Beskrivningar av goda svar: SV – Hälsokunskap

Kostfibrer är kolhydrater som inte kan spjälkas av tarmsystemets enzymer och som därför inte upptas av tunntarmen. Kostfibrer delas in i icke-gelbildande fibrer som är olösliga i vatten respektive gelbildande fibrer som är vattenlösliga. Vattenlösliga fibrer finns särskilt i bär, frukter, bönor, ärter och havre. Fibrer som inte löses upp i vatten finns rikligt i spannmålsprodukter som råg- och fullkornsbröd, i vetekli, olika frön och i grönsaker.

• Fibrer gör att magsäckens innehåll töms långsammare och att maten också upptas långsammare genom att öka matens viskositet. Med hjälp av fibrer i kosten hålls blodsockret och insulinresponsen på en jämnare nivå efter matintag.
• Vattenlösliga fibrer bildar en geléaktig massa tillsammans med vatten och binder effektivt kolesterol och gallsyror så att de försvinner med avföringen. Det här minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
• Fibrer ger mättnadskänsla men innehåller inte energi. Den här egenskapen hos fibrer bidrar till bättre viktkontroll.
• Fiberrika livsmedel måste tuggas väl, vilket bidrar till ökad salivproduktion som i sin tur förebygger karies och tandköttsinflammation. Enzymerna i saliven inleder också matsmältningsprocessen.
• Fibrer ökar mängden avföring i tjocktarmen, gör den mjukare och försnabbar dess transporttid i tarmen. På så sätt främjar fibrer tarmens regelbundna aktivitet och förebygger förstoppning.
• Den ökade avföringsmängden och den försnabbade tiden för transport av den minskar de skadliga ämnenas effekter på tarmcellerna, vilket kan minska risken för tarmcancer.
• Bakterierna i tjocktarmen söndrar fibrerna. De föreningar som uppstår i den här processen har en förebyggande effekt på tarmcancer.
• Fibrer fungerar också som näring för tarmsystemets egna mikrober, som är en viktig del av bland annat kroppens immunförsvar.
• Ett rikligt intag av fibrer kan orsaka uppsvälldhet och gasbesvär.

Poängsättning

För definition av fibrer får examinanden 3 poäng (fibrer som inte upptas av tunntarmen, kolhydrater, indelning i gelbildande eller vattenlösliga fibrer respektive icke-gelbildande fibrer eller fibrer som inte löses upp i vatten) och för källorna till fibrer max 2 poäng. För att få två poäng krävs fyra källor (oberoende av löslighet). (5 p.)

För varje nämnd hälsoeffekt får examinanden 2 poäng. Om en hälsoeffekt är utförligt motiverad får hen 3 poäng. (15 p.)

Om antalet tecken överskrider den tillåtna teckenmängden med 10 % avdras en poäng, med 15 % två poäng, med 20 % tre poäng, med 25 % fyra poäng och med 30 % fem poäng. Om teckenmängden överskrids med 50 % kan svaret ge endast fem poäng.

Målet med hälsobaserade skatter är att styra medborgarnas konsumtion eller beteende i en hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande riktning. Genom att uppmuntra till hälsosamma levnadsvanor kan hälsobaserad beskattning indirekt minska socioekonomiskt orsakade hälsoskillnader mellan olika grupper av befolkningen.

Tillverkningsskatter är särskilda konsumtionsskatter som i lagstiftningen inriktas mot enskilda konsumtionsvaror. Målet med tillverkningsskatter är att, i likhet med alla andra skatter, ge pengar till statskassan. Bakomliggande ursaker till vissa tillverkningsskatter, så kallade miljöskatter (pigouvianska skatter), har likväl även mål kopplade till miljö- eller hälsostyrning. Med hjälp av dem försöker man minska både produktionen och konsumtionen av skadliga produkter.

I dagsläget är tre livs- eller njutningsmedel i Finland belagda med hälsobaserad tillverkningsskatt: alkohol, tobak och läskedrycker. ja sokeria. Tidigare har vissa matfetter, sötsaker och socker beskattats i Finland.

Världshälsoorganisationen WHO har uppmanat sina medlemsländer att överväga pigouviansk beskattning av livsmedel med tillsatt socker, salt och mättade fetter för att ändra befolkningens matvanor och som stöd för hälsosamma levnadsvanor. Att ta i bruk hälsobaserade skatter skulle medföra omfattande hälsoeffekter även i Finland. Möjligheterna att införa dem har också utretts under 2010-talet.

Beskattningen kan vara hälsobaserad även så att beteende som främjar hälsa och hälsosammare val beskattas lättare. Till exempel så att det skulle tillämpas en lättare beskattning på motionstjänster eller hälsosamma livsmedel liksom grönsaker och frukter.

Poängsättning

För varje angivet syfte med skatten får examinanden 2 poäng (styrning av konsumtion, styrning av beteende, minskning av hälsoskillnader, inkomst till staten), men totalt max 6 poäng. Saken kan behandlas ur pigouviansk synvinkel och ur den synvinkeln att hälsofrämjande konsumtionsval beskattas lättare. Då dessa synvinklar kommer till uttryck i texten får examinanden en poäng per synvinkel, och då hen har nämnt dem får hen en poäng per synvinkel.

För varje produkt som för tillfället beskattas, tidigare har beskattats eller i framtiden skulle kunna beskattas hälsobaserat kan examinanden få 2 poäng. För dessa produkter kan examinanden få totalt högst 10 poäng.

Om antalet tecken överskrider den tillåtna teckenmängden med 10 % avdras en poäng, med 15 % två poäng, med 20 % tre poäng, med 25 % fyra poäng och med 30 % fem poäng. Om teckenmängden överskrids med 50 % kan svaret ge endast fem poäng.

Poängsättning

För varje negativ effekt på hälsan och välmåendet som distansarbete kan orsaka och för ett lämpligt sätt att förebygga effekten i fråga kan examinanden få totalt 2 poäng. Om de negativa effekterna eller de förebyggande metoderna har beskrivits noggrannare kan examinanden få en tilläggspoäng. Att upprepa samma negativa effekt och förebyggande metod ger inte fler tilläggspoäng.

Om svaret inte har ställts upp i en tabell avdras 5 poäng.

Giftigheten hos ett kemiskt ämne och dess möjliga effekter på livsfunktionerna beror på mängderna som intas. Början av texten innehåller vaga påståenden om att stora mängder gifter ansamlas i kroppen, lagras i viktiga organ och har en allvarlig inverkan på hälsan. Påståenden som dessa är vilseledande och kan orsaka eller öka rädslan hos konsumenten. Det finns heller ingen forskningsbaserad evidens för dryckernas avgiftande effekt, alltså är påståendet om en sådan vilseledande.

Den första drycken får marknadsföras med påståenden som ”innehåller C-vitamin och fibrer” eftersom både apelsin och äpple innehåller dessa näringsämnen. Påståendet om att ”kroppens motståndskraft stärks” uttrycker på ett populariserat sätt det vi vet om motståndskraft, nämligen att C-vitamin främjar en normal funktion hos immunsystemet. Påståendet är dock försvarbart endast under förutsättning att livsmedlet innehåller den mängd C-vitamin som krävs för att hälsopåståendet ska få användas.

Påståendet om den andra drycken gör gällande att smoothien ”fungerar fuktgivande och sammandragande”, vilket lämpar sig bättre för marknadsföring av kosmetika än av mat. Drycken innehåller antioxidanter som påstås förhindra cancer i tjocktarmen, prostatan och lungorna. Det här är s.k. förbjudna medicinska påståenden som inte får användas i marknadsföringssyfte. Påståendena om att produkten ”främjar matsmältningen, förebygger vätskeansamlingar och reglerar ämnesomsättningen” är s.k. funktionella hälsopåståenden som saknar forskningsbaserad evidens.

Den tredje drycken marknadsförs genom att dess goda egenskaper sägs bidra till att förhindra fetma. De goda egenskaperna specificeras dock inte, alltså är påståendet vilseledande. Ett livsmedel får inte sägas ha vårdande effekt på reumatiska sjukdomar på det sätt som äppel- och hallondrycken påstås ha enligt marknadsföringstexten.

Den fjärde och sista drycken sägs vara effektivare och bättre än andra drycker eftersom den är grön, men påståendet saknar motivering. Produkten marknadsförs genom att den sägs innehålla vitaminer och mineraler som är nödvändiga för kroppen. Näringspåståendet specificerar dock inte vilka vitaminer och mineraler produkten innehåller. Påståenden om att en produkt förhindrar uppkomsten av flera sjukdomar får inte heller förekomma i marknadsföring.

Poängsättning
Sakinnehåll (0–10 p.)

3 poäng
Examinanden har korrekt bedömt två hälsopåståenden.

6 poäng
Examinanden har korrekt bedömt fyra hälsopåståenden. I sin bedömning har hen använt två av argumentkategorierna (näringsargumentet, hälsoargumentet, det förbjudna medicinska argumentet).

9 poäng
Examinanden har korrekt bedömt sex hälsopåståenden. I sin bedömning har hen använt alla tre argumentkategorier (näringsargumentet, hälsoargumentet, det förbjudna medicinska argumentet).

Kunskapshanteringen bedöms med 0–10 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (användning av begrepp, bedömning, helhet).

När vi åldras påverkas vår rörelseförmåga och våra rörelser av grundsjukdomar, medicinering, bristande funktionsförmåga samt stöd- och rörelseorganens kondition. Motionsrekommendationerna för personer över 65 betonar mångsidig motion samt mer träning av muskelstyrka och balans än rekommendationerna för personer mellan 18 och 64 gör. (Motionsrekommendationerna för personer mellan 18 och 64 beaktas muskelkondition och rörelsekontroll.) Tyngdpunkterna i motionsrekommendationerna för personer över 65 påverkar särskilt rörelseförmågan och förmågan att klara sig i vardagen. Målet med dem är också att förebygga fallolyckor och att upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan genom mångsidig motion. Muskelstyrka, balans och vighet borde tränas minst två gånger i veckan. Rask och pulshöjande motion rekommenderas 2,5 timmar i veckan, alternativt tung och ansträngande motion 1 timme och 15 minuter i veckan. Den totala summan av motion kan bestå av flera kortare pass. Att röra på sig lätt och ta pauser i långvarigt stillasittande bör också infogas i vardagen så ofta som möjligt.

Fysiska konditionens delfaktorer (uthållighet, muskelstyrka, rörlighet, rörelsekontroll, snabbhet) kan utvecklas i vardagliga aktiviteter utöver egentlig konditionsträning.

Uthålligheten är ett mått på andningsorganens och blodomloppets prestationsförmåga, dvs. kroppens förmåga att stå emot trötthet. Uthållighetsträning sänker blodtrycket, effektiviserar blodomloppet, stärker hjärtmuskeln och förbättrar syreupptagningsförmågan, och har därtill en gynnsam effekt på ämnesomsättningen genom att t.ex. förbättra blodfettvärdena. Man kan träna upp sin uthållighet genom att aktivera de stora muskelgrupperna, t.ex. genom stegbaserad gymnastik, promenader, stavgång eller dans. Personen som har fört motionsdagbok promenerar och rör aktivt på sig dagligen, vilket stärker hens grunduthållighet. Att promenera med stavar ökar promenadens effekt. Att kratta eller städa stärker också uthålligheten. Den pulshöjande motionen överstiger både motionsrekommendationerna och 10 timmar i veckan.

Muskelstyrka är musklernas förmåga att arbeta mot ett motstånd utan att tröttas ut. För äldre är en god muskelstyrka viktig för att upprätthålla funktionsförmågan och förebygga fallolyckor. Musklernas uthållighet är deras förmåga att utföra kraftansträngande rörelser flera gånger efter varandra. Maxstyrka är den styrka som en muskel förmår prestera i en enda sammandragning, medan snabbhetsstyrka innebär muskelns förmåga till så snabba sammandragningar som möjligt. Muskelkonditionsträning har en gynnsam effekt på socker- och fettämnesomsättningen, musklernas innervation och blodomloppet. Man kan träna sin muskelkondition på gym eller på olika ledda konditionsträningar antingen genom att använda sin egen vikt eller olika hjälpmedel som motstånd. Personen som fört motionsdagbok har nästan dagligen aktiviteter som stärkar muskelkonditionen genom att bära matvaror, en 2-åring och ved, vilket kräver att de stora muskelgrupperna aktiveras och tyder på uthålliga muskler. Att lyfta ett litet barn kan kräva maxstyrkeprestation. Veckan innehåller också en ledd muskelstyrketräning. Enligt motionsrekommendationerna behövs i veckan minst två muskelstyrketräningar. Rekommendationen uppfylls förutsatt att de aktiviteter som tränar muskelkondition är tillräckligt belastande och mångsidiga.

Rörlighet eller vighet innebär ledernas rörelseförmåga och -vidd samt musklernas och senornas töjbarhet. Genom att träna sin rörlighet undviker man stelhet och upprätthåller rörelsevidden och hållningen. Man kan träna sin rörlighet genom både kroppsvårdande övningar och stretchning. Personen som fört motionsdagbok gör stretchövningar varje morgon och uppfyller därmed rekommendationerna för rörlighetsträning. Att plocka äpplen från träd upprätthåller också rörligheten.

Kropps- och rörelsekontroll, färdighet, koordination och balans, dvs. motorisk kondition, visar musklernas och nervsystemets förmåga att samverka och förmågan att klara av exakta rörelser. God motorisk kondition förebygger olyckor. Man kan träna rörelsekontroll genom att utföra t.ex. balansövningar, gympa, dans och yoga. Personen som fört motionsdagbok har bl.a. plockat äpplen från träd och gått på dans. Rekommendationerna om övningar som tränar balans- och rörelsekontroll två gånger i veckan uppfylls.

Snabbhet och vighet visar musklernas förmåga att reagera snabbt och kortvarigt. En åldrande person behöver denna förmåga särskilt för att kunna hålla balansen och förebygga fallolyckor. Dans kan utveckla snabbhet.

Poängsättning
Sakinnehåll (0–10 p.)

3 poäng
Examinanden har bedömt hur personen som fört motionsdagbok lyckats upprätthålla två av den fysiska konditionens delfaktorer.

6 poäng
Examinanden har bedömt hur personen som fört motionsdagbok lyckats upprätthålla tre av den fysiska konditionens delfaktorer i relation till motionsrekommendationerna.

9 poäng
Examinanden har noggrant bedömt hur personen som fört motionsdagbok lyckats upprätthålla fem av den fysiska konditionens delfaktorer i relation till motionsrekommendationerna.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–10 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (användning av begrepp, analys, helhet).

Hälsobeteende innebär ett sådant beteende som har betydelse för hälsan, liksom val av mat, motion och vård av munhälsan. Flera faktorer påverkar hälsobeteendet. En del av dem är vi medvetna om, andra inte. Med hjälp av teorier och modeller som förklarar hälsobeteende beskriver, analyserar och förutspår man beteende i anslutning till hälsa. Teorierna och modellerna kan inte direkt förklara en enskild individs eller en hel befolknings handlingar, men underlättar då det kommer till att planera och genomföra livsstilsförändringar, eftersom de beskriver centrala faktorer som påverkar beteendet och sambanden mellan dessa olika faktorer.

Enligt den socialkognitiva teorin sker beteendeförändring som ett resultat av interaktionen mellan individen och hens sociala omgivning. Dessa tre faktorer eller delområden (beteende, individ och omgivning) interagerar med och påverkar varandra. (Ömsesidig påverkan betyder att en förändring på ett delområde ofta påverkar de övriga delområdena.)

Centrala individrelaterade faktorer inom socialkognitiv teori är:

• Individens egna föreställningar om följderna av hens handlingar, förväntningar på resultatet (t.ex. att personen är medveten om att personer som är viktiga för hen uppskattar förnuftiga matvanor och också önskar att hen klarar av att sluta med sitt ständiga småätande).
• Känsla av bemästring (tidigare erfarenhet av att testa nya sätt väcker tvivel om den egna viljestyrkans tillräcklighet, men å andra sidan ger tilltron till den egna förmågan en tro på att personen verkligen kan förändra sina matvanor).
• Förmåga till självreglering (t.ex. förmåga att medvetet styra sin egen uppmärksamhet).

Centrala omgivningsrelaterade faktorer är:

• Sociala modeller: att ta modell av andra (t.ex. närståendes goda matvanor; om de inte småäter och stöder, förstärks tilltron till den egna förmågan att sluta).
• Förstärkande och försvagande faktorer i omgivningen (t.ex. frestelser på vägen hem från skolan).
• Sociala normer som stöder gott hälsobeteende, förebygger dåligt beteende och förstärker motivationen (t.ex. gemensam godisstrejk i kompisgänget).

Lähde: Linnasaari Anu. Terveyskäyttäytymistä selittäviä teoriota ja malleja [Teorier och modeller som förklarar hälsobeteende]. https://peda.net/kotka/lukiokoulutus/karhulanlukio/opiskelu/oppiaineet/terveystieto/terve4/e/tstjm:file/download/0e3c9e45de9654a9dbb6ddc87b5f5bcaf27b3318/Terveysk%C3%A4ytt%C3%A4ytymisen%20teorioita%20ja%20malleja_Linnansaari.pdf. Publicerad: 10.9.2020. Hämtad: 10.2.2021. Bearbetning SEN.

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–10 p.

3 poäng
Examinanden har bedömt den socialkognitiva teorin ur två bredare synvinklar (individ, omgivning) och gett ett exempel ur vardera med hjälp av teoretiska begrepp (individ: förväntningar på resultat, känsla av bemästring, självreglering; omgivning: förmågan att ta modell av andra, stödjande och försvagande faktorer i omgivningen, sociala normer som stöder och förebygger gott beteende).

6 poäng
Examinanden har beskrivit den socialkognitiva teorin i huvudsak korrekt. Hen har bedömt den socialkognitiva teorin ur två bredare synvinklar (individ, omgivning) och gett två exempel ur vardera (individ: förväntningar på resultat, känsla av bemästring, självreglering; omgivning: förmågan att ta modell av andra, stödjande och försvagande faktorer i omgivningen, sociala normer som stöder och förebygger gott beteende).

9 poäng
Examinanden har beskrivit den socialkognitiva teorin korrekt. Hen har bedömt den socialkognitiva teorin ur två bredare synvinklar (individ, omgivning) och gett tre exempel ur vardera (individ: förväntningar på resultat, känsla av bemästring, självreglering; omgivning: förmågan att ta modell av andra, stödjande och försvagande faktorer i omgivningen, sociala normer som stöder och förebygger gott beteende).

Kunskapshanteringen bedöms med 0–10 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (användning av begrepp, analys, helhet).

Figuren behöver inte vara ritad i svaret.

Subjektiv hälsa avser individens tolkning och erfarenhet av samt uppfattning om sin egen hälsa. Helhetsbedömningen påverkas av individens mål, känslor, förmåga att ta hand om sig själv samt om hens omgivning. Den upplevda hälsan är en kombination av individens kunskap om omständigheter som berör hens hälsa (t.ex. riskfaktorer, hälsohistoria), nuvarande hälsotillstånd och erfarenheter. Utifrån den upplevda hälsan kan man enligt undersökningar förutspå dödlighet och användning av hälso- och sjukvårdstjänster.

Objektiv hälsa avser individens hälsotillstånd sett utifrån, dvs. medicinskt konstaterat och mätt samt oberoende av individens egen uppfattning om vad som är normalitet.

Subjektiv och objektiv hälsa kan jämföras t.ex. utifrån definitioner av begrepp och den som definierar dem, mätningssätt och använda mätare, mätningsresultat och sätten de används på samt utifrån uppgifternas tillförlitlighet. Subjektiv och objektiv hälsa utvärderas på individnivå och utifrån dessa fakta bedriver man vetenskaplig forskning på befolkningsnivå.

Kriterier för definition av hälsa: Subjektiv hälsa är individens upplevelse av sitt eget välmående, sina resurser eller sin förmåga att fungera i vardagen. Objektiv hälsa definieras utifrån överenskomna kriterier. Enligt dessa kriterier kan ett tillstånd som avviker från det normala medicinskt definieras som sjukdom och utifrån undersökningar kan en diagnos ställas.

Den definierande parten: Subjektiv hälsa definieras av individen själv, medan objektiv hälsa definieras av medicinsk vetenskap.

Mätning: Subjektiv hälsa utgår från individens egen uppskattning och erfarenhet. När man undersöker den subjektiva hälsan får individen svara på frågor i syfte att bedöma hur frisk hen känner sig. I en mottagningssituation får individen berätta om sitt eget hälsotillstånd eller göra en egen bedömning av sina symtom. Smärta är också en subjektiv upplevelse. Slutsatser om den egna hälsan som nås med hjälp av icke-medicinska och personliga mätare för hemmabruk ger information om individens subjektiva hälsa.

Objektiv hälsa mäts med för ändamålet avsedda mätredskap, diagnosticerande test eller med hjälp av andra analysmetoder. För mätresultaten finns referensvärden med vilkas hjälp man avgör vad som är normalt. Det här gäller t.ex. för blodprov. Objektiv hälsa bedöms också med hjälp av observationer och undersökningar i en mottagningssituation. I undersökningar på befolkningsnivå kan man kartlägga objektiv hälsa genom att individerna själva får uppge sina diagnoser som konstaterats av läkare och de (receptbelagda) läkemedel de använder.

Användning av resultaten: Mätresultat av både subjektiv och objektiv karaktär kan användas till analyser på befolkningsnivå, med vars hjälp man kan rikta och uppskatta behovet av hälsofrämjande åtgärder och tjänster. Subjektivt upplevda sjukdomssymtom eller oro kan göra att individen söker sig till hälso- och sjukvården, vilket kan leda till att en sjukdom kan konstateras objektivt och motivera individen till att ändra sitt hälsobeteende. En del av sjukdomarna, t.ex. blodtryckssjukdom, orsakar inga symtom som skulle få den insjuknade att känna sig subjektivt sjuk, vilket kan göra att hen försummar vården av den. Mätning av objektiv hälsa görs på individnivå genom screeningar, kartläggningar av vårdbehov och uppföljningen av vården. En diagnos som konstaterats objektivt av en läkare ger rätt till förmåner, t.ex. ersättning av vårdkostnader, sjukdagpenning eller pension.

Uppgifternas tillförlitlighet: Subjektiva uppgifter är personliga bedömningar av det egna tillståndet. En person kan vara objektivt sett sjuk, t.ex. genom att ha en långtidssjukdom, men ändå uppleva att hen är frisk. På motsatt sätt kan en person också känna sig sjuk utan att man med objektiva metoder kan hitta någon sjukdom. Mentala problem ger inte alltid upphov till sjukdomskänslor. Tillförlitligheten hos undersökningsinstrument som mäter objektiv hälsa är vetenskapligt belagd och baserar sig på reglerade metoder. Misstag kan dock ske under provtagningen eller så kan provet som ska undersökas vara av dålig kvalitet och därför ge ett felaktigt resultat. En del objektiva bedömningar (t.ex. av högt blodtryck och alkoholism) är beroende av tiden för mätningen, uppgifter som finns till förfogande och den som utför bedömningen i fråga.

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–15 p.

4 poäng
Examinanden har jämfört subjektiv och objektiv hälsa så att jämförelsen beaktar en av följande aspekter: kriterier för definition av hälsa, den definierande parten, mätningssätt, använd mätare, resultaten och hur de används, uppgifternas tillförlitlighet.

7 poäng
Examinanden har jämfört subjektiv och objektiv hälsa så att jämförelsen beaktar två av ovan nämnda aspekter och innehåller exempel.

10 poäng
Examinanden har jämfört subjektiv och objektiv hälsa så att jämförelsen beaktar tre av ovan nämnda aspekter och innehåller exempel.

13 poäng
Examinanden har jämfört subjektiv och objektiv hälsa så att jämförelsen beaktar fyra av ovan nämnda aspekter och innehåller exempel.

Om sakinnehållet är omfattande men jämförelsen saknas kan examinanden få högst 3 poäng av sakinnehållet.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–15 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (användning av begrepp, analys, helhet).

Hälsokompetens (health literacy) avser förmåga att skaffa, tillgodogöra sig, bedöma och använda sådan information som gör det möjligt för individen att bättre förstå sig själv, andra människor och den omgivande världen ur ett hälsoperspektiv. Hälsokompetens möjliggör medvetna, ändamålsenliga val och beslut som gäller hälsa. Dessutom hjälper det individen att känna igen och bearbeta aspekter med vilkas hjälp hen kan främja och upprätthålla både den egna och andras hälsa. I en skolkontext utgörs hälsokompetens av fem stora delområden: information gällande hälsa, praktiska färdigheter, kritiskt tänkande, självkännedom och etiskt ansvarskännande.

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–15 p.

4 poäng
Examinanden har analyserat resenärens agerande med hjälp av fyra exempel eller utifrån ett av hälsokunnandets delområden som namngetts korrekt och exemplifierats.

7 poäng
Examinanden har analyserat resenärens agerande på tre av hälsokompetensens delområden som namngetts korrekt, och gett ett exempel relaterat till vart och ett av dem.

10 poäng
Examinanden har analyserat resenärens agerande på fyra av hälsokompetensens delområden som namngetts korrekt, och gett exempel från dem alla gällande både agerandet innan och efter att symtomen uppträtt.

13 poäng
Examinanden har analyserat resenärens agerande på fem av hälsokompetensens delområden som namngetts korrekt, och gett exempel från dem alla gällande både agerandet innan och efter att symtomen uppträtt.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–15 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (användning av begrepp, analys, helhet).

Figurerna beskriver socioekonomiska hälsoskillnader, dvs. skillnader i hälsotillstånd, sjuklighet, funktionsförmåga och dödlighet enligt social ställning. Lägre utbildade de som hör till låginkomsttagargrupper och befolkningsgrupper som har en lägre ställning i yrkeslivet är i genomsnitt mer sjuka, lider i högre grad av nedsatt funktionsförmåga och dör yngre än högre utbildade personer i höginkomsttagargrupper och befolkningsgrupper med en högre ställning i yrkeslivet.

Hälsoskillnaderna beror på flera olika faktorer och deras inbördes samverkan.

• Inkomster och förmögenhet fördelas ojämnt, vilket leder till olika möjligheter för folk att ta hand om sin hälsa och sitt välmående.
• Den arbetsorsakade belastningen och exponeringen varierar kraftigt, vilket påverkar arbetsrelaterade hälsorisker.
• Skillnader i människors boendeförhållanden och -miljö påverkar hälsan.
• Hälso- och sjukvårdssystemet behandlar inte alltid människor jämlikt. I t.ex. användningen av hälso- och sjukvårdstjänster och då man inom sjukvården riktar vissa åtgärder eller ingrepp finns socioekonomiska skillnader som inte motsvarar behovet av tjänster. Hälso- och sjukvården kan bidra till ökade hälsoskillnader om mindre bemedlade grupper inte har samma möjligheter att använda de hälso- och sjukvårdstjänster de behöver medan mer välbärgade personer kan köpa dem privat.
• Livsstilsrelaterade skillnader av olika slag orsakar också hälsoskillnader. Bland lägre utbildade män är rökning t.ex. två gånger vanligare än bland de högst utbildade. Användningen av alkohol uppvisar också skillnader enligt utbildnings- och inkomstnivå både gällande användningssätt och konsumerade mängder. En högre inkomstnivå gör även valet av hälsosammare mat lättare.
• Problem med hälsan kan också i sig påverka en persons socioekonomiska ställning och ekonomiska situation. Allvarliga långtidssjukdomar ökar risken för sjukpensionering eller arbetslöshet och minskar på så sätt inkomsterna.
• Utbildning och de skillnader i hälsokompetens som den åstadkommer
• Att socioekonomisk ställning går i arv

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–15 p.

4 poäng
Examinanden har känt igen fenomenet, men inte nödvändigtvis namngett det korrekt. Hen har redogjort för orsakerna till fenomenet ur två synvinklar (inkomster och förmögenhet, arbetets karaktär, boendeförhållanden, användning av hälso- och sjukvårdstjänster, livsstilsskillnader, problem med hälsan, utbildning, ärvd socioekonomisk ställning).

Om examinanden har analyserat resultaten som figurerna presenterar och orsakerna till dem separat, men hittat relevanta synvinklar kan hen få maximalt 4 poäng.

7 poäng
Examinanden har känt igen fenomenet och namngett det korrekt. Hen har redogjort för orsakerna till fenomenet ur tre synvinklar (inkomster och förmögenhet, arbetets karaktär, boendeförhållanden, användning av hälso- och sjukvårdstjänster, livsstilsskillnader, problem med hälsan, utbildning, ärvd socioekonomisk ställning).

10 poäng
Examinanden har känt igen fenomenet och namngett det korrekt. Hen har redogjort för orsakerna till fenomenet ur fyra synvinklar (inkomster och förmögenhet, arbetets karaktär, boendeförhållanden, användning av hälso- och sjukvårdstjänster, livsstilsskillnader, problem med hälsan, utbildning, ärvd socioekonomisk ställning).

13 poäng
Examinanden har känt igen fenomenet och namngett det korrekt. Hen har redogjort för orsakerna till fenomenet ur fem synvinklar (inkomster och förmögenhet, arbetets karaktär, boendeförhållanden, användning av hälso- och sjukvårdstjänster, livsstilsskillnader, problem med hälsan, utbildning, ärvd socioekonomisk ställning).

Kunskapshanteringen bedöms med 0–15 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (användning av begrepp, analys, helhet).