Beskrivningar av goda svar: SV – Ortodox religion

Med samsara menas återfödelsens kretslopp, den oändliga processen av födelse och förintande. Med karma menas läran om förhållandet mellan orsak och följd. I enlighet med karmas lag är de levande varelsernas nuvarande form en följd av gärningar de utfört förgången tid, och de nuvarande gärningarna inverkar på de följande återfödelserna. Begreppen anknyter i synnerhet till Indiens religioner. I tolkningen av begreppen finns det emellertid skillnader mellan olika religioner och i deras inriktningar.

I dopets mysterium eller sakrament tas människan upp som medlem i kyrkan. I dopet föds människan på nytt genom den Helige Ande. Dopet förrättas i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. I myrrasmörjelsens mysterium (sakrament) bekräftas dopet, och det motsvarar den västra traditionens konfirmation. Myrrasmörjelsen förrättas omedelbart efter dopet. När man övergår från en annan kristen kyrka till den ortodoxa kyrkan tas man upp som medlem genom myrrasmörjelsen. Dopet upprepas inte. I myrrasmörjelsen får den döpta sigillet av den Helige Andes gåva.

Ramadan är den nionde månaden i den islamiska kalendern, då man håller fasta (saum), vilket är en av muslimernas fem religiösa plikter. Id al-fitr är en tre dagar lång högtid, som firas till äran av att fastemånaden är slut. Till högtiden hör bland annat att man ger gåvor och besöker vänner och släktingar. Både sunni- och shiamuslimer fastar under månaden ramadan och firar id al-fitr-högtiden.

Kami är i shinto en varelse eller en sak som stämmer till helighet och högaktning. Kami tillbes på många olika sätt. Kamidana är ett hemaltare som är avsett för dyrkande av kami. Vanligen är det en hylla på väggen där man har placerat symboliska föremål, såsom speglar. Dyrkan består typiskt av bön och av att offra mat eller blommor. Före tillbedjan rengörs händerna och munnen. I många japanska hem finns både en kamidana och en butsudana, alltså ett buddhistiskt hemaltare.

I svaret bedöms hur exakt examinanden redogör för den ortodoxa kyrkans definition av den Helige Ande. Uppgiften ger maximalt 5 poäng. En korrekt definition ger högst 2 poäng. Om man presenterar definitionen på ett berömligt sätt kan man få 1 extra poäng för det, och då stiger antalet poäng för ett svar som innehåller bara en definition till 3 poäng och för ett svar som innehåller två definitioner till 5 poäng. Nedan presenteras exempel på definitioner för vilka man kan få poäng i enlighet med de principer som beskrivits ovan.

Svarets maximilängd är 500 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

I svaret kan man ta upp bland annat följande definitioner:

• Den Helige Ande utgår av Fadern, genom Sonen.
• Den Helige Ande är ett med Fadern och Sonen.
• Den Helige Ande utgår inte av både Fadern och Sonen.
• Den Helige Ande är en del av treenighetsläran, dvs. en av Guds personer.
• Treenighetsläran är kristendomens grund.
• Läran om den Helige Ande har definierats vid det andra konciliet (i Konstantinopel år 381).
• Den ortodoxa kyrkan godkänner inte filioque-läran.

I svaret bedöms hur mångsidigt och omfattande examinanden redogör för hur den Helige Ande förekommer i den ortodoxa kyrkans tradition.

I ett gott svar (8 p.) redogör examinanden för minst två exempel på hur den Helige Ande förekommer i det ortodoxa bönelivet, ikonkonsten och gudstjänsterna.

I ett berömligt svar (12 p.) redogör examinanden på ett åskådligt och mångsidigt sätt för hur den Helige Ande förekommer i det ortodoxa bönelivet, ikonkonsten och gudstjänsterna. Svaret innehåller minst ett exempel på alla dessa.

I svaret kan man ta upp till exempel följande synpunkter:

• De finns bönetexter som handlar om den Helige Ande (Himmelske Konung, bönen till den heliga treenigheten, bönen Fader vår, den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen).
• I ikonkonsten framträder den Helige Ande i ikonen om Kristi dop (svalan) och i pingstikonen (eldslågorna).
• I gudstjänsternas liturgi ber man om att den Helige Ande ska förvandla nattvardsgåvorna till Kristi kropp och blod. Den Helige Ande finns också med i de övriga sakramenten (myrrasmörjelsen) och i de heliga förrättningarna.

I svaret bedöms hur exakt examinanden presenterar reglerna i anknytning till den kanoniska verksamheten mellan Finlands ortodoxa kyrka och det ekumeniska patriarkatet. Uppgiften ger maximalt 5 poäng. En korrekt regel ger maximalt 2 poäng. Att man presenterar reglerna på ett förtjänstfullt sätt kan ge 1 poäng, och i så fall kan ett poängen för ett svar som innehåller en definition stiga till 3 poäng och för ett svar som innehåller två regler till 5 poäng. Nedan finns några exempel på regler för vilka man kan få poäng i enlighet med de principer som beskrivits ovan.

Svarets maximilängd är 500 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

I svaret kan man ta upp bland annat följande synpunkter:

• Slutakten heter tomos.
• I slutakten ansluts Finlands ortodoxa kyrka till Konstantinopels ekumeniska patriarkat som en autonom kyrka, dvs. som en internt självständig kyrka.
• Finlands ortodoxa kyrka kallas ett ärkebiskopsdöme.
• Ärkebiskopsdömet kan delas upp i stift.
• Ärkebiskopens hederstitel är namnet på staden där hans biskopssäte finns, följt av uttrycket ”och av hela Finland”).
• Ärkebiskopsvalet stadfästs av den ekumeniska patriarken i Konstantinopel.
• Om det kanoniska kravet på minst tre biskopar inte uppfylls exempelvis vid en biskopsvigning kan man kalla biskopar från någon annanstans inom patriarkatets gränser.
• Man ber för den ekumeniska patriarken i Konstantinopel på gudstjänsterna.
• Myrraoljan för sakrament får man från det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel.
• I juridiska fall kan biskoparna vädja till det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel.
• De kyrkliga förhållandena kan ordnas enligt Finlands lagar förutsatt att de inte är emot kyrkans lära eller kanon.

I svaren bedöms hur mångsidigt och strukturerat examinanden redogör för orsakerna som ledde till utgivandet av slutakten och deras inverkan på de kanoniska förhållandena mellan Finlands ortodoxa kyrka och det ekumeniska patriarkatet, med tanke på kyrkans liv och administration.

I ett gott svar (8 p.) redogör examinanden för tre orsaker i Finlands ortodoxa kyrkas historia som ledde till utgivandet av slutakten, och deras följder för kyrkans ställning och administration.

I ett berömligt svar (12 p.) diskuterar examinanden på ett strukturerat och mångsidigt sätt orsakerna som ledde till utgivandet av slutakten. Examinanden redogör för slutaktens innehåll och tar samtidigt hänsyn till vilka följder den har haft för kyrkans ställning och administration under olika årtionden.

Svaret kan innehålla exempelvis följande synpunkter:

• Den ryska revolutionen och Finlands självständighet år 1917 skar av det finländska ortodoxa stiftets band till Moskva-patriarkatet.
• I det självständiga landet skulle den ortodoxa befolkningens juridiska ställning nu omdefinieras.
• Staten strävade efter att förfinska kyrkan, och också det ortodoxa kyrkomötet ville ha en oberoende ställning gentemot Moskva-patriarkatet.
• Förordningen om det grekisk-katolska kyrkosamfundet gavs år 1918, men den definierade inte de ortodoxas kanoniska position gentemot Moskva-patriarkatet.
• Man fick autonomi från Moskva-patriarkatet år 1921 men situationen var otillfredsställande.
• Situationen kulminerade i en förtroendeförlust mellan finnar och ryssar på grund av tideräkningen och valet av biträdande biskop.
• Med statens hjälp sökte finländarna efter en ny kanonisk position i Konstantinopel. Patriark Meletios IV stadfäste den autonoma ställningen för Finlands ortodoxa kyrka och den kanoniska grunden för förhållandet gentemot det ekumeniska patriarkatet med tomos-dokumentet den 6 juli 1923.
• Till följd av tomos-dokumentet fick minoritetskyrkan en autonom ställning som Moskva-patriarkatet inte längre kunde göra något åt.
• På 1940-talet försökte Moskva-patriarkatet få Finlands ortodoxa kyrka att åter underställa sig det. Man lyckades också temporärt med det för Valamo klosters del.

Det räknas som en extra merit om man diskuterar Finlands ortodoxa kyrkas ställning med tanke på de senaste händelserna mellan patriarkaten i Konstantinopel och Moskva och det ekumeniska patriarkatets agerande gentemot biskoparna i Finlands ortodoxa kyrka.

I svaret bedöms hur strukturerat och mångsidigt examinanden beskriver den ortodoxa kristendomens utbredning och särdrag.

I ett gott svar (10 p.) beskriver examinanden i huvuddrag korrekt den ortodoxa kristendomens centrala understödsområden och redogör för minst tre av den ortodoxa kristendomens särdrag.

I ett berömligt svar (16 p.) beskriver examinanden strukturerat och mångsidigt den ortodoxa kristendomens utbredning och särdrag.

I svaret kan ingå till exempel följande synpunkter:

• Det finns omkring 270 miljoner representanter för den ortodoxa kristendomen.
• Den ortodoxa kristendomen har spritts över världen, men den har sina största understödsområden i Ryssland, på Balkanhalvön och i Mellanöstern.
• De mest betydande stiften är patriarkaten i Konstantinopel, Alexandria, Antiokia, Jerusalem, Moskva, Serbien, Rumänien, Georgien och Bulgarien.
• Det finns ortodoxa kyrkor också i till exempel USA och Kenya.
• Enligt den ortodoxa kristendomen sträcker sig dess rötter till tiden för Jesus och urförsamlingen i Jerusalem.
• Den ortodoxa kyrkans traditionella understödsområden förklaras av kyrkans historia: Ett betydande skede i den ortodoxa kristendomens historia var tiden för Bysans, alltså det östromerska riket (från 400-talet till 1400-talet). Utvecklingen mot splittring mellan den västliga katolska kyrkan och den östliga ortodoxa kyrkan kulminerade i att kyrkorna separerade år 1054 och kyrkornas representanter bannlyste varandra. Bannlysningen upphävdes år 1965.
• Den ortodoxa kyrkan är en sammanslutning av lokala kyrkor; den ekumeniska patriarken i Konstantinopel är bland de ortodoxa biskoparna ”den främste bland sina jämlikar”.
• I den ortodoxa kristenheten finns kyrkor som är autokefala, alltså helt självständiga och med en förvaltning som är oberoende av andra lokala kyrkor, och kyrkor som är autonoma, alltså bestämmer om sina interna frågor men verkar under något patriarkat.
• Ortodoxa kyrkan i Finland är en autonom kyrka som hör under det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel. Den har cirka 55 000 medlemmar.
• Den ortodoxa kristenheten följer vanligen den julianska kalendern, men ortodoxa kyrkan i Finland använder den gregorianska kalendern.
• I den ortodoxa kristendomen har sju mysterier blivit etablerade: dop, myrrasmörjelse, nattvard, bikt, prästvigning, äktenskap och de sjukas smörjelse.
• Endast män kan vigas till prästämbetet, en biskop bör vara ogift eller änkling.
• Munk- och nunneklostren är en viktig del av den ortodoxa traditionen.
• Den mest centrala heliga förrättningen är nattvarden, eukaristin, och den viktigaste gudstjänsten är gudstjänst med nattvard, liturgi.
• Typiska föremål i den ortodoxa kristendomen är till exempel ikoner och böneljus.
• Särdrag för den ortodoxa kristendomen är till exempel att man står under gudstjänsten, korsprocessioner, rökelse och sång utan ackompanjemang.

I svaret bedöms hur strukturerat och mångsidigt examinanden förklarar relationen mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel och dess historiska bakgrundsfaktorer.

I ett gott svar (5 p.) beskriver examinanden spänningen i relationen mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel och redogör för minst en historisk bakgrundsfaktor till den.

I ett berömligt svar (8 p.) förklarar examinanden strukturerat och mångsidigt relationen mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel och dess historiska bakgrundsfaktorer. Examinanden visar att hen förstår det centrala innehållet i materialet för uppgiften.

Det är förtjänstfullt om examinanden med aktuella exempel granskar hur Rysslands militära aktion i Ukraina har inverkat på relationen mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel.

I svaret kan ingå till exempel följande synpunkter:

• Relationen mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel har stundtals varit spänd, i synnerhet under senare år. Rysslands kyrka är till medlemsantalet den största ortodoxa kyrkan, och den leds av patriarken av Moskva. Den ekumeniska patriarken i Konstantinopel har för sin del bland de ortodoxa patriarkerna en position som ”den främste bland sina jämlikar”.
• Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel ligger i Istanbul, i Turkiet med muslimsk majoritet, och dess politiska ställning har varit instabil alltsedan Bysans, alltså det östromerska riket, gick under år 1453. Efter att Bysans, ”det andra Rom”, föll har furstendömet Moskva kallats ”det tredje Rom”.
• Ukrainas ortodoxa kyrka löd tidigare under patriarkatet i Moskva, men tog avstånd från det efter att Sovjetunionen rasat samman år 1991.
• Ukrainas ortodoxa kyrka, som tidigare verkat som autonom kyrka under patriarkatet i Moskva, förklarade sig självständig eller som autokefal kyrka i början av 1990-talet.
• Den ekumeniska patriarken i Konstantinopel erkände Ukrainas ortodoxa kyrkas ställning som autokefal kyrka år 2019, vilket ledde till en brytning med patriarkatet i Moskva.
• Patriarken Kirill av Moskva har stött Rysslands president Vladimir Putin till exempel i Rysslands anfallskrig i Ukraina. Inom de ortodoxa kyrkorna runtom i världen har man kraftigt tagit ställning mot patriark Kirills syn på berättigandet av Rysslands handlingar.

I svaret bedöms hur strukturerat och mångsidigt examinanden redogör för klostrens verksamhet i Finland förr och nu.

I ett gott svar (10 p.) redogör examinanden för minst tre saker som hör till klostrens verksamhet i Finland förr eller nu.

I ett berömligt svar (16 p.) granskar examinanden strukturerat och mångsidigt klostrens verksamhet i Finland. I svaret ingår synpunkter både från historien och från i dag. Det är förtjänstfullt om examinanden granskar också andra än kristna kloster.

I svaret kan ingå till exempel följande synpunkter:

• De första klostren grundades i Finland under medeltiden. Katolska kloster verkade då i Åbo, Nådendal, Viborg, Raumo och på Kökar. Klosterordnarna var franciskaner, dominikaner och birgittiner.
• I det medeltida Finland var det katolska klosterlivet livskraftigt. Klostren verkade som centrum för kultur, undervisning och bildning. De hade en stor betydelse för till exempel litteraturens och kyrkokonstens utveckling. Klostren hade en betydande roll också i det samhälleliga arbetet, bland annat för vården av fattiga och sjuka. I anslutning till klostren fanns ofta en skola.
• Klostren som könsbundna miljöer: män och kvinnor hade egna samfund. Särskilt för kvinnorna erbjöd klosterlivet historiskt sett en möjlighet till ett annorlunda levnadssätt, som avvek från de samhälleliga förväntningarna gällande till exempel köns- och familjerollerna.
• I samband med reformationen lades verksamheten vid de katolska klostren ned under första halvan av 1500-talet. Byggnaderna togs över i annat bruk och en del fick förfalla.
• De katolska ordnar och klostersamfund som i dag verkar i Finland är birgittinersystrarna i Åbo, dominikanbrödernas konvent i Helsingfors och Rakkauden lähetyssisarten yhteisö (Missionaries of Charity / ”Kärlekens missionärer”) i Helsingfors. Karmelitklostret i Esbo stängdes år 2021.
• I Heinävesi verkar ortodoxa Valamo kloster för män och Lintula kloster för kvinnor.
• Valamo kloster (Kristi förklarings kloster) låg tidigare i Valamo skärgård i Ladoga. När området överläts till Sovjetunionen under andra världskriget flyttades klostret år 1940 till Heinävesi. Till klostret kom munkar också från klostren i Petsamo och Konevitsa i de överlåtna områdena.
• Lintula kloster (Heliga Treenighetens kloster) grundades i Lintula i Kivennapa socken på Karelska näset. Klostrets invånare evakuerades till Finland under vinterkriget år 1939. Klostret placerades i byn Palokki i Heinävesi år 1946. Klostret är Nordens enda ortodoxa nunnekloster.
• I Finland verkar också ett evangelisk-lutherskt kloster, klostersamfundet i Enonkoski, som grundades år 1994. Dessutom finns Ekumeniska karmeliterklostersamfundet, som har koppling till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
• Förutom kristendomen har också andra religioner klostersamfund i Finland: det buddhistiska Liên Tâm-klostret finns i Åbotrakten och Krishna-samfundet i Helsingfors.
• Levnadssättet i kloster har å ena sidan bevarats oförändrat och å andra sidan förändrats under tidernas lopp.
• Det är ofta möjligt att besöka klostren för att bekanta sig med dem eller ansluta sig till dem som lekmannamedlem. I Valamo kloster ger turismen betydande inkomster.
• Från Finland reser många utomlands till kloster där de tillbringar kortare eller längre tider och utövar religion (t.ex. det kristna Taizé-samfundet i Frankrike, hinduiska Moder Ammas ashram i Indien).

I svaret bedöms hur strukturerat och mångsidigt examinanden diskuterar orsaker till att en del av nutidsmänniskorna väljer klosterlivet.

I ett gott svar (5 p.) redogör examinanden för minst tre trovärdiga orsaker som kan få en individ att söka sig till klosterlivet. I svaret utnyttjas uppgiftens material.

I ett berömligt svar (8 p.) granskar examinanden strukturerat och mångsidigt orsaker som kan få en nutidsmänniska att söka sig till ett kloster. Hen redogör exempelvis för religiös övertygelse, individens upplevelse och mer allmänt för orsaker i relationen mellan samhället och individen. I svaret utnyttjas uppgiftens material insiktsfullt.

I svaret kan ingå till exempel följande orsaker till att människor söker sig till klosterlivet:

• Som orsaker kopplade till religion kan nämnas till exempel en vilja att ägna sig åt ett religiöst levnadssätt och att utöva religion, en vilja att koncentrera sig på att utöva upprepad och regelbunden andakt, en vilja att leva enligt religiösa värderingar och en vilja att vara en fast del av ett religiöst samfund.
• Personliga orsaker kan vara andligt sökande, en vilja att betona andligt liv i stället för andra sidor av livet, en längtan efter ett samfundsinriktat levnadssätt, sökande efter ett hållbarare eller enklare levnadssätt och en vilja att dra sig undan från den omgivande världen. Genom att utnyttja materialet kan man i svaret också nämna personliga livssituationer som kan vara orsaker till att söka sig till ett kloster.
• Som samhälleliga orsaker kan man nämna till exempel klosterlivet som motvikt till dagens samhälle eller ett hektiskt liv, till arbets- eller prestationscentrering eller till samhällets rådande normer och ideal.
• Till klosterlivet hör också i dag regler som man måste förbinda sig att hålla. Sådana är till exempel kraven på att vara ogift, på lydnad och på att förbinda sig till ett materiellt knappt eller moderat levnadssätt. Reglerna kan endera locka eller avskräcka människor som funderar över att binda sig till klosterliv. Vardagslivet i ett kloster skiljer sig ändå inte till alla delar från ett liv utanför klostret. Det här kan sänka tröskeln för att söka sig till kloster.
• I svaret kan man också behandla askesen som historiskt fenomen i olika religioner och jämföra den med klosterliv i dag. Dessutom kan man i svaret närma sig klosterlevnadssättet ur en historisk synvinkel och jämföra det med nuläget.

I svaret bedöms hur examinanden definierar begreppen ekumeni och religionsdialog och illustrerar sitt svar med hjälp av exempel.

I ett gott svar (5 p.) visar examinanden att hen känner till betydelsen av begreppen ekumeni och religionsdialog. Examinanden förstår att den ekumeniska verksamheten bygger upp enhet mellan de kristna kyrkorna. Examinanden kan nämna minst ett exempel på ekumenisk verksamhet. Examinanden förstår att religionsdialog är dialog mellan religioner och kan ge ett exempel. Examinanden förstår att religionsdialog är ett vidare begrepp än ekumeni, verksamhet som omfattar alla religioner.

I ett berömligt svar (8 p.) kan examinanden granska ekumenin och religionsdialogen på ett mångsidigt sätt och kan nämna några exempel på ekumenisk verksamhet och religionsdialog.

I svaret bedöms hur examinanden diskuterar ekumenins och religionsdialogens betydelse för det mångkulturella samhället med hjälp av materialen 9.A och 9.B.

I ett gott svar (10 p.) betraktar examinanden betydelsen av ekumenisk verksamhet och religionsdialog ur minst två synvinklar med tanke på det mångkulturella samhället. Uppgiftens material har utnyttjats i svaret.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden på ett strukturerat och mångsidigt sätt den ekumeniska verksamhetens och religionsdialogens betydelse för det mångkulturella samhället. Uppgiftens material har utnyttjats i svaret.

I svaret kan man ta upp följande synpunkter:

Ekumeni:

• Den ekumeniska rörelsens rötter går tillbaka till 1800-talet, men kristendomens splittring och diskussionen om samarbetet mellan kyrkorna började på 1900-talet.
• Regelbunden kommunikation och framgång i främjandet av de olika ärendena förutsätter att den ekumeniska rörelsen är organiserad: Kyrkornas världsråd (KVR) är ett globalt samarbetsorgan för kyrkorna. I Finland representeras det av Ekumeniska rådet i Finland (ERF).
• Den katolska kyrkan hör inte till Kyrkornas världsråd men är till exempel medlem i Ekumeniska rådet i Finland. Om världens största kristna kyrka var medlem i KVR skulle de ekumeniska ambitionerna få mer trovärdighet.
• Den gemensamma förståelsen förstärks av ekumeniska verksamhetsformer som gemensamma lärosamtal, gemensamma tillställningar och möten, den ekumeniska böneveckan samt religionsledarnas gemensamma möten.
• ERF har definierat goda ekumeniska principer som baserar sig på att man bemöter en annan kristen kyrka med respekt.
• Bland annat följande faktorer som ökar samhällsfriden kan betraktas som resultat av ekumenin: kyrkorna har kommit närmare varandra genom dialog (t.ex. de ortodoxa och de orientaliska ortodoxa), minoritetskyrkornas ställning har förbättrats, det har givits gemensamma uttalanden och man har tagit hänsyn till minoritetskyrkorna i lagstiftningen.
• En av utmaningarna är bristen på nattvardsgemenskap: ur en ortodox synvinkel är nattvarden ett mål, inte ett redskap för att nå enhet.

Religionsdialog:

• Genom religionsdialog strävar man efter att skapa relationer till andra religioner. Det har funnits samarbete i synnerhet mellan de abrahamitiska religionerna (judendomen, kristendomen och islam).
• I Finland träffas de religiösa ledarna regelbundet och ger bland annat gemensamma deklarationer.
• I ett mångkulturellt samhälle pågår dialogen på många nivåer och man lyckas upprätthålla religionsfriden. Religionsdialogen förs i Finland både av de religiösa ledarna och av organisationer (t.ex. ERF, RESA-forumet, FOKUS rf).
• Att förstå varandra och visa respekt är vägen till fred.
• Religionsdialogen återspeglas i familjelivet: familjerna är ofta både ekumeniska och mångkulturella.
• Var och en har rätt att bekänna sig som en representant för sin kultur och använda yttre tecken (kors, kippah osv.).
• I den mångkulturella religionsdialogen används verksamhetsformer som är bekanta från den ekumeniska verksamheten (t.ex. gemensamma evenemang).
• Mångkulturella fester (en av religionsdialogens former) underlättar integrationen.