmänna föreskrifter och anvisningar. De preliminära beskrivningarna av goda svar är inte bindande för Studentexamensnämnden då grunderna för den slutgiltiga bedömningen fastställs.

Bedömning av svaren i studentexamensprovet i filosofi

Studentexamensprovet mäter hur de mål som definieras i grunderna för läroplanen har uppnåtts. Provet i filosofi hösten 2021 har utarbetats i enlighet med grunderna för gymnasiets läroplan 2015 (GLP15).

I bedömningen av ett studentexamensprov i ett realämne måste man beakta hur kognitivt krävande uppgiften är. Uppgifterna har utarbetats med beaktande av Blooms taxonomi om kognitiva inlärningsmål samt den variant av taxonomin som Anderson och Krathwohl utvecklat. I de här taxonomierna bedöms hur krävande den kognitiva process uppgiften kräver är på en hierarkisk skala i sex steg: vetande/erinring, förståelse, tillämpning, analys, bedömning och skapande/syntes. De två högsta nivåerna står i omvänd ordning i de två taxonomierna.

Filosofi innebär allmänt, abstrakt tänkande. Därför kan det vara en mycket krävande uppgift bara att förstå själva saken. Av denna orsak ska de ovan nämnda klassificeringarna enligt Blooms taxonomi inte ses som schematiskt hierarkiska i bedömningen i filosofi. De kunskapsmässiga färdigheternas olika dimensioner är nästan undantagslöst överlappande inom filosofin även om de uppgiftsdelar som kräver definition, beskrivning och förklaring i regel är snävare än de som kräver analys, diskussion och utvärdering.

Filosofiskt tänkande kan i allmänhet gestaltas som en serie öppna frågor och svar givna på dem. Därför bedöms i provet i filosofi dels examinandens förmåga att gestalta filosofiska frågor, dels hens förmåga att förstå och utvärdera svar på frågorna. Om examinanden i en uppgift ombeds utvärdera något filosofiskt påstående är det en väsentlig del av svaret att granska vilken fråga påståendet besvarar. Efter att korrekt ha gestaltat den bakomliggande filosofiska frågan har examinanden en klar utgångspunkt för att utvärdera grunderna för påståendet och visa på möjliga alternativa svar på frågan.

Det filosofiska tänkande som bedöms i studentexamensprovet kommuniceras språkligt. Därför ska man i bedömningen även fästa uppmärksamhet vid hur tänkandet presenteras. Presentationen bedöms på många olika plan, från textens litterära verkningsfullhet till styckeindelningen. Provet är emellertid inte ett prov i modersmålet, och en god skriftlig framställning är ett kännetecken på ett gott svar i filosofi endast i den mån den uttrycker gott filosofiskt tänkande. Ett gott svar i filosofi är omsorgsfullt genomtänkt. Detta innebär ofta flera olika drag hos svaret. De viktigaste är att svaret är träffande, enhetligt och övertygande.

Kärnan i ett gott svar är att det är träffande, det vill säga relevant. Goda kunskaper och god förståelse samt en träffande argumentation ger inte upphov ens till ett godkänt svar om de inte svarar på frågan. Därför är den viktigaste av de uppräknade dimensionerna att svaret är träffande.

Svarets enhetlighet har att göra med svarets struktur. Examinandens förmåga att begreppsligt strukturera problem och lösningar samt identifiera och utvärdera motiveringar syns i form av ett följdriktigt och flerdimensionellt svar. Ett enhetligt svar är också klart. I filosofiskt tänkande måste man kunna formulera frågor och svar tydligt.

Att svaret är övertygande innebär inom filosofin framför allt att argumentationen är av hög kvalitet. I argumentationens kärna finns filosofiskt godtagbara utgångspunkter samt tillräckliga kopplingar mellan påståenden och motiveringar.

Utöver i att svaret är träffande, enhetligt och övertygande syns ett gott filosofiskt tänkande i att examinanden har kunskap om begrepp och teorier och kan använda dem samt behärskar det fenomenkomplex som behandlas. Svarets formella och innehållsliga dimensioner är i filosofi nästan undantagslöst delvis överlappande så länge svaret uppfyller minimikravet på relevans, det vill säga träffar frågeställningen. Ett svar kan vara gott med tanke på de kunskapsmässiga färdigheterna, men presentationen av tankegångarna kan vara svag, eller tvärtom. Dimensionerna är emellertid inte helt oavhängiga av varandra eftersom presentationen, användningen av begrepp och kunskapen om fenomenkomplexet är förknippade med varandra.

På grund av den natur uppgifterna i filosofi har är aspekter som visar på mognad särskilt viktiga i svaret. Studentexamensnämnden har i sina föreskrifter för proven i realämnena gett anvisningar för bedömningen av mognad i svaren (https://www.ylioppilastutkinto.fi/images/sivuston_tiedostot/Ohjeet/Koekohtaiset/sv_foreskrifter_realamnena.pdf). Det är värt att notera att behandlingen av oväsentliga synpunkter i svaren sänker svarets värde enligt föreskriften.

Tabellen nedan kan vara till hjälp vid bedömningen då det gäller hur träffande, enhetligt och övertygande svaren i studentprovet i filosofi är. Dessa kriterier i kombination med de innehållsmässiga kriterierna bildar tillsammans en helhetsbedömning som uttrycks med det poängtal som ges för deluppgiften.

Dimension i bedömningen/Poängtal
0
25 %50 %75 %100 %
TräffandeSvaret svarar inte alls på uppgiften; uppgiften har väsentligt miss­uppfattats.Svaret har vissa kopplingar till frågans område, men det är oklart, förvirrat eller träffar inte saken.Svaret på uppgiften håller sig till frågan.Svaret visar på en klar förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar de mest väsentliga aspekterna.Svaret visar på en utmärkt förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar ingående de relevanta aspekterna och endast dem.
EnhetligtSvaret är splittrat och oredigt.Svaret tar upp en klart relevant aspekt. I övrigt är elementen i svaret slump­mässigt valda eller orediga.Svaret tar upp flera relevanta aspekter, men de har inte samman­ställts i en helhet. Svaret är ofta katalog­artat.De synpunkter som uppgiften berör har kopplats till varanda på ett följd­riktigt och mång­sidigt sätt. Resultatet är en koherent helhet som besvarar frågan.I svaret har de för uppgiften relevanta material­elementen ställts i relation till varandra. Begrepp och motiveringar bildar en konsekvent helhet som besvarar frågorna i uppgiften och vid behov beaktar även alternativa infalls­vinklar.
ÖvertygandeSvaret saknar motiveringar eller motiveringarna saknar koppling till de framlagda påståendena.De motiveringar som ges i svaret anknyter på något sätt till påståendena, men kopplingen mellan dem förblir oklar.Svaret har motiverats med förnuftiga utgångs­punkter och det finns en klar koppling mellan motiveringar och slutsatser.I svaret diskuteras de flesta relevanta motiveringarna. De har problematiserats och analyserats på ett förnuftigt sätt och argumenten har konstruerats korrekt.Problematiseringen och analysen av de relevanta motiveringarna är träffande och visar på ett insikts­fullt eget tänkande eller en ingående kunskap om traditionen.

Poängtal för studentexamensprovet i filosofi

Provet i filosofi omfattar nio uppgifter av vilka examinanden ska besvara fem. Provet består av två delar. Del 1 omfattar sex uppgifter. Var och en av de här uppgifterna ger 0–20 poäng. Del 2 omfattar tre uppgifter, som var och en ger 0–30 poäng. Examinanden kan besvara 3 till 5 uppgifter i del 1 och 0 till 2 uppgifter i del 2. Det maximala antalet poäng i provet är 120. För att nå detta poängantal måste examinanden besvara tre uppgifter i del 1 och två uppgifter i del 2.

I anvisningarna för poängsättning i beskrivningarna av goda svar nämns två eller tre separata fästpunkter för bedömningen, det vill säga poängtrösklar, vars syfte är att underlätta bedömningen. Antalet poängtrösklar beror på det maximala antalet poäng för deluppgiften, som alltid är delbart med fem. För de snävare delfrågorna som är värda 5 poäng finns det två poängtrösklar, vid 2 och 4 poäng, det vill säga 40 % och 80 %. Om poängtalet för en uppgift eller deluppgift är 10 eller mera används tre bedömningspunkter: 25–30 procent, 50–60 procent och 75–80 procent. Om en uppgift eller en deluppgift ger mer än 10 poäng ges också en karakterisering av toppoängen. Syftet med denna är att lyfta fram aspekter som gör det enklare att placera svaret inom det högsta poängintervallet (75–100 procent).

Uppgiftsspecifika poänganvisningar

Eftersom i provet i filosofi bedöms examinandernas eget filosofiska tänkande kan svaren öppna sig i många olika riktningar i nästan alla uppgifter. Därför är beskrivningarna av goda svar aldrig mer än riktgivande. Av samma orsak presenterar beskrivningarna av goda svar på ett omfattande sätt olika filosofiska synpunkter som berör uppgiften, även sådana som inte ingår i gymnasiekurserna. Målet är att ge lärarna som bedömer svaren ytterligare tips om vilka typer av filosofiska resonemang som på goda grunder kan ingå i svaren. Vilka saker som ingår i gymnasiekurserna och som examinanderna förutsätts ha kunskap om anges i samband med anvisningarna för poängsättning. I dessa delar har de ovan nämnda dimensionerna – att svaret ska vara träffande, enhetligt och övertygande – beaktats endast mycket knapphändigt. Det är dock motiverat att i bedömningen av varje del av provet granska såväl de kunskapsmässiga dimensionerna som dimensionerna i tabellen ovan.

Det finns olika slag av material till uppgifterna. I varje del av en uppgift anges på vilket sätt materialet ska användas. Om inga anvisningar ges om användningen eller om det uppges vara frivilligt att använda materialet, till exempel ”du kan utnyttja materialet”, är materialet avsett som inspiration. Då är det acceptabelt att examinanden låter bli att utnyttja materialet och det minskar inte på antalet poäng. Det är förvisso bra att märka att materialet också i uppgifter av det här slaget bidrar med information och att svaret ska innehålla motsvarande mångsidighet även om materialet inte har utnyttjats. Om examinanden trots uppmaning låtit bli att använda materialet i en deluppgift, dras alltid minst ett poäng av och svaret kan nå upp till högst 75 % av maximipoängen för uppgiftsdelen. Det kan också ges mer detaljerade anvisningar om användningen av material, där examinanden till exempel uppmanas att analysera eller jämföra materialet eller söka några särskilda drag, såsom argument, i det. I dessa fall kan den direkta poängminskning som följer av att anvisningarna inte följts vara större.

Uppgiftsdelarna är fördelade på två klasser. Om en uppgiftsdel ger 10 poäng eller mera bedöms den som ett essäsvar, om inte annat anges i uppgiften. Med essäsvar avses ett svar som är strukturerat som en essä: inledningen är en koncis presentation av ämnet, problemet eller argumentet, mittenpartiet består av en mångsidig behandling av saken och i slutet finns de slutsatser som grundar sig på behandlingen. Det går inte att ge några exakta anvisningar angående längden på en essä, eftersom svarets värde bygger på dess innehåll och en lämplig längd beror på många faktorer, bland annat den behandlade sakens natur och de avgränsningar examinanden har gjort. Det är emellertid värt att notera att en bra essä i en uppgiftsdel som ger 10 poäng inte behöver vara lika omfattande och mångsidig som i en uppgiftsdel som ger 20 poäng. Om en uppgiftsdel ger mindre än 10 poäng behöver svaret inte vara uppbyggt som en essä. I deluppgifter värda mindre än 10 poäng begränsas antalet tecken. Begränsningen gäller maximiantal tecken. Om det angivna antalet tecken underskrids sänks poängantalet inte, så länge sakinnehållet är tillräckligt. Om maximiantalet tecken väsentligen överskrids sänker detta poängantalet. I uppgifter med begränsat antal tecken kan examinanden förlora högst 2 poäng till följd av att hen överskridit maximiantalet tecken väsentligt. Om antalet tecken överskridits med 25–50 procent minskar antalet poäng med 1, och med 2 poäng om maximiantalet tecken överskridits med över 50 procent. Minskningen kan dock inte vara mer än 50 procent av maximipoängen för en deluppgift. Vidare minskar antalet poäng naturligtvis om svaret inte håller sig till saken.

Poängen för uppgifter som består av flera delar fastställs separat för varje deluppgift, om inte annat anges i uppgiften.

Del 1: 20-poängsuppgifter

1. Filosofiska påståenden 20 p.

Uppgiften korrigeras automatiskt. Rätt svar ger 2 poäng, fel svar ger 0 poäng. Nedan presenteras bedömningsgrunderna.

1.1 Enligt Kants deontologiska etik kan människan med hjälp av sitt förstånd formulera en allmängiltig morallag. 2 p.

  • Rätt  (2 p.)

Påstående 1.1 är rätt. Kant tror att det mänskliga förståndet när det är som bäst kan formulera en morallag. Han talar också om viljan som källa till en morallag, men med det avser han det praktiska förnuftet.

1.2 Regelutilitarismen är en lära där en handlings moraliska värde antas bygga på att man ovillkorligen följer givna regler. 2 p.

  • Fel  (2 p.)

Påstående 1.2 är fel. Enligt regelutilitarismen bygger en handlings moraliska värde inte på att man ovillkorligen följer regler, utan på den nytta en handling ger upphov till. Enligt regelutilitarismen är en handling moraliskt rätt om man genom att följa den regel handlingen bygger på allmänt taget kan nå största möjliga nytta för alla för handlingen relevanta parter. Även om det skulle vara motiverat att i alla situationer följa en viss regel är det i regelutilitarismen inte åtlydandet av regeln som gör handlingen rätt, utan den antagna nyttan av att följa regeln.

1.3 Ett sätt att berättiga samhällets existens har varit att hänvisa till hypotetiska naturtillstånd. 2 p.

  • Rätt  (2 p.)

Påstående 1.3 är rätt. Den nya tidens naturfilosofer som Thomas Hobbes, John Locke och Jean-Jacques Rousseau har hänvisat till hypotetiska naturtillstånd och med deras hjälp försökt berättiga någon viss maktfördelning i samhället.

1.4 Jämlikhet i fråga om utgångspunkter innebär strävan efter en så jämn fördelning som möjligt av inkomster och viktiga tillgångar i samhället. 2 p.

  • Fel  (2 p.)

Påstående 1.4 är fel. Påståendet beskriver jämlikhet i fråga om slutresultat. Med jämlikhet i fråga om utgångspunkter avses en situation där människor i princip har likvärdiga möjligheter att eftersträva sina mål i samhället. Människor behandlas inte ojämlikt till exempel utifrån kön, etnisk bakgrund, hudfärg, religion eller sexuell inriktning. Tanken om jämlikhet i fråga om utgångspunkter kan också inkludera ambitionen att utjämna utgångspunkterna så att exempelvis yttre omständigheter eller ekonomisk ställning inte hindrar en människa från att sträva efter sina egna mål.

1.5 En empirist kan inte på ett följdriktigt sätt omfatta idealismen. 2 p.

  • Fel  (2 p.)

Påstående 1.5 är fel. Empirismen är en kunskapsteoretisk ståndpunkt enligt vilken all kunskap bygger på erfarenhet och i sista hand på sinnesförnimmelser. Denna ståndpunkt berör inte frågan om hurdan verkligheten i sig är. Empirismen är därmed i princip förenlig med olika ontologiska teorier. Även om många empirister har varit materialister, Epikuros och Thomas Hobbes kan nämnas som exempel, har vissa empirister på ett följdriktigt sätt understött idealismen. Exempelvis biskop Berkeley kombinerade empirismen med idealism i sin tes: att vara är att varseblivas.

1.6 Om den globala skepticismen håller streck finns det ingen kunskap. 2 p.

  • Rätt  (2 p.)

Påstående 1.6 är rätt. Skepticism är en kunskapsteoretisk ståndpunkt enligt vilken det finns goda grunder att betvivla möjligheten till kunskap. Med global skepticism avses ståndpunkten att detta tvivel gäller möjligheten till kunskap på alla områden, det vill säga att tvivlet är globalt.

1.7 Om du vet något a posteriori, vet du det utan erfarenhet. 2 p.

  • Fel  (2 p.)

Påstående 1.7 är fel. I kunskapsteorin betyder uttrycket a posteriori ’efter erfarenhet’ eller ’utifrån erfarenhet’. Att veta något a posteriori förutsätter alltså erfarenhet.

1.8 Du är metafysisk realist om du anser att det finns något oberoende av dig. 2 p.

  • Rätt  (2 p.)

Påstående 1.8 är rätt. Med metafysisk realism avses en ståndpunkt enligt vilken det existerar entiteter oberoende av ett varseblivande eller tänkande subjekt. En metafysisk realist är därmed en person som tror att det finns entiteter som existerar oberoende av hen själv.

1.9 Följande slutledning är giltig: Om jag studerar filosofi är jag gymnasieelev. Jag studerar filosofi. Alltså är jag gymnasieelev. 2 p.

  • Rätt  (2 p.)

Påstående 1.9 är rätt. Slutledningen i fråga har formen modus ponens: Om A, så B. A. Alltså B. Sådana slutledningar är logiskt giltiga.

1.10 Förändring av det vetenskapliga paradigmet innebär att man övergår från pseudovetenskap till vetenskaplig forskning. 2 p.

  • Fel  (2 p.)

Påstående 1.10 är fel. Förändring av det vetenskapliga paradigmet innebär en sådan grundläggande, inomvetenskaplig förändring där tidigare teorier och forskning som bygger på dem blir ifrågasatta i ljuset av ny forskning. Pseudovetenskap eller kvasivetenskap betyder å sin sida verksamhet som förefaller vetenskaplig och som ofta uppträder i vetenskapens namn, men som inte uppfyller villkoren för vetenskaplig forskning.

I grunderna för gymnasiets läroplan 2015 (GLP15) anknyter uppgiften till alla kurser.

2. Berättigande av att stjäla från de rika 20 p.

Det är inte självklart klandervärt eller berättigat att stjäla från de rika till förmån för de fattiga. Det går att föra fram förnuftiga motiveringar för och emot. I ett gott svar beaktas emellertid att det är etiskt problematiskt att stjäla, även man på det sättet åstadkommer något gott. Det är förtjänstfullt att granska olika etiskt relevanta fall där någon stjäl till förmån för de fattiga. De granskade fallen behöver inte alls vara kopplade till folksagornas Robin Hood, utan namnet ”Robin Hood” kan tolkas som en generell hänvisning till en person som stjäl från de rika och donerar bytet till de fattiga.

Robin Hoods agerande kan jämföras exempelvis med Heinz dilemma. Där måste Heinz besluta om han ska stjäla medicin för att rädda livet på sin fru eller inte. Man måste emellertid beakta att Robin Hood inte står inför ett egentligt dilemma. Han kunde också göra något annat för de fattigas bästa.

Man kan på ett meningsfullt sätt närma sig uppgiften genom en eller flera av den normativa etikens moralteorier. Sådana är exempelvis dygd-, plikt-, konsekvens-, rättighets- eller kontraktsetikens teorier.

Ur dygdetikens perspektiv är det väsentligt att fråga om Robin Hood eller en människa som agerar som han kan vara dygdig. Robin Hood har åtminstone några dygder. Han är exempelvis modig och givmild. Det känns emellertid märkligt att en dygdig människa utan att blinka kunde stjäla och se det som ett naturligt sätt att göra gott.

Ur den kantianska pliktetikens synvinkel är det svårt att berättiga stöld från de rika, även om syftet skulle vara gott. Det är svårt att tänka sig att man kunde önska att stöld – eller ens stöld från de rika – skulle upphöjas till en allmän lag. Vidare förefaller det som om de rika för Robin Hood bara är medel för att förbättra de fattigas välbefinnande, och inte mål i sig. Det är möjligt att skärskåda situationen ur pliktetikens perspektiv också ur andra synvinklar än genom den kantianska traditionen. Examinanden kan exempelvis i sitt svar konstatera att det också är moraliskt tvivelaktigt att samla på sig omätliga rikedomar. Vidare kan man argumentera att Robin Hood har en större plikt att hjälpa de sämre lottade än att följa lagen och respektera äganderätten, även om det kan vara utmanande att visa detta.

Ur konsekvensetikens synvinkel måste man besvara frågan om stölden har flera goda eller dåliga konsekvenser. Sett ur ett rent hedonistiskt perspektiv är det mycket möjligt att det lidande som följer av att de rika förlorar en del av sin egendom är mindre än den njutning de fattiga kan få av samma egendom. Det är emellertid svårt för en regelutilitarist att understöda stöld, delvis av liknande orsaker som gäller pliktetiken: det är svårt att föreställa sig att stöld som en allmän regel skulle bidra till människors njutning eller välbefinnande. För en handlingsutilitarist skulle det vara enklare att berättiga Robin Hoods agerande.

I svaret kan man också väga olika rättigheter, som i den i fråga varande situationen står i konflikt med varandra. I legenderna om Robin Hood gavs pengarna vanligen till människor i nöd eller till förtryckta. Därför är det möjligt att argumentera att fattigdom i vissa situationer kan hota individens rätt till ett människovärdigt liv – eller rätt till liv över huvud taget. Detta kan användas som motivering till att de rikas rätt till egendom är mindre värd än de nämnda rättigheterna för de fattiga. I svaret kan man också granska varför äganderätten anses moraliskt viktig. Vidare är det möjligt att hävda att till och med olagligt agerande kan vara acceptabelt i ett ytterst orättvist samhälle, eller till och med en moralisk plikt för att åstadkomma förändring.

Det viktigaste är ändå inte att i svaret räkna upp olika teorier inom den normativa etiken eller att konstatera vad de olika teorierna skulle säga i detta fall. Väsentligare är en följdriktig etisk granskning av Robin Hoods agerande, där examinanden behandlar motiveringar för och emot att agerandet är berättigat.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera om Robin Hoods agerande är etiskt berättigat. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden någon etisk observation om det etiskt berättigade i Robin Hoods agerande.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden det etiskt berättigade i Robin Hoods agerande på ett adekvat sätt och lyfter fram motiveringar för eller emot agerandet. I svaret utnyttjas någon moralteori.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang följdriktigt och för på ett mångsidigt sätt fram motiveringar för och emot Robin Hoods agerande. Examinanden utnyttjar någon moralteori i sitt resonemang.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang exempelvis genom att granska Robin Hoods agerande på ett följdriktigt sätt ur perspektivet för flera moralteorier, eller genom att jämföra det med moraliska dilemman.

I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Etik (FI2) och dess innehåll ”moral samt normativ och tillämpad etik i moralfrågor; grunderna i dygd-, konsekvens-, kontrakts-, rättighets- och pliktetik”.

    3. Observationer och kunskap 20 p.

    Observationer har vid sidan av tänkande ansetts vara en central källa till kunskap. Enligt empiristerna har all kunskap sin upprinnelse i erfarenhet, som i sin tur bygger på observationer. Material för uppgiften är ett textstycke av John Locke (1632–1704), som tillsammans med David Hume och George Berkeley hör till den brittiska empirismens klassiker. I textutdraget för Locke fram att källan till vår erfarenhet och vårt förstånd ligger i två slags observationer: sinnesintryck av externa objekt och observationer av vårt sinnes interna funktioner. Ur dessa två källor föds enligt honom alla idéer vi har eller kan ha. Vår idé om utsträckning härstammar exempelvis ur sinnesintryck, medan vår idé om jaget härstammar ur våra interna observationer. I ett gott svar utnyttjas Lockes tankar, men observationernas roll i inhämtandet av kunskap utvärderas också mer allmänt.

    Den brittiska empirismens framträdande kopplas ofta till naturvetenskapernas utveckling på 1600-talet, men frågan om observationernas roll för inhämtandet av kunskap var central redan i antikens och medeltidens diskussioner om kunskapens källor och kunskapens tillförlitlighet. Många rationalister kritiserade empirismen på den grund att sinnena är otillförlitliga och observationer subjektiva. Vidare påverkas observationer av känslor. I ett gott svar kan dessa teman behandlas i samband med granskningen av empirismens problem.

    Enligt Locke är människans sinne vid födseln ett ”oskrivet blad” (tabula rasa), som observationerna och erfarenheten som bygger på dem börjar forma. Därmed ställer han sig emot de teorier om medfödda idéer som bland annat Platon och Descartes har fört fram. Även Noam Chomskys (f. 1928) tanke om människans medfödda disposition att lära sig språk (så kallad universell grammatik) närmar sig uppfattningen om medfödda idéer.

    Lockes teori om sinnesintryck bygger på en indelning mellan tingens primära och sekundära egenskaper. För Locke finns de primära egenskaperna hos ett ting i tinget själv, eftersom de utgör tingets materiella väsen. Primära egenskaper är exempelvis form, fasthet och utsträckning. Dessa egenskaper utgör grunden för tingets sekundära egenskaper, som till skillnad från de primära egenskaperna är avhängiga av observatören. Till sådana sekundära egenskaper hör exempelvis färg, doft, smak, värme och kyla.

    Även om de sekundära egenskaperna bygger på ett tings primära egenskaper är de alltså enligt Locke inte en del av tinget själv, utan observationen av dem är beroende av observatörens sinnesorgan. Observationen av färger är ett bra exempel på detta. Ett föremåls observerade färg beror på våra ögons förmåga att uppfatta våglängden hos det ljus som bryts från föremålet som en viss färg. Vår upplevelse av kyla och hetta beror på motsvarande sätt på vår kroppstemperatur. Lockes distinktion mellan primära och sekundära egenskaper kan ses som ett svar på den kritik mot empirismen enligt vilken alla sinnesförnimmelser är subjektiva och därför inte kan fungera som källa till kunskap om den objektiva verkligheten.

    Kunskap som bygger på observationer har haft en mycket stor betydelse för naturvetenskapernas utveckling, men denna utveckling har inte eliminerat de teoretiska problemen förknippade med kunskap baserad på observation. De lyftes fram exempelvis av David Hume (1711–1776) som var känd för sin skeptiska empirism. I sina verk undersökte Hume empirismens begränsningar och påvisade det problematiska med kunskap som bygger uteslutande på observation. Om observation verkligen är den grundläggande kunskapskällan riskerar kunskapens fält bli rätt smalt. Utifrån detta behandlade Hume bland annat problem förknippade med observation av kausalitet, gravitation och jaget.

    I ett gott svar kan examinanden anse att den moderna naturvetenskapens utveckling stöder en empiristisk kunskapsuppfattning, men empirismen accepteras inte utan att notera dess begränsningar och problem. Som angreppssätt alternativa till empirismen kan man granska rationalismen, skepticismen eller exempelvis Kants kunskapsteori, som är ett försök att svara på de problem Hume noterade.

    Svaret på uppgiften är en essä där examinanden utifrån Lockes text ska utvärdera observationernas roll i inhämtandet av kunskap. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

    I ett svar värt 5 poäng gör examinanden förståeliga observationer om Lockes empirism eller observationernas roll i inhämtandet av kunskap.

    I ett svar värt 10 poäng presenterar examinanden Lockes empirism i huvuddrag korrekt och utvärderar observationernas roll i inhämtandet av kunskap.

    I ett svar värt 15 poäng presenterar examinanden utifrån Lockes ståndpunkt en mångsidig och följdriktig utvärdering av observationernas roll i inhämtandet av kunskap.

    I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sin utvärdering genom att i större detalj granska exempelvis observationernas roll i modern vetenskaplig forskning eller skeptikernas kritik av sinnenas eller introspektionens tillförlitlighet.

    I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4) och särskilt till dess innehåll ”uppfattning och gestaltning av verkligheten” och ”kunskapens möjligheter och gränser, kunskapens berättigande”.

      4. Moraliska förpliktelser 20 p.

      Händelseförloppet som beskrivs i videoklippet kan tolkas inkludera flera olika moraliska förpliktelser, som delvis står i konflikt med varandra. Det är naturligt att dryfta vilka förpliktelser Tomás, som är vittne i rätten, Rafita, den anklagade, och Roberta, offret för brottet, har.

      I klippet ser Tomás det som sin moraliska plikt att berätta sanningen, även om det innebär att han vittnar mot sin egen bror Rafita. Genom sitt vittnesmål bidrar han till att rättvisa sker och att domstolen inte fattar sitt beslut utifrån felaktiga antaganden.

      Den ovan nämnda förpliktelsen är kopplad till frågan om i vilken mån moralen förpliktar en individ att agera mot sina egna intressen. Ett av moralens kännetecken anses ofta vara att den står över andra normativa system. Moralens krav ska ges företräde framom andra synpunkter, värden och motiveringar, liksom framom personliga intressen. Om moralens förpliktande natur tolkas mycket strängt kan moralen tänkas förutsätta att en person offrar sina egna intressen för sina moraliska förpliktelser. Genom att vittna mot sin bror sätter sig Tomás i en situation där han sannolikt kommer att förskjutas av hela sin släkt, och så går det också i serien. Man kan också diskutera om Rafita som har gjort sig skyldig till våldtäkt har en moralisk skyldighet att erkänna sitt brott, även om en anklagad enligt juridisk praxis har rätt att låta bli att bidra till utredningen av sin egen skuld. Svaret kan vidare utvidgas till att granska andra situationer där egna intressen, den egna säkerheten eller till och med den egna överlevnaden står i konflikt med moralens krav. Sådana situationer kan exempelvis gälla försvar av diskriminerade minoriteter i ett strukturellt ojämlikt samhälle eller kamp för politisk förändring i ett auktoritärt samhälle.

      Det är också möjligt att tolka situationen så att Tomás har förpliktelser gentemot sin familj och sin bror. Människor anses ofta ha förpliktelser gentemot sina närmaste. Det är emellertid bra att i svaret diskutera i vilken mån och i hurdana situationer dessa förpliktelser skulle gälla. Om situationen är förknippad med ett brott, som i fallet i materialet, kanske förpliktelserna förlorar sin mening.

      I svaret kan man också diskutera om de närmaste ur moralens synvinkel verkligen står i en särställning jämfört med andra människor. Utom att den står över andra normativa system anses moralen ofta karakteriseras av att den är universell eller generaliserbar: moralen gäller alla på samma sätt, och alla människor har en likvärdig ställning inför de krav moralen ställer. Ur detta perspektiv ger släktskap inte människor någon särställning. Vidare kan man emellertid tänka att åtminstone de förbindelser en person själv har ingått mot andra människor skapar särskilda förpliktelser för personen gentemot dessa människor. Till exempel en äkta hälft och barn hör klart till denna krets av självvalda förbindelser. Mot en bror har man kanske inte sådana särskilda förpliktelser, om man inte själv har ingått en sådan förbindelse.

      Man kan även diskutera brottsoffret Robertas moraliska förpliktelser. Har hon exempelvis skyldigheten att försvara sig själv eller att ta sin sak till rättslig prövning? Ur brottsoffrets synvinkel är processen tung och slutresultatet osäkert. Genom offentlig diskussion, rättsprocess och aktivt agerande kan det emellertid vara möjligt att påverka attityder och samhällets utveckling. Till exempel #metoo-rörelsen har fått till stånd förändringar just på detta sätt. Videoklippet är däremot kopplat till 1920-talets Spanien, där kvinnans rättigheter på många sätt inte respekterades. Kvinnor hade inte allmän rösträtt och kvinnor ansågs lyda under männens bestämmanderätt. Videoklippet beskriver en brytningstid där seder håller på att brytas och kvinnor aktiveras att kräva sina rättigheter. I sitt svar kan examinanden också granska de moraliska förpliktelserna ur denna typ av historiska perspektiv.

      Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera de moraliska förpliktelserna förknippade med händelseförloppet som beskrivs i materialet. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

      I ett svar värt 5 poäng behandlar examinanden någon moralisk förpliktelse förknippad med händelseförloppet i fråga.

      I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden några moraliska förpliktelser förknippade med händelseförloppet och lyfter fram olika synpunkter med koppling till dem.

      I ett svar värt 15 poäng diskuterar examinanden flera moraliska förpliktelser och olika synpunkter kopplade till dem. Resonemanget är mångsidigt och följdriktigt.

      I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang genom att exempelvis koppla det till samhälleliga synpunkter eller en metaetisk granskning av moralens natur, som att moralen står över andra normativa system eller att den är universell.

      I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Etik (FI2) och dess innehåll ”moral samt normativ och tillämpad etik i moralfrågor” och ”moralen som normsystem”.

        5. Individens frihet i undantagsförhållanden 20 p.

        Individens rörelsefrihet samt friheten att skaffa sin utkomst och att samlas med andra ses som grundläggande värden i de demokratiska samhällena. Dessa friheter kan endast begränsas på goda grunder. Under COVID-19-pandemin begränsades individens friheter i Finland med hänvisning till undantagsförhållandena, som enligt beredskapslagen förstås som ”sådana synnerligen allvarliga händelser eller hot mot befolkningens försörjning eller mot grunderna för landets näringsliv som innebär en väsentlig risk för samhällets vitala funktioner” (material 5.A). En vitt spridd och farlig infektionssjukdom tolkades som ett sådant hot.

        Ur ett samhällsfilosofiskt perspektiv kan man närma sig begränsningarna av individens frihet med hänvisning till undantagsförhållanden på flera olika sätt. Vilken tyngd individens friheter har i relation till gemenskapens eller samhällets intressen kan tolkas på olika sätt beroende på infallsvinkel. Inom liberalismen ses individens frihet och de rättigheter som bygger på den – som rätten till liv, äganderätten och rätten till arbete och utkomst – som de mest grundläggande värdena och därmed primära i förhållande till det gemensamma bästa. Inom kommunitarismen däremot (inklusive exempelvis socialismen) är individens rättigheter sekundära i förhållande till det gemensamma bästa, eftersom individen framför allt ses som en medlem av sin gemenskap och som medborgare, som förväntas ge avkall på sina egna intressen om de står i konflikt med det gemensamma bästa.

        En central fråga ur liberalismens synvinkel är hur man under undantagsförhållanden kan trygga att individens friheter förverkligas. Det är möjligt att hävda att individens friheter bäst tryggas i undantagsförhållanden genom att man begränsar vissa friheter. Detta kan motiveras exempelvis med att individer i undantagsförhållanden inte kan veta hur deras agerande kan påverka andra människor. Därför kan de inte själva begränsa sitt handlande, även om deras agerande skulle ha skadliga konsekvenser för andra människors liv. Denna motivering är relevant eftersom liberalismen godkänner den så kallade frihetsprincipen, enligt vilken en individ ska garanteras så omfattande friheter som möjligt förutsatt att hen i sitt agerande respekterar andras motsvarande friheter. Därför är det med grund i frihetsprincipen motiverat att begränsa individens friheter om de ifall de förverkligas begränsar andras friheter. Exempelvis kan musikern Paula Vesalas frihet att utöva sitt yrke genom att hålla koncerter begränsas (material 5.A) om det finns en uppenbar fara att koncertpublikens, och genom dem andra människors, friheter skulle vara hotade. Som en kritik kan man framföra att människor inte ska behandlas förmyndaraktigt i sådana frågor. Om de genom att gå på koncert väljer att ta en medveten risk att bli sjuka och blir utan vård för att sjukhusen är överbelastade bär de själva ansvar för sitt agerande. Problemet är emellertid fortfarande att också utomstående kan bli lidande genom att också de blir utan vård.

        En central fråga i kommunitarismen är vad som i undantagsförhållanden är det gemensamma bästa som det är motiverat att individen ska försaka sin egen frihet för. Räcker som det gemensamma bästa samhällets funktionsduglighet, vilket kan innebära exempelvis att sjukhusen har beredskap att sköta alla akuta sjukdomsfall? Eller antar man dessutom att det gemensamma bästa beräknas exempelvis som medborgarnas lycka, så som en del klassiska utilitarister, bland annat Jeremy Bentham, tänkte? Det är klart att de indirekta, negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna av COVID19-pandemin berör betydligt fler människor än pandemins direkta effekter på hälsan. Detta kommer tydligt fram i Vesalas inlägg på Instagram (material 5.B). Ur ett utilitaristiskt perspektiv är det väsentligt att avgöra om hälsokonsekvenserna i alla situationer ska ges större tyngd än de ekonomiska och sociala konsekvenserna. Om så inte är fallet kan en utilitarist bestrida att individens friheter ska begränsas med pandemin som motivering. Ett problem med sådana beräkningar är emellertid hur hälsokonsekvenser ska kunna jämföras med ekonomiska och sociala konsekvenser.

        I ett gott svar granskas motiveringarna för att begränsa individens friheter ur åtminstone två olika samhällsfilosofiska perspektiv. Behandlingen kan fokuseras på ett perspektiv, men en alternativ infallsvinkel nämns också.

        Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ur ett samhällsfilosofiskt perspektiv och med stöd i materialet ska diskutera om det är motiverat att begränsa individens frihet med hänvisning till undantagsförhållanden. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

        I ett svar värt 5 poäng ger examinanden några motiveringar till att begränsa individens friheter i undantagsförhållanden.

        I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden begränsningen av individens frihet med hänvisning till undantagsförhållanden. Examinanden utnyttjar materialet och några samhällsfilosofiska begrepp.

        I ett svar värt 15 poäng diskuterar examinanden följdriktigt och mångsidigt begränsningen av individens frihet med hänvisning till undantagsförhållanden. Examinanden utnyttjar materialet och närmar sig grunderna för att begränsa friheten ur två olika samhällsfilosofiska perspektiv.

        I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang exempelvis genom att granska den aktuella samhällsfilosofiska diskussionen kring frågan eller genom att i större detalj utreda den samhällsvetenskapliga teorin kring individens friheter.

        I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”politiska ideal och förverkligande av dem: frihet – – liberalismen och socialismen”.

          6. Sanningsteorier 20 p.

          Det finns många sanningsteorier, men särskilt tre av dem har uppmärksammats bland filosofer. Dessa teorier är korrespondensteorin, koherensteorin och den pragmatiska sanningsteorin.

          Enligt korrespondensteorin innebär sanning överensstämmelse med fakta eller med verkligheten. Sanning kan alltså vara en egenskap hos ett påstående, en teori eller en uppfattning. Ett påstående är sant om det motsvarar fakta. Anhängare av korrespondensteorin försvarar ofta också metafysisk realism, enligt vilken verkligheten är oberoende av individer. Korrespondensteorin har varit mycket populär, och den har nästan med självklarhet ansetts vara en korrekt teori om sanning.

          Korrespondensteorin har också kritiserats. Det har exempelvis påståtts att korrespondensteorin är oanvändbar eller onödig om den kombineras med metafysisk realism. Det är svårt att visa att människor kunde ha tillgång till en verklighet som är helt oberoende av dem. Med andra ord kan vi inte kontrollera om någon uppfattning eller något påstående är sant i en av oss helt oberoende verklighet.

          Enligt koherensteorin är sådana uppfattningar, påståenden eller teorier sanna som passar ihop med andra sanna uppfattningar, påståenden eller teorier. Sanning är alltså en egenskap hos sinsemellan icke-motstridiga och kompatibla uppfattningar, påståenden eller teorier. Koherensteorin drabbas inte så lätt av samma problem som korrespondensteorin eftersom vi vanligen har klar tillgång till andra påståenden, uppfattningar eller teorier, och kan jämföra dem med varandra. Koherensteorin har vanligen kritiserats på den grund att vi kan ha flera internt koherenta system av uppfattningar, som emellertid är sinsemellan motstridiga. Det förefaller som om intern konsekvens och koherens inte i sig räcker för att garantera sanning, eftersom det inte är klart vilket system av uppfattningar som är det rätta.

          Det finns flera pragmatiska sanningsteorier, men enligt en populär formulering är det som fungerar i praktiken sant. Därmed är exempelvis en teori sann om den i praktiken fungerar som den ska. Ibland uttrycks samma idé i formen ”det som är nyttigt är sant”. Denna formulering anses ofta problematiskt eftersom nyttighet inte förefaller kunna garantera sanning. Det kan vara nyttigt att tro på saker som det inom den egna kulturen anses klandervärt att betvivla. Detta betyder emellertid inte att dessa saker verkligen skulle vara sanna. Den pragmatiska sanningsuppfattningen har beskyllts för att blanda samman kriterierna för sanning med själva sanningen. Att något fungerar i praktiken är en av indikatorerna för sanning, men är inte ensamt en ovillkorlig garanti för sanning.

          Övriga sanningsteorier är exempelvis konsensusteorin om sanning enligt vilken det som är allmänt accepterat är sant. Försvarare av konsensusteorin kan anse att sanning exempelvis är slutresultatet av en kritisk offentlig diskussion. Martin Heidegger har å sin sida föreslagit att sanningen till sitt väsen är upptäckande eller blottläggande. Han påpekar exempelvis att den grekiska termen aletheia som betyder sanning har innebörden ’blottläggande’ eller ’inte längre dold’. Sanning är alltså inte exempelvis en egenskap hos påståenden utan det sätt på vilket verkligheten uppdagas. Anhängare av epistemiska sanningsteorier analyserar sanningen med hjälp av kunskapsteoretiska begrepp som föreställning och berättigande. Representanter för den epistemiska teorin har exempelvis föreslagit att vi kallar de påståenden som vi tror på och som är välgrundade sanna.

          Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska presentera två filosofiska sanningsteorier och jämföra deras styrkor och svagheter. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

          I ett svar värt 5 poäng presenterar examinanden på ett förståeligt sätt en filosofisk sanningsteori. Alternativt gör examinanden observationer om en teoris styrkor och svagheter.

          I ett svar värt 10 poäng presenterar examinanden på ett förståeligt sätt två filosofiska sanningsteorier och gör observationer om de två teoriernas styrkor och svagheter.

          I ett svar värt 15 poäng presenterar examinanden två sanningsteorier på ett mångsidigt sätt och jämför på ett konsekvent och välunderbyggt sätt deras styrkor och svagheter.

          I ett svar värt toppoäng kopplar examinanden de sanningsteorier hen har presenterat till den filosofiska traditionen. Alternativt visar examinanden gedigna insikter i de valda sanningsteoriernas styrkor och svagheter.

          I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4) och särskilt till dess innehåll ”det sannas natur och sanningsteorierna”.

            Del 2: 30-poängsuppgifter

            7. Djurens rättigheter 30 p.

            7.1 Analysera de filosofiska motiveringarna för djurens rättigheter som framläggs i textutdrag 7.A. 10 p.

            Djurrättsjuristernas utgångspunkt är tanken om djuren som kännande varelser. Alla djur antas ha förmågan att känna och förmågan att känna är grunden för djurens rättigheter. Djurens förmåga att känna smärta och lidande gör dem till varelser vars intressen måste beaktas lika väl som människors intressen.

            Djurrättsjuristerna betonar också djurens egenvärde. Även här är grunden förmågan att känna. Deras ståndpunkt är att kännande varelser har ett egenvärde och människor måste därför skydda djuren för deras egen skull. Djur får inte behandlas bara med tanke på människans syften. Tanken är kopplad särskilt till den deontologiska etiken eller pliktetiken.

            Som en tredje filosofisk motivering kan man nämna att man förbinder sig vid den vetenskapliga forskningen och den så kallade försiktighetsprincipen. De utgör grunden för hur vi avgränsar gruppen djur som har förmågan att känna och därmed ett egenvärde. Den vetenskapliga forskningen har visat att många djur har förmågan att känna, men utifrån de forskningsresultat vi har idag är det svårt att dra en exakt gräns för vilka djur som har förmågan att känna och vilka som inte har det. Försiktighetsprincipen kräver enligt djurrättsjuristerna att alla djur som inte utifrån vetenskaplig forskning kan visas sakna förmågan att känna måste betraktas som kännande. I djurrättsjuristernas tänkande kan vetenskapsresultaten ses som åtminstone en delfaktor bakom etiken och det samhälleliga beslutsfattandet.

            Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska analysera de filosofiska motiveringarna för djurens rättigheter i textutdraget 7.A. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

            I ett svar värt 3 poäng beskriver examinanden en av djurrättsjuristernas motiveringar för djurens rättigheter.

            I ett svar värt 5 poäng analyserar examinanden en eller beskriver två av djurrättsjuristernas filosofiska motiveringar för djurens rättigheter.

            I ett svar värt 8 poäng analyserar examinanden på ett följdriktigt och mångsidigt sätt tre av djurrättsjuristernas filosofiska motiveringar för djurens rättigheter.

              7.2 Beskriv rättigheters natur på ett allmänt plan och diskutera utifrån det om djuren kan ha rättigheter. 20 p.

              Rättigheter kan definieras exempelvis så att deras syfte är att trygga rättsinnehavarnas – i allmänhet mänskliga individers – livsviktiga behov och intressen (intresseteorin om rättigheter). Rättigheter kan också definieras så att deras syfte är att trygga individers autonomi och beslutanderätt över sitt eget liv (viljeteorin om rättigheter). Medborgarens grundläggande rättigheter som tryggas genom grundlagen inkluderar element av båda dessa synvinklar. Rättigheter kan också beskrivas som individers naturliga eller moraliska rättigheter, varvid de i filosofin har kopplingar till naturrättstänkandet. Enligt det har människor vissa grundläggande rättigheter bara i kraft av det att de är människor, och det är samhällets uppgift att trygga dessa rättigheter. Typiska sådana rättigheter är exempelvis rätten till liv, frihet och egendom, som John Locke definierade dem.

              Man kan också konstatera att rättigheter vanligen delas in i positiva och negativa rättigheter. Med en negativ rättighet avses en individs rätt till liv och till att fatta sina egna val utan att andra människor eller samhället ingriper i dem. Positiva rättigheter innebär att man har rät att få någon sak, nyttighet eller förmån, exempelvis utkomst, utbildning eller hälsovård. Vidare kan man konstatera att rättigheterna för andra människor och för samhället ger upphov till en skyldighet att respektera andras rättigheter antingen genom att inte ingripa i individens val (i fråga om negativa rättigheter) eller genom att se till att en rättighetsinnehavare får tillgång till de förmåner hens rättigheter garanterar (i fråga om positiva rättigheter).

              Förespråkare av djurens rättigheter vädjar ofta till att djuren på samma sätt som människan har behov och intressen som är viktiga för deras liv. Peter Singer och Tom Regan är kanske de kändaste förkämparna för djurens rättigheter inom filosofin. Singer representerar den utilitaristiska traditionen och han betonar djurens förmåga att uppleva smärta och lidande. Denna förmåga är enligt honom grunden till att djurens intressen borde ges samma tyngd som människans. Också djurrättsjuristerna motiverar sin ståndpunkt med djurens förmåga att känna. De hänvisar till vetenskaplig forskning och ”försiktighetsprincipen”, enligt vilken alla djur måste antas ha förmågan att känna om inte annat kan påvisas genom forskning.

              Tom Regan är en representant för pliktetiken och han betonar individernas rättigheter och varje individs egenvärde. Enligt honom ska inte bara människor utan också djur ses som subjekt som har ett egenvärde och som inte får användas bara som instrument för att nå människans syften. I djurrättsjuristernas upprop ingår också sådana ståndpunkter.

              I svaret kan examinanden också granska frågan om rättigheterna förutsätter någon form av förmåga att agera eller förmåga att kräva och upprätthålla de egna rättigheterna. Exempelvis enligt den ovan beskrivna viljeteorin för rättigheter skulle så vara fallet. Då kunde rättigheterna tillkomma endast representanter för arten människa. Å andra sidan kan man tänka att en moralisk agent ska behandla också dem som inte är moraliska agenter på ett moraliskt sätt. Exempelvis Tom Regan betonar denna ståndpunkt då man diskuterar djurens rättigheter.

              Det är också bra att notera att djurrättsjuristerna gör en klar distinktion mellan människors och djurs rättigheter. För djuren kräver de uttryckligen djurrättigheter, som är annorlunda än mänskliga rättigheter. För djur kan man exempelvis utse en företrädare som för djurens talan. Ett sådant förfarande är bekant också i samband med människors rättigheter, då man utser en intressebevakare för personer som på olika sätt är omyndiga.

              Vidare kan man konstatera att samhälleliga krav allt oftare förs fram med rättigheternas språkbruk. Kravet på att inkludera djurens rättigheter i grundlagen följer denna trend. Det är emellertid möjligt att ifrågasätta sättet att tänka. Varför ska man tala uttryckligen om djurens rättigheter? Räcker det inte att människor har en skyldighet att behandla djur väl? Varför räcker inte djurskyddslagen utan man behöver separata rättigheter för djuren?

              Förespråkarna av djurens rättigheter svarar ofta att skyddet sker ur den skyddandes perspektiv, medan utgångspunkten för rättigheter genuint är rättighetsinnehavarens intressen. Om man vill ta djurens behov och välbefinnande på allvar är någon form av djurrättigheter nödvändiga. Då samhälleliga krav förs fram uttryckligen på rättigheternas språk och genom tryggande av grundläggande rättigheter garanteras rättighetsinnehavarna en klart starkare ställning än bara skydd. Som jämförelseobjekt kan man exempelvis välja den diskussion som i tiderna fördes om kvinnans rättigheter. Till syvende och sist handlar det om djurens egenvärde: tar man djurens behov som utgångspunkt eller definieras behandlingen av djur bara enligt människans syften? Även djurrättsjuristernas ståndpunkt bygger på djurens egenvärde.

              Å andra sidan förefaller lagtexten inbegripa premissen att människan fortsättningsvis kan utnyttja djur som produktions- och husdjur. Såtillvida kan man ifrågasätta om förslaget innebär att djuren behandlas som egenvärde. Man kan föra fram att ett effektivare djurskydd, exempelvis på det sätt som djurrättsjuristerna föreslår, skulle vara en lämpligare åtgärd än att erkänna djurens rättigheter.

              Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska ge en allmän beskrivning av rättigheternas natur och utifrån den diskutera om djuren kan ha rättigheter. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

              I ett svar värt 5 poäng ger examinanden någon ungefärligt korrekt beskrivning av rättigheternas natur eller gör någon observation om djurens rättigheter.

              I ett svar värt 10 poäng ger examinanden en träffande beskrivning av rättigheternas natur och granskar utifrån den någon synpunkt på djurens rättigheter.

              I ett svar värt 15 poäng ger examinanden en träffande beskrivning av rättigheternas natur och granskar utifrån den någon synpunkt på djurens rättigheter på ett djuplodande sätt eller flera synpunkter på ett allmänt plan.

              I ett svar värt toppoäng är beskrivningen av rättigheter mångsidig. Examinanden fördjupar sitt svar genom att koppla sitt resonemang till någon diskussion som inom den filosofiska traditionen förts om naturliga rättigheter, mänskliga rättigheter, djurens intressen, moraliska subjekt eller naturens och djurens egenvärde.

                I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Etik (FI2) och särskilt till dess innehåll ”etiska frågor som gäller djur och miljö”.

                8. Propaganda, makt och demokrati 30 p.

                Material för uppgiften är ett textutdrag ur Edward Bernays artikel om propagandans natur (8.A) och ett videoklipp om den propaganda USA bedrev efter andra världskriget (8.B). Propaganda sågs till en början inte som ett negativt fenomen som idag, utan den ansågs snarare öppna nya möjligheter för samhällelig påverkan och kommersiell verksamhet. Det var först den statliga propagandan under andra världskriget som ställde fenomenet i ett negativt ljus. Därför skapades ett annat begrepp i stället för propaganda – PR (public relations) – även om dess metoder i hög grad är de samma som propagandans. Idag används propaganda i stor utsträckning runt om i världen för olika syften.

                8.1 Definiera begreppet propaganda. Utnyttja textutdrag 8.A i ditt svar. 10 p.

                Propaganda definieras inte direkt i material 8.A så examinanden måste själv skapa definitionen utifrån egen kunskap och den information som ges i materialet. Enligt gängse uppfattning är propaganda målinriktad och systematisk kommunikation med vilken man vill påverka mottagarens agerande. Påverkan kan ske exempelvis genom att man manipulerar attityderna mot en viss grupp människor. Propaganda är alltid masspåverkan; interaktionen mellan två människor uppfyller inte kriterierna för propaganda. Enligt historikern Oliver Thomson är propaganda ”tillämpningen av kommunikationsmetoder för att skapa förändring i en grupp människor”. Propaganda kan vara sann, halvsann eller lögn. Det väsentliga är dels i vilken form budskapet förmedlas, dels själva budskapets innehåll, med vilka man försöker uppnå det önskade slutresultatet.

                I materialet beskriver Bernays propaganda som ”intelligent manipulation” som fungerar så att mottagaren inte är medveten om den. I ett gott svar kan examinanden utreda om dessa är nödvändiga och tillräckliga villkor för propaganda. Det känns naturligt att tänka att intelligent manipulation är ett nödvändigt villkor för propaganda och att den sålunda ingår i definitionen av propaganda. Däremot kan man på goda grunder betvivla att mottagaren nödvändigtvis behöver vara omedveten om manipulationen. I många situationer, särskilt i auktoritära men också i demokratiska samhällen, är målgrupperna för propaganda medvetna om försöken att påverka dem. De kan trots detta tro på propagandan eftersom det är nyttigt för dem och de inte har enkel tillgång till alternativa informationskällor. Att notera detta kan ses som en förtjänst i svaret. Det anses dock allmänt att propaganda är effektivast då mottagaren inte identifierar budskapet som propaganda.

                I ett gott svar kan examinanden använda olika sätt att definiera propaganda och därmed landa i olika definitioner. Man kan ge definitionen genom att ange de nödvändiga och tillräckliga villkoren för begreppet, eller exempelvis närma sig frågan genom Wittgensteins tanke om familjelikhet. I det senare fallet har propaganda ingen enskild definition som skulle passa in på alla former propaganda uppträder i, såsom politisk och kommersiell påverkan. Dessa olika uttrycksformer har emellertid tillräckligt många likheter för att vi ska se dem som propaganda. Begreppet propaganda kan då förstås på motsvarande sätt som vi enligt Wittgenstein förstår begreppet spel.

                Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av material 8.A ska definiera begreppet propaganda. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

                I ett svar värt 3 poäng gör examinanden observationer om begreppet propaganda.

                I ett svar värt 5 poäng ger examinanden med hjälp av materialet en klar definition av begreppet propaganda, som innehåller minst två av propagandans centrala drag.

                I ett svar värt 8 poäng ger examinanden med hjälp av materialet en mångsidig och följdriktig definition av begreppet propaganda.

                  8.2 Bedöm om propaganda är en berättigad form av maktutövning i ett demokratiskt samhälle. Utnyttja definitionen du gav i delfråga 8.1 och videoklippet 8.B i ditt svar. 20 p.

                  I ett gott svar kan propaganda ses som en berättigad del av samhällelig maktutövning i ett demokratiskt samhälle, men lika väl kan examinanden anta den motsatta positionen. I båda fallen är det väsentliga att argumentera klart utifrån sina egna utgångspunkter samt att ge åtminstone en implicit definition av samhällelig maktutövning. I de fria demokratierna har man i allmänhet utgått från att medborgarnas tillgång till information ska tryggas och att informationen ska vara tillförlitlig. Å andra sidan hävdar Bernays i material 8.A att man också i ett demokratiskt samhälle måste styra de stora massorna, för att samlivet ska fås att fungera. I ett enväldigt samhälle är det naturligare att använda propaganda, men å andra sidan kan det vara svårare att utnyttja propaganda eftersom medborgarna troligtvis har lägre tillit till myndigheternas kommunikation.

                  En klassisk form av propaganda är att ge en tillspetsad och förvanskad bild av fienden. Material 8.B fungerar som exempel på detta. Där beskrivs USA som frihetens och möjligheternas förlovade land som hotas av olika ideologier, främst kommunismen. Ur detta perspektiv kan man argumentera för propagandans nödvändighet med att den stärker nationens enhet mot yttre hot. Särskilt i krigstid har detta varit mycket vanligt och det är lätt att hitta exempel både i Finland och utomlands.

                  Man kan också närma sig berättigandet av propaganda genom att granska spänningarna mellan å ena sidan individens frihet och rättigheter, å andra sidan det gemensamma bästa. Den liberala demokratin bygger i princip på individens frihet och en fri informationsförmedling, varvid sanningen kan ses som ett centralt värde både i maktutövningen och i kommunikationen. Å andra sidan stöder färska exempel från både Storbritannien (Brexit) och USA (presidentvalen) inte nödvändigtvis denna syn. Dessa exempel kan visserligen också användas för att stöda Bernays ursprungliga definition.

                  Man kan också utvärdera propagandans berättigande genom att granska skillnaderna mellan propaganda i ett demokratiskt och ett icke-demokratiskt samhälle. Exempelvis Niccolò Machiavelli försöker berättiga propaganda i ett icke-demokratiskt samhälle genom att hänvisa till samhällets funktionsduglighet och regentens ställning. Ur detta perspektiv helgar ändamålen medlen och propaganda kan utan vidare ses som ett berättigat och också nödvändigt verktyg för att uppnå ett fungerande samhälle och garantera dess kontinuitet.

                  Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av definitionen som getts i deluppgift 8.1 och material 8.B ska utvärdera om propaganda är en berättigad form av maktutövning i ett demokratiskt samhälle. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

                  I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om berättigandet av propaganda som en form av maktutövning i ett demokratiskt samhälle.

                  I ett svar värt 10 poäng gör examinanden med hjälp av materialen en utvärdering av berättigandet av propaganda som en form av maktutövning i ett demokratiskt samhälle.

                  I ett svar värt 15 poäng gör examinanden en mångsidig och följdriktig utvärdering av propaganda som en form av maktutövning i ett demokratiskt samhälle.

                  I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang exempelvis genom att koppla det till den diskussion som inom filosofins historia förts om maktutövningens berättigande och gränser, eller med aktuella exempel på politisk propaganda.

                    I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Samhällsfilosofi (FI3) och särskilt till dess innehåll ”samhällsordningens och centrala samhällsinstitutioners existens och legitimitet – –” och ”begreppet makt och olika former av makt, maktens legitimitet, olika former av demokrati och diktatur samt anarkism”.

                    9. Känslan av hunger och ett lågt blodsocker 30 p.

                    Verkligheten kan beskrivas språkligt på olika sätt. Planeten Venus har exempelvis beskrivits dels som en stjärna som syns på kvällshimlen, dels som en stjärna som syns på morgonhimlen. I det fallet förefaller det klart att beskrivningarna hänvisar till samma sak, planeten Venus, även om de lyfter fram olika egenskaper hos Venus. Alltid är det inte klart om beskrivningar hänvisar till samma eller olika fenomen. Materialen till uppgiften beskriver hunger och låg glukoshalt i blodet, det vill säga lågt blodsocker. Dessa två fenomen uppträder tillsammans, men det är inte klart om de handlar om samma sak.

                    9.1 Förklara hur de två beskrivningarna av en situation i texterna 9.A och 9.B skiljer sig från varandra. 15 p.

                    Beskrivningen av hunger ges ur en subjektiv synvinkel medan lågt blodsocker beskrivs ur en objektiv synvinkel. Med subjektiv synvinkel avses ett upplevelsebaserat perspektiv: det handlar om hur saker ter sig eller känns för den som upplever dem. Man kan också tala om ett första persons perspektiv, där saker granskas i jagform. Med en objektiv synvinkel avser man däremot ett av subjektets upplevelser oberoende perspektiv på saker, också på själva upplevelserna, om det över huvud taget är möjligt. Upplevelserna beskrivs då med en utomståendes ögon, så att säga ur tredje persons perspektiv.

                    Beskrivningen av hunger avslutas med subjektets slutsats att det nog är bäst att äta lite. På detta sätt förefaller beskrivningen göra subjektets agerande förståeligt eller förklara det. Ur ett subjektivt perspektiv förklarar känslan av hunger och viljan att äta subjektets agerande. Subjektet kan hänvisa till dessa aspekter som grund för sitt agerande. Det handlar därmed om ett intentionellt tillstånd.

                    Ur ett objektivt perspektiv handlar beskrivningen om hjärnans reaktioner på ett lågt blodsockervärde och de handlingsimpulser som följer av det. Det handlar därmed om en kausal förklaring som inte direkt hänvisar till subjektiva upplevelser.

                    Examinanden kan också anse att man i beskrivningen av känslan av hunger försöker förstå agerandet, medan man i beskrivningen av lågt blodsocker försöker förklara det. Då skulle det handla om distinktionen mellan att förstå och att förklara, som bland annat Georg Henrik von Wright har gjort känd. Alternativt kan man anse att det inte finns någon principiell skillnad mellan dessa, eftersom också begär kan tolkas som kausalt verkande faktorer.

                    Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska förklara hur beskrivningarna som ges i material 9.A och 9.B skiljer sig från varandra. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

                    I ett svar värt 4 poäng gör examinanden träffande observationer om den ena beskrivningen eller spridda observationer om båda beskrivningarna och skillnaderna mellan dem.

                    I ett svar värt 8 poäng gör examinanden träffande observationer om båda beskrivningarna och förklarar skillnaderna mellan dem.

                    I ett svar värt 12 poäng förklarar examinanden på ett följdriktigt och mångsidigt sätt skillnaderna mellan beskrivningarna.

                    I ett svar värt toppoäng kan examinanden skilja mellan beskrivningarna genom att använda begreppen intentionell och kausal. Alternativt granskar examinanden den eventuella skillnaden mellan förståelse och förklaring.

                      9.2 Diskutera om beskrivningarna i texterna 9.A och 9.B kan gälla samma sak och om den ena beskrivningen kan ersättas med den andra utan att innebörden förändras. 15 p.

                      Beskrivningen av hunger skiljer sig språkligt från beskrivningen av lågt blodsocker. Huruvida beskrivningarna hänvisar till samma eller olika saker beror på hur vi allmänt förstår likhet och skillnad mellan x och y, och i detta fall mellan subjektiv upplevelse och objektivt faktum. Det är naturligt att tänka att svaren på dessa frågor avgör huruvida beskrivningen av hunger kan ersättas med beskrivningen av lågt blodsocker, utan att innebörden förändras. I ett gott svar kan examinanden närma sig dessa frågor ur antingen fenomenens eller språkets synvinkel.

                      Ur fenomenens synvinkel det vill säga ur ett metafysiskt perspektiv kunde man framföra att x och y är de samma eller identiska bara om de har exakt samma egenskaper. Det förefaller uppenbart att hunger och lågt blodsocker inte har samma egenskaper. Endast en medveten person kan vara hungrig, men också en sovande person kan ha lågt blodsocker även om hen inte känner hunger. Å andra sidan kan en person ha känslor av hunger även om hens blodsocker är alldeles normalt. Därmed skulle hunger och lågt blodsocker inte handla om samma sak och beskrivningarna är inte sinsemellan utbytbara.

                      Ett annat perspektiv på frågan är språkfilosofiskt. Det är möjligt att hävda att beskrivningen av hunger kan ersättas med beskrivningen av lågt blodsocker bara i det att beskrivningarna har samma innebörd. Att innebörderna är de samma skulle förutsätta att beskrivningarna hänvisar till samma sak eller alternativt uttrycker samma begrepp. Det förefaller åtminstone som om beskrivningarna inte uttrycker samma begrepp. Som det ovan har konstaterats förutsätter hunger att någon upplever den, lågt blodsocker kräver det inte. Det kan alltså inte handla om samma begrepp. På denna grund kan man också bestrida att beskrivningarna skulle hänvisa till samma sak. Hunger är ju nämligen en subjektiv upplevelse medan låg glukoshalt i blodet är ett fysiologiskt tillstånd.

                      Den svarsmodell som beskrivits ovan kan kallas icke-reduktiv eftersom den visar varför den ena beskrivningen inte kan återföras på eller reduceras till den andra. Beskrivningarna är därmed inte utbytbara. Ett icke-reduktivt svar förefaller förnuftigt. Ett reduktivt svar skulle däremot försöka visa att en sådan reduktion är möjlig. Ett sådant svar skulle exempelvis bygga på ståndpunkten att subjektiva sinnestillstånd som hunger bygger på objektiva tillstånd i hjärnan och att beskrivningen av det subjektiva tillståndet enligt vissa principer kunde härledas från de objektiva tillstånden i hjärnan. En reduktionist borde i ett gott svar framföra någon form av kritik mot icke-reduktionistens motiveringar. En alternativ ståndpunkt är eliminativ. Där förnekar man möjligheten till reduktion genom att hävda att sinnestillstånden inte alls är reella fenomen. Därmed kunde dessa fenomen elimineras ur den vetenskapliga världsbilden. Ur detta perspektiv kunde man också hävda att sinnestillstånden inte på något sätt skiljer sig från tillstånd i hjärnan. Inom medvetandefilosofin kallas en sådan infallsvinkel identitetsteori. Den förkastar vardagspsykologins accepterade premisser och lutar sig mot scientismen enligt vilken det i sista hand är den vetenskapliga forskningen som visar vad som är verkligt. Det är emellertid svårt att försvara scientismen som en helhetsuppfattning om verkligheten.

                      Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera om beskrivningarna i material 9.A och 9.B kan gälla samma sak och om den ena beskrivningen kan ersättas med den andra utan att innebörden förändras. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

                      I ett svar värt 4 poäng gör examinanden några observationer om beskrivningarnas likhet eller om deras inbördes utbytbarhet.

                      I ett svar värt 8 poäng diskuterar examinanden beskrivningarnas likhet och deras inbördes utbytbarhet. Examinanden utnyttjar något relevant teoretiskt begrepp.

                      I ett svar värt 12 poäng diskuterar examinanden beskrivningarnas likhet och deras inbördes utbytbarhet på ett följdriktigt och mångsidigt sätt. Examinanden granskar frågan i en teoretiskt meningsfull referensram.

                      I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang genom att granska frågan mer ingående, till exempel ur metafysikens, medvetandefilosofins eller språkfilosofins perspektiv.

                        I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4) och dess innehåll ”existentiella frågor – entitet och egenskaper”, ”tolkning och kunskap inom natur- och humanvetenskaper” och ”förstå och tolka”.