Beskrivningar av goda svar: SV – Psykologi

15.9.2021

Preliminära beskrivningar av goda svar 15.9.2021

De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör en riktgivande beskrivning av de svar som förväntas på uppgifterna i provet. De är i första hand ämnade som stöd för den preliminära bedömningen. De preliminära beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svar. De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör inte en del av den uppgift om hur bedömningsgrunderna tillämpats på en enskild examinands provprestation som avses i Studentexamensnämndens allmänna föreskrifter och anvisningar. De preliminära beskrivningarna av goda svar är inte bindande för Studentexamensnämnden då grunderna för den slutgiltiga bedömningen fastställs.

Den främsta grunden för bedömningen av provet i psykologi är att svaret är förankrat i empiriskt härledd och forskningsbaserad kunskap och centrala psykologiska teorier. Människans utveckling, informationsbearbetning, psykiska hälsa och personlighet undersöks inom psykologin ur flera kompletterande perspektiv, såsom det biologiska, det kognitiva eller det sociokulturella. Examinanden ska ledigt kunna utnyttja vetenskapliga forskningsrön baserade på olika psykologiska perspektiv i analysen av psykiska fenomen och processer.

I provet i psykologi bedöms examinandens beredskap att förstå hur psykologisk kunskap genereras och hurdan den här kunskapen är till sin natur. Likaså granskas examinandernas förmåga att bedöma reliabiliteten och validiteten i olika undersökningar. Uppgifterna kan gälla bedömning av aktuella psykologiska forskningresultat eller uppgörandet av en forskningsplan.

Till uppgifterna hör att beskriva, bedöma, diskutera och förklara psykologiska fenomen samt att jämföra olika perspektiv. I flera av uppgifterna ges även möjlighet att överskrida ämnesgränserna. I en del av uppgifterna ingår antingen textmaterial eller videomaterial som det gäller att kombinera med psykologisk kunskap i enlighet med uppgiften.

I det digitala provet är uppgifterna indelade i tre grupper: 1 grunduppgifter (t.ex. definiera, beskriv, förklara), 2 tillämpningsuppgifter och 3 vidareutvecklingsuppgifter (t.ex. diskutera, jämför, bedöm, planera). Kriterierna för goda svar avviker från varandra i del 1, 2 och 3. Uppgifterna i del 1 förutsätter i huvudsak redogörelse över kunskaper, medan del 2 och del 3 kräver mera kunskapsbearbetning. Såväl i del 2 som i del 3 krävs förmåga att tillämpa psykologisk kunskap, men i del 3 ligger betoningen speciellt på vidareutveckling, och då kan svaret innehålla insiktsfulla betraktelsesätt och bedömningar av kunskapen och förklaringarna.

En viktig grund för bedömningen är hur djupgående psykologiska insikter examinanden har, hur hen kan tillämpa de här kunskaperna och i hur hög grad hen förmår granska dem kritiskt. Genom att enbart upprepa innehållet i läromaterial kan man inte komma upp till de bästa vitsorden. En del av uppgifterna förutsätter beredskap att analysera aktuella händelser och fenomen på psykologiska grunder. Vid bedömningen fästs särskild vikt vid hur moget svaret är och hur gedigna psykologiska kunskaper det bygger på. Examinanden bör svara på frågorna i enlighet med uppgiftsformuleringen. Det sakinnehåll och de teser som framförs i svaret bör motiveras med klara argument. Vid bedömningen fästs också vikt vid hur välstrukturerat och konsekvent svaret är.

I tabellen nedan framgår bedömningskriterierna för svaren till uppgifter för 20 respektive 30 poäng. I tabellens nedre del anges de poängområden för vilka kriterierna för goda svar har skrivits.

Del 1: 20-poängsuppgifter

1. Flervalsuppgift 20 p.

1.1 Instrumentell inlärning är en form av inlärning genom vilken man lär sig 2 p.

  • att reagera på retningar, som inte tidigare har lett till någon reaktion.  (-1 p.)
  • ett beteende via belöning eller straff.  (2 p.)
  • med hjälp av att observera en annan persons beteende och dess följder.  (-1 p.)

1.2 Plasticitet 2 p.

  • innebär en förstärkning av de nervförbindelser som är i bruk.  (2 p.)
  • är en process som är mest effektiv vid vuxen ålder.  (-1 p.)
  • refererar till hjärnhalvornas specialisering.  (-1 p.)

1.3 Den centrala rollen vid de exekutiva funktionerna spelas av 2 p.

  • nackloben och hjässloben.  (-1 p.)
  • hjärnans pannlober.  (2 p.)
  • hjärnstammen och lilla hjärnan.  (-1 p.)

1.4 Vaksamhet innebär att 2 p.

  • uppmärksamheten är inriktad på samma sak under lång tid.  (2 p.)
  • uppmärksamheten är inriktad på en önskad uppgift.  (-1 p.)
  • uppmärksamheten inriktas på ett viktigt stimulus.  (-1 p.)

1.5 Vid djupsömn 2 p.

  • påminner EEG-kurvan om EEG i vaket tillstånd.  (-1 p.)
  • är hjässloben i aktiv funktion.  (-1 p.)
  • har hjärnan sin långsammaste elektriska aktivitet.  (2 p.)

1.6 Med attribution avses 2 p.

  • en tolkning som en människa gör av sitt eget eller andras beteende eller av övriga händelser.  (2 p.)
  • en benägenhet att bedöma det man tänker på som positivt eller negativt.  (-1 p.)
  • en vana att utgående från vardagskunskap förstå något som är socialt betydelsefullt.  (-1 p.)

1.7 Copingmekanismer 2 p.

  • befrämjar individens förmåga att klara sig.  (2 p.)
  • är omedvetna.  (-1 p.)
  • hjälper oss att undvika negativa saker.  (-1 p.)

1.8 Kunskapsminnet är en del av 2 p.

  • långtidsminnet.  (2 p.)
  • arbetsminnet.  (-1 p.)
  • färdighetsminnet.  (-1 p.)

1.9 I högstadiet utvecklas den ungas tänkande och hen lär sig deduktiv slutledning, dvs. hen kan 2 p.

  • tänka på påhittade situationer.  (-1 p.)
  • härleda en allmän princip utifrån ett specifikt fall.  (-1 p.)
  • tillämpa allmänna principer på specifika fall.  (2 p.)

1.10 En panikstörning är en 2 p.

  • affektiv störning.  (-1 p.)
  • ångeststörning.  (2 p.)
  • instabil personlighetstörning.  (-1 p.)

2. Att definiera begrepp 20 p.

2.1 Sampel (stickprov) och population 5 p.

När en forskare gör en undersökning är hen intresserad av en fråga som berör en viss grupp människor. Med population avser man hela denna grupp av människor, t.ex. alla finländska 16-åringar. I allmänhet är det opraktiskt att undersöka alla som ingår i populationen och då väljer man ut en del av populationen, dvs. ett sampel. I en kvalitativ studie har man valt samplet så att det väl representerar populationen. Då kan man generalisera undersökningsresultatet till att gälla hela populationen.

    2.2 Kvantitativ undersökning och kvalitativ undersökning 5 p.

    I en kvantitativ studie är undersökningens datamaterial i numerisk form och det behandlas med statistiska metoder. Psykologiska fenomen kan omvandlas till kvantitativa data genom att man operationaliserar det fenomen som ska undersökas och utnyttja olika mätningstekniker, såsom hjärnavbildningsmetoder eller frågeformulär som kan poängsättas.

    I en kvalitativ undersökning omvandlar man inte datamaterialet i numerisk form. I stället är data sammanställt av uppgifter erhållna genom exempelvis intervjuer eller fritt formulerade texter.

      2.3 Tvärsnittsstudie och longitudinell studie 5 p.

      En tvärsnittsundersökning utförs en gång och vid en viss tidpunkt. En tvärsnittsundersökning är enklare att genomföra än en longitudinell studie, men med den kan man inte studera sådan förändring hos enskilda individer som sker över tid.

      I en longitudinell studie undersöks försökspersonerna upprepade gånger vid olika tidpunkter. På det här sättet erhålls information om hur försökspersonerna förändras under undersökningens gång. Med hjälp av longitudinella studier kan man exempelvis undersöka utvecklingen hos en individ eller effekten av en psykologisk intervention.

        2.4 Reliabilitet och validitet 5 p.

        Reliabilitet innebär att undersökningen har förmåga att utföra tillförlitliga mätningar av det som den mäter. Ifall reliabiliteten är god ger undersökningen ett likadant resultat varje gång den upprepas.

        Validitet står för undersökningens förmåga att mäta just det som undersökningen var tänkt att mäta. Ifall validiteten är god ger undersökningen information om just det som man är intresserad av.

          Varje deluppgift bedöms med poängen 0 / 1 / 3 / 5. För mellanstegen ges inga poäng.

          0 p. Svaret bygger inte på korrekt kunskap.

          1 p. I svaret ingår element av den korrekta definitionen, men en stor del av svaret är felaktig eller bristfällig.

          3 p. Begreppen är relativt väl förklarade, men svaret är kortfattat.

          5 p. Begreppen förklaras på ett grundligt och korrekt sätt.

          Ifall den tillåtna teckenmängden överskrids med mera än 50% avdras 1 poäng, vid en överskridning på 100% avdras 2 poäng.

          3. Att spela Alias 20 p.

          I ett bra svar poängterar examinanden att barnets språk utvecklas i interaktion med omgivningen. Barnet måste få höra tal för att lära sig tala. Undersökningar har visat att ju mera man talar med ett barn desto mera omfattande blir det ordförråd som barnet utvecklar. Språkutvecklingen är kopplad till nervsystemets utveckling. Svaret är särskilt förtjänstfullt om examinanden behandlar språkutvecklingen mera ingående, som en del av hjärnans mognad. Hen kan exempelvis konstatera att hjärnan formar sig under utvecklingen och på ett märkbart sätt vid talinlärningen. Det här är förbundet med den funktionella differentieringen av hjärnans hemisfärer, dvs. lateraliseringen.

          Videoklippet visar ju också att barnet ofta tycker att det är roligt och intressant att spela Alias. När barnet är motiverat är inlärningen effektiv. När barnet spelar Alias är hen i aktivt samspel med andra spelare och hör många nya ord som vanligen kanske inte används i vardagsspråket. På det sättet utvecklas barnets ordförråd. Utvecklingen av ordförrådet kan t.ex. behandlas utgående från hur barnet lär sig överordnade begrepp samt konkreta och abstrakta begrepp. Det är möjligt att behandla de här ämnena också på basis av den närliggande utvecklingszonen (den proximala utvecklingszonen). När barnet ger sig i kast med spelandet får hen mycket feedback – förhoppningsvis positiv – och som vi vet är ju sådan återkoppling allmänt taget av stor betydelse för utvecklingen.

          I ett bra svar kan examinanden också behandla den tidiga interaktionen men svarets fokus bör ligga på utvecklingen av språket. I svaret behöver åldern på de videospelande barnen inte uppskattas. Att spela Alias stöder språkutvecklingen hos barn i alla åldrar.

          9–11 p. I svaret förklaras språkutvecklingen med psykologiska kunskaper på ett i huvudsak meningsfullt sätt. Den ämnesrelaterade kunskapshanteringen är trots vissa begränsningar god. Språkets utveckling förklaras i Alias-spelandets kontext.

          15–17 p. Svaret omfattar mångsidig psykologisk kunskap om språkutvecklingen som en del av barnets utveckling. Svaret uppvisar en berömlig kunskapshantering. Svaret bildar en enhetlig och berömligt strukturerad helhet. Alias-spelandet har behandlats på ett insiktsfullt sätt ur språkutvecklingens perspektiv.

          Ifall den tillåtna teckenmängden överskrids med mera än 50% avdras 2 poäng, vid en överskridning på 100% avdras 4 poäng.

            Del 2: 20-poängsuppgifter

            4. Effekt av robotar 20 p.

            I uppgiften beskrivs Aschs klassiska experiment med streck eller linjer med vilket man ursprungligen påvisade effekten av grupptryck på individens beslutsfattande. Men i den här undersökningen var gruppens övriga deltagare robotar som betedde sig på ett människoliknande sätt. Den avgörande observationen var att robotarnas svar inte påverkade hur de vuxna svarade, men att de hade effekt på de 7–9-åriga barnens svar.

            I ett bra svar visar examinanden att hen har identifierat det undersökta fenomenet och även kan beskriva det korrekt. Hen redogör också för faktorer som kan vara förbundna med att robotarna påverkade i synnerhet barnens svar. Det är ett känt faktum att barn i skolåldern är känsliga för socialt tryck. Barn kan också uppfatta robotarna som mera mänskliga än de vuxna gör. Av de barn som deltog i undersökningen befann sig en del i det föroperationella stadiet och andra i de konkreta operationernas stadium. I den förstnämnda fasen börjar särskilt föreställningsförmågan utvecklas och i den påföljande fasen lär sig barnet att tillämpa principer och logik. Människolikheten hos robotarna kan också påverka barnen starkare för att det i synnerhet är under de konkreta operationernas fas som barnet lär sig empati och att identifiera sig med en annan människas känslor och tankar. Barnens medvetandeteori (theory of mind) utvecklas fortfarande. Barnet kan också ha svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. Moraluppfattningen är ännu under utveckling vilket också kan ha samband med barnens mottaglighet för påverkan. I lågstadieåldern lär sig barnen också i hög grad att jämföra sig med andra och det kan inverka på mottagligheten för att anamma robotarnas åsikter. Dessutom har barnen mindre erfarenhet av robotar än de vuxna. Eftersom barnen saknar de vuxnas kunskap om de kognitiva skillnaderna mellan robotar och människor så har de inte likadana möjligheter att förstå att robotarna är livlösa maskiner som kan fungera på ett felaktigt sätt. De vuxna, däremot, har en stor mängd erfarenhetsbaserad kunskap om maskiner och kan lättare kategorisera robotarna som icke-människor vilket gör att de inte på samma sätt ger upphov till socialt tryck.

            Ett bra svar kan också tangera de allmänna faktorer som man vet att påverkar resultatet i Aschs experiment med streck eller linjer. Hit kan räknas ålder (man vet att de som är äldre är mindre känsliga för påverkan), gruppens betydelse för personen (ingruppen har större betydelse), gruppens storlek (ingen större förändring efter antalet fyra), huruvida svaren uttalas högt och samstämmigheten (ett enda avvikande svar minskar trycket). Ett bra svar måste knytas till forskningsresultatet, som anger att robotar påverkar barnens svar men inte de vuxnas.

            9–11 p. Svaret omfattar i huvudsak relevanta psykologiska kunskaper och begrepp. Examinanden har förstått och på ett korrekt sätt beskrivit fenomenet grupptryck som presenteras i undersökningen. Kunskapshanteringen är god men till vissa delar begränsad. Svaret följer huvudsakligen uppgiftsformuleringen och examinanden redogör för orsaker till att barnen lättare rättar sig efter robotarnas svar än de vuxna. Materialet har utnyttjats relativt väl. Svaret är strukturerat.

            15–17 p. Svaret omfattar mångsidiga psykologiska kunskaper och begrepp med anknytning till hur grupptrycket inverkar på individens beteende. Den psykologiska kunskapen behandlas på ett berömligt sätt i redogörelsen för skillnaderna mellan barn och vuxna med avseende på undersökningens resultat. Svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen och materialet har utnyttjats väl. Svaret formar en berömvärd helhet.

              5. Uppmärksamheten vid cykling 20 p.

              I ett bra svar är uppmärksamhet korrekt definierat. Examinanden redogör också med hjälp av grundläggande exempel hur uppmärksamhetsfenomenen kan kopplas ihop med cykling. Exemplen kan vara begränsning av uppmärksamheten, inre och yttre styrning av uppmärksamheten, orienteringsreflex, automatisering av komplexa uppgifter samt upprätthållande av uppmärksamheten och felaktigheter i uppmärksamheten.

              Uppmärksamhet innebär att vara observant och därmed också riktar in hjärnans informationsbearbetning på ett objekt. Människans förmåga att bearbeta information är begränsad vilket betyder att all den information som produceras via våra sinnen inte behandlas så noggrant i hjärnan. Uppmärksamheten tjänar syftet att för mera noggrann bearbetning välja ut den information som är viktig med avseende på den uppgift som ska utföras. En människa kan bara rikta in sin uppmärksamhet på en liten del av världen och det är tröttsamt att upprätthålla uppmärksamheten. Av den orsaken ökar sannolikheten för att göra fel i komplexa uppgifter.

              När man cyklar bör man rikta in sin uppmärksamhet på att styra cykeln, på omgivningen och på den övriga trafiken. När cykelåkaren ännu håller på att lära sig cykla kräver själva styrandet av cykeln och att hålla balansen en mängd av uppmärksamhetens resurser eftersom cykelåkaren måste tänka medvetet på hur de här sakerna fungerar och inrikta sin uppmärksamhet på dem. I takt med ökad erfarenhet automatiseras styrandet av cykeln och behövs inte så mycket uppmärksamhet för detta. Då kan uppmärksamheten effektivt riktas in även på andra saker och cyklandet blir lättare och tryggare. Människans förmåga att dela sin uppmärksamhet på flera objekt är dock begränsad och på grund av det kan också en erfaren cyklist råka ut för farliga situationer i trafiken ifall hen under åkandet koncentrerar sig på annat, t.ex. att kontrollera om det kommit meddelanden på telefonen.

              När cykelåkaren observerar sin omgivning och den övriga trafiken är det viktigt att hen kan rikta in sin uppmärksamhet på det som är väsentligt för cykelåkandet, dvs. på vägen, trafikljusen och den övriga trafiken, i stället för att koncentrera sin uppmärksamhet på sådant som de egna tankarna, reklamskyltar eller signaler på telefonen. Detta kräver inre styrning av uppmärksamheten. För att lyckas styra in uppmärksamheten på sådant som är viktigt vid cyklandet bör cykelåkaren ha inre modeller med koppling till cykling och trafik och hen bör vara tillräckligt pigg och vaken.

              För att undvika farliga situationer har cykelåkaren hjälp av automatisk styrning av uppmärksamheten i riktning mot starka stimuli i omgivningen. Man kallar det här för orienteringsreflex. Människan har under evolutionens gång utvecklat en benägenhet att automatiskt rikta uppmärksamheten mot överraskande stimuli, exempelvis höga ljud eller objekt som snabbt dyker upp i synfältet. I trafiken hjälper det här cyklisten att reagera snabbt på t.ex. en annan cyklist som plötsligt dyker upp bakom hörnet eller ljudet av en bromsande bil. Den automatiska styrningen av uppmärksamheten kan visserligen också rikta in den på något oväsentligt och då kanske man inte nödvändigtvis förstår att stanna inför ett rött ljus.

              Att nämna klassiska experiment med anknytning till uppmärksamhet, t.ex. gorillaexperimentet som berör förändringsblindhet eller experimenten med dikotom hörsel, är förtjänstfullt endast om resonemanget kopplas till cykling eller till orientering i trafiken.

              9–11 p. I svaret ges en korrekt definition av uppmärksamhet och med undantag av vissa begränsningar utnyttjas den psykologiska begreppsapparaten väl. Svaret är strukturerat och anknyts i huvuddrag på ett meningsfullt sätt till exemplet om cykelåkning.

              15–17 p. Begreppet uppmärksamhet definieras korrekt och därtill hörande fenomen presenteras på ett mångsidigt sätt. Den psykologiska kunskapshanteringen är utmärkt och presentationen av uppmärksamhetsfenomen anknyts på ett naturligt sätt till exemplet om cykelåkning. Svaret är välstrukturerat och det formar en berömvärd helhet.

                6. Annan könstillhörighet 20 p.

                I ett bra svar diskuterar examinanden vad könsidentitet är, och utvärderar hur de psykologiska och kulturella faktorerna inverkar på hur den byggs upp. Inom psykologin har vi teorier om hur könsidentiteten formas mycket tidigt i utvecklingen, redan i småbarnsåldern. I ett bra svar utvärderas den här kunskapen på nytt i ljuset av den kunskap man idag har om könsidentitetens mångfaldighet och utvecklingsprocesser. Nuförtiden tänker man sig att könsidentiteten formas av flerfaktoriellt av det biologiska, anatomiska och sociala könet samt i enlighet med psykologisk identifikation och att den kan utformas vidare som en del av utvecklingen i ungdomsåren. Elia i videofilmen berättar sin egen historia om det här.

                I ett bra svar utnyttjas videomaterialet. I diskussionen kan examinanden dra nytta av identitetsteorierna samt kunskaper om självupplevelse och de sociala relationernas betydelse för människans välbefinnande. I ett bra svar diskuteras hur den kulturella kontexten och individens egen identitetsprocess interagerar med varandra. Det är också möjligt att diskutera vilken inverkan den juridiska ställningen i olika länder gällande annan könstillhörighet kan ha på individens välbefinnande.

                9–11 p. Svaret omfattar i huvudsak relevanta psykologiska kunskaper och begrepp. Kunskapshanteringen är god, men till vissa delar begränsad. Svaret följer i huvuddrag uppgiftsformuleringen och materialet har utnyttjats relativt väl. Svaret är strukturerat.

                15–17 p. Svaret omfattar mångsidiga psykologiska kunskaper och begrepp. Examinanden kan på ett berömligt sätt hantera den psykologiska kunskap som är relevant i diskussionen om könsidentitet. Svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen. Materialet har utnyttjats på ett bra sätt. Svaret formar en berömvärd helhet.

                  Del 3: 30-poängsuppgifter

                  7. Rekommendationer för stresshantering 30 p.

                  Ett bra svar bygger på att examinanden har kännedom om den psykiska och fysiska grunden för stress. I en stressande situation ställs vår kropp i ett slags beredskapstillstånd: en del av nervsystemets funktion försnabbas och stresshormoner utsöndras i kroppen. Det här kan individen uppleva som rastlöshet och att hjärtat slår hårdare och kroppen svettas. På det mentala planet är vi vaksamma, koncentrerar oss på det väsentliga och är beredda att agera. En lagom hög stressnivå är verksamhetens motor. Vi behöver stress i vårt dagliga liv eftersom den får oss att försöka vårt bästa. Den kortvariga goda stressen är alltså nödvändig. Sådan stress är ofta uppgiftsrelaterad och den upphör när uppgiften är avklarad. Stress som pågår länge blir skadlig. Om situationen som förorsakar stress pågår en lång tid är det möjligt att stressen fortgår. När stressreaktionen övergår i en långvarig stress är den inte längre nyttig utan tärande och förorsakar då psykiska och fysiska effekter som är skadliga.

                  De vanligaste psykiska symtomen vid stress är spänningar, irritation, aggression, rastlöshet, vånda, nedstämdhet, minnesproblem, svårighet att fatta beslut och sömnstörningar. I ett bra svar kan examinanden koppla samman något av de här eller andra symtom på stress med stressens fysiologi, såsom kortisolmetabolismen.

                  Utdragen stress kan också sammanhänga med miljöfaktorer som upprätthåller belastningarna. Det kan exempelvis vara fråga om beständig brådska, olämplig arbets- eller studieplats eller arbetslöshet, fattigdom, bullrig miljö, alltför stort ansvar, familjeproblem eller plötslig livsförändring. Betydelsefulla men lyckligtvis sällsynta orsaker till stress är plötsliga traumatiska händelser, t.ex. naturkatastrofer, olyckshändelser och en anhörigs död. Orsaker till stress i arbets- och studielivet kan vara bl.a. bristande kontroll över arbetet, orimliga krav, brist på stöd, relationsproblem, mobbning, orättvisor, ojust bemötande, brist på respekt eller ömsesidighet och känsla av skuld för ogjort arbete. I ett bra svar noterar examinanden att ingen av de givna stresshanteringsmetoderna riktar sig direkt till stressfaktorerna i miljön utan de syftar till att förbättra individens anpassning till den stressande omgivningen.

                  Rekommendation 1 baserar sig på förändring av invanda tänkesätt. I allmänhet är det skadligt att älta problem eftersom det försvagar självförtroendet och förmågan att lösa problem. Det leder också till negativa tankar, pessimism och sorgsenhet och försvagar självkänslan. Ältandet kan vara kopplat till en negativ perceptionscykel. Rekommendation 1 ger klara råd just för hur man kan minska ältandet och på så vis effektivera den egna verksamhetsstyrningen. Rekommendationen beaktar dock inte att pessimismen kan vara ett personlighetsdrag och ett ingrott tankemönster som kan vara svårt att förändra med ett så här pass enkelt råd. Rekommendationen uppmuntrar individen att utforska hurdana situationer som väcker oroande tankar och råder hen att undvika dylika situationer. I ett bra svar kan examinanden förhålla sig kritiskt till den här metodens möjligheter att hjälpa exempelvis en person som måhända är stressad av den dåliga atmosfären på arbetsplatsen eller någon annan svår livssituation som påverkar personens välmående på många plan och som är svåra att undvika.

                  Rekommendation 2 baserar sig på fysisk kontroll av stressens effekter. Motion har enligt forskningen ett flertal goda fysiska och psykiska hälsoeffekter. Vid motorisk aktivitet utsöndras endorfiner och andra hormoner som framkallar välmående. Regelbunden lämpligt effektiv motion har konstaterats ha fördelaktiga effekter också för att förebygga ett flertal sjukdomar. Motion kan dessutom förbättra sömnen. De sömnbefrämjande effekterna har antagits bero på att musklerna tröttas ut, att motionen förorsakar hormonella och temperaturmässiga förändringar i kroppen samt att motionen för med sig psykisk avslappning. Motion är ett bra sätt att styra tankarna bort från känslorna av stress och dess orsaker. Sociala motionsintressen ökar också kontakterna mellan människor. I kritisk belysning kan motionen också förorsaka ökad stress för en person som redan är belastad och jäktad, i synnerhet om hen förhåller sig till motionen som en målinriktad prestation. Att öka på motionerandet kan inte heller upphäva det som orsakar stress.

                  Rekommendation 3 baserar sig på att rikta uppmärksamheten bort från sig själv och öka känslan av att vara lycklig. I flera undersökningar inom positiv psykologi har man kunnat notera att människor känner sig lyckligare om de använder pengar eller tid på att glädja andra i stället för att använda samma resurser på sig själv, vilket är det sedvanliga inom individualistiska kulturer. Att göra gott för andra stärker också människorelationerna och kan leda till att det sociala stödet ökar. Men det här rådet kan dock vara olämpligt för en människa som upplever utdragen stress just på grund av att hennes omsorger om andra överstiger hennes egna krafter. Många kroniskt stressade människor lider inte av brist på mening: en person kan befinna sig i ett utdraget stresstillstånd trots att hen känner lycka och trots att hen har upplevelser av meningsfullhet. Utgångspunkten för rekommendationen verkar vara en individ som koncentrerar sig endast på sina egna bekymmer och har fjärmats från andra människor.

                  13−16 p. Svaret omfattar i huvudsak relevanta psykologiska kunskaper och begrepp om stress, och alla tre rekommendationer behandlas på ett bra sätt. Kunskapshanteringen är god, men ställvis begränsad. Svaret följer i huvuddrag uppgiftsformuleringen, men en del av texten består av lösryckta fakta. Den psykologiska kunskapen tillämpas, utvecklas och utvärderas på ett bra sätt. Motiveringar ingår på flera ställen och de är hållbara.

                  22−25 p. Svaret omfattar mångsidiga psykologiska kunskaper och begrepp om stress. Kunskapshanteringen är berömlig och alla tre rekommendationer behandlas djupgående i svaret. Den psykologiska kunskapen tillämpas, utvecklas och utvärderas på ett berömvärt sätt. Argumentationen är klar och övertygande.

                    8. Narcissismens neuropsykologi 30 p.

                    Uppgiften kan besvaras på ett mångsidigt sätt i ljuset av materialet och svaret kan kompletteras med kunskaper om allmänna faktorer som förklarar uppkomsten av psykiska problem. I svaret är det möjligt att på ett mångsidigt sätt dra nytta av kunskapen om nervsystemets funktion och de biologiska faktorernas betydelse i redogörelsen för mänsklig aktivitet.

                    Material 8.B relaterar till empati och självkänsla samt biologiska faktorer som är förbundna med dessa. Vid sidan av företeelserna i material 8.B kan examinanden i sitt svar diskutera de biologiska faktorerna vidare genom att analysera dem på utgående från material 8.A (personen har ett förhöjt självmedvetande, föreställningar om omnipotens, upplevelse av att vara unik, överdrivet behov av beundran, upplevelse av att vara privilegierad, utnyttjar andra, saknar empatisk förmåga, är avundsjuk och uppträder överlägset).

                    De biologiska faktorerna kan vara företeelser förknippade med nervsystemets struktur och funktion, såsom transmitterämnen och det autonoma nervsystemets funktion, arvsrelaterade faktorer samt faktorer som är kopplade till hjärnans plasticitet. I sitt svar kan examinanden också behandla individutvecklingen utifrån interaktionen mellan arv och miljö.

                    Likaså kan examinanden diskutera huruvida narcissismen är en bestående egenskap eller om den går att påverka. Det är även möjligt att diskutera vad en psykisk störning överhuvudtaget är och vad som kunde vara en normal variation mellan människor i fråga om personlighetsdrag.

                    13−16 p. Svaret omfattar i huvudsak relevanta psykologiska kunskaper och begrepp om biologiska faktorer med anknytning till narcissism. Kunskapshanteringen är god, men ställvis begränsad. Svaret följer i huvuddrag uppgiftsformuleringen, men en del av texten består av lösryckta fakta. Den psykologiska kunskapen tillämpas, utvecklas och utvärderas på ett bra sätt. Motiveringar ingår på flera ställen och de är hållbara.

                    22−25 p. Svaret omfattar mångsidiga psykologiska kunskaper och begrepp om biologiska faktorer som är förbundna med narcissism. Kunskapshanteringen är berömlig och svaret följer uppgiftsformuleringen i huvuddrag. Den psykologiska kunskapen tillämpas, utvecklas och utvärderas på ett berömvärt sätt. Argumentationen är klar och övertygande.

                      9. Gymnasiets mål för mångsidig kompetens 30 p.

                      Eftersom det är fråga om en vidareutvecklingsuppgift bör examinanden i sitt svar utforma relevanta psykologiska perspektiv på psykisk uthållighet och på hur studierna i gymnasiet utvecklar den. Uthållighet kan i gymnasiets läroplan innebära en vilja att uppnå varaktig lärdom och att inte ge efter även om lärostoffet ibland känns svårt. Man kan tänka att det är en av utvecklingsuppgifterna för en gymnasieelev. Såväl när man studerar som när man möter andra utmaningar i livet stiger kravens nivå och varaktighet när den unga går vidare från grundskolan till gymnasiet och därifrån vidare till fortsatta studier. Man behöver alltså vara uthållig.

                      Det motivationspsykologiska perspektivet är centralt med tanke på utvecklingen av uthållighet. I svaret kan examinanden behandla uppställda mål och deras betydelse för motivationen över ett längre tidsspann, upplevd självförmåga (self-efficacy) och attributionsstilar. När man studerar behöver man ändamålsenliga mål. I gymnasiet lönar det sig därför att fundera ut sina mål just med tanke på att de ska utveckla ens uthållighet. Målen bör därför vara utmanande i lämplig grad och begränsade i tid. När man tror på sina mål uppnår man dem lättare. Det prestationsbaserade självförtroendet är centralt för att utveckla uthållighet. Med dess hjälp orkar man studera och lära sig även de svåra nya sakerna. God tilltro till sin egen förmåga korrelerar med en optimistisk attributionsstil. När man tror sig klara av framtida utmaningar är det också lättare att vara seg och tålig i fråga om de förändringar och överraskande situationer som tas upp i läroplanen.

                      I ett bra svar binds det motivationspsykologiska perspektivet samman med den utvecklingspsykologiska och den socialpsykologiska teoretiska ramen. Utvecklingen är också biologisk; t.ex. hjärnans pannlober utvecklas. I gymnasiestudierna ingår många sociala faktorer, exempelvis interaktionen med lärarna och andra elever. Läroplanen styr speciellt lärarnas arbete. Examinanden kan i sitt svar diskutera hur läraren kan stödja och hjälpa sina elever att utveckla uthållighet. Lärarna uppställer målen för inlärningen och det är deras uppgift är att se till att målen uppnås. Det är därför särskilt förtjänstfullt att dryfta hur uthålligheten utvecklas under gymnasiestudiernas interaktiva inlärningsprocess. I svaret kan man också diskutera psykiskt välbefinnande. Det sociala stödet är centralt såväl för utvecklandet av uthållighet som för att upprätthålla den psykiska balansen i en värld av förändringar och överraskningar, som det sägs i läroplanen.

                      Ovannämnda teman kan även behandlas ur den positiva psykologins perspektiv.

                      Därtill är det möjligt att behandla uthållighet som ett personlighetsdrag. Temperament, personlighetsegenskaper och intelligens kan sammanhänga med hur studier och lärande utvecklar uthållighet hos eleverna. Personlighetsegenskapen samvetsgrannhet står som begrepp nära uthållighet (enveten målinriktning). Gymnasiestudierna kan förvisso vara lättare för den samvetsgranna eleven som redan till sina personlighetsegenskaper är mera uthållig.

                      Gymnasiestudier bidrar ändå inte alltid till att utveckla en målinriktad uthållighet. En del elever kan uppleva att gymnasiestudierna får dem att tappa modet. Också den här aspekten kan diskuteras i svaret.

                      13−16 p. Examinanden redogör utifrån huvudsakligen relevant psykologisk kunskap för hur målinriktad uthållighet utvecklas då man studerar. Hanteringen av den ämnesrelaterade kunskapen är till vissa delar begränsad, men i övrigt god. Den psykologiska kunskapen tillämpas och vidareutvecklas på ett bra sätt och framförda påståenden motiveras i någon mån.

                      22−25 p. Svaret bygger på mångsidiga psykologiska kunskaper. Svaret vittnar om en berömlig kunskapshantering. Svaret bildar en helgjuten och berömligt välstrukturerad helhet. Den psykologiska kunskapen tillämpas och utvecklas på ett berömvärt sätt och argumentationen är mångsidig.