Beskrivningar av goda svar: SV – Samhällslära

I ett gott svar konstaterar examinanden att majoriteten av finländarna enligt materialet är positivt inställda till EU. I sitt svar kan examinanden på ett allmänt plan granska faktorer som stärker positiva och negativa attityder till EU, men bakgrunden till skillnaderna mellan åldersgrupper ska utredas i större detalj. Särskilt positiva är 18–25-åringar och studenter, och de facto skulle 83 procent av studenter ha röstat för och enbart 9 procent mot ett EU-inträde om en omröstning hade ordnats vid tidpunkten för enkäten. I de ungas förväntningar framhävs möjligheten att röra sig fritt och söka sig till utbildning eller arbete i hela EU-området. I övriga åldersgrupper är attityderna till EU mindre positiva, skillnaderna mellan de olika åldersgrupperna är dock rätt små.

I ett gott svar ställer examinanden de svarandes ålder i relation till hur länge Finland har varit medlem i EU, det vill säga sedan 1995. För personer yngre än 45 år har Finlands EU-medlemskap varit utgångspunkten för att se på framtiden. Personer äldre än 45 har i vuxen ålder upplevt folkomröstningen om EU-medlemskapet och de politiska skiljelinjerna kring den. I folkomröstningen om EU motsatte sig nästan hälften anslutningen till Europeiska unionen. Examinanden utvärderar också några nyare orsaker till att motsätta sig eller försvara EU-politiken. Finansieringen av EU-arbetet har kritiserats, men å andra sidan skapar det gemensamma ekonomiska området välstånd.

I ett berömligt svar kan skillnaderna i attityder förklaras noggrannare med åldersgruppernas gemensamma erfarenheter. Faktorer som bidrar till en positiv inställning till EU bland unga är bland annat att undervisning om EU införts i skolundervisningen, att studentutbyten blivit vanligare och att viljan att arbeta utomlands därigenom ökat. Den positiva inställningen till EU ökar också i och med olika säkerhetshot, till exempel klimatkrisen, som kräver gemensamt avtalade lösningar på EU-nivå för att kunna mötas.

Det sjunkande understödet för EU bland personer äldre än 25 kan förklaras med följande aspekter: En jordbrukares eller företagares attityder kan färgas av erfarenheter av EU-regelverk. Skattebetalare kan beakta användningen av offentliga medel för EU-stöd och för att lösa eurokrisen. Mottagningen av migranter kan tolkas som en förändring som inte var lika enkel för den äldre befolkningen som för yngre, medan studenter inte ser saken som en kostnadsfråga som berör dem själva. I svaret kan examinanden hänvisa till EU-kritiken som förekommer i media, t.ex. om EU:s demokratiunderskott och utvecklingen mot en förbundsstat. EU-medlemskapet har vunnit understöd då det har ansetts skapa ekonomisk stabilitet. EU kunde också uppfattas som en säkerhetspolitisk lösning, vilket stärkte de EU-positiva attityderna.

I ett gott svar förstår examinanden vad grundlagsutskottets uppgift är i Finland och hur det avviker från de grundlagsdomstolar som används i en del länder. Examinanden förstår vad maktens tredelning är och förklarar hur makten är delad i Finland. Examinanden undersöker några av de påståenden som Tarkka och Koskenniemi för fram gällande de effekter modellerna med grundlagsutskott respektive författningsdomstol har på demokratin och maktdelningen.

Tarkkas huvudargument är att grundlagsutskottet inte fungerar eftersom ledamöternas politiska bakgrund påverkar deras beslut och prioriteter. Enligt Tarkka inför modellen med grundlagsutskott en gråzon i maktdelningen: i denna modell agerar lagstiftarna (politikerna) nästan domare i uttolkningen av lagarna. Koskenniemi å sin sida försvarar grundlagsutskottet och ser det med tanke på demokratin som ett bättre alternativ än beslut dikterade av proffsjurister. Enligt Koskenniemi kräver bestämmelserna och tillämpningen av dem alltid omdöme, där värderingar och attityder spelar in, och en grundlagsdomstol innebär att beslut som väsentligen påverkar demokratin utkontrakteras till en juridisk elit. Enligt Koskenniemi kan det här också leda till en konflikt mellan tekniskt juridisk expertis och den demokratiska kulturen. I en sådan anser han att domstolarna skulle vara den svagare parten och att följden kan bli en politisering av domstolarna, vilket skulle utgöra ett hot mot såväl rättsstaten som demokratin. Enligt Tarkka kan å andra sidan modellen med ett grundlagsutskott leda till att tolkningen av grundlagen politiseras på ett annat sätt, nämligen i form av konkurrensutsättning av experter på författningsrätt och deras utlåtanden så att urvalskriteriet blir deras förenlighet med vars och ens egna politiska synpunkter och målsättningar.

I ett berömligt svar utreder examinanden skribenternas ståndpunkter tydligt, analytiskt och utförligt. Examinanden kan exempelvis notera att Tarkkas kolumn är skriven efter att social- och hälsovårdreformen hade misslyckats. I svaret kan examinanden även ta upp att Koskenniemi betraktar Finlands modell med ett grundlagsutskott som ett betydligt bättre alternativ än domstolsmodellen. Enligt Koskenniemi är det emellertid en förutsättning för att Finlands modell ska fungera att riksdagsledamöterna i grundlagsutskottet kan skilja på grundlagens anda och den egna riksdagsgruppens ståndpunkter. Tarkka ställer sig däremot mycket skeptisk till denna möjlighet.

Av ett gott svar framgår det att konsumentprisindexet används för att beskriva utvecklingen av den allmänna prisnivån på varor som hushållen köper i förhållande till ett givet års prisnivå. I ett berömligt svar kan examinanden mer detaljerat förklara att indexet är ett indextal men att förändringar i indexet vanligtvis ges i procenttal, vilket i praktiken är detsamma som inflationstakten som visar hur penningvärdet förändrats procentuellt. Varorna som ingår i indexet beskriver konsumtionsstrukturen för ett genomsnittligt hushåll.

Examinanden noterar som exempel perioder av snabbare och långsammare inflation i prisindexet i figuren. Perioder av den förra typen förekom åren 2001, 2007–2008 och 2011–2012, och av den senare typen åren 2003–2005, 2009–2010 och från 2013 framåt. Examinanden tar upp att det viktiga är procenttalet och inte kurvans riktningskoefficient. I prisindex hänger snabb uppgång ofta samman med konjunkturuppgångar i ekonomin medan långsam uppgång eller nedgång hänger samman med recessioner. Examinanden sluter sig i enlighet med detta till att den ekonomiska utvecklingen i Finland sannolikt har varit snabbare i indexkurvans toppar och långsammare i dess dalar.

Av ett berömligt svar framgår det att uppgången i prisindexet mestadels varit jämförelsevis måttlig, under 2 procent om året, och sedan 2013 nästan konstant legat under 1 procent. Vanligtvis betraktas det som positivt att prisstegringen är återhållsam, men väldigt små indexförändringar tyder på problem i samhällsekonomin. Examinanden kan granska förändringarna i prisindexet i förhållande till exempelvis långsam produktivitetstillväxt, dämpad efterfrågan och minskat utbud av arbete, faktorer som alla kunnat observeras i Finland under 2010-talet. Examinanden kan också lyfta fram att prisindexets utveckling inte uteslutande är beroende av den interna utvecklingen i Finland, utan också påverkas av bland annat ECB:s finanspolitik. Svackan åren 2009–2010 i figuren är ett särfall och förklaras av återspeglingarna av den internationella bank- och finanskrisen på Finland. Examinanden kan påpeka att prisindexet och inflationstakten bara är en av flera indikatorer på en balanserad utveckling i ekonomin, och att slutsatser enbart utifrån detta måste göras försiktigt.

I ett gott svar beskriver examinanden befolkningsutvecklingen i Finland enligt prognosen enligt område fram till 2040. I svaret påpekas det att befolkningen i de flesta kommuner krymper, och att detta framför allt gäller Mellersta, Östra och Norra Finland. Enligt prognosen ökar befolkningen bland annat i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Jyväskylä och Uleåborg och i omgivande kommuner kring de här städerna, liksom även i Seinäjoki, Joensuu, Kuopio och Rovaniemi. I svaret undersöks några orsaker som å ena sidan förklarar den minskande befolkningen och å andra sidan befolkningsökningen i enskilda kommuner. I det förstnämnda fallet inkluderar orsakerna bland annat få arbetstillfällen och studieplatser och åtföljande utflyttning från kommunen, medan det senare förklaras bland annat av rikligare utbud av arbetsplatser och studieplatser samt tillgången till tjänster, förutsättningarna för företagsverksamhet och fritidsmöjligheter, och den inflyttning till orten de ger upphov till. I figuren kan man observera de städer som förutspås bli särskilt viktiga regionala tillväxtcentrum specifikt tack vare ett aktivt näringsliv och sitt utbud av läroanstalter. I svaret undersöks några följder av utvecklingsprognosen för kommuner på tillbakagång respektive för växande kommuner. Till exempel krympande skatteintäkter och försämrad service hör till de sannolika konsekvenserna i kommuner där befolkningen minskar. I växande kommuner kan konsekvenserna vara positiva, till exempel kan skatteintäkterna öka, men dessa kommuner kan också stå inför utmaningar bland annat i fråga om att anordna kommunal service och bygga infrastruktur för boende.

I ett berömligt svar presenteras orsakerna bakom utvecklingen utförligare, noggrannare och mer ingående, och logiken i den typ av orsakssamband som beskrivs ovan förklaras i större detalj så att de målsättningar som enskilda kommuninvånare, näringslivet och kommuners och statens beslutsfattare hyser framkommer som bakgrundsfaktorer till utvecklingen. En faktor som kan diskuteras som orsak till förändringar i folkmängden är åldersstrukturens återverkningar – i kommuner på tillbakagång är andelen äldre i befolkningen ofta relativt stor och således även dödligheten rätt hög medan andelen vuxna i ålder att bilda familj är jämförelsevis stor i tillväxtcentrum och nativiteten följaktligen högre där. Konsekvenserna av utvecklingen i tillväxtkommunerna synas mångsidigt så att positiva och negativa konsekvenser kombineras, exempelvis med tanke på försörjningsförhållandet. I fråga om kommuner på tillbakagång kan till exempelvis sannolikheten för kommunsammanslagningar eller de nya välfärdsområdenas inverkan i framtiden diskuteras.

I ett gott svar kan examinanden i stora drag beskriva vilka faktorer som ska beaktas när skadeståndets storlek fastställs. I det här fallet kan det inte bestridas att Tina och Tom har orsakat skadan. När tingsrätten fastställer skadeståndsbeloppet beaktar den huruvida det handlar om en uppsåtlig gärning eller vållande. Här handlar det emellertid om vållande. Gärningsmännen som är yngre än 15 år är ersättningsskyldiga men inte kriminalrättsligt ansvariga, även om handlingen skulle vara uppsåtlig.

Vanligtvis utgår man från principen om full ersättning för fastställande av skadestånd (gängse värde). Vissa faktorer kan leda till undantag från denna grundregel. För skadevållare under 18 år beaktas exempelvis hens ålder och utveckling och handlingens beskaffenhet. I regel är föräldrarna inte ersättningsskyldiga.

I ett berömligt svar tar examinanden upp alla väsentliga omständigheter som påverkar behandlingen av fallet och använder rätt termer. Examinanden påpekar den skadelidandes skyldighet att bevisa den skada hen lidit och framföra sitt skadeståndsanspråk. I Finland gäller en regel enligt vilken den som lidit skadan inte får gynnas av skadan. Därmed kan ersättningen inte vara större än den vållade skadan. I sista hand är det emellertid tingsrätten som bedömer skadeståndets storlek. Examinanden behöver inte göra en egen bedömning av vad rättens beslut skulle bli.

I ett gott svar påpekar examinanden att det i lagen i fråga konstateras angående medling vid brottmål att brottets art och gärningen som helhet ska vara sådana att gärningen lämpar sig för medling. Brotten kan exempelvis handla om skada på en annan person eller dennas egendom. Medling kan användas för alla typer av tvistemål där medling tillåts. Medling kan även tillämpas vid omfattande och komplicerade tvistemål. Initiativet till medling kan tas av bl.a. den misstänkta, offret eller åklagaren. Medlingsbyrån beslutar huruvida medling inleds och utser en medlare. I domstolsmedling beslutar rätten huruvida ärendet ska hänvisas till medling, och rätten förordnar en medlare. Vid medlingsmötet kan parterna tala om det brott eller den tvist som skett mellan dem och avtala om hur skadorna ska ersättas. Avtalet binder alla parter. Förfarandet är snabbare och mer effektivt för såväl individen som samhället, och är dessutom förmånligare och mer flexibelt för bägge parterna än en fullskalig rättegång. I svaret behandlar examinanden några problem med medling, exempelvis att offret i fall av våld kan ha utsatts för påtryckning att acceptera medling.

I ett berömligt svar behandlas ämnet mångsidigt och utförligt. Exempelvis kan följande frågor tas upp i svaret: initiativet till medling kan komma från vem som helst av de berörda parterna, i tvistemål måste alla parter samtycka till medlingen och inga uppgifter om medlingen införs i straffregistret. Medling tillämpas särskilt för unga. Medling förebygger att ungdomar drivs in i kriminalitet och blir stigmatiserade. Medlingen ska också ligga i offrets intresse. Examinanden diskuterar i ett bredare perspektiv fördelarna och problemen med medling för individen och samhället, i fråga om vissa brott kan exempelvis deras frekvens och följder döljas av att medlingsresultaten inte är offentliga. Medling kan vara ekonomiskt fördelaktigt för samhället, men medling som används i stor omfattning äventyrar rättsskyddet och enhetligheten i avgörandena.