Beskrivningar av goda svar: SV – Filosofi

Dygd är ett karaktärsdrag som möjliggör ett gott liv. Det krävs övning för att utveckla dygder, för endast genom övning kan dygderna bli bestående karaktärsdrag eller benägenheter att agera så att ett gott liv blir möjligt. I antikens dygdetik förknippades dygderna uttryckligen med ett gott liv och förverkligandet av det. I den nyare diskursen ses dygden ofta som ett beteendemönster som möjliggör att man uppnår vilket som helst mål eller klarar av en viss uppgift så väl som möjligt.

Det kategoriska imperativet är den centrala principen i Immanuel Kants dygdetik. Enligt den ska man agera enligt sådana principer som man kan önska skulle vara allmänna morallagar. Enligt en annan formulering ska alla människor behandlas som mål i sig och inte bara som medel. I bakgrunden ligger tanken att var och en med hjälp av sitt förstånd kan förstå moralens krav och därmed i likadana situationer skulle komma fram till likadana principer. Moraliska principer som formuleras på detta sätt är generaliserbara och de förpliktar alla moraliska agenter på samma sätt. I ett svar värt fulla poäng lyfter examinanden fram att det finns flera formuleringar av det kategoriska imperativet.

Man kan närma sig moralens förpliktande natur ur två olika synvinklar. Å ena sidan stipulerar moralen hur en individ eller en gemenskap ska agera i en given situation. Språket som uttrycker moralen beskriver inte bara hur saker är, utan det påbjuder handling, uppmanar, berömmer och fördömer. Å andra sidan står moralens krav över alla andra synpunkter, såsom personliga intressen eller värden. I en val- eller konfliktsituation måste agerande enligt moraliska värden eller normer ges företräde framom exempelvis estetiska eller ekonomiska värden. Moralen ses som förpliktande i alla teorier inom den normativa etiken, även om de fastslår moralens krav på olika grunder.

Enligt den moraliska relativismen finns det inga allmängiltiga moraliska principer, värden eller sanningar. En moralrelativist kan motivera sin ståndpunkt genom att hänvisa antingen till individers olika moraliska uppfattningar, varvid det handlar om moralsubjektivism, eller till de uppfattningar som råder inom olika gemenskaper, varvid man vanligen talar om kulturrelativism. Den moraliska relativismen kan förstås metaetiskt eller normativt. Examinanden behöver inte förklara skillnaden mellan dessa, men om hen blandar ihop dem sänker det svarets värde.

Slutledningen är inte logiskt giltig. Som motexempel fungerar en situation där premisserna är sanna men slutsatsen är falsk: någon annan kan ha gått till butiken i stället för pappa.

Slutledningens logiska struktur är följande: (1) Om A är sant så är B sant. (2) A är inte sant. (SS) Alltså är B inte sant. Alternativt kan strukturen förstås på följande sätt: (1) Om A är sant så är B inte sant. (2) A är inte sant. (SS) Alltså är B inte sant. Det handlar om ett felslut som kallas att förneka antecedenten, det vill säga första ledet. Som motexempel fungerar också en slutledning som har samma logiska struktur och vars premisser är sanna, men vars slutsats är uppenbart falsk: Om Tove Jansson är svensk medborgare så är hon människa. Tove Jansson är inte svensk medborgare. Alltså är Tove Jansson inte människa.

Slutledningen är inte logiskt giltig. Som motexempel fungerar en situation där premisserna är sanna men slutsatsen är falsk: det är möjligt att Jamilah inte tyckte om boken och att bokens lånetid av en slump gick ut samtidigt.

Slutledningens logiska struktur är följande: A är sant eller B är sant. A är sant. Alltså är B inte sant. Som motexempel fungerar också en slutledning som har samma logiska struktur och vars premisser är sanna, men vars slutsats är uppenbart falsk: Jag åt upp allt av min favoriträtt eftersom jag tyckte om den eller för att jag var hungrig. Jag var hungrig. Alltså tyckte jag inte om min favoriträtt.

Slutledningen är logiskt giltig. Slutledningens logiska struktur är följande: (1) Om A är sant så är B sant. (2) A är sant. (SS) Alltså är B sant. Till sin struktur följer slutledningen slutledningsregeln modus ponens, det vill säga bejakande av implikationens första led. I en slutledning av den här formen är den ena premissen en implikation eller villkorssats, och den andra uttrycker att det villkor som implikationens första led uttrycker verkligen gäller. Eftersom villkoret gäller är också det andra ledet sant. En annan slutledning av samma struktur är exempelvis: ”Om jag är en människa så är jag ett djur. Jag är en människa. Alltså är jag ett djur.”

Slutledningen är inte logiskt giltig. Som motexempel fungerar en situation där premisserna är sanna och slutsatsen falsk: tomaten kan ha målats röd.

Slutledningens logiska struktur är följande: Varje element i mängderna A och B är också element i mängden C. X är element i mängderna A och C. Alltså är X element i mängden B. Som motexempel fungerar också en slutledning med samma struktur vars premisser är sanna men vars slutsats är uppenbart falsk: Alla arga människor har starka känslor. Denna glada människa har starka känslor. Alltså är denna glada människa arg.

Svaret kan åskådliggöras med diagrammetoden. Presenterade med hjälp av Eulerdiagram är slutledningens premisser och slutsats följande:

Slutledningen är logiskt giltig. Att den första premissen är falsk påverkar inte slutledningens giltighet. Enligt slutledningens första premiss är mängderna däggdjur och djur helt separata från varandra. De har alltså inga gemensamma element: mängderna skär inte varandra och ingendera är en delmängd av den andra. Enligt den andra premissen hör mängden hundar i sin helhet till mängden däggdjur, det vill säga mängden hundar är en delmängd av mängden däggdjur. Eftersom alla hundar är element i mängden däggdjur och inget element i mängden däggdjur hör till mängden djur, hör inte ett enda element i mängden hundar till mängden djur.

Svaret kan illustreras med hjälp av diagram. Presenterade som Eulerdiagram är slutledningens premisser och slutsats följande:

Som svar räcker det att rita upp slutledningen, så länge relationerna mellan mängderna däggdjur och hundar visas som ovan. Vidare ska de olika mängderna klart namnges i svaret. I stället för Eulerdiagram kan man använda Venndiagram. Man behöver inte använda diagrammetoden i svaret.

Diskussionen har sin utgångspunkt i den klassiska definitionen av kunskap: ”Kunskap är en sann berättigad uppfattning” eller ”Kunskap är en sann uppfattning tillsammans med en förklaring”. I diskussionen tas sannings- och trosvillkoren som givna. Frågan är hur det tredje villkoret ska förstås.

Ida anser att en sann uppfattning är kunskap om den har uppkommit på ett tillförlitligt sätt. Hon antar uppenbarligen att man inte separat behöver motivera att en uppfattning är tillförlitlig om den har uppkommit genom en allmänt taget tillförlitlig metod att bilda uppfattningar. Det är inte helt klart om Ida anser att personen i fråga själv måste vara medveten om att hen använder en tillförlitlig metod. Därmed förblir det oklart om sinnesförnimmelser kan vara en källa till kunskap, om inte personen i fråga själv konstaterar att sinnesförnimmelser i normala fall är tillförlitliga. Idas uppfattning är förenlig med den att en källa till kunskap kan vara en tillförlitlig sakkunnig, det vill säga en kunskapsmässig auktoritet. Slutets hänvisning till en lärare kan tolkas på två sätt: antingen ska personen i fråga vara medveten om att det är kunskapsmässigt berättigat att förlita sig på lärarens sakkunskap, eller så behöver personen inte vara det, men uppfattningen ”1 + 2 = 3” är ändå berättigad eftersom läraren med sin sakkunskap garanterar att den är sann. Kunskapsteoretiskt representerar Ida reliabilismen. Examinanden behöver inte känna till denna term.

Pia anser att ingen enskild sann uppfattning kan vara kunskap om inte personen i fråga själv kan underbygga den på något sätt. Det här gäller såväl uppfattningar baserade på sinnesförnimmelser som andra uppfattningar. En sådan tolkning kan leda till en oändlig serie av motiveringar, vilket Ida noterar: ”Det blir ju aldrig något slut på motiveringarna – –.” Alternativt kan motiveringarna bilda en cirkel, som kan vara av god eller dålig karaktär. I ett gott svar kan Pias kunskapsteoretiska ståndpunkt på dessa grunder lämnas öppen, eller så kan hennes ståndpunkt definieras på följande sätt: Om Pia anser att cirkeln av motiveringar kan vara av god karaktär, alltså att sanna uppfattningar bildar ett nätverk där de stöder varandra, kan Pia anses förfäkta koherentism. Examinanden behöver inte känna till termen. Om Pia anser att motiveringarna antingen leder till en oändlig spiral eller en cirkel av dålig karaktär kan hon tolkas vara skeptiker. Enligt en skeptiker kräver kunskap alltid motiveringar, men ingen sann uppfattning har tillräckliga motiveringar.

Nils anser att det finns självklara sanna uppfattningar, så kallade självberättigande uppfattningar eller fundamentala uppfattningar. En sådan ståndpunkt kallas kunskapsteoretisk fundamentism, men examinanden behöver inte vara förtrogen med denna term. Nils ståndpunkt kan anses skilja sig från Idas såtillvida att den självklarhet Nils nämner inte handlar om sättet på vilket uppfattningar bildas utan om själva uppfattningens innehåll. Nils ståndpunkt kan tolkas skilja sig från Pias också på det sättet att Nils antar att vissa sanna uppfattningar är självberättigande. Därmed skulle dessa uppfattningar inte kräva några ytterligare motiveringar.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska förklara hur diskussionsdeltagarnas ståndpunkter skiljer sig från varandra. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng gör examinanden några observationer om skillnaderna mellan diskussionsdeltagarnas ståndpunkter.

I ett svar värt 5 poäng förklarar examinanden på ett ändamålsenligt sätt hur diskussionsdeltagarnas ståndpunkter skiljer sig från varandra. Förklaringen visar att examinanden har förstått de olika ståndpunkterna.

I ett svar värt 8 poäng förklarar examinanden följdriktigt och mångsidigt hur diskussionsdeltagarnas ståndpunkter skiljer sig från varandra. Förklaringen förmedlar en klar och tydlig insikt i respektive ståndpunkt.

I motiveringen kan examinanden utnyttja de kritiska synpunkter som framkommer i diskussionen. Ingen uppfattning om kunskap är oproblematisk. Därför beaktar ett gott svar också den valda ståndpunktens problem och motiverar varför de trots allt inte är lika allvarliga som problemen med de alternativa ståndpunkterna.

Idas uppfattning om kunskap motsvarar i mångt och mycket det som människor i vardagslivet anser vara kunskap. Resultat av vetenskaplig forskning kan också anses vara kunskap enligt Idas uppfattning. Problemet är emellertid hur man ska försäkra sig om att en metod för att bilda sanna uppfattningar som allmänt anses tillförlitlig fungerar i varje enskilt fall. Det finns nämligen många tänkbara källor till fel. Mot denna bakgrund skulle man kunna framföra att Idas ståndpunkt gör det alltför enkelt att uppfylla det tredje villkoret.

Pias uppfattning om kunskap undviker problemen som Idas uppfattning medför. Däremot väcks frågan om Pias krav på motiveringar i sin tur är alltför stränga. Det beror på hur man noggrannare räknat tolkar Pias ståndpunkt. En skeptiker skulle inte i princip anse att det stränga kravet på motiveringar är problematiskt. Enligt skeptikern kan det mycket väl visa sig att man inte kan nå kunskap om någonting alls. Huruvida så är fallet måste man emellertid avgöra från fall till fall. Enligt en alternativ tolkning kan kravet på motiveringar uppfyllas även om motiveringarna skulle ha strukturen av en cirkel, förutsatt att cirkeln är av god karaktär. Detta gäller exempelvis i fall med grupper av icke-motsägelsefulla, sammankopplade och förklaringskraftiga uppfattningar. Åtminstone vetenskapliga teorier uppfyller vanligen detta villkor. Det finns emellertid många typer av vetenskapliga teorier. Därför måste man bland annat avgöra om alla påståenden som tillsammans utgör teorin är lika berättigade.

Av Nils uppfattning följer att alla påståenden inte är likvärdiga vad gäller kravet på motiveringar. Saken kan belysas med exempel. I matematiken skulle detta innebära att teorems berättigande bygger på att de logiskt kan härledas från axiom, medan axiomen är fundamentala uppfattningar som är berättigade i sig. Av Idas sista inlägg i diskussionen framgår det emellertid att inte ens uppfattningen att påståendet ”1 + 2 = 3” är sant kan ses som en fundamental uppfattning, eftersom påståendets sanningsvärde måste bevisas utifrån vissa mer fundamentala påståenden, i detta fall i praktiken mängdlärans axiom. Matematiskt sett handlar det alltså om en härledd sanning. Utmaningen för Nils blir därmed fortfarande att visa att det verkligen finns fundamentala uppfattningar. Det är inte omöjligt, om man exempelvis kan tänka sig att axiomen är kontrakt om de grundläggande begreppens betydelse. Man bör emellertid observera att sådana kontrakt också kan tolkas som något annat än fundamentala uppfattningar, så som fundamentisterna gör.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska välja en diskussionsdeltagares ståndpunkt och motivera varför den enligt examinandens åsikt är mer övertygande än de två andra. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng gör examinanden några observationer som stöder den valda ståndpunkten eller kritiserar de alternativa ståndpunkterna.

I ett svar värt 5 poäng lägger examinanden fram relevanta motiveringar för den valda ståndpunkten och mot de alternativa ståndpunkterna.

I ett svar värt 8 poäng motiverar examinanden följdriktigt och mångsidigt varför den valda ståndpunkten är mer övertygande än de alternativa ståndpunkterna.

Beauvoirs kritik av den traditionella moralen riktar sig i första hand mot kristendomens moraluppfattningar och – vilket framgår av textutdraget – Immanuel Kants etik. Dessa moraluppfattningar eftersträvar enligt henne endast subjektiva mål, som den egna själens eller det egna samvetets renhet. Därmed förhindrar de människans politiska aktivitet snarare än stöder den. Beauvoir godkänner emellertid inte heller utilitarismen, som hon förknippar med en strävan efter nytta som är likgiltig för en realistisk politiks metoder. Beauvoirs moraluppfattning som lägger tyngden på människans frihet ligger trots kritiken närmare den kantianska än de utilitaristiska uppfattningarna. En realistisk politik, som ofta kallas realpolitik och som de franska kollaboratörernas agerande under den tyska ockupationen fungerar som exempel på, tar miste genom att förneka människans frihet. Den gör sig ofta skyldig till att göra cyniska val varvid man tänker att ändamålet helgar medlen. I Beauvoirs granskning förnekar realpolitiken människans valfrihet, och därmed det ansvar den medför. Då ses handlingars omständigheter som tvingande situationer som agenten måste underkasta sig.

Den autentiska moral Beauvoir kräver erkänner dels människans frihet, dels att människan alltid lever i en historisk och politisk kontext som hon inte kan undfly. Denna kontext determinerar emellertid inte människans agerande, utan de mål människan fritt ställer upp är till sin natur sådana att de överskrider de givna omständigheterna. Genom att erkänna dessa två villkor, friheten och bundenheten till en situation, är den autentiska moralen samtidigt en realistisk moraluppfattning. En realistisk moralisk agent tvingas erkänna att moraliska val inte är ”rena”. Abstrakta moralprinciper som Kants kategoriska imperativ förverkligas inte i världen som sådana (till skillnad från vad som anses inom en traditionell moral). Man bör däremot inte överge strävan efter moraliska mål (vilket man gör inom den realistiska politiken), utan man måste acceptera att denna strävan inkluderar en oundviklig motsägelse som är utmärkande för mänskligt handlande.

Utvärderingen av Beauvoirs uppfattning kan bygga på examinandens egen argumentation eller på jämförelse med andra moraluppfattningar.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden utifrån textutdraget ska analysera och utvärdera Beauvoirs uppfattning om moral och politik. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng analyserar examinanden kort ett påstående i textutdraget, till exempel Beauvoirs uppfattning om frihet, eller nämner två påståenden.

I ett svar värt 8 poäng analyserar examinanden minst två påståenden i textutdraget, och visar att hen kan skilja på Beauvoirs kritik och hennes egen moraluppfattning. Utvärderingen kan bygga på examinandens egen argumentation eller på jämförelse med andra moraluppfattningar.

I ett svar värt 12 poäng analyserar examinanden mångsidigt de viktigaste påståendena i textutdraget och beskriver såväl den kritik Beauvoir framför som huvuddragen i hennes egen moraluppfattning. Svaret är en välargumenterad helhet där examinanden kan luta sig mot sin egen argumentation eller utnyttja jämförelser med andra moraluppfattningar.

I ett svar värt toppoäng visar examinanden att hen förstår vilken position Beauvoirs moraluppfattning tar i fältet av moralteorier.

I ett gott svar kan den valda samhälleliga motsättningen vara dagsaktuell, långsiktig eller historisk. Den kan vara lokal eller global. Diskussionen kring handlingsalternativ visar insikter i huvuddragen hos Beauvoirs moraluppfattning: en agent är samtidigt fri och bunden av sin situation. Alla samhälleliga problem lämpar sig inte lika väl som utgångspunkt för en diskussion utifrån Beauvoirs moraluppfattning, utan det krävs en motsättning där både de mål individen ställer och de givna omständigheterna har betydelse. Därför visar valet i sig hur väl examinanden har förstått de synpunkter Beauvoir för fram.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska välja någon samhällelig motsättning och diskutera möjliga handlingsalternativ i ljuset av Beauvoirs moraluppfattning. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng presenterar examinanden någon samhällelig motsättning och ett handlingsalternativ som det är meningsfullt att diskutera i ljuset av Beauvoirs moraluppfattning.

I ett svar värt 8 poäng visar examinandens val och presentation av en samhällelig motsättning att hen har förstått huvuddragen i Beauvoirs moraluppfattning. Examinanden diskuterar ett handlingsalternativ på ett djuplodande sätt, eller minst två mer ytligt.

I ett svar värt 12 poäng visar examinandens val av samhällelig motsättning och den mångsidiga diskussionen kring handlingsalternativ att hen har gedigna insikter i Beauvoirs moraluppfattning.

I ett svar värt toppoäng kan examinanden fördjupa sitt resonemang exempelvis genom att behandla sådana begränsningar hos Beauvoirs moraluppfattning som den valda samhälleliga motsättningen belyser.

I ett gott svar ges åtminstone någon form av allmän beskrivning eller definition av demokrati. Demokrati kan definieras som folkvälde, och dess centrala drag är exempelvis allmän och lika rösträtt, vissa typer av institutioner som tryggar demokratin, medborgerliga friheter och rättsstatsprincipen. Demokrati kan också definieras exempelvis som en form av beslutsfattande som bygger på offentlig debatt (s.k. deliberativ demokrati). Demokratin kan granskas ur ett historiskt perspektiv, och man kan konstatera att även om de grekiska stadsstaterna ses som en slags utgångspunkt för demokratin, så ställde sig antikens mest välkända filosofer Platon och Aristoteles inte särskilt positiva till tanken på folkvälde. För att demokratin verkligen skulle kunna förverkligas borde medborgarna enligt dem ha kunskap om vad som gagnar det gemensamma bästa. I svaret kan man granska olika former av demokrati, såsom direkt och representativ demokrati.

Demokratins natur definieras väsentligen av medborgarnas rätt att delta i beslut som gäller deras liv. Var och en har en likvärdig rätt att påverka, och i allmänhet har ingen mer makt i beslutsfattandet än andra. Principerna om likvärdighet och lika inflytande verkar alltså starkt bakom demokratin. Utöver dem hör också frihet och jämlikhet till kärnan av demokratiska värden och ideal.

I ett gott svar granskas fler än ett av de ovan nämnda idealen. Man kan också diskutera de medborgerliga friheterna, skyddet av minoriteter samt tolerans och respekt för – eller åtminstone överseende med – andras åsikter. I ett gott svar noteras demokratins koppling till mänskliga rättigheter eller till strukturer och institutioner som förhindrar maktkoncentration och -missbruk, även om det är naturligt att behandla det senare förhållandet i större detalj under deluppgift 8.2.

Demokratin kan också karakteriseras ur den instrumentella nyttans perspektiv. Det är möjligt att framföra att demokratin har större möjligheter att producera beslut som är nyttiga ur hela samhällets perspektiv, eftersom man i en demokrati beaktar allas åsikt. Man kan också i svaret påpeka att den demokratiska regeringsformen tvingar människor att tänka och fatta beslut självständigt. Därmed både förutsätter och främjar demokratin ett aktivt medborgarskap. Detta gäller åtminstone då man granskar demokratin i sin mest ideala form.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska förklara demokratins natur och diskutera de värden och ideal demokratin bygger på. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng ger examinanden någon förklaring av demokratins natur eller visar att hen känner till några av de värden som verkar bakom demokratin.

I ett svar värt 8 poäng ger examinanden en adekvat förklaring av demokratins natur och granskar på ett allmänt plan några av de värden som verkar bakom demokratin.

I ett svar värt 12 poäng ger examinanden en klar och korrekt förklaring av demokratins natur och diskuterar följdriktigt och mångsidigt de ideal och värden som verkar bakom demokratin.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang exempelvis genom att koppla det till den samhällsfilosofiska diskussionen om demokratins natur eller genom att granska den historiska förändringen av de värden och ideal demokratin bygger på, eller deras koppling till de mänskliga rättigheterna.

I materialen (8.A och 8.B) ges ett exempel på en situation där demokratin är hotad. I ett gott svar granskar examinanden vad det är som just i den situation som beskrivs i materialen hotar eller har hotat demokratin. Exempel är ett fortsatt upprepande av påståenden baserade på lögner, allmän fientlighet mot kunskap, sanning och vetenskap, strävan efter att upprätthålla personlig makt i strid med den demokratiska processen, eller direkt uppviglande till kullkastande av den demokratiska processen, som i den situation som beskrivs i materialen.

Demokratin kan också ses hotas av inherenta svagheter i det demokratiska systemet. Sådana är exempelvis att beslutsfattandet fjärmas från medborgarnas vardag eller att beslutsfattandet ter sig ineffektivt då besluten kräver överläggningar och kompromisser. Vidare kan valperioderna leda till kortsiktig politik, vilket också får beslutsfattandet att se ineffektivt ut även om just makten att byta ut beslutsfattarna är ett viktigt sätt att påverka för medborgarna.

I ett gott svar kan de direkta hoten mot demokratin också granskas med hjälp av andra exempel än det fall som beskrivs i materialet. I svaret kan examinanden ta upp exempel från dagens europeiska samhällen, eller från länder som ännu eftersträvar demokrati. Som hot kan man se exempelvis maktkoncentration, begränsningar av de medborgerliga friheterna eller åsiktsyttringar, förringande av verifierad och vetenskaplig kunskap, fördunkling av gränsen mellan kunskap och det fiktiva eller inbillade, samt hatprat och avsiktligt framprovocerade motsättningar mellan olika grupper i samhället. Det är naturligt att koppla dessa till de demokratins värden och ideal som behandlats i deluppgift 8.1. De är hot just därför att de äventyrar de värden demokratin bygger på.

Man kan granska hur demokratin byggs upp och skyddas till exempel genom att se på de institutioner som tryggar demokratin. Sådana är exempelvis rättsväsendet, de lagstiftande organen, en fri och oberoende informationsförmedling samt oberoende vetenskaps- och forskningsanstalter. Sanningens, vetenskapens och de vetenskapliga forskningsresultatens betydelse kan också tas upp. Man kan också fästa uppmärksamhet vid hurdana kunskaper och färdigheter demokratin förutsätter av medborgarna. I en demokrati borde medborgarna vara tillräckligt utbildade och upplysta, vilket i sin tur sätter fokus på medborgarnas jämlika utbildningsmöjligheter och en grundutbildning av tillräckligt hög kvalitet. Vidare kan saken granskas med hänvisning till ett aktivt medborgarskap. I en demokrati framhävs ”den aktiva medborgarens dygder”, som att följa samhälleliga ärenden och påverka i dem. Dessa dygder kan tränas upp på samma sätt som andra dygder. I svaret kan man nämna att man i demokratier också har försökt stödja ett aktivt medborgarskap. Ett rätt färskt exempel på detta är införandet av mekanismen för medborgarinitiativ i Finland.

I ett gott svar kan man mer kortfattat granska flera av de ovan nämnda hoten mot demokratin och förutsättningarna för att upprätthålla demokrati, eller mer djuplodande fokusera på vissa hot och förutsättningar.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialet ska beskriva hoten mot demokratin och utvärdera förutsättningarna för att bygga upp och upprätthålla demokrati. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng gör examinanden observationer om några hot mot demokratin eller förutsättningar för at bygga upp och upprätthålla demokrati. Alternativt behandlar examinanden något hot eller någon förutsättning mer ingående.

I ett svar värt 8 poäng presenterar examinanden hoten mot demokratin på ett adekvat sätt och utvärderar förutsättningarna för att bygga upp och upprätthålla demokrati. Examinanden utnyttjar materialet i sitt svar.

I ett svar värt 12 poäng ger examinanden en klar och välunderbyggd beskrivning av de faktorer som hotar demokratin och utvärderar förutsättningarna för att bygga upp och upprätthålla demokrati. Examinanden utnyttjar materialet i sitt svar.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang exempelvis genom att koppla det till sin karakterisering av demokratin i deluppgift 8.1 eller genom att mer ingående granska någon faktor som hotar det demokratiska systemet eller en förutsättning för att bygga upp och upprätthålla demokrati. Svaret kan också fördjupas genom att examinanden kopplar det till den samhällsfilosofiska diskussionen om aktivt medborgarskap och den demokratiska medborgarens dygder.

Även om Gadamer i materialet skriver bara om texttolkning kan den hermeneutiska metoden också tillämpas för att tolka exempelvis tal, teckenspråk och annan kommunikation. I materialet gör han följande observationer om den hermeneutiska metoden:

1. Tolkningen rör sig i cirkel: helheten måste förstås eller tolkas utifrån detaljerna och detaljerna utifrån helheten.
2. Kriteriet för förståelse eller en lyckad tolkning är att detaljerna och helheten är förenliga med varandra. Om detaljerna och helheten står i konflikt med varandra misslyckas tolkningen.
3. Tolkningen framskrider så att man från betydelsen hos textens detaljer skapar ett utkast till hela textens innebörd. Även tolkningen av textens detaljer bygger på att man läser texten genom att spegla den mot förväntningarna på vad helhetens innebörd ska vara.
4. Den som tolkar texten korrigerar sitt utkast eller sin förhandsuppfattning om hela textens innebörd efterhand som hen fördjupar sig i textens nya detaljer. Om uttolkaren inte på detta sätt korrigerar sin förhandsuppfattning lyckas hen inte tolka eller förstå texten korrekt.
5. Utgångspunkten för tolkningen är att de påståenden som framförs i texten stämmer. Uttolkaren måste alltså acceptera möjligheten att hens förhandsuppfattningar är felaktiga och att påståendena som görs i texten är sanna. Inte förrän hen har misslyckats med att hålla texten för sann börjar hen försöka förklara skribentens budskap psykologiskt eller bundet till sin egen tid.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska analysera Gadamers beskrivning av tolkning enligt den hermeneutiska metoden. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng gör examinanden utifrån materialet åtminstone en korrekt observation om tolkning enligt den hermeneutiska metoden. Tanken om den hermeneutiska cirkeln behöver inte uttryckas klart, eller alls.

I ett svar värt 8 poäng uttrycker examinanden klart och förståeligt tanken om hur tolkningen fortskrider i cirkel. Enligt den måste helheten och detaljerna förstås i relation till varandra.

I ett svar värt 12 poäng analyserar examinanden följdriktigt och mångsidigt Gadamers beskrivning av tolkning enligt den hermeneutiska metoden. Examinanden lyfter utöver tolkningens cirkulära karaktär fram flera av de ovan nämnda dragen i den hermeneutiska tolkningen.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang exempelvis genom att koppla den hermeneutiska metoden till den filosofiska traditionen eller genom att åskådliggöra analysen i materialet med välgrundade exempel.

Ett gott svar på uppgiften förutsätter självreflektion: man måste observera sin egen process för att tolka materialet och jämföra den med Gadamers beskrivning av hur en lyckad tolkning framskrider. I ett gott svar måste man också motivera varför Gadamers beskrivning av tolkning är antingen träffande eller felaktig. Här är det värt att notera att Gadamer inte beskriver vilken som helst tolkningsprocess utan uttryckligen en lyckad sådan. Om man i svaret konstaterar att Gadamers beskrivning av hur tolkningen framskrider inte är bra måste man alltså i svaret föra fram varför det ändå är möjligt att tolka materialet.

I svaret kan man för det första granska hur tolkningen av enskilda ord, satser, meningar eller stycken uppstår. Här är det viktigt att utvärdera om de påverkar varandras betydelser på det sätt som Gadamer hävdar.

För det andra kan man i svaret utvärdera de egna förväntningarnas och förhandskunskapernas inverkan på tolkningen. Läsaren känner innebörden hos orden i det svenska språket och kan under sina studier eller i andra sammanhang ha hört om Gadamer och hermeneutiken. Det faller sig naturligt att granska hur dessa förhandskunskaper inverkar på tolkningen och om de förändrades under tolkningens gång. Vidare kan man diskutera huruvida tolkningen förändrades på grund av eventuella motsägelser.

För det tredje kan man diskutera om den egna tolkningen hade sin utgångspunkt i antagandet att Gadamer har rätt i sina påståenden. Antagandet att det skrivna budskapet håller streck motsvarar i stora drag den generositetsprincip som en del analytiska filosofer, bland annat Donald Davidson, anför. Filosofen David Henderson har emellertid som komplement till den eller i stället för den erbjudit en förklarbarhetsprincip enligt vilken det relevanta inte är huruvida uppfattningar är rationella eller sanna utan att de är förklarbara. Det väsentliga är att läsaren kan förklara varför skribenten har kommit med just dessa påståenden, inte om de är sanna eller inte. Den hermeneutiska metoden kan kritiseras exempelvis ur detta perspektiv, om tolkningen snarare har framskridit enligt förklarbarhetsprincipen.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska utvärdera Gadamers beskrivning av tolkning enligt den hermeneutiska metoden i relation till examinandens egen tolkning av materialet till uppgiften. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng jämför examinanden sin tolkning av materialet med åtminstone en aspekt i Gadamers beskrivning av metoden, och motiverar varför beskrivningen motsvarar eller inte motsvarar den egna tolkningen. Svaret behöver inte ta upp tanken om den hermeneutiska cirkeln.

I ett svar värt 8 poäng förklarar examinanden med klara motiveringar om hens tolkningsprocess framskred i en cirkel så att texten som helhet och dess detaljer tolkades i relation till varandra.

I ett svar värt 12 poäng jämför examinanden följdriktigt och mångsidigt sin egen tolkningsprocess och Gadamers beskrivning av den hermeneutiska metoden, och förklarar med motiveringar om de motsvarade varandra eller inte. Utöver tolkningens cirkelform utvärderar examinanden flera av de ovan nämnda dragen i den hermeneutiska tolkningen.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att diskutera huruvida tolkningen av någon annan typ av text skulle framskrida mer i enlighet med den hermeneutiska metoden, eller mindre. Alternativt kan examinanden diskutera om någon annan metod skulle kunna beskriva hens tolkning bättre.