Beskrivningar av goda svar: SV – Geografi

Beskrivning av respektive regntyp 5 p.: namngivning av regntypen 1 p., beskrivning av uppkomstsätt 3 p. och för exempelområde 1 p. Exempelinnehåll:

Konvektionsregn (5 p.):

• Konvektionsregn föds då solen kraftigt värmer upp jordytan, som i sin tur värmer upp luften ovanför.
• Den uppvärmda luften stiger uppåt, och fukten i luften börjar kondenseras till cumulusmoln och åskmoln.
• Den varma luften kan innehålla en stor mängd vattenånga, så ett typiskt konvektionsregn är en häftig och kortvarig åskskur.
• Exempel på förekomstområden: Vanligast i tropikerna som i Amazonas och Kongobäckenet. Också i Finland på sommaren under heta eftermiddagar.

Orografiska regn / bergsregn (5 p.):

• Orografiska regn uppstår när en fuktig luftmassa från havet når en kust eller bergssluttning och stiger uppåt.
• Den stigande luftmassan kyls ner, och fukten i den kondenseras till regn som faller på kusten eller den sluttning som ligger mot havet.
• Den luftmassa som tar sig över bergskedjan blir däremot torr och varm, vilket innebär att områdena på bergens läsida får lite regn och är torra.
• Exempel på förekomstområden: typiska exempelområden är västkusterna i Norge och Kanada.

Frontregn (5 p.):

• Frontregn uppstår i samband med vandrande lågtryck där de uppåtstigande luftmassorna i en varm front ger upphov till långvariga och lätta regn.
• Regnet uppstår då kall luft pressas in under den varma luftmassan och tvingar den varma och fuktiga luften att stiga uppåt. Luftmassan kyls då ner och fukten börjar kondenseras.
• Efter varmfronten följer vanligtvis kallfrontens regn som huvudsakligen är kraftigare skurartade regn.
• Exempel på förekomstområden: typiska för mellanbredderna, till exempel i Finland och på annat håll i Europa samt i Nordamerika.

För nederbördens form (regn, snö osv.) ges inga poäng.

Omnämnande av ett exempelområde 1 p. och diskussion gällande orsaker sammanlagt 4 p. (för en väl förklarad orsak 2 p., för en ytlig beskrivning 1 p.). Exempelinnehåll:

Exempelområden: Atacama, öknar i Kalifornien, Namiböknen, Kalahari, Sahara, öknar på Arabiska halvön, Gobi, öknar i Centralaustralien, Tharöknen, Taklamakanöknen, polarområdena.

Exempel på orsaker till torka:

• Kalla havsströmmar orsakar torka vid kusterna eftersom de kyler ner den ovanför liggande luftmassan vilket i sin tur minskar på luftens förmåga att binda fukt. Därför får kusterna som påverkas av kalla havsströmmar mycket lite regn. (Atacama, Namiböknen, Sahara, öknar i Kalifornien.)
• I de permanenta högtrycksområdena, det vill säga i högtrycksområden vid hästbredderna och polarområdena, är det mycket torrt eftersom de sjunkande luftströmmarna gör att regn inte uppstår. (Sahara, Atacama, öknar på Arabiska halvön, Kalahari, öknar i Australien, centrala delar av Antarktis.)
• Områden på kontinenternas centrala delar och på läsidan av bergskedjor är ofta mycket regnfattiga eftersom fukt från haven inte når kontinenternas inre delar och för att bergsregn bara uppstår på havssidan av bergskedjor (centrala delar av Sahara, Gobi, öknar i Australien, Atacama.)
• Köldöknar vid polarområdena är regnfattiga på grund av de rådande högtrycken. Dessutom sänker den låga temperaturen luftfuktigheten och orsakar därmed torka. Köldöknar har inte heller glaciärer som skulle kunna avge fukt när de smälter under sommaren.

2 p. för kärndefinition och 2 p. för kompletterande information. Exempel på kärndefinition: "Växthuseffekten uppstår när växthusgaser i atmosfären binder strålning från jorden och reflekterar den tillbaka till jordytan, vilket leder till att jordytan och den nedre atmosfären värms upp".

Exempel på kompletterande information (1–2 p./moment):

• För en poäng nämns minst två växthusgaser och för två poäng nämns fyra växthusgaser (t.ex. koldioxid, metan, lustgas, vattenånga) i svaret.
• Strålningen från solen till jordytan är kortvågig och strålningen från jordytan är långvågig.
• Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som reglerar jordens värmebalans och som har förstärkts kraftigt av människans verksamhet.

2 p. för en väl förklarad faktor, 1 p. för en ytlig beskrivning: Exempelinnehåll:

Cykliska förändringar i jordens bana:

• Cykliska förändringar i jordens omloppsbana och axelvinkel (Milanković-cykler) påverkar mängden strålning som når jorden och därmed även klimatet.
• Jordens bana varierar från oval till nästan cirkulär (excentricitet) ungefär vart 100 000:e år.
• Jordaxelns lutningsvinkel ändras ungefär vart 41 000:e år.
• Jordens axel pendlar (precession) ungefär vart 23 000:e år.

Övriga faktorer:

• Förändringar i solens aktivitet kan påverka klimatet.
• Förändringar i jordens ytformer som orsakas av kontinenternas rörelser styr atmosfärens luftströmmar som påverkar klimatet.
• Kontinenternas rörelser ger upphov till förändringar i havsströmmarna.
• Askmoln från vulkanutbrott kan leda till att klimatet kyls ned (de växthusgaser som strömmar ut förstärker å andra sidan växthusfenomenet).
• Katastrofer som asteroidnedslag kan orsaka nedkylning genom att öka mängden luftburna partiklar i atmosfären.

2 p. för en väl förklarad skillnad, 1 p. för en ytlig beskrivning. Om det inte finns någon jämförelse ges högst 5 p.

Exempelinnehåll:

• Växthuseffekten som förstärkts av människans verksamhet och den efterföljande klimatförändringen har i en aldrig tidigare skådad hastighet orsakats av en enda art, medan tidigare förändringar i klimatet har skett under en lång tidsperiod (t.ex. den långa tidsperioden för förändringar i omloppsbanan eller den långsamma kontinentaldriften).
• Den snabba ökningen av utsläppen av växthusgaser från användningen av fossila bränslen har ingen motsvarighet i de naturliga förändringar som skett tidigare i klimatet.
• Förändringar i markanvändningen som orsakas av människans verksamhet, t.ex. jordbruk och avskogning, har haft en negativ inverkan på jordens kapacitet att binda kol och bidragit till en ökning av växthusgaserna, vilket påskyndar förändringar som sker i klimatet.
• Ökningen av växthusgaser leder till en exceptionellt snabb temperaturökning jämfört med naturliga förändringar i klimatet.
• Så kallade plötsliga förändringar som orsakats av naturliga händelser har lett till nedkylning av jordens klimat, medan en plötslig förändring som orsakats av människans verksamhet har lett till en uppvärmning av klimatet.
• Den snabba förändring som orsakas av människans verksamhet försvagar organismernas förmåga att anpassa sig till förändringar i sin livsmiljö, medan förändringar som orsakas av naturliga faktorer är långsammare och ger organismerna bättre möjligheter att anpassa sig (utom vid plötsliga förändringar som orsakas av katastrofer).
• Människans påverkan på klimatet kan leda till en avvikelse från den så kallade naturliga klimatcykeln, till exempel genom att nästa istid inte startar enligt den naturliga cykeln.

4–6 p. för en beskrivning av de förändringar som skett inom turismen och 4–6 p. för en diskussion kring orsakerna till förändringarna. 2 p. för en väl förklarad förändring eller orsak, 1 p. för en ytlig beskrivning. För fulla poäng krävs att svaret beskriver både den långsiktiga utvecklingstrenden och den förändring som orsakades av COVID-19-pandemin. Exempelinnehåll:

Förändringar (4–6 p.):

• Turismen ökade kraftigt under en längre period mellan 1995 och 2020, före COVID-19-pandemin.
• Ökningen av antalet resenärer avstannade tillfälligt i början och slutet av 2000-talets första decennium (omkring 2000–2003 och 2008–2009).
• Antalet resenärer minskade betydligt under 2020 och 2021.
• Antalet resenärer har ökat igen från och med 2022.

Orsaker till förändringarna (4–6 p.):

• Den stigande levnadsstandarden har på lång sikt gjort det möjligt för allt fler att ha råd att resa.
• Framför allt har medelklassens framväxt i Asien ökat antalet resenärer på en global nivå.
• De sjunkande priserna på turistrelaterade tjänster har gjort det ekonomiskt möjligt för allt fler att resa.
• Förbättrade trafikförbindelser har underlättat resandet.
• Pandemier (t.ex. SARS i början av 2000-talet) har gjort turismen mindre populär på kort sikt.
• Ekonomiska kriser (t.ex. i slutet av 2000-talets första decennium) har tillfälligt dämpat turismen till följd av stigande priser, ekonomisk osäkerhet och försämrad ekonomisk situation för konsumenterna.
• Terroristattackerna i USA i september 2001 påverkade säkerheten inom luftfarten och viljan att resa globalt.
• Restriktioner till följd av COVID-19-pandemin och oro för smittspridning ledde till en global minskning av turismen mellan 2020 och 2021.
• I och med att restriktionerna på grund av COVID-19-pandemin gradvis hävdes började antalet resenärer öka under 2022.
• Turismen återgår snabbt till sina tidigare nivåer från 2022 och framåt som ett resultat av det uppdämda turismtryck som pandemin skapat.
• År 2022 kan turismen ha påverkats av kriget i Ukraina och energikrisen.

4–6 p. för att beskriva lokala följder och 4–6 p. för att beskriva globala följder. 2 p. för en väl förklarad följd, 1 poäng för en ytlig beskrivning. Exempelinnehåll:

Lokala följder (4–6 p.):

• Miljöproblem i målområdet (nedskräpning, slitage av naturobjekt och förstörelse av dem som en följd av anläggning av turistcentrum).
• Den internationella turistindustrin på resmålet (t.ex. stora hotellkedjor) förstör lokala kulturer och försörjningsmöjligheter.
• Restaurering och skydd av natur- och kulturobjekt för att locka turister till området.
• Ökad sysselsättning inom turismrelaterad verksamhet.
• Lokala ekonomiska effekter till följd av de inkomster och de arbetstillfällen som turisterna genererar.
• Spridning av smittsamma sjukdomar till lokalsamhället via turisterna.
• Ökad brottslighet i destinationsområdet som en följd av ökad turism.
• Turistmålets ensidiga näringsstruktur blir känslig för globala förändringar.
• Stora internationella företag samlar in intäkter från turismen i stället för lokala aktörer.

Globala följder (4–6 p.):

• Man lär känna olika kulturer genom turism.
• Ökad energiförbrukning och användning av naturresurser till följd av ökad turism.
• Ökade utsläpp påverkar mängden växthusgaser i atmosfären och därmed även klimatförändringen.
• Den globala ekonomiska effekten av turismrelaterad konsumtion.
• Spridning av smittsamma sjukdomar och invasiva arter mellan olika destinationer.

Planläggningsnivån har förklarats väl och begreppen används exakt, högst 4 p./planläggningsnivå: Namnet på planläggningsnivån 1 p., beskrivning av områdesnivån 1 p., planläggare 1 p. och planens innehåll 1 p. För fulla poäng krävs att alla tre planläggningsnivåer har behandlats. Exempelinnehåll:

• Landskapsförbundet utarbetar landskapsplanen som styr byggandet på landskapsnivå. I planen anges de viktigaste typerna av markanvändning, såsom bostadsområden, trafikleder, rekreations- och skyddsområden, industriområden, lant- och skogsbruksområden samt stora centrum för handel.
• Kommunen utarbetar generalplanen som innehåller allmänna riktlinjer för samhällsstrukturen och markanvändningen. Den bestämmer till exempel var bostäder, trafikleder, industri, tjänster och rekreationsområden placeras. En generalplan kan göras för hela kommunen eller för endast en del av kommunen i form av en delgeneralplan.
• Kommunen utarbetar en detaljplan som reglerar byggandet i detalj inom ett mindre område i kommunen. I detaljplanen behandlas till exempel byggnadsrätt, byggnaders storlek och placering på tomten och ibland också färgen på byggnaderna.

Sammanlagt högst 2 kompletterande poäng för följande:

• Kommunerna kan reglera byggandet av strandområden med hjälp av en strandplan och en stranddetaljplan.
• Planläggningen påverkas av de riksomfattande målen för områdesanvändning och av markanvändnings- och bygglagen.
• Planeringen av markanvändning påverkas också av internationella avtal, t.ex. klimat- och skyddsmål.
• En delgeneralplan är en plan för ett mindre område i en kommun, som gör det möjligt att planlägga ett visst område på generalplansnivå.

För en väl förklarad observation 2 p., för en ytlig beskrivning 1 p. Exempelinnehåll:

Invånarna kan påverka bland annat genom att

• presentera ett planläggningsinitiativ eller föreslå en planändring samt genom att ta ställning till planförslag
• ge synpunkter och kommentarer på planutkast och överklaganden av beslut
• rösta i kommunalval
• aktivt följa upp hur planen fungerar samt genom att följa debatten i kommunfullmäktige
• utnyttja elektroniska medel, bl.a. kartbaserade, för deltagande, t.ex. genom att lägga fram förslag till deltagande planering eller till deltagande i budgetarbetet (bl.a. invånarbudget) eller rösta om planeringsförslag
• vara aktivist, t.ex. i grupper på sociala medier eller genom att ta ställning i media
• påverka genom intressentgrupper eller organisationsverksamhet
• genom att följa med hur planläggningen framskrider, till exempel på kommunens karttjänst
• dela med sig av sina erfarenheter till planerare via tjänster som baserar sig på inkluderande geodata.

Exempel på definition: Med biodiversitet avses biologisk (dvs. levande) mångfald, dvs. mångfalden av levande organismer, livsmiljöer och genetisk mångfald. (4 p.)

2 p. för en motiverad förklaring av en central faktor vars verkningsmekanism beskrivs, 1 p. för en ytlig beskrivning. Exempelinnehåll:

• De viktigaste orsakerna till förlusten av biodiversitet är intensivt skogsbruk och intensivt jordbruk.
• Den biologiska mångfalden minskar också som en följd av gruvdrift och torvproduktion.
• Skogsarternas mångfald har utarmats genom avverkning av skogar i naturligt tillstånd. Skogarna avverkas i allt yngre åldrar och andelen död ved har minskat.
• Kulturmiljöer på landsbygden, t.ex. ängar, har minskat eftersom antalet produktionsdjur har minskat och på grund av förändringar i betsmetoder.
• Livsmiljöerna har försämrats av försurning, eutrofiering och som en följd av att vattendragen växt igen.
• Arters livsmiljöer försvinner, fragmenteras eller förändras på grund av byggen, till exempel när nya vägar eller bostadsområden byggs.
• Negativa effekter av kemikalier, t.ex. miljögifter, bekämpningsmedel och läkemedelsrester, minskar den biologiska mångfalden.
• Klimatförändringen hotar arter särskilt i nordliga områden, eftersom de inte hinner anpassa sig till förändrade levnadsförhållanden.
• Främmande arter som kommer med godstransporter, barlastvatten och turister kan tränga undan andra arter och därmed påverka den biologiska mångfalden.

För en motiverad förklaring av en åtgärd kopplad till biodiversitet med anknytning till antingen staten eller kommunen i Finland 2 p., för en ytlig beskrivning 1 p. Exempelinnehåll:

• Staten kan inrätta nya skyddsområden och se till att de är tillräckligt stora och sammanhängande för att på ett ändamålsenligt sätt kunna bidra till att bevara biodiversitetet.
• Staten kan reglera och styra skyddet av arter genom lagstiftning.
• Staten kan genom lagstiftning reglera förnyelse av skog och begränsa avverkning.
• Staten kan genom lagstiftning reglera användningen av ämnen som är skadliga för miljön, t.ex. farliga bekämpningsmedel.
• Staten kan reglera konsumtionen så att den blir rimligare och mindre skadlig för miljön, till exempel genom lagstiftning och beskattning, till exempel genom att minska tillgängligheten eller höja priset på produkter som har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden.
• Staten kan styra planläggningen genom de riksomfattande målen för områdesanvändning och kommunerna begränsa markanvändningen genom planläggning i områden med höga naturvärden.
• Staten och kommunerna kan prioritera miljömässigt hållbara produkter i sin egen upphandling (t.ex. certifierade produkter som har en mindre effekt på biodiversiteten än andra).
• Staten och kommunerna kan stödja och finansiera restaurering av livsmiljöer. Syftet med restaurering är att återställa de miljöer som människan påverkat till deras naturliga tillstånd.
• Genom kommunikation och utbildning kan staten och kommunerna öka människors medvetenhet om förlusten av biodiversitet.
• Kommunerna kan bevara viktiga livsmiljöer, till exempel genom att minska slåtter i tätorter.

2 p. för en logisk och tillräckligt förklarad fördel eller utmaning, 1 p. för en bristfälligt förklarad fördel eller utmaning. För varje exempelcell i tabellen (exempel 1–6) ges högst 2 p. enligt följande kriterier:

• Om examinanden har nämnt en korrekt åtgärd i tabellen som hen inte nämnt i deluppgift 6.3, ges maximalt 8 poäng för uppgiften.
• Om åtgärden inte nämns i tabellen, om den nämnda åtgärden är mycket diffus, eller om den åtgärd som nämns i tabellen beskrivs vagt i uppgift 6.3 på ett sådant sätt att det är svårt att bedöma de logiska fördelarna och utmaningarna med åtgärden på olika nivåer av hållbarhet, kan uppgiften ge upp till 6 poäng.
• Om examinanden har valt en åtgärd som är helt felaktig och skadlig för den biologiska mångfalden ges maximalt 2 poäng.
• Om examinanden nämnt flera åtgärder i tabellen, kommer deluppgiften att poängsättas enligt den första.
• Om tabellen är otydlig (t.ex. otydlig rubrik) kan examinerades poäng reduceras med upp till 50 %.
• Ett svar utan tabell tilldelas 0 poäng.

Exempelsvar:

För en välargumenterad fördel eller nackdel jämfört med vägtrafik, 2 p. För en ytlig beskrivning eller avsaknad av jämförelse, 1 p. För fulla poäng krävs att både fördelar och nackdelar behandlas. I avsaknad av jämförelse ges endast hälften av de uppnådda poängen.

Exempelinnehåll:

• Spårvägstrafik kan anses vara säkrare än vägtrafik eftersom olyckor är mindre vanliga.
• Spårvägstrafik är energieffektivare och mindre förorenande än vägtrafik, både när det gäller passagerare och gods.
• Spårvägstrafik är en effektivare trafikform än vägtrafik eftersom den även omfattar tunnelbane- och spårvägstrafik, som lämpar sig för att transportera ett stort antal människor över korta sträckor, till exempel i städernas förortsområden.
• Spårvägstrafik minskar på trafikstockningar i städerna och är därför snabbare än vägtrafik på medellånga sträckor och i stadsregioner.
• Spårtrafik är inte lika flexibel som vägtrafik eftersom tidtabeller och stationernas läge begränsar resandet med järnväg och kräver ett annat transportsätt från stationen.
• Spårvägstrafik är mer kostnadseffektivt, i synnerhet när det gäller godstransporter, eftersom transportkapaciteten i förhållande till kostnaderna är lägre jämfört med vägtrafik.
• Vid godstrafik kan tågen endast lastas och lossas vid en del av stationerna, vilket gör det svårare och långsammare att förflytta varor jämfört med vägtrafik.
• För stora och tunga transporter med lång leveranstid lämpar sig spårvägstrafik bättre än vägtrafik.
• De höga byggkostnaderna för järnvägar jämfört med landsvägar innebär att järnvägsnätet i allmänhet är glest och att tillgängligheten därför är dålig på vissa områden.

Det finns inget enda rätt ruttalternativ i uppgiften, utan alla alternativ (A–C) godkänns.

2 p. för ett moget och logiskt disponerat svar, 1 p. för namngivning av den valda rutten och 9 p. för jämförande argument. Ett väl beskrivet argument jämfört med andra alternativ ger 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Fulla poäng kräver att minst tre kartor utnyttjas i svaret. För att få fulla poäng måste både för- och nackdelar med det valda ruttalternativet beskrivas. I avsaknad av jämförelse ges endast hälften av de uppnådda poängen.

Exempelinnehåll:

• Ruttens längd och byggnadskostnader: Ruttalternativ A genom Kemijärvi skulle vara det kortaste och det kostnadsmässigt billigaste alternativet baserat enbart på avståndet fågelvägen. Ruttalternativ B från Uleåborg skulle vara dyrast eftersom rutten skulle bli längst. Ruttalternativ C från Kontiomäki skulle vara nästan lika lång som rutten från Uleåborg och kostnaderna skulle därför vara nästan lika stora. (Karta 7.A.)
• Vattendragens läge: På rutt A från Kemijärvi till Kuusamo finns flest stora sjöområden, vilket skulle försvåra planeringen och byggandet av rutten. De andra banalternativen har inte några stora sjöområden, och de sjöområden som finns är lättare att undvika. (Karta 7.A)
• Höjdskillnader: Rutt B har mindre höjdskillnader än rutt C. Detta innebär att byggkostnaderna för rutt B kan vara lägre än för rutt C.
• Mängden godstrafik: Ruttalternativ C via Kajana och Kontiomäki till Kuusamo skulle vara den mest lönsamma rutten för godstrafiken, eftersom den har mest godstrafik jämfört med de andra alternativen. (Karta 7.B)
• Mängden persontrafik: Uleåborg har den största mängden passagerare. Därför skulle ruttalternativ B via Uleåborg tjäna tågresenärerna bäst och därmed också vara det förnuftigaste alternativet. Ruttalternativen A och C skulle inte tjäna så stora passagerarvolymer och därför inte vara logiska alternativ. (Karta 7.B.)
• Naturskyddsområden: Alla ruttalternativ A–C skulle på vissa ställen tangera befintliga naturskyddsområden och därmed vara skadliga för naturen och miljön. Ruttalternativ C via Kontiomäki omfattar flera små naturskyddsområden som det skulle vara svårt att ta hänsyn till i planerings- och byggnadsfasen av linjen. Det finns några större naturskyddsområden längs ruttalternativen A och B, som skulle vara lättare att undvika. (Karta 7.C)
• Befolkningstäthet: Befolkningstätheten är högre i Uleåborgsregionen än i östra Lappland och Kajanaland, och därför har Uleåborgsregionen fler potentiella passagerare. Det här skulle tala för ruttalternativ B via Uleåborg. (Karta 7.D.)
• Regionalpolitik: Förbindelser via antingen Kemijärvi (A) eller Kajana och Kontiomäki (C) till Kuusamo skulle kunna vara ett lönsamt alternativ ur regionalpolitisk synvinkel, eftersom de skulle kunna öka östra Lapplands och Kajanalands attraktionskraft och minska deras flyttningsförlust. En ny bana kan också öka trycket på att bygga en ringbana som omfattar östra Lappland, nordöstra Österbotten och Kajanaland och på så sätt ytterligare utveckla regionen. (Karta 7.D)

Relevanta argument som grundar sig på annan information godkänns också.

2 p. för ett moget och logiskt disponerat svar och sammanlagt upp till 10 p. för följderna: 4–6 p. för följderna för människans verksamhet och 4–6 p. för följderna för naturen. 2 p. för en väl beskriven följd, 1 p. för en ytlig beskrivning. Exempelinnehåll:

Följderna för människans verksamhet (4–6 p.):

• Möjligheterna att ta sig från ett ställe till ett annat blir mångsidigare vilket gör att Kuusamos tillgänglighet ur övriga Finlands perspektiv skulle förbättras.
• Då möjligheterna att ta sig från ett ställe till ett annat blir mångsidigare kan det minska privatbilismen och därmed minska antalet renolyckor och andra trafikolyckor.
• Under byggnadsfasen skulle järnvägsprojektet förbättra sysselsättningen i området, eftersom byggandet av järnvägen kräver mycket arbetskraft.
• En diversifiering av transportsätten kan (ytterligare) öka antalet passagerare och turister, vilket i sin tur kan förbättra turistnäringens potential och öka turistintäkterna i området.
• Kuusamobanan skulle möjliggöra ett större pendlingsområde. Det här skulle öka sysselsättningsmöjligheterna för lokalbefolkningen, arbetskraftens rörlighet och områdets attraktionskraft som arbetsplatsområde och turistmål.
• Antalet landsvägstransporter skulle minska, vilken kan ha en negativ inverkan på sysselsättningen för yrkeschaufförer.
• Det ökade antalet turister kan uppfattas som störande och som en förlust av områdets upplevelsevärde.
• Buller och vibrationer i järnvägens omedelbara närhet kan uppfattas som störande och som en försämring av områdets värde.

Följder för naturen (4–6 p.):

• Ökad spårvägstrafik kan minska privatbilism och resor med flyg. Då minskar också mängden koldioxidutsläpp orsakade av resor, vilket mildrar/bromsar klimatförändringen.
• Buller och vibrationer i järnvägens omedelbara närhet stör miljön och djurlivet.
• Byggandet av järnvägen kan ha en negativ inverkan på djurens naturliga förflyttning i området.
• Under byggnadsfasen av järnvägen kan miljön i närheten av järnvägen skadas.
• Järnvägen kan kräva brobyggen och omfattande bearbetning av marken, vilket kommer att ha en betydande inverkan på naturlandskapet, berggrunden, jordtäcket och vattendragen, och därmed på geodiversiteten.
• Eventuella tågolyckors kan få allvarliga konsekvenser för miljön på grund av den höga transportkapaciteten, särskilt om farligt gods transporteras i godstågen.
• Byggandet av järnvägen kan öka turismen och byggandet i området, vilket kan bidra till en negativ inverkan på miljön i området.

För namngivning av ett område ges 1 p./område, för en beskrivning av den naturgeografiska faktor som har haft störst inverkan på utvecklingen av människans verksamhet ges 2 p./område. Om svaret behandlar fler än en faktor per område bedöms endast den första.

Område 1

Namn: Nildeltat, Nilen, Egypten och Kairo godkänns.

Godtagbara alternativ för den naturgeografiska faktor som haft störst inverkan och motivering för de faktorer som presenteras:

• Nilens sötvatten, årliga översvämningar och det slam som översvämningarna för med sig har gjort det möjligt att bedriva produktivt jordbruk i området, vilket i sin tur har bidragit till utvecklingen av människans verksamhet (den egyptiska högkulturen) i området.
• På grund av vattendragets inverkan är klimatet längs Nilen och i deltat behagligt jämfört med den omgivande öknen, vilket har bidragit till att bosättningarna har koncentrerats till området.
• Nilen har fungerat som en viktig farled från Afrikas inre delar genom Sahara till Medelhavet, vilket har möjliggjort transport av människor och varor och därmed skapat förutsättningar för handel i regionen.

Område 2

Namn: Apenninska halvön, Italien och Rom godkänns.

Godtagbara alternativ för den naturgeografiska faktor som haft störst inverkan och motivering för de faktorer som presenteras:

• Apenninska halvön har ett behagligt medelhavsklimat året runt, vilket har främjat bosättningen i området.
• Den långa växtsäsongen gör jordbruket i området produktivt, vilket har bidragit till utvecklingen och koncentrationen av människans verksamhet (uppkomsten av städer, romersk kultur).
• Det centrala läget vid Medelhavet har främjat handel med resten av Europa, Afrika och Asien.
• Halvöns långa kust har möjliggjort fiske och sjöfart, vilket har bidragit till utvecklingen av bosättningen i området.
• Vulkanisk aktivitet har påverkat jordmånens bördighet i området.

2 p. för logisk disposition av svaret, och sammanlagt högst 10 p. för innehållet: 4–6 p. för en beskrivning av förändringen i kartbilden och 4–6 p. för en förklaring av den världsbild kartorna reflekterar. 2 p. för en motiverad observation, 1 p. för en ytlig beskrivning. Exempelinnehåll:

Förändringen i kartbilden (4–6 p.):

• På den tidigaste kartan (8.A) är Medelhavet och Mellanöstern framhävda, medan senare kartor visar fler detaljer från andra områden och kontinenter.
• Den tidigaste kartan (8.A) framhäver också Medelhavet och Mellanösterns havsområden, bergskedjor och större floder, medan de senare kartorna presenterar dem mer jämlikt i förhållande till andra hav, floder och bergskedjor.
• De norra delarna av Europa, södra Afrika och östra Asien kan inte urskiljas på den tidigaste kartan (8.A), och landformerna avslöjar inte vilka områden det rör sig om. De nyare kartorna är mer exakta i detta avseende.
• På karta 8.B går det att skönja fler detaljer vad beträffar Europa, Afrika och Asien jämfört med karta 8.A. Kända bergskedjor och detaljer om kuster och floder beskrivs mer ingående.
• På karta 8.B är Finland och de övriga nordiska länderna redan avbildade, men beskrivningen stämmer inte överens med verkligheten. Karta 8.C visar Finland och de nordiska länderna mer detaljerat.
• Karta 8.C är redan mycket mer detaljerad. Europa, Nord- och Sydamerika samt Ost- och Sydostasien har avbildats mer sanningsenligt.
• I och med kartläggningens utveckling är förvrängningarna på karta 8.C inte längre lika stora som på de tidigare kartorna, och den nyaste kartan i materialet ger redan en nästan sann bild av kontinenternas form.

Kartornas världsbild (4–6 p.):

• Kartorna 8.A–C återspeglar kartritarnas världsbild. Kartorna från olika kartritare kan ha sett olika ut och framhävt olika egenskaper, eftersom kartritning länge grundade sig på berättelser som fördes vidare från en person till en annan. Till exempel i Kina kan världsbilden ha varit mycket annorlunda än i Europa och Afrika.
• Den tidigaste kartan (8.A) återspeglar kartografin för den islamiska kultursfären, den marockanska kartritarens, handelsmännens och sjöfararnas världsbild. Därför framhävs de närliggande och välkända områdena, såsom Medelhavet och Mellanöstern, medan uppfattningen om andra områden är diffus.
• I den tidiga världsbilden på karta 8.A var den nordliga orienteringen ännu inte så etablerad, eftersom Afrika ursprungligen avbildades högst upp på kartan. Å andra sidan används kartor med sydlig orientering fortfarande ofta i till exempel Australien.
• Jämfört med karta 8.A visar den mer detaljerade kartan 8.B hur världsbilden har utvidgats ur ett italienskt perspektiv. I och med upptäcktsresorna och handeln blev mer avlägsna områden mer kända och behovet av att beskriva dem noggrant ökade.
• Karta 8.C illustrerar den tidiga koloniala europeiska världsbilden, då kartografins och vetenskapens utveckling innebar att områden kunde beskrivas mer verklighetstroget.
• Karta 8.C återspeglar i hög grad renässansens kartering, brytningen med den medeltida världsbilden, religionens sönderfall och beundran för antiken (särskilt tydligt i kartans dekorationer, som föreställer de fyra elementen i antikens Grekland: eld, luft, jord, vatten).
• Den eurocentriska världsbilden var ännu inte etablerad när kartorna ritades, eftersom kontinenten inte är i centrum på kartorna. Eurocentrismen etablerades gradvis under kolonialtiden.
• Den världsbild som kartorna visar är en världsbild före nationalstaten, eftersom det inte finns några landsgränser som de vi har idag.
• Kartor har genom tiderna varit instrument för propaganda och makt och har därför återspeglat de motiv och den världsbild som kartritaren haft. Det här framgår till exempel av framhävandet av södra Italien och Sicilien på karta 8.A och uppdelningen av områden i kontinenter med olika färgsymboler på karta 8.C.

2 p. för logisk disposition av svaret och sammanlagt högst 10 p. för innehållet: 4–6 p. för en beskrivning av felkällor på kartor och 4–6 p. för en beskrivning av innovationer inom karteringsteknik. 2 p. för en väl förklarad observation, 1 p. för en ytlig beskrivning. Uppgiften kan angripas antingen ur ett historiskt perspektiv och genom material 8.A–C eller på en generell nivå. Exempelinnehåll:

Felkällor på kartor (4–6 p.):

• Historiska perspektiv på felkällor i kartor:
  • Det fanns lite information och källmaterial för okarterade områden, kartografer hade ofta bara andrahandsinformation (kartritare reste inte nödvändigtvis själva).
  • Områden var svåra att kartlägga eftersom resor, särskilt över land, kan ha varit utmanande på grund av begränsade transportmöjligheter (kartografer reste ofta till sjöss).
  • Kartläggningen var svår på grund av väderförhållanden, t.ex. i stormiga och kalla områden.
  • Felen ackumulerads: när det var brist på kartor använde de som ritade nya kartor felaktiga äldre kartor.
  • Kolonial historia och eurocentrism (och afrocentrism) har bidragit till fel och förvrängningar i vissa områden.
  • Allt som avbildades på de gamla kartorna var inte baserat på verkligheten, utan tron, legenderna och förhoppningarna kan ha spelat en stor roll.
• Att avbilda jordens yta i ett plan orsakar alltid någon form av fel, eftersom ett tredimensionellt klot inte kan avbildas tvådimensionellt utan fel.
• När jordklotets tredimensionella yta avbildas i ett plan förvrängs antingen vinklar (riktningar), ytor eller avstånd, vilket måste beaktas med hjälp av olika kartprojektioner eller kombinationer av dem när kartan skapas.
• När man väljer en kartprojektion bör man observera att endast en egenskap på kartan - riktning, yta eller avstånd - kan vara korrekt.
• På småskaliga kartor ökar felet på grund av projiceringen så att felen blir större ju större yta kartan täcker.
• När man gör en karta över markytan måste man oundvikligen generalisera kartan genom att utelämna detaljer. En karta kan därför aldrig ge en helt sann bild av terrängen.
• Utmaningen med generalisering då man gör en karta är att bestämma vilka detaljer i terrängen som ska tas bort, tonas ned eller överdrivas för att göra kartan lättläst och tydlig. Graden av generalisering beror på kartans skala.
• Planering av färger och kartsymboler är också en utmaning i kartproduktionen. Färger och symboler ska vara beskrivande och allmänt godkända så att kartan blir så lättläst som möjligt.
• Det finns alltid ett syfte när man gör en karta. Kartor tjänar alltså alltid någons intressen och är aldrig neutrala representationer av världen. Exempelvis har myndigheter, politik, kultur, ekonomi och vetenskap olika intressen.
• En annan utmaning är att kartorna är föråldrade. När en karta publiceras kan området som den visar ofta redan ha förändrats. I dag går det mycket snabbare att uppdatera digitala kartor än att uppdatera papperskartor.

Innovationer för positionering, skeppsbyggnad och karteringsteknik (4–6 p.):

• Ett historiskt perspektiv på kartläggningens utveckling:
  • Utvecklingen av positioneringsmetoder och positioneringsverktyg.
  • Införandet av kompassen och förståelsen för missvisning möjliggjorde mer exakt positionering och därmed en mer exakt bild av världen.
  • Utvecklingen inom skeppsbyggnad och mer hållbara fartyg gjorde det möjligt att nå nya områden.
  • Innovationer inom tryckteknik förbättrade kartornas noggrannhet och ökade produktionen.
• Utvecklingen av projektioner gjorde det lättare att rita kartor. Projektionsteorin och de äldsta projektionerna går tillbaka till antiken, och många av dagens projektioner härstammar från upptäcktsresornas tid.
• Under samma period som de stora upptäcktsresorna förnyades sjöfarten då även bredd- och längdgrader började visas på kartor, även om de redan ursprungligen hade definierats i antikens Grekland (Eratosthenes, ca 240 f.Kr.).
• Flygfotografering är den äldsta tekniken för fjärranalys och utförs från antingen ett flygplan, en helikopter eller en drönare. Vid flygfotografering är det bara bildens mittpunkt som är fotograferad direkt ovanifrån, medan de andra punkterna är något snedställda. De fel i flygbilderna som orsakas av snedvridningar korrigeras med hjälp av dataprogram.
• Ortofoton är också flygfotografier, där alla punkter är tagna direkt ovanifrån och kan därför användas direkt som kartbotten.
• Infraröd färgbild dvs. falskfärgsbild är en innovation inom flygfotografering som utnyttjar nära infraröd strålning som reflekteras av objekt utöver synligt ljus för att kartlägga vegetationen.
• Laserskanning använder laserstrålar för att mäta terrängens yta. Resultatet är en tredimensionell modell av till exempel terrängens höjd eller trädbeståndet. Eftersom laserskanning baseras på laserstrålar som sänds ut av apparaten är den inte beroende av omgivande ljusförhållanden som traditionella flygfotografier eller satellitbilder.
• Användningen av satellitbilder inom fjärranalys började med NASA:s Landsat-satelliter på 1970-talet. De möjliggör noggrann avbildning av stora områden, eftersom samma områden kan avbildas med några dagars mellanrum. Satellitbilder kan användas för att övervaka snabba förändringar, t.ex. isens rörelser och väder, eller långsamma förändringar, t.ex. utbredningen av vegetation eller stadsbebyggelse.
• Triangulering, som utvecklades på 1500- och 1600-talen, är en mätmetod som fortfarande används idag och som använder tre referenspunkter för att mäta avstånd och höjd.

För respektive diagram högst 4 p. enligt följande:

• Logisk typ av diagram utifrån rätt material 2 p.:
  • Klimat: klimatdiagram (kombinationsdiagram med två y-axlar)
  • Befolkningsstruktur: befolkningspyramid (staplat dubbelriktat stapeldiagram)
  • Export: cirkeldiagram eller stapeldiagram

• Sammanlagt 2 p. för diagramförklaringar:
  • Variabler entydigt identifierbara 1 p. (t.ex. diagrammet innehåller en förklaring).
  • Förklarande texter (rubrik och enheter) tillräckliga 1 p. (t.ex. diagrammets rubrik innehåller åtminstone den information som ges i tabellens rubrik och variablerna för axlarna och deras enheter namnges)

Om examinanden har gjort fler än ett diagram utifrån samma material, bedöms endast det första diagrammet. Högst 2 p. ges för klimatdiagrammet (diagramtyp vald på ett ologiskt sätt) om värdeserierna presenteras på ett annat sätt än temperaturen som en linje och nederbörden som staplar, eller om färgerna på värdeserierna är ologiskt valda. För befolkningspyramiden ges högst 3 p. om den horisontella axeln är markerad med negativa värden.

Exempel på diagram som ger fulla poäng:

Rätt bokstav 1 p. och rätt namn i svarsfältet 1 p. Ön är E. Mauritius.

2 p. för dispositionen av essän och högst 14 p. för innehållet: 6–10 p. för beskrivningar baserade på materialen och 4–8 p. för geografiska generaliseringar. 2 p. för varje observation med motiverad beskrivning där begreppen används på ett exakt sätt, 1 p. för en ytlig beskrivning. Högst 10 p. för deluppgiften om inte alla aspekter av materialen (klimat, befolkning, näringar) behandlas.

Presentation i essäform (2 p.): Ett svar är värt 2 p. om det är avgränsat enligt uppgiften, skrivet ur ett geografiskt perspektiv, om texten är logiskt uppbyggd och språket i svaret är flytande. 1 p. om det finns vissa brister, 0 p. om det finns betydande brister.

Även om ön är felaktigt namngiven i deluppgift 9.2, kan deluppgift 9.3 tilldelas poäng för logiska, materialbaserade observationer och slutsatser (men inte för andra beskrivningar av den felaktiga ön). Den maximala poängen för ett sådant svar är 12 p.

Beskrivning baserad på materialen (6–10 p.), exempelinnehåll:

• Läge: Mauritius ligger i västra Indiska oceanen på södra halvklotet, nära Stenbockens vändkrets. De närmaste grannstaterna är Réunion och Madagaskar i väster.
• Läge: ön ligger på öppet hav, nästan 2 000 km utanför Afrikas kust, och är därför geografiskt ganska isolerad.
• Klimat: årsmedeltemperaturen är cirka 24 °C med en jämn temperatur året runt, de högsta temperaturerna i januari och februari.
• Klimat: medelårsnederbörd på cirka 1 800 millimeter, regnperiod från januari till mars, torrperiod från juni till november.
• Befolkning: ön har en befolkning på cirka 1,3 miljoner invånare, lägre nativitet än förut och en hög andel människor i arbetsför ålder jämfört med äldre och barn.
• Befolkning: befolkningen i arbetsför ålder omfattar några åldersgrupper som är mycket större än de övriga, 25–29, 40–44 och 55–59 år.
• Näringar: exporten är koncentrerad till billiga råvaror och förädlade produkter samt värdefulla mineraler.
• Näringar: utifrån exporten är fiske, plantageodling, klädindustri och gruvdrift de viktigaste näringarna. Utöver informationen i materialen vet man att turismen också är en viktig näring på Mauritius.

Geografiska generaliseringar (att placera informationen i materialen i ett större sammanhang, 4–8 p.). Exempelinnehåll:

• Klimatet på Mauritius är typiskt för områden söder om ekvatorn och för den tropiska klimatzonen. Det ekvatoriella lågtrycket ger kraftiga sommarregn från januari till mars.
• Läget i Indiska oceanen ger ett maritimt klimat, dvs. mindre variationer i temperatur och nederbörd.
• Vad beträffar befolkningsstrukturen befinner sig Mauritius i det fjärde stadiet av den demografiska transitionsmodellen, dvs. avstannad befolkningstillväxt. (Tredje stadiet med avstannande befolkningstillväxt godkänns också, eftersom antalet unga i arbetsför ålder är fortsatt högt och antalet äldre lågt.)
• Det stora antalet migrantarbetare återspeglas i den demografiska strukturen och avspeglar landets välstånd jämfört med grannländerna.
• Utifrån exporten och näringarna är ekonomin mångsidig, men beroende av billig arbetskraft och migrantarbetare. Det här tyder på ett relativt välmående mindre utvecklat land, rikt på naturresurser, som troligen har ett kolonialt förflutet.
• När det gäller befolkningsstruktur och näring är Mauritius ett mindre utvecklat land, men inte ett av de minst utvecklade länderna i världen.