Beskrivningar av goda svar: SV – Samhällslära

I ett gott svar granskas kopplingen mellan alla tre nämnda faktorer och röstningsaktiviteten.

Skillnaderna i röstningsaktiviteten mellan olika inkomstgrupper är tydliga: ju högre inkomstnivå, desto högre röstningsprocent. Skillnaderna mellan kön är förhållandevis små; dock röstar kvinnor under 70 år mer aktivt än män under 70 år, medan det är tvärtom i gruppen över 70-åringar. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är tydliga: de allra yngsta och de allra äldsta röstar mindre än 30–80-åringarna.

Som orsaker till skillnaderna lyfter examinanden exempelvis fram sambandet mellan utbildning, inkomstnivå och samhällelig aktivitet. Att yngre kvinnor har en högre utbildningsnivå än männen och också aktiverat sig i samhället kan till exempel förklara skillnaderna i röstningsaktivitet mellan kvinnor och män. I gruppen med högre inkomstnivå är också utbildningsnivån högre, vilket man vet ökar röstningsaktiviteten. I grupper med låg röstningsaktivitet upplevs inte denna form av politiskt beslutsfattande nödvändigtvis som meningsfull.

Skillnaderna kan ses som problem, eftersom en del av medborgarna inte får sin röst hörd när frågor som berör dem behandlas. Skillnaderna inverkar på grupperna med lägst inkomster, unga och över 80-åringar, vars behov och livssituationer är mindre välkända i beslutsfattandet jämfört med de aktivare grupperna. De grupper som röstar aktivt påverkar riksdagens sammansättning, och därmed kan den högre inkomstgruppens intressen kommer bättre fram i beslutsfattandeprocessen. Gruppen har också bättre förutsättningar att informera beslutsfattarna om dem.

Inflytandet förstärks också genom att grupperna som röstar aktivt ofta väljer likasinnade till beslutsfattare, alltså människor som har stabila inkomster och hög utbildning. I ett berömligt svar behandlar examinanden flera olika faktorer och analyserar sambanden mellan dem.

I ett gott svar presenterar examinanden ett åtgärdsprogram med åtgärder som lyfter fram några grupper med särskilt låg röstningsaktivitet. För varje grupp presenterar examinanden lämpliga aktiveringsmetoder.

Över 80-åringarna skulle få bättre möjligheter att rösta om de i högre grad kunde rösta hemma. En allt större del av de ålderstigna och rörelsehindrade bor hemma, men många av dem kan inte ta sig till vallokalerna. Under 30-åringarna kunde nås via sociala medier. Information om vikten av att rösta kunde tas fram för de plattformar som väljare i den här åldern använder. I informationen skulle de föränderliga livssituationerna för många unga vuxna och deras intresseområden beaktas. Också möjligheten att rösta på internet skulle kunna aktivera dem som röstar mer sällan.

Till en del av de grupper som röstar minst flitigt kunde särskilda kampanjer riktas via sociala medier och andra medier. Politiker kan också uppmuntras att uppträda mer förståeligt. Innehållet skulle bestå av grundinformation om de organ dit kandidater väljs i valen, d.v.s. om kommunalfullmäktiges, riksdagens och presidentens uppgifter och påverkansmöjligheter samt deras effekter på medborgarnas utkomst och den samhälleliga utvecklingsriktningen. Särskilt fokus skulle sättas på tydlig och lockande kommunikation. I informationsinslagen skulle personer i motsvarande ställning som målgruppen eller offentliga personer berätta om fördelarna med att rösta.

I ett berömligt svar behandlas en mångfald av olika idéer som riktas till olika grupper. Det har föreslagits att rösträttsåldern och valbarhetsåldern i kommunalvalen ska sänkas till 16 år, vilket man hoppas ska öka ungdomarnas deltagande i valen. I svaret kan examinanden också hänvisa till risken för att aktiveringskampanjerna enkelt skulle kunna slå tillbaka mot sitt syfte, om de inte planeras med experter som är väl förtrogna med de olika grupperna. I bedömningen läggs störst vikt vid motiveringarna av förslagen.

I ett gott svar har examinanden utläst centrala fakta korrekt ur materialen och presenterat dem med rätt begrepp.

Utifrån material 8.A observeras att de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och realinkomstindex har närmat sig varandra under den granskade tidsperioden. I praktiken har den årliga förändringen i förtjänstnivåindex alltid varit större än den årliga förändringen i realinkomstindex. På 1970- och 1980-talen var den nominella ökningen av förtjänstnivåindex snabb. Ökningen blev långsammare under 1990-talet och vidare under 2000-talet. Realinkomsterna har vuxit långsammare än de nominella inkomsterna. Realinkomsterna har knappt vuxit alls under 2010-talet.

Utifrån material 8.B observeras att alla löntagares förtjänstnivå under den granskade perioden har stigit mest i den privata sektorn och minst i kommunerna. Under de senaste 15 åren har förtjänstnivån för statsanställda stigit mer än för kommunernas löntagare.

Utifrån material 8.C konstateras att medianinkomsten var högst i statens tjänst och lägst hos kommunerna. Männens inkomster är högre än kvinnornas i alla sektorer.

I ett gott svar har examinanden behandlat några förklaringar till de observationer hen har gjort ur statistiken.

Till början av 1990-talet rådde det ofta hög inflation och därför kom man överens om nominella löneförhöjningar av motsvarande storlek. Från och med mitten av 1990-talet har löneförhöjningarna varit måttliga, men realinkomsterna ändå ökat tack vare den låga inflationen, med undantag för några år under 2010-talet. Löntagarnas inkomstnivå i den privata sektorn har stigit snabbare än i den offentliga sektorn främst i och med ökad produktivitet inom industrin och i vissa servicebranscher vilket lett till högre löner i högre grad än i den offentliga sektorn där arbetsuppgifterna är av annat slag; de går till exempel sällan att automatisera. Inom den privata sektorn har det varit enklare för löntagarna att konkurrensutsätta arbetsgivarna. Den höga medianen för statsanställda löntagares totalinkomst beror på deras expertuppgifter.

Skillnaden mellan helhetsinkomstmedianen för kvinnor och män återspeglar kvinnans allmänt lägre lönenivå. Det arbetar flera kvinnor i de branscher där lönerna är låga, särskilt i kommunerna. Kvinnornas större ansvar för vård och omsorg i hemmet påverkar kvinnornas karriär- och inkomstutveckling. Männen arbetar oftare än kvinnorna i ledningsställning.

I ett berömligt svar har examinanden på ett balanserat sätt och med korrekt terminologi granskat ovannämnda fenomen. Det egna resonemanget är stadigt förankrat i materialen. Slutsatserna grundar sig på materialen och övrig information om utvecklingen av arbetslivet och ekonomin.

I ett gott svar presenteras utifrån de givna utgångspunkterna en trovärdig och sannolik prognos för utvecklingen på kort sikt fram till år 2025. Det sannolika är att inga betydande förändringar är att vänta.

Utifrån material 8.A kan examinanden exempelvis analysera arbetets produktivitetsutveckling och den kommande inflationsutvecklingen samt dess följder för realinkomstförändringarna. Examinanden kan diskutera kollektivavtalens betydelse på den framtida arbetsmarknaden som en av de faktorer som kan påverka förtjänstinkomstindexet, samt arbetskraftsbristens inverkan på löneutvecklingen.

Utifrån material 8.B kan examinanden analysera hur andelen lågavlönat arbete inom den privata sektorn utvecklas och hur detta påverkar förtjänstnivåutvecklingen.

Utifrån material 8.C går det att analysera bland annat faktorer som påverkar skillnaderna i lönenivå mellan män och kvinnor, såsom att utbildningsnivån stiger snabbare bland kvinnor än bland män.

I ett berömligt svar utgår examinanden i sina slutsatser och prognoser från fakta som korrekt beskriver den finländska ekonomins utveckling och det finländska samhället under den senaste tiden, och som på ett mångsidigt sätt stöder de argument examinanden framför.

I ett gott svar för examinanden fram vad som avses med ett återhämtningspaket. I sitt svar kan examinanden också lyfta fram att syftet med paketet är att påskynda omstarten av medlemsländernas ekonomier och Europas återhämtning efter coronaviruspandemin.

I svaret jämförs de finländska politikernas ställningstaganden och hur statsminister Sanna Marin och riksdagsledamot Ville Niinistö samt oppositionspolitikerna Sari Essayah och Kai Mykkänen förhåller sig till EU:s återhämtningspaket.

Representanterna för regeringspartierna försvarar förhandlingsresultatet och oppositionspolitikerna kritiserar återhämtningspaketet.

Av svaret framgår att statsminister Sanna Marin som ansvarar för Finlands EU-politik presenterar förhandlingsresultatet som en framgång där Finland lyckades nå sina mål jämfört med kommissionens ursprungliga förslag. Ville Niinistö erkänner i sin tweet återhämtningspaketets problem och orättvisa sidor, men poängterar att fördelarna är större än bristerna. Sari Essayah kritiserar förhandlingsresultatet och särskilt den gemensamma låntagningen. Kai Mykkänen kritiserar återhämtningspaketet kraftigt och bestrider Marins försäkran om att paketet är en engångsföreteelse. Mykkänen ser stödpaketet som ett steg mot en inkomstöverföringsunion.

I ett berömligt svar analyseras de finländska politikernas skilda ställningstaganden till EU:s återhämtningspaket djupare. I svaret kan examinanden lyfta fram att syftet med återhämtningspaketet är att stöda medlemsländernas investeringar, ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft, och att det inte är avsett att användas för sådant som finansieras genom de nationella budgetarna.

Regeringspartierna (Marin och Niinistö) betonar arrangemangets karaktär av engångsföreteelse och att återhämtningspaketet inte innebär att det skapas en permanent mekanism för att öka unionens gemensamma skulder. Niinistös positiva inställning torde också förklaras av att återhämtningspaketet också beaktar miljöfrågor och gröna investeringar.

Oppositionspartierna (Mykkänen och Essayah) anser däremot att det leder till en skuldunion och gemensamma inkomstöverföringar i EU om budgeten finansieras med ett gemensamt lån.

I Finland har man traditionellt och över partigränserna förhållit sig negativt till skulder med gemensamt ansvar. Mykkänen är den som kraftigast för oppositionspolitik, och han utmanar statsminister Marins tolkning av avtalets natur. Enligt Mykkänen ska EU-länderna återgå till stabilitetspakten och i enlighet med hans partis linje efterlyser han en återgång till finansiell disciplin.

I ett gott svar jämför examinanden forskarna Raunios och Miettinens synsätt på EU:s utvecklingsutsikter. Raunio anser att integrationen har förtätats i EU, vilket Miettinen inte håller med om.

Tapio Raunio anser att godkännandet av återhämtningspaketet är för EU ett steg mot att bli en gemensam förbundsstat. Enligt Timo Miettinen ökar återhämtningspaketet inte kommissionens makt och öppnar inte möjligheter för att i framtiden ta mera gemensamt lån.

Examinanden utvärderar de ställningstaganden som i materialet framförs om EU:s utvecklingsutsikter, exempelvis Frankrike har drivit på en ökning av det gemensamma ekonomiska ansvaret, Tyskland och de nordiska länderna har förhållit sig negativt till detta.

I ett berömligt svar ges en mer omfattande analys av forskarnas uppfattningar om återhämtningspaketets betydelse För EU:s framtid. Timo Miettinen delar statsminister Marins åsikt att återhämtningspaketet är en engångsföreteelse. Tapio Raunios åsikt ligger närmare de som framförs av representanterna för oppositionspartierna. Skribenternas bakgrund framgår av deras ställningstaganden.

I svaret lägger examinanden fram några motiverade bedömningar av den kommande utvecklingen, som att Tyskland och Finland har poängterat återhämtningspaketets engångsnatur och att syftet inte är att öka unionens gemensamma skuld, så som Frankrike för sin del har önskat. Storbritannien har motsatt sig integrationsutvecklingen, men i och med Brexit kan tyngdpunkten i framtiden förskjutas mot de länder som understöder en djupare integration. Exempelvis Tysklands kommande linje efter att Angela Merkel har avgått kan också påverka unionens integrationsutveckling.