Beskrivningar av goda svar: SV – Ortodox religion

25.3.2022

Slutgiltiga beskrivningar av goda svar 17.5.2022

Grunderna enligt vilka bedömningen gjorts framkommer i de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar. Uppgiften om hur bedömningsgrunderna tillämpats på examinandens provprestation utgörs av de poäng som examinanden fått för sin provprestation, de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar och de föreskrifter gällande bedömningen som nämnden gett i sina föreskrifter och anvisningar. De slutgiltiga beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svarsalternativ eller alla godkända detaljer i ett godkänt svar. Eventuella bedömningsmarkeringar i provprestationerna anses vara jämställbara med anteckningar och sålunda ger de, eller avsaknaden av markeringar, inte direkta uppgifter om hur bedömningsgrunderna tillämpats på provprestationen.

Religionsundervisningens centrala uppgift är att stödja den studerandes allmänbildning i fråga om religioner och livsåskådningar. I religionsundervisningen sätter sig den studerande in i olika religioner och religiositet som fenomen samt religionslöshet. I den ortodoxa religionsundervisningen fördjupar sig den studerande i den ortodoxa kyrkans och kristendomens olika utvecklingsskeden. Undervisningen omfattar också den ortodoxa kyrkans viktigaste principer när det gäller lära och etik. Dessutom går den studerande igenom andra betydelsefulla kyrkor och religioner. Religionerna granskas som en del av kulturen, kulturtraditionen och samhället samt individens och samfundets liv.

Provet i religion innefattar nio uppgifter, av vilka examinanden bör besvara fem. Provet omfattar två delar. Del 1 består av sex uppgifter. Varje uppgift ger 0–20 poäng. Del 2 består av tre uppgifter, som ger 0–30 poäng per uppgift. Av uppgifterna i del 1 kan man besvara tre, fyra eller fem, av uppgifterna i del 2 högst två. Det maximala antalet poäng i provet är 120. För att nå detta poängantal måste examinanden besvara tre uppgifter i del 1 och två uppgifter i del 2.

Provet innehåller uppgifter av olika karaktär och svårighetsgrad. En del av uppgifterna förutsätter ett koncentrerat och kort svar, en del att man behärskar stora ämnesområden och svarar i essäform. Uppgifterna kan innehålla material som texter, bilder, videor, kartor, diagram, figurer och statistik. Innehållet i materialet bör utnyttjas, tillämpas och bedömas på ett sakligt sätt. Om en uppgift har material bör man i regel hänvisa till det i svaret. Uppgifterna kan innehålla begränsningar i fråga om teckenmängd. I detta fall är det fråga om den rekommenderade maximilängden för svaret. Då sänks inte poängen för svaret om teckenmängden underskrids, ifall sakinnehållet är tillräckligt och framställningen tydlig. En stor överskridning av teckenmängden sänker poängen på det sätt som för varje uppgift anges i beskrivningarna av goda svar.

I provet i religion bedöms examinandens faktakunskaper, hantering av informationen och framställningssätt. I fråga om faktakunskaper bedöms examinandens kännedom om sakinnehållet i lärokursen i religion och den centrala begreppsapparaten som berör religioner och livsåskådningar. I svaren bedöms också hur innehållet i svaret motsvarar uppgiften och hur väl avgränsat svaret är. I alla uppgifter är utgångspunkten för bedömningen att svaret motsvarar uppgiften. Om uppgiften förutsätter till exempel jämförelse, fästs också vikt vid det i bedömningen. En stor faktamängd är inte till fördel om fakta är oväsentliga för uppgiften. Sakfel och en felaktig användning av begrepp sänker vitsordet.

I fråga om hanteringen av informationen bedöms examinandens förmåga att presentera, analysera, bedöma och tillämpa kunskap om religioner och livsåskådningar. Uppmärksamhet fästs speciellt vid hur övertygande de framförda synpunkterna är, hur de motiveras och hur ämnet problematiseras. Ett lyckat svar visar att examinanden självständigt behärskar sin kunskap om religioner och livsåskådningar och kan hantera den utifrån tidigare erhållna fakta och behandla religionsfrågor på ett analytiskt sätt ur många olika synvinklar. Dessutom är fakta, motiverade ställningstaganden och åsikter klart åtskilda från varandra.

I fråga om framställningssättet bedöms svarets konsekvens, helhet och stilistiska smidighet. Flytande och vårdad svensk sakprosa värderas i svaret. Upprepningar och ett otydligt eller oredigt framställningssätt sänker vitsordet.

I fråga om faktakunskaper presenteras de mer detaljerade kriterierna separat för de olika uppgifterna. Beskrivningen av svarens kvalitet är inriktad på två nivåer: ett gott svar, som motsvarar cirka 50 procent av hela poängtalet, och ett berömligt svar, som avser cirka 80 procent av poängtalet. I uppgifter med många delar fastställs poängen separat för de olika delarna, ifall inte annat sägs i uppgiften. Ifall uppgiften består av ovanligt många delar ges särskilda direktiv för poängsättningen. I fråga om omfattande essäuppgifter är beskrivningarna av ett gott svar alltid endast riktgivande. De innehåller i första hand element som är centrala i gymnasiestudierna, men utöver dem kan examinandens svar innehålla andra väsentliga aspekter.

Allmänt taget är ytterligheterna i fråga om faktakunskaper svar som över huvud taget inte innehåller fakta och begrepp som är väsentliga för ämnesområdet, och svar som visar en utmärkt behärskning av ämnesområdet. Utmärkande för det sistnämnda är till exempel att de begrepp som är väsentliga för ämnesområdet har använts på ett sakkunnigt och naturligt sätt och att de fakta som presenteras i svaret är mångsidiga och precisa. Mellan dessa ytterligheter ligger ett så kallat gott svar, som innehåller en del väsentliga aspekter på ämnesområdet och där användningen och definitionen av begreppen i huvudsak är sakliga. Ett sådant svar kan också innehålla enstaka sakfel.

I allmänhet följer faktakunskaperna, hanteringen av informationen och framställningssättet varandra åt, eftersom gestaltning av fakta som är väsentliga för helheten, användning av sakenliga begrepp, konsekvens i argumentationen och stilistisk smidighet hör ihop. Nedan ges allmänna riktlinjer som åskådliggör olika faktorer som bör beaktas vid bedömningen av i första hand hanteringen av informationen och framställningssättet.

De svaga svaren är stilistiskt oklara, ostrukturerade och besvarar uppgiften endast delvis eller inte alls. I sådana svar utnyttjar man inte materialet och framförda synpunkter motiveras inte vederhäftigt. Sådana svar ger i regel under en fjärdedel av hela poängtalet.

Under hälften av hela poängtalet ger också sådana svar som presenterar ett eller flera fakta och begrepp som är väsentliga för ämnet men som är ostrukturerade och stilistiskt oklara. Sådana svar kan också innehålla upprepningar, överdrifter, ohållbara motiveringar och uppräkningar.

Ett gott svar motsvarar i bedömningen cirka hälften av hela poängtalet. Ett sådant svar besvarar i huvudsak uppgiften och innehåller flera väsentliga fakta och synpunkter på ämnet. Examinanden har åtminstone till vissa delar utnyttjat det material som hör till uppgiften, och svaret innehåller tillämpning och utveckling av fakta. Svaret visar en strävan att strukturera och motivera. Svaret kan ändå delvis vara ostrukturerat och uppräknande och motiveringarna kan vara ytliga.

Ett berömligt svar motsvarar cirka 80 procent av hela poängtalet. I ett sådant svar har examinanden lyckats skapa en konsekvent helhet av flera fakta och synpunkter som är väsentliga för ämnet. Svaret motsvarar uppgiften och språket är vårdat. De motiveringar som framförs är tydliga och mångsidiga, och fakta tillämpas och analyseras trovärdigt.

Svar som når de allra högsta poängen utmärks utöver de nämnda aspekterna av en djup förståelse av ämnesområdet och en förmåga att sätta in fakta i större sammanhang. Examinanden har utnyttjat material som hör till uppgiften på ett insiktsfullt sätt och relaterat dem till varandra. Svaren utgör välunderbyggda helheter stödda av argumentation. De kan också innehålla fyndiga och överraskande synpunkter och öppningar mot alternativa sätt att närma sig problemet.

Bedömning av studentexamensprovet i religion
Poängtal	under 25 %	25–50 %	50 %, gott svar	80 %, berömligt svar	över 80 %
Faktakunskaper: Det som bedöms är kunskap om faktainnehållet enligt läroplanen, korrekt och precis användning av begrepp, överensstämmelse mellan innehåll och uppgift samt avgränsning av svaret.	Svaret innehåller väldigt lite eller ingen för ämnesområdet relevant kunskap och väldigt få eller inga för ämnesområdet relevanta begrepp.	Ett eller flera för ämnesområdet relevanta fakta och begrepp presenteras i svaret.	Svaret innehåller flera för ämnesområdet relevanta fakta, användningen och definitionerna av begrepp är huvudsakligen korrekta. Svaret kan innehålla enstaka faktafel (noggrannare kriterier för enskilda uppgifter ges i beskrivningen av goda svar).	Svaret visar berömliga insikter i ämnesområdet; begrepp används sakkunnigt och naturligt, och de kunskaper som presenteras i svaret är mångsidiga och exakta (noggrannare kriterier för enskilda uppgifter ges i beskrivningen av goda svar).	Svaret visar en djuplodande förståelse av ämnesområdet och en förmåga att koppla kunskapen till vidare sammanhang.
Hantering och presentation av kunskap: Examinandens förmåga att presentera, analysera, utvärdera och tillämpa kunskap bedöms; presentationen bedöms med tanke på svarets följdriktighet, enhetlighet och stilistiska smidighet.	Svaret är stilistiskt osammanhängande och ostrukturerat. Det motsvarar endast delvis eller inte alls uppgiften. Uppgiftens material har inte utnyttjats och de framlagda ståndpunkterna har inte motiverats adekvat.	Svaret är ostrukturerat och stilistiskt osammanhängande. Det kan innehålla upprepningar, överdrifter, icke-trovärdiga motiveringar och vara katalogartat.	Svaret motsvarar huvudsakligen uppgiften. I svaret presenteras flera för ämnesområdet relevanta fakta och synpunkter. Uppgiftens material har utnyttjats till vissa delar och svaret visar tecken på tillämpning och utveckling av kunskap. Det finns en strävan efter en följdriktig struktur och motiveringar, men svaret kan ställvis vara ostrukturerat och katalogartat. Motiveringarna kan vara rätt ytliga.	Flera för uppgiften relevanta fakta och synpunkter har kopplats ihop till en följdriktig helhet. Svaret motsvarar uppgiften och är vårdat till sitt språk. De framlagda motiveringarna är tydliga och mångsidiga. Kunskapen tillämpas och utvecklas på ett trovärdigt sätt.	De olika materialen för uppgiften har utnyttjats på ett insiktsfullt sätt och har ställts i relation till varandra. Motiveringarna är övertygande och väl argumenterade. Svaret kan innehålla sinnrika synpunkter och öppningar till alternativa angreppsvinklar.

Del 1: 20-poängsuppgifter

1. Påståenden om religioner 20 p.

1.1 I Rumänien tillhör majoriteten av landets befolkning 1 p.

en uniatisk kyrka som lyder under påven i Rom. (-1 p.)
en ortodox kyrka som lyder under Moskvapatriarkatet. (-1 p.)
en ortodox kyrka som lyder under det rumänska patriarkatet. (1 p.)

1.2 Den serbiska ortodoxa kyrkan är 1 p.

en av de autokefala lokalkyrkorna. (1 p.)
en del av den grekiska autokefala kyrkan. (-1 p.)
en av de autokefala lokalkyrkorna i Konstantinopel-patriarkatet. (-1 p.)

1.3 Det administrativa överhuvudet för en autokefal kyrka heter 1 p.

patriark. (1 p.)
ärkebiskop. (1 p.)
arkimandrit. (-1 p.)

1.4 Alexandria-patriarkatets huvudsakliga verksamhetsområde är 1 p.

Mellanöstern. (-1 p.)
Afrika. (1 p.)
Australien. (-1 p.)

1.5 Benämningen tomaskristna används om orientaliska kristna som bor 1 p.

i Indien. (1 p.)
på Madagaskar. (-1 p.)
i Österrike. (-1 p.)

1.6 Romanos Melodos hade en betydande inverkan på den ortodoxa 1 p.

kyrkoarkitekturen. (-1 p.)
skulpturkonsten. (-1 p.)
kyrkomusiken. (1 p.)

1.7 Johannes av Damaskus 1 p.

sparade myrraoljans recept till kommande generationer. (-1 p.)
etablerade ikonkonsten som en del av den ortodoxa kyrkans lära. (1 p.)
översatte ortodox litteratur till kyrkslaviska. (-1 p.)

1.8 Johannes av Sinai gav instruktioner om hur 1 p.

man bygger en ortodox kyrka. (-1 p.)
man uppnår apati, dvs. ett tillstånd utan smärta och passioner. (1 p.)
man avstår från ett böneliv som förorsakar smärta. (-1 p.)

1.9 Centrala representanter för den hesykastiska ävlan är 1 p.

aposteln Simeon. (-1 p.)
Helige Gregorios Palamas. (1 p.)
Helige Abba Dorotheos. (-1 p.)

1.10 Johannes Chrysostomos påverkade den ortodoxa kyrkans gudstjänstliv speciellt i fråga om 1 p.

vigilians psalmtexter. (-1 p.)
nattvardshymner. (-1 p.)
liturgins bönetexter. (1 p.)

1.11 Påvens bulla står för 1 p.

ett påvligt matrecept för fastetiden. (-1 p.)
ett påvligt brev vars autenticitet påven har bekräftat med sitt sigill. (1 p.)
en påvlig bibelutläggning. (-1 p.)

1.12 Den lutherska läran om de två regementen eller regeringsmakterna betyder att 1 p.

man på yttersta domen antingen blir frälst eller hamnar i förtappelsen. (-1 p.)
Gud har satt de jordiska härskarna till att utöva lag i samhället och kyrkan till att förkunna evangelium. (1 p.)
människan kämpar mellan goda och onda gärningar med hjälp av sitt samvete. (-1 p.)

1.13 Den katolska kyrkans inkvisition 1 p.

motsatte sig påvemakten. (-1 p.)
undersökte beskyllningar om kätteri. (1 p.)
uppmanade munkar till en sträng andlig kamp. (-1 p.)

1.14 Sekularisering betyder att religionens betydelse 1 p.

i samhället minskar. (1 p.)
i samhället ökar. (-1 p.)
i individernas liv ökar. (-1 p.)

1.15 Enligt en fundamentalistisk tolkning 1 p.

är Bibelns texter ofelbara. (1 p.)
bör Bibelns texter tolkas ur nutidens synvinkel. (-1 p.)
är Bibeln i sin helhet ett symboliskt verk. (-1 p.)

1.16 Bibelns berättelser om skapelsen, syndafloden och Babylons torn kan klassificeras som 1 p.

myter. (1 p.)
dogmer. (-1 p.)
passioner. (-1 p.)

1.17 Nya testamentet innehåller 1 p.

Maria från Magdalas skildring av Jesu liv. (-1 p.)
skildringar av skeenden i Israels och Judeens kungadömen. (-1 p.)
Paulus brev till församlingarna. (1 p.)

1.18 Koranen innehåller 1 p.

profeten Muhammeds levnadsteckning. (-1 p.)
etiska föreskrifter för individen och samfundet. (1 p.)
en historisk skildring av hur sunni och shia skildes åt. (-1 p.)

1.19 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga lär att Mormons bok är 1 p.

en översättning av en text skriven på guldplåtar som Joseph Smith hittade. (1 p.)
en lärdom som Gud gav kung Salomon. (-1 p.)
en uppenbarelse dikterad av ängeln Gabriel som Joseph Smith tecknade ned. (-1 p.)

1.20 Jehovas vittnen har 1 p.

endast Nya testamentet som helig bok. (-1 p.)
en egen översättning av Bibeln, den så kallade Nya världens översättning av den Heliga skriften. (1 p.)
som helig bok förutom Bibeln ett verk som heter Läran och Förbunden. (-1 p.)

2. Jämförelse mellan en ikon och en tavla 20 p.

Uppgiften består av två delar som bedöms separat.

2.1 Förklara vilken händelse materialen 2.A och 2.B illustrerar och vilka bibelberättelser de baserar sig på. Maximilängd på svaret är 500 tecken. 5 p.

Ikonen och tavlan föreställer Kristi födelse i Betlehem. Om Kristi födelse berättas i två av Nya testamentets evangelier. Matteusevangeliet berättar mindre detaljrikt om Kristi födelse än Lukasevangeliet. Matteus berättar om Betlehems stjärna, de vise männen och gåvorna som de hade med sig till det nyfödda barnet. Lukasevangeliet berättar mer detaljerat om händelsen och nämner krubban, herdarna, ängeln och den himmelska härskaran. De övriga evangelisterna skildrar inte denna händelse. Ikonen är också känd under namnet julikon.

I svaret bedöms om examinanden kan förknippa bilderna med rätt kristen händelse och hur välstrukturerat och exakt examinanden presenterar de bibliska berättelserna bakom bilderna. Att man förknippar bilden med rätt händelse ger högst 2 poäng och att man förklarar bildens innehåll ger högst 3 poäng. Svarets maximilängd är 500 tecken. Om antalet tecken överskriver den angivna teckenmängden med mer än 100 tecken avdras 2 poäng.

2.2 Jämför de sätt på vilka materialen 2.A och 2.B illustrerar händelsen. 15 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden jämför ikonen och tavlan och deras sätt att illustrera Kristi födelse. I sin granskning kan examinanden fästa uppmärksamhet vid innehållet, personerna och framställningssättet i beskrivningen av händelsen.

I ett gott svar (8 p.) jämför examinanden ikonen och tavlan med tanke på deras sätt att illustrera Kristi födelse och tar upp minst fem synpunkter.

I ett berömligt svar (12 p.) jämför examinanden ikonen och tavlan på ett mångsidigt och insiktsfullt sätt med tanke på deras sätt att illustrera Kristi födelse.

Svaret kan innehålla till exempel följande synpunkter:

Narrativiteten

I båda finns händelsens centrala personer med: Jesusbarnet, Josef och Maria.
I ikonen förenas både Lukas- och Matteusevangeliets berättelser om Kristi födelse; ikonen är narrativ och den har många detaljer.
Tavlan har målats utgående från Lukasevangeliets skildring och den innefattar inte alla detaljer kring julens händelse.
Ikonen är en serialistisk presentation av Kristi födelse medan målningen tar upp endast en sak.

Händelserna

Ikonen beskriver platsen för Kristi födelse som en grotta som fungerar som skydd för djur, medan tavlan placerar händelsen i ett stall som fungerade som skyddsplats för djur och där det fanns en oxe och en åsna.
I båda bilderna finns en himmelsk härskara som lovsjunger det nyfödda barnet, men det är bara i ikonen som ängeln uppenbarar sig för herdarna.
Tavlan tar inte upp de vise männens resa eller Betlehems stjärna över födelseplatsen.
Ikonen tar med också tvättandet av Kristusbarnet i enlighet med de apokryfiska evangelierna.

Personerna

I ikonen omgärdas Jesus, Jungfru Maria och Josef av glorior som tecken på deras helighet.
Målningen tar inte upp personernas helighet på något sätt.
Jesus skildras som en gudamänniska i ikonen och inte i barnaskepnad som i målningen.
I målningen är det nyfödda barnet naket medan ikonen föreställer Jesus inlindad i en svepning.
I målningen visar herdarna sin vördnad för Kristus till skillnad från ikonen där ängeln just uppenbarat sig för herdarna för att berätta om Kristi födelse.
I båda verken finns det flöjtspelare i bakgrunden, men i ikonen finns det bara en flöjtspelare.
Den gamla mannen framför den fundersamma Josef föreställer djävulen som inte alls är med i målningen.
I målningen ser pappan Josef belåten ut.
I ikonen visas inte Jungfru Marias hår, till skillnad från i målningen.

Illustreringssättet

Ikonen har ett omvänt perspektiv där ögonpunkten ligger i betraktaren medan målningen för den bort från betraktaren.
Målningen skildrar personerna som naturliga figurer till skillnad från ikonkonsten där figurerna inte skildras porträttlikt realistiskt.
I den ortodoxa traditionen har änglarna presenterats som vuxna medan målningen presenterar änglarna som barnalika.

En mer djuplodande presentation av ikonkonsten och en jämförelse av den med målarkonstens tradition att skildra kristna motiv räknas som tilläggsmerit.

3. Läromässiga påståenden 20 p.

Uppgiften består av fyra påståenden. Delarna 3.1–3.4 ger högst 5 poäng var. I svaren bedöms hur exakt och mångsidigt examinanden motiverar om påståendet är i enlighet med den ortodoxa kyrkans lära. För konstaterarandet om påståendet är antingen rätt eller fel enligt den ortodoxa kyrkans lära ges högst två poäng och för två korrekta orsaker varför det är så ges högst tre poäng. Svarets maximilängd i varje deluppgift är 500 tecken. Om den angivna teckenmängden överskrivs med mer än 100 tecken avdras 2 poäng.

3.1 Den Helige Ande utgår av Fadern och Sonen. Stämmer påståendet överens med den ortodoxa kyrkans lära? Motivera. Maximilängd på svaret är 500 tecken. 5 p.

De ekumeniska koncilierna i Nicaea år 325 och Konstantinopel år 381 slog fast trosbekännelsens formuleringar. Läran om den Helige Ande definierades på det sistnämnda konciliet. Denna bekännelse är officiell.

Under medeltiden lade man i den latinska texten i väst till ordet Filioque (’och av Sonen’). Tillägget var inte i enlighet med de ekumeniska konciliernas ursprungliga beslut. Tillägget Filioque kom att spela en betydande roll i schismen mellan öst och väst och ledde till kyrkans splittring år 1054. Kyrkorna i den västliga traditionen använder tillägget Filioque.

3.2 Jesus var Marias son och profet. Stämmer påståendet överens med den ortodoxa kyrkans lära? Motivera. Maximilängd på svaret är 500 tecken. 5 p.

Läran om Kristi två naturer behandlades på de ekumeniska koncilierna i Efesus år 431 och i Chalcedon år 451. Kristus har enligt dem två naturer, en mänsklig och en gudomlig natur. Därför vördas Jungfru Maria som Gudaföderska. I Efesus ogiltigförklarades den nestorianska läran enligt vilken Maria var enbart Kristusföderska och inte Gudaföderska.

Påståendet som helhet är inte i enlighet med den ortodoxa läran, eftersom man inte använder bara förnamnet för Jesu moder. Hon kallas Jungfru Maria. Ordet ”Son” skrivs alltid med stor begynnelsebokstav när det avser Jesus. Den ortodoxa kyrkan lär inte att Jesus i första hand är en profet, även om Han i Bibeln nämns som en sådan. Jesus kallas Guds son.

I fråga om Jesus stämmer meningen i uppgiften överens med den islamiska definitionen för Honom. Enligt den kristna läran är Jesus en profet, men det är inte den primära definitionen för Honom som i islam.

3.3 Satsen ”Vi tror på en enda, helig, apostolisk och katolsk kyrka” i den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen betyder att den ortodoxa kyrkan är en del av den romersk-katolska kyrkan. Stämmer påståendet överens med den ortodoxa kyrkans lära? Motivera. Maximilängd på svaret är 500 tecken. 5 p.

Satsen härstammar från trosbekännelsens senare del som slogs fast i Konstantinopel år 381. Satsen definierar kyrkans väsen. Ordet ”katolsk” kommer från det grekiska ordet ”katholikos” som är en geografisk term och betyder allestädes närvarande, hela jorden. Termen innefattar en missionsuppgift. När kyrkan splittrades år 1054 började man så småningom använda ordet ”katolsk” om västkyrkan och ”ortodox” (’rätt prisande/undervisande’) om östkyrkan.

3.4 Den ortodoxa ikonen baserar sig på Kristi inkarnation. Stämmer påståendet överens med den ortodoxa kyrkans lära? Motivera. Maximilängd på svaret är 500 tecken. 5 p.

Användningen av ikoner motiverades med att förbudet mot användningen av bilder hade upphävts. Enligt Johannes av Damaskus (d. 753) lära om ikoner upphävdes Gamla testamentets förbud mot bilder då Guds Son föddes som människa (inkarnation). Vördnaden av ikoner baserade sig på inkarnationen. Ikonoklasterna eller ”ikonförstörarna” var inte intresserade av Kristi mänsklighet. De betonade Kristi uppståndelse och himmelsfärd.

I Nicaea år 787 kom man överens om att ”vördnaden för avbilden förmedlas till förebilden”. I konciliets beslut uppmanade man till att visa vördnad också för andra synliga saker, korset och helgon. Tillbedjan av bilder och avbildning av Gud Fadern förbjöds.

4. Profeternas roll 20 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden jämför profeternas roll i judendomen, kristendomen och islam samt hur trovärdigt hen diskuterar orsaker som ligger bakom skillnaderna och likheterna.

I ett gott svar (10 p.) jämför examinanden profeternas roll i judendomen, kristendomen och islam ur minst två synvinklar. Dessutom redogör examinanden för minst en motiverad orsak som ligger bakom skillnaderna och likheterna.

I ett berömligt svar (16 p.) jämför examinanden mångsidigt och insiktsfullt profeternas roll. Examinanden redogör för flera trovärdiga orsaker som ligger bakom skillnaderna och likheterna.

Det är särskilt förtjänstfullt att granska religionernas interna mångformighet.

Examinanden kan jämföra profeternas roll ur till exempel följande synvinklar:

En gemensam uppfattning: Alla tre religioner delar uppfattningen om profeter som förmedlar budskap från Gud till människan.
Hebreiska Bibeln och profetböckerna i Gamla testamentet: En betydande del av den hebreiska Bibeln och Gamla testamentet består av samma böcker, namngivna efter vissa profeter, som innehåller samlingar av profetior (t.ex. Jesajas bok). Klassificeringen av profetböckerna och deras plats i kanon skiljer sig emellertid något från varandra (t.ex. de tidiga profeterna/historiska böckerna).
Hebreiska Bibelns profeter i Nya testamentet och Koranen: De kristnas tolkning av profeternas budskap skiljer sig från judarnas tolkning (t.ex. profetiorna om Jesus som messias). I Koranen förekommer tanken om en kedja av profeter. Till den hör förutom de profeter som nämns i den hebreiska Bibeln också personer som inte betraktas som profeter i den hebreiska Bibeln (t.ex. patriarker).
Jesus som profet: I islam betraktas Jesus som profet. Jesu roll som profet nämns flyktigt också i Nya testamentet, men hans andra roller och hederstitlar är viktigare.
Muhammed som profeternas sigill: Endast i islam anses Muhammed vara den sista och viktigaste profeten, som tog emot Koranen.
Profetians slut: Profeterandet förekommer i regel inte längre i judendomen och islam. I kristna församlingar som betonar den heliga Andens verk och nådegåvorna förekommer profeterande.
I alla tre religioner har profeterna påmint om religionens och rättvisans betydelse, samt varnat och uppmuntrat människorna.

Bakom skillnaderna och likheterna ligger till exempel följande orsaker:

Som fenomen var profetian mer utbrett känd i Mellanöstern än bara i judendomen, kristendomen och islam.
Kristendomen uppkom ur judendomen. Islam uppkom i bland annat judendomens och kristendomens inflytelsesfär.
Hebreiska Bibelns böcker är en del av den kristna Bibelns kanon.
Berättelserna och teologin i de äldre heliga böckerna har inverkat på de yngre.
Jesus har en särställning som messias i kristendomen och Muhammed har en särställning som den sista profeten i islam.
Paulus brev innehåller undervisning om profetian som de kristnas nådegåva.

5. Religioner i videospel 20 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden diskuterar vilka utmaningar och möjligheter det finns med att utnyttja religioner i videospel.

I ett gott svar (10 p.) diskuterar examinanden ingående minst en utmaning och en möjlighet, eller ytligt flera. I svaret utnyttjas material 5.A.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden mångsidigt och ingående vilka utmaningar och möjligheter det finns med att utnyttja religioner i videospel. I svaret utnyttjas material 5.A, men det innehåller också andra synvinklar.

I svaret kan examinanden diskutera utmaningar och möjligheter ur till exempel följande synvinklar:

Från vems synvinkel kan man granska utmaningarna och möjligheterna: videospelens designers och de tillverkande företagens, konsumenternas, de religiösa samfundens och deras medlemmars osv.
På vilka olika sätt kan man utnyttja religioner: utnyttjande av teman med anknytning till religion (t.ex. byggnader, föremål, symboler, personer eller händelser); utnyttjande av religionens funktioner (t.ex. gemenskap); utnyttjande av religionens natur (t.ex. att framkalla något som påminner om en religiös upplevelse, som att bli förtrollad eller hänförd).
En hurdan bild av en viss religion eller mer allmänt av fenomenet religion skapar videospelet: skapar och sprider det negativa eller positiva uppfattningar som anknyter till religion; sprider det religionskritik eller ett religiöst budskap; förstärker eller raserar det stereotypier som anknyter till religion eller religiositet.
Till vilket slags diskussion eller verksamhet leder videospelet: till att väcka religiösa eller etiska funderingar; till att väcka existentiella tankar eller funderingar kring de egna livsfrågorna; till att göra etiskt goda eller dåliga val i spelvärlden.
Hur inverkar religionens sensitivitet som ämne: kulturell appropriering och ett medvetet synsätt; rättsliga påföljder av att kränka sådant som är heligt för andra; bojkott av spelprodukten och hela företaget.
Till vilken grad och i vilken form är det godtagbart att utnyttja religion för underhållande eller kommersiella ändamål: olika åsikter och reaktioner.
Till vem riktar sig videospelet: de positiva eller negativa reaktionerna vid mottagandet beror på spelarnas egen övertygelse; frågan om kulturell och religiös läskunnighet, det vill säga om budskapet förstås på det sätt som avsågs.

6. Andlighet i den ortodoxa kyrkan 20 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden analyserar den ortodoxa kyrkans andlighet och ställer den i relation till de synpunkter som ärkebiskop Tapio Luoma tar upp i intervjun.

I ett gott svar (10 p.) analyserar examinanden minst två av de aspekter på det andliga livet som tas upp i intervjun ur den ortodoxa kyrkans synvinkel.

I ett berömligt svar (16 p.) analyserar examinanden den ortodoxa kyrkans andlighet mångsidigt och insiktsfullt och ställer den i relation till de synpunkter som ärkebiskop Tapio Luoma tar upp i intervjun.

Svaret kan innehålla till exempel följande synpunkter:

Mystiken

Hesykhia eller djup stillhet är en gammal form av östlig andlighet som används på ett liknande sätt också i den lutherska kyrkan (retreater).
Hesykhia i kombination med oupphörlig bön är östkyrkans kristna motsvarighet till meditation.
Den ortodoxa gudstjänsten består av lovsång och av att man upplever det heliga genom sina sinnen (rökelse, kyrkljus, ikoner).
Hos de ortodoxa betonas mysterieaspekten till exempel i fråga om sakramenten (den Helige Ande verkar osynligt).

Upplevelsemässigheten

Klostren är centrum för det andliga livet för de ortodoxa medan motsvarande klostertradition saknas i lutherdomen.
Användningen av sinnena: de ortodoxa har ikonernas andliga skildring i tillägg till Bibeln.

Rationaliteten

I den ortodoxa kyrkans gudstjänst spelar undervisningen inte en lika stor roll som den traditionellt gjort i den lutherska kyrkans gudstjänst.

Andligheten

De ortodoxa andliga sångerna är sjungen bön (huvudsakligen psalmsång).

Del 2: 30-poängsuppgifter

7. Kyrkoasyl 30 p.

7.1 Förklara vad man avser med kyrkoasyl och diskutera grunderna för kyrkoasyl ur Bibelns och den kristna lärans synvinkel. Uttnyttja textutdraget 7.A i ditt svar. 20 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och djuplodande examinanden förklarar vad man avser med kyrkoasyl och diskuterar grunderna för kyrkoasyl ur Bibelns och den kristna lärans synvinkel.

I ett gott svar (10 p.) förklarar examinanden vad man avser med kyrkoasyl och diskuterar grunderna för kyrkoasyl genom att presentera minst tre synpunkter ur Bibelns och den kristna läran synvinkel.

I ett berömligt svar (16 p.) förklarar examinanden på ett mångsidigt och djuplodande sätt vad man avser med kyrkoasyl och diskuterar på ett omfattande och insiktsfullt sätt grunderna för kyrkoasyl ur Bibelns och den kristna lärans synvinkel. Hen utnyttjar också uppgiftens material.

Svaret kan innehålla till exempel följande synpunkter:

Kyrkoasyl diskuteras i förhållande till flyktingskapet i Bibeln: Abraham och Moses åkte iväg mot det okända, likaså den heliga familjen som flydde till Egypten och behövde skydd.
I Gamla testamentet uppmanade Gud israeliterna att grunda tillflyktsstäder (5 Mos. 19).
Kyrkoasylens bibliska motivering är den kristna kärleken (den gyllene regeln, det dubbla kärleksbudet, människan som Guds avbild och medarbetare).
Kyrkoasylen har ett samband med klosterväsendet och kyrkans diakoniarbete.
Kyrkoasylens ställning diskuteras i förhållande till asylsökarnas situation (särskilt det stora antalet asylsökare år 2015).

7.2 Diskutera kyrkoasylens betydelse i vår tid. Utnyttja textutdraget 7.A och bilderna 7.B och 7.C i ditt svar. 10 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och ingående examinanden diskuterar kyrkoasylens betydelse i vår tid.

I ett gott svar (5 p.) diskuterar examinanden kyrkoasylens betydelse i vår tid ur minst en synvinkel.

I ett berömligt svar (8 p.) diskuterar examinanden kyrkoasylens betydelse i dag på ett insiktsfullt och mångsidigt sätt.

Kyrkoasylen är ett våldsfritt sätt att kräva rättigheter och nåd.
Att ge kyrkoasyl är en moralisk lösning som använts sedan 500-talet.
Kyrkoasylen är en extrem åtgärd som vidtas när en människa är i livsfara.
Kyrkoasyl gav man tidigare i sakrala lokaler, men nuförtiden duger vilken församlingslokal som helst.
Kyrkoasylen diskuteras ur människorättslig synvinkel.
Kyrkoasylen diskuteras med tanke på lagstiftningen och det allmänna rättsmedvetandet.
Kyrkoasylen diskuteras i ljuset av bildmaterialet: i varje medmänniska som behöver hjälp borde man se den lidande Kristus eller den heliga familjen, oberoende av deras religion eller etniska bakgrund.
Det ses som en merit om kyrkoasylen granskas i relation till händelserna i Ukraina våren 2022.

8. Religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa 30 p.

Uppgiften består av två delar som bedöms separat.

8.1 Analysera förhållandet mellan religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa. Utnyttja kartan 8.A, statistiken 8.B och textutdraget 8.C i ditt svar. 20 p.

I svaret bedöms hur strukturerat och insiktsfullt examinanden analyserar förhållandet mellan religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa. I svaret bedöms dessutom hur insiktsfullt examinanden kopplar ihop uppgifterna i materialet med sitt övriga kunnande om den religiösa och politiska situationen i Central- och Östeuropa.

I ett gott svar (10 p.) analyserar examinanden förhållandet mellan religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa ur minst två synvinklar. Examinanden utnyttjar åtminstone ett av uppgiftens material i sitt svar.

I ett berömligt svar (16 p.) analyserar examinanden strukturerat och insiktsfullt förhållandet mellan religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa. Examinanden för fram att aspekter som hör till ett visst kyrkosamfund inte ensamma förklarar kopplingen mellan religiös och nationell identitet. Examinanden utnyttjar uppgiftens samtliga material i sitt svar.

Det är förtjänstfullt att diskutera utmaningar som gäller statistikens och forskningens pålitlighet. Det är särskilt förtjänstfullt att tillämpa exakt historisk kunskap på tolkningen av statistiken och att utnyttja kunnande inom psykologi eller socialpsykologi då man granskar identitetsfrågan. Det ses också som en merit att koppla granskningen till bakgrunden till det aktuella kriget i Ukraina och till dess konsekvenser.

Examinanden kan analysera förhållandet mellan religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa ur till exempel följande synvinklar:

Statens religionssituation: majoritetsreligioner (t.ex. indelningen av Central- och Östeuropa i ortodoxa och katolska länder), nationella kyrkor (t.ex. de autokefala ortodoxa kyrkorna i Georgien och Armenien)
Statens politiska situation: religionen och politiken är sammanflätade (t.ex. Rysslands ortodoxa kyrka och Rysslands nuvarande politiska elit stöder varandra, i bl.a. Ungern och Polen växer stödet för populistiska högerpartier som stöder konservativa kristna värden)
Statens religiösa historia: de ortodoxa kyrkornas långa traditioner i Östeuropa, den romersk-katolska kyrkans ställning i Polen
Landets politiska historia: Sovjetunionens och kommunismens inverkan på staternas religiösa och politiska situation (t.ex. en negativ inställning till religion), kommunismens minskade popularitet (t.ex. påven Johannes Paulus II:s stöd till Polen då landet förändrades från folkrepublik till en demokratisk stat på 1980-talet).

Examinanden kan analysera förhållandet mellan religiös och nationell identitet i Central- och Östeuropa genom att föra fram till exempel följande synpunkter ur materialet:

I länder där majoriteten av medborgarna är ortodoxa säger medborgarna oftare (medianen 70 %) än medborgarna i länder där majoriteten är katoliker (medianen 57 %) att det är en mycket eller ganska viktig del av den nationella identiteten att man är ortodox/katolik.
I de stater som har ortodox majoritet säger en betydande majoritet av medborgarna (66–82 %) särskilt i Armenien, Georgien, Serbien, Grekland, Rumänien och Bulgarien att det är en mycket eller ganska viktig del av den nationella identiteten att man är ortodox.
I stater där majoriteten av medborgarna är katoliker säger 43–64 % av medborgarna att det är en mycket eller ganska viktig del av den nationella identiteten att man är katolik. Procentandelarna är av samma storleksordning som i Moldavien, Ryssland, Ukraina och Belarus (Vitryssland) av de stater som har ortodox majoritet.
Katolikerna i de länder i Central- och Östeuropa som undersökningen omfattar utövar religion i medeltal aktivare än de ortodoxa (t.ex. genom att delta i gudstjänster, att fasta och att läsa eller lyssna till heliga texter).

8.2 Utvärdera påståendet ”Kristendomen är en övernationell religion, som inte passar ihop med en nationalism som framhäver en prioritering av den egna nationen”. 10 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och väl motiverat examinanden bedömer påståendet enligt vilket kristendomen är en övernationell religion, som inte passar ihop med en nationalism som framhäver en prioritering av den egna nationen.

I ett gott svar (5 p.) redogör examinanden för sin motiverade bedömning av påståendet ur en synvinkel eller bedömer det ytligt ur flera synvinklar. Examinanden visar att hen förstår det centrala innehållet i påståendet.

I ett berömligt svar (8 p.) bedömer examinanden påståendet övertygande ur flera synvinklar. Examinanden illustrerar sitt svar med exempel.

I svaret är det möjligt att argumentera för att kristendomen är eller att den inte är en övernationell religion och att den inte passar eller att den passar ihop med en nationalism som framhäver en prioritering av den egna nationen. För bedömningen är det relevanta att motiveringarna är mångsidiga och trovärdiga.

Examinanden kan motivera sitt svar med till exempel följande synpunkter:

I dop- och missionsbefallningen uppmanar Jesus att göra alla folk till sina lärjungar (Matt. 28:18–20).
Kristendomen är inte en etnisk religion. Jesu första anhängare var judar, men snart anslöt sig också medlemmar från andra folk till de första församlingarna, och kristendomen började utvecklas från judendomen till en egen religion.
Kristendomen har brett ut sig över hela jorden, och kyrkorna strävar aktivt efter att sprida religionen genom missionsarbete.
Till exempel världens största kyrkosamfund, den romersk-katolska kyrkan, är ett övernationellt kyrkosamfund som leds av påven.
Kristendomen blev redan på 300-talet den officiella religionen i Armenien och i det romerska riket.
I synnerhet inom de protestantiska kyrkosamfunden finns många nationella kyrkor (t.ex. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Engelska kyrkan).
Kristendom och fosterländskhet har i många historiska sammanhang varit sammanflätade (t.ex. i Finland tanken om hem, religion och fosterland).
Kristendomen kan vara en betydande del av en persons nationella identitet (t.ex. lutherdomen är en del av många finländares nationella identitet).
Lokala kyrkosamfund/stift kan stödja statens nationalistiska politik (t.ex. Rysslands ortodoxa kyrka och Rysslands nuvarande politiska elit stöder varandra).
Populistiska högerpartier som betonar en prioritering av den egna nationen och stöder konservativa kristna värden har ökat sitt understöd i till exempel Ungern och Polen.

9. Den kyrkliga tideräkningen 30 p.

9.1 Den ortodoxa kyrkan använder flera kalendrar i anknytning till kyrkoårets fester. Redogör för vilka dessa är och hur de skiljer sig från varandra. Utnyttja tabellen 9.A i ditt svar. 20 p.

I svaret bedöms hur strukturerat och exakt examinanden redogör för kalendrarna som används för det ortodoxa kyrkoårets fester och skillnaderna mellan dessa.

I ett gott svar (10 p.) nämner examinanden två kalendrar för det ortodoxa kyrkoårets fester och presenterar skillnaderna mellan dem med minst två exempel.

I ett berömligt svar (16 p.) presenterar examinanden stukturerat och exakt kalendrarna för kyrkoårets fester och presenterar skillnaderna mellan dem med tanke på olika ortodoxa kyrkor och kyrkoårets olika fester.

I svaret kan examinanden ta upp till exempel följande synpunkter:

Det ortodoxa kyrkoåret är inte detsamma som kalenderåret.
Kalendariskt sett sträcker sig kyrkoåret över två kalenderår, det börjar den 1 september och slutar den 31 augusti.
Den julianiska kalendern har fått sitt namn efter den romerska imperatorn Julius Caesar. Den gregorianska kalendern har fått sitt namn efter påven Gregorius XIII.
Ett annat namn på den julianska kalendern är den gamla kalendern medan den gregorianska kalendern också kallas nya kalendern.
Skillnaden mellan kalendrarna kommer fram till exempel i samband med påsk- och julfirandet.
Tidsskillnaden mellan kalendrarna är tretton dagar när det gäller julfirandet.
Enligt den gregorianska kalendern infaller julafton den 24 december.
Enligt den julianska kalendern infaller den 13 dagar senare, dvs. julafton är den 6 januari.
Tidpunkten för påsken varierar och samtidigt varierar också tidsskillnaden mellan kalendrarna, men påskfirandet kan ibland också infalla vid samma tidpunkt.
Tidpunkten för påsken beror på när den första söndagen efter fullmånen efter vårdagjämningen infaller.
Finlands ortodoxa kyrka följer den gregorianska kalendern.
Ryska ortodoxa kyrkan använder den julianska kalendern.
På grund av de olika kalendrarna kan skillnaden mellan kalendrarna i fråga om firandet av påskens uppståndelsesöndag som längst vara sex veckor.
Finlands ortodoxa kyrka är den enda som följer den gregorianska tideräkningen hela kalenderåret tillsammans med den lutherska och den katolska kyrkan.
Konstantinopels ekumeniska patriark Meletios IV har på 1920-talet gett Finlands ortodoxa kyrka tillstånd att tills vidare använda den gregorianska tideräkningen.

Det räknas som merit om man i svaret analyserar kalenderfrågan i Finlands ortodoxa kyrka på ett mer ingående sätt.

Som tilläggsmerit räknas om man presenterar den s.k. korrigerade kalendern. Följande synpunkter kan tas upp i svaret:

Den ortodoxa kyrkan har också en tredje kalender i bruk, den korrigerade julianska kalendern, dvs. den meletianska kalendern som togs i bruk på 1920-talet.
Enligt den meletianska kalendern firas höstsäsongens fester enligt den gregorianska kalendern medan vårens rörliga fester som beror på tidpunkten för påsken firas enligt den julianska kalendern.
Den meletianska kalendern följs i Konstantinopel-patriarkatet samt i de ortodoxa patriarkaten för Alexandria, Antiokien, Bulgarien och Rumänien och den cypriotiska, grekiska och polska ortodoxa kyrkan.

9.2 Diskutera vilka konsekvenser det skulle få om man införde en gemensam tideräkning i den ortodoxa världen. 10 p.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden diskuterar vilka konsekvenser det skulle få om man införde en gemensam tideräkning i den ortodoxa världen.

I ett gott svar (5 p.) tar examinanden upp minst två motiverade konsekvenser.

I ett berömligt svar (8 p.) diskuterar examinanden på ett mångsidigt och insiktsfullt sätt vilka konsekvenser det skulle få om man införde en gemensam tideräkning i den ortodoxa världen.

Examinanden kan ta upp till exempel följande synpunkter i sitt svar:

En gemensam tideräkning skulle förutsätta ett allortodoxt möte.
Den gemensamma tideräkningen skulle förena tre olika kyrkliga kalendrar.
Tidpunkten för två viktiga kyrkliga fester skulle bli enhetlig.
Tidpunkten för vårens fester som beror på tidpunkten för påsken (Kristi himmelsfärdsdag och pingsten) skulle blir enhetlig.
Det skulle bli mindre kyrkligt resande vilket skulle få gynnsamma ekologiska konsekvenser.
En enhetlig kyrklig kalender skulle undanröja hinder för att avlägsna läromässiga skillnader i anknytning till tideräkningen.
En enhetlig ortodox tideräkning skulle skapa grunder för en integration av de kristna kyrkorna och spridandet av det kyrkliga budskapet.
En gemensam kalender skulle öka dialogen mellan de ortodoxa kyrkorna.
Dialogen skulle kunna öka också i fråga om andra kyrkliga teman.
Finlands ortodoxa kyrka skulle inte fira påsk vid en annan tidpunkt än resten av den ortodoxa världen.

Det räknas som merit om examinanden diskuterar vad övergången till en gemensam kalender skulle förutsätta och genom vilken process man skulle kunna uppnå detta.