Beskrivningar av goda svar: SV – Hälsokunskap

Poängsättning

Varje definition ger 0–4 poäng och ett korrekt beskrivet exempel ger 1 poäng. Exemplet kan vara en specifik forsking, ett relevant forskningstema eller forskningsdata som beskrivs utifrån ett hälsovetenskapligt forskningstema. Varje begrepp ger maximalt 5 poäng.

Om antalet tecken överskrider den tillåtna teckenmängden görs poängavdrag enligt föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnen: om teckenmängden överskrids med 1–30 procent dras 1 poäng av, om teckenmängden överskrids med mer än 30 procent dras 2 poäng av (för en uppgift som ger 5 poäng).

Sömn är nödvändigt för hjärnhälsan.

RÄTT – Människan klarar sig inte utan sömn. Varje levande varelse behöver omväxling mellan sömn och vaka. Sömnbrist påverkar hjärnfunktionerna snabbt. Reaktionsförmågan blir långsammare och koncentrationsförmågan, uppmärksamheten och iakttagelseförmågan försämras. Dessa faktorer exponerar för olyckor.

Ett dygns vaka skadar hjärnan permanent.

FEL – Trots att det är skadligt orsakar ett dygns vaka inte några sådana konkreta strukturförändringar i hjärnan som skulle synas exempelvis på magnet- eller röntgenbilder. Hjärnans funktionsförmåga återhämtar sig efter tillräcklig sömn.

Alla motionsformer är bra för hjärnan.

RÄTT – Regelbunden motion påverkar hjärnhälsan positivt. Hjärnan får energi och syre mer effektivt genom att energisk motion höjer pulsen. Idrott ökar hjärnans tillväxtfaktorer och har direkt effekt på bildningen av nervceller. Aerobisk idrott gör tänkandet snabbare och förbättrar iakttagelseförmågan, de exekutiva funktionerna och minnet. Dessutom främjar motion den psykiska hälsan och kan fungera som stresshanteringsmetod.

FEL – Idrottsgrenar där huvudet kan utsättas för olika grader av slag är riskidrott när det kommer till hjärnhälsan, eftersom de kan leda till hjärnskakning, hjärnskada eller progressiv degeneration av hjärnan. Boxning, ishockey, fotboll och kampsporter är exempel på sådana riskfyllda idrottsgrenar.

Användningen av alkohol påverkar inte hjärnhälsan.

FEL – Alkoholintag ökar risken för cerebrovaskulära sjukdomar. Ju större alkoholintag, desto större risk. Inte heller ett måttligt alkoholintag är hälsosamt för hjärnan.

Såväl långvarigt alkoholbruk som stort engångsintag av alkohol orsakar funktionella eller strukturella förändringar i hjärnan, och till följd av dessa börjar de intellektuella funktionerna försämras. Individen kan få svårigheter att minnas, informationsbearbetningen blir långsammare, de exekutiva funktionerna försvåras och personligheten förändras. Alkoholrus är förknippat med en klart förhöjd olycksrisk.

Alkoholbruk under en graviditet kan dessutom skada fostrets hjärna.

Nikotinet i tobak påverkar hjärnan.

RÄTT – Nikotin påverkar hjärnans struktur och bildar nya nikotinreceptorer. Hjärnan börjar kräva större doser nikotin och röksuget förstärks.

Tobak påverkar dessutom hjärnan genom blodcirkulationen. Nikotin och os får blodkärlen att dras samman, vilket i värsta fall kan leda till cerebrovaskulära störningar. Syretransporten försämras. Dessutom mångdubblar tobak de skadliga effekterna av högt blodtryck.

Tobaksrökning eller stor exponering för tobaksrök under en graviditet påverkar fostrets hjärna och orsakar nikotinberoende hos fostret.

Poängsättning

Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–2 poäng per påstående. Att enbart ange rätt eller fel för ett påstående ger inga poäng. Poängtalet 0–2 ges för rätt svar och antalet perspektiv i motiveringen. För påståendet ”Alla motionsformer är bra för hjärnan” godkänns alternativen fel, rätt, bägge.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–10 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (argumentering). Kunskapshanteringen i svaret på varje enskilt påstående bedöms separat (argumentationens kvalitet) med 0–2 poäng. En poäng ges om det förekommer motiveringar ställvis, om motiveringarna är konstaterande, enkla eller ytliga eller om de ställvis uppvisar brister. Två poäng ges om motiveringarna är trovärdiga och tydliga.

Hälsorisk är ett sätt att i hälsoundersökningar utgående från statistisk sannolikhet och tillgänglig kunskap bedöma sannolikheten för något – ett symtom, en sjukdom eller dödlighet – för individer i en specifik grupp. Begreppet hälsorisk används som objektivt forskningsbegrepp på befolkningsnivå och det anger ett riskgränsvärde som fås genom en riskbedömning. I vardagligt tal är risk ett begrepp som bedöms och upplevs subjektivt, vilket gör att risken är relativ. En undersökning som utgår från riskfaktorer är sjukdomsbaserad och betonar enskilda riskfaktorer i stället för att se individen som en fysisk, psykisk och social helhet.

I textmaterial A avses med hälsorisk som forskningsbegrepp den statistiska sannolikheten för ett visst skeende (i det här fallet insjuknande). I epidemiologisk forskning, det vill säga forskning på befolkningen, försöker man mäta och fastställa risker numerärt och undersöka risken objektivt på befolkningsnivå. I longitudinella studier anges risken exempelvis som förhållandet mellan två olika gruppers respektive risk. En av grupperna fungerar som kontrollgrupp. I exemplet utgör normalviktiga kontrollgruppen. De övriga gruppernas risk att insjukna i typ 2-diabetes jämförs med risken för normalviktiga. Att undersöka och bedöma hälsorisker är viktigt inom forskningen eftersom kunskapen används för att identifiera risker. Den kunskap som fås kan användas för förebyggande arbete.

Textmaterial B innehåller fakta i anknytning till situationsbunden riskbedömning. Med hälsorisk avses i texten den möjlighet och sannolikhet för skada som följer av exponeringsrisken. Den risk som exponeringen medför beror såväl på farans karaktär som på arten av exponering. Exponeringsintensiteten avgör den eventuella hälsorisk som orsakas. Hälsobaserade gränsvärden, det vill säga högsta tillåtna halter eller exponeringstider som inte får överskridas, kan ställas upp för olika exponeringsfaktorer. Ett gränsvärde är en halt som inte orsakar skador på hälsan även om exponeringen är kontinuerlig. I exempeltexten beror exponeringsgraden på förekomsten av halten blågröna alger och på exponeringens art eller längd. Att jämföra olika risker är svårt eftersom de åtföljande förhållandena och sjukdomarna som undersöks kan vara mycket olikartade. Information om risker som ges i siffror upplevs ofta som svårbegriplig.

Textmaterial C beskriver en subjektiv riskuppfattning, det vill säga individens personliga upplevelse av hälsorisken. Riskuppfattningar uppstår genom att individuella uppfattningar, attityder, värderingar, känslor samt kulturella och sociala omständigheter sammanfaller i upplevda för- och nackdelar med något beteende (i materialet är det de fysiologiska effekterna, såsom känslan av avkoppling och den upplevda nyttan, som upphäver riskerna och skadorna). Vid sidan av ordet risk används även orden fara och hot. Den uppfattning som förmedlats via medierna påverkar hur risken upplevs (i materialet som ”något som skulle kunna stå i en hälsotidning ”). Hur risker uppfattas och accepteras påverkas av riskens egenskaper, såsom hur bekant den är, hur väl den kan kontrolleras eller observeras (”jag kan nog sköta munhälsan”). Även individens hälsa och personlighetsdrag kan påverka riskupplevelsen. Den personliga risken upplevs ofta vara mindre än risken överlag. Riskrelaterade fakta (”jag vet ju”) formar riskuppfattningen, men människor har en tendens att överskatta vissa risker och underskatta andra oberoende av experternas uppfattningar (i materialet jämförelsen med tobak och långvariga rökare i släkten). Riskuppfattningen påverkar de åtgärder någon är redo att vidta för att minska en risk. I textexemplet är talaren oenig med en representant för hälso- och sjukvården. Hen förringar risken och jämför sig själv med andra och snuset hen använder med produkter som andra använder, och ser inte någon risk. Den risk som snus är associerat med är frivilligt påtagen och upplevs därför som kontrollerbar.

Poängsättning (20 p.)
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–10 poäng.

3 poäng
Examinanden urskiljer ett särdrag för begreppet risk ur materialet (t.ex. upplevelse, relativitet eller precision, exponering och dosmängd, inbördes beroendeförhållande mellan dos och skada, mätbarhet/statistisk sannolikhet, faktor som orsakar fara, hot eller skada, självorsakad och medveten risk vs risk som inte beror på individen själv, tillförlitligheten i riskbedömningen, följderna av riskbegreppet).

6 poäng
Examinanden urskiljer tre särdrag för begreppet risk ur materialet (t.ex. upplevelse, relativitet eller precision, exponering och dosmängd, inbördes beroendeförhållande mellan dos och skada, mätbarhet/statistisk sannolikhet, faktor som orsakar fara, hot eller skada, självorsakad och medveten risk vs risk som inte beror på individen själv, tillförlitligheten i riskbedömningen, följderna av riskbegreppet).

9 poäng
Examinanden urskiljer fem särdrag för begreppet risk ur materialet (t.ex. upplevelse, relativitet eller precision, exponering och dosmängd, inbördes beroendeförhållande mellan dos och skada, mätbarhet/statistisk sannolikhet, faktor som orsakar fara, hot eller skada, självorsakad och medveten risk vs risk som inte beror på individen själv, tillförlitligheten i riskbedömningen, följderna av riskbegreppet).

Ytterligare merit: skillnaden mellan begreppen subjektiv och objektiv risk tillämpas.

Tre poäng dras av från den totala poängmänden om materialet inte alls utnyttjats.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–10 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (begreppsanvändning, analys, helhet).

I figuren jämförs uppgifter om viktiga hälsoproblem från befolkningsundersökningar och hälso- och sjukvårdens register. Bägge datakällorna behövs för arbete med förebyggande av sjukdomar, planering av resurser och tjänster samt utvärdering av olika verksamhetssätt. Skillnaderna i de hälsorelaterade uppgifter som kommer ur de här källorna kan till exempel analyseras med tanke på uppgifternas källa, innehåll och tillförlitlighet.

Uppgifternas källa: Befolkningsundersökningsmaterialet kommer från undersökningen FinHälsa 2017, som utförts av Institutet för hälsa och välfärd. Syftet med FinHälsa är att ta fram aktuell kunskap om hälsa och välfärd bland vuxna personer över 18 år som bor i Finland och om de faktorer som påverkar deras hälsa och välfärd. De svarspersoner som tagits med i urvalet besvarar frågorna i en enkät och deltar i en hälsogranskning som inkluderar laboratorieundersökningar.

Hälso- och sjukvårdens register (exempelvis vårdanmälningsregistret Hilmo) administreras av Institutet för hälsa och välfärd, och de används för insamling av data om klienters och patienters användning av hälso- och sjukvårdstjänster. Hälso- och sjukvårdspersonal antecknar exempelvis orsaken till patientens besök, hens diagnoser och eventuella läkemedelsordinationer i registren. Tjänsten Mina Kanta-sidor är ett riksomfattande patientdataarkiv där också medborgaren själv kan se sina uppgifter.

I en befolkningsundersökning är uppgifterna huvudsakligen nationella eller regionala. En reproducerbar befolkningsundersökning ger dessutom information om i vilken riktning de undersökta faktorerna utvecklas. De uppgifter som presenteras i materialet är ur en befolkningsundersökning från 2017, vilket betyder att uppgifterna ur den registerbaserade undersökningen kan vara mer aktuella. Till exempel är det möjligt att människor på grund av den offentliga debatten oftare än tidigare sökt hjälp för depression. Dessutom går det att ur en registerbaserad undersökningen få lokal information och tack vare kontinuerlig datainsamling också en tidslinje över tendenserna för olika fenomen.

Uppgifternas innehåll: De uppgifter som samlas in i FinHälsa respektive med registerdata är av sinsemellan olika art. I befolkningsundersökningen följs olika riskfaktorer för folksjukdomar samt livsstil, symtom, funktionsförmåga och upplevd hälsa. I registren insamlas däremot information om orsakerna till besök på mottagningar inom hälso- och sjukvården, om de diagnoser som ställts och om läkemedel. Inga uppgifter i anknytning till hälsorisker och hälsobeteenden samlas, såsom information om individens vikt.

Av figuren framgår en särskilt stor skillnad i den procentuella andelen för information om fetma och blodtryck – i befolkningsundersökningen bedöms 25 procent av finländarna som feta utifrån uppgifter om BMI medan fetma bara uppges som orsak till besök inom hälso- och sjukvården i 1 procent av fallen. Hälsorisker, såsom redan nämnda fetma, är sällan den orsak som får människor att uppsöka hälso- och sjukvården, varvid faktorn inte antecknas i registren och skillnaden mellan befolkningsenkäten och registeruppgifterna blir stor. I FinHälsa har människor inte själva bedömt sin grad av fetma, utan den har beräknats utifrån uppmätt vikt och längd, vilket betyder att den subjektiva upplevelsen eller förskönande av fakta om vikten får mindre roll än om informationen är självrapporterad. Blodtrycket är enligt angivna registerdata en orsak till mottagningsbesök i 12 procent av fallen medan 43 procent av deltagarna i befolkningsundersökningen uppger förhöjda värden eller medicinering. Högt blodtryck är sällan den primära orsaken till att någon uppsöker vård, men i en enkätundersökning kan människor ändå uppge förhöjda blodtrycksvärden.

Procenttalen för diabetes och astma är nästan lika höga för befolkningsundersökningen och den registerbaserade undersökningen. I fråga om depression är uppgifterna ur hälsoregistren fyra procentenheter större än informationen ur befolkningsundersökningen. Diabetes och astma är ofta diagnoser som registreras i samband med att någon uppsöker vård. Också i en enkätundersökning kan svarspersonerna besvara frågor om diabetes och astma utan stigmatisering och de kan berätta om sina diagnoser, varför uppgifterna i hög grad motsvarar varandra för de två olika typerna av datainsamlingsmetoder.

Uppgifternas tillförlitlighet: I Finland är registrens omfattning och kvalitet utmärkt. Det finns inga registerdata för en befolkning som inte använder offentliga hälso- och sjukvårdstjänster eller som exempelvis för behandling av blodtryckssjukdom anlitar privata hälso- och sjukvårdsaktörer som inte förmedlar informationen till något register.

I befolkningsundersökningar är målgruppen hela befolkningen från vilken ett urval tas för undersökningen. I FinHälsa 2017 var deltagandet högt (urvalet var cirka 10 000 personer och svarsprocenten 71 %). Personer med högre socioekonomisk ställning, kvinnor och äldre samt de som inte har psykiska problem deltar mer aktivt i befolkningsundersökningar. En vanlig orsak till att inte delta är brist på tid eller intresse. Att den procentuella andelen för depression är mindre i befolkningsundersökningen än i registren kan till exempel bero på att uppgiften om depression sparas i registren när en diagnos ställs och medicin ordineras, men de som lider av depression oftare än den övriga befolkningen låter bli att svara på enkäter. Det är också känsligt att lämna information om depression i en enkät. Dessutom kan det förekomma svårigheter med att svara på enkäter eller missförstånd kring frågorna. Exempelvis är det i en enkät lätt att uppge tydligt diagnostiserade sjukdomar, såsom astma, varvid uppgifterna ur register och befolkningsundersökningar motsvarar varandra. Det finns en lång forskningstradition med befolkningsundersökningar i Finland och enkätformulären har testats grundligt, vilket ökar undersökningarnas tillförlitlighet.

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–10 poäng.

3 poäng
I svaret analyseras orsaker till skillnaderna mellan befolkningsundersökningen och uppgifterna ur hälso- och sjukvårdens register ur en synvinkel (källa, innehåll, tillförlitlighet). Sammanlagt två orsaker analyseras. Svaret kan också formuleras så att materialet ordnas efter källor.

6 poäng
I svaret analyseras orsaker till skillnaderna mellan befolkningsundersökningen och uppgifterna ur hälso- och sjukvårdens register ur två synvinklar. Sammanlagt fyra orsaker analyseras.

9 poäng
I svaret analyseras orsaker till skillnaderna mellan befolkningsundersökningen och uppgifterna ur hälso- och sjukvårdens register ur alla tre synvinklar. Sammanlagt sex orsaker analyseras.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–10 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (begreppsanvändning, analys, helhet).

Prioritering betyder ordagrant att något ges företräde och alltså rangordnas i viktighetsordning. Inom hälso- och sjukvården behövs det prioriteringar eftersom de tillgängliga resurserna inte räcker till för allt som anses vara viktigt eller är till nytta. Behovet av prioritering handlar bland annat om utvecklingen av hälsoteknik och medikalisering samt om att befolkningen åldras och att kraven på olika behandlingar och deras effektivitet har ökat. Prioriteringar handlar om hur de tillgängliga resurserna ska fördelas rättvist och användas så att de ger så mycket hälsofördelar som möjligt.

Inom hälso- och sjukvårdens tjänster fattas beslut om prioriteringar på olika nivåer:

• Beslut om hur hälso- och sjukvårdens resurser ska fördelas mellan olika samhällssegment fattas genom statens och välfärdsområdenas budgetar.
• Beslut om hur hälso- och sjukvårdens resurser ska fördelas mellan olika verksamheter fattas däremot av välfärdsområdena och sjukhusen. Nationellt styrs detta beslutsfattande genom enhetliga grunder och rekommendationer för vården.
• Hälso- och sjukvårdspersonal samarbetar för att diskutera prioriteringar i fråga om olika alternativ och lösningar som gäller vård av patientgrupper och enskilda patienter.
• På individnivå görs prioriteringar när människor funderar på huruvida de ska lägga sina pengar på hälso- och sjukvårdens tjänster och läkemedel eller använda dem för något annat. I fråga om ett enskilt ingrepp eller en enskild behandling kan prioritering basera sig på värderingar (t.ex. abort, att avböja vård som försämrar livskvaliteten).

Inom hälso- och sjukvården ska prioriteringar på alla nivåer basera sig på etiskt godtagbara principer.

När det kommer till värderingar kan principen om människovärde anses vara viktigast: alla människor är likvärdiga och de har samma rättigheter oberoende av sina egenskaper eller sin samhällsställning. Vården för en patient ska ordnas i enlighet med patientens övertygelse och med respekt för hens integritet.

I fråga om rättigheter är det en viktig princip att människor med likvärdiga vårdbehov ska ges likvärdig vård. Patienten har rätt att få information och patientens självbestämmanderätt ska respekteras. Patienten har rätt att (utan diskriminering) få den goda vård hens tillstånd förutsätter, med beaktande av hälsovårdens resurser.

Med tanke på konsekvenserna är kostnadseffektivitet den princip som ska följas vid prioritering: de handlingssätt som i förhållande till de använda resurserna ger patienterna mest hälsa eller livskvalitet ska väljas. En behandling kan alltså för en enskild patient vara effektiv men inte tillräckligt kostnadseffektiv för att det ska vara motiverat att ordna den inom ramen för skattefinansierad offentlig hälso- och sjukvård.

I fråga om motiven är det centralt att vårdbeslut baserar sig på forskningskunskap och patientens tillstånd.

I yrkesetiken för hälso- och sjukvården ingår skyldigheten att vårda patienten i alla lägen, ge patienten information om hens hälsotillstånd och behandlingsalternativ samt visa hänsyn för patientens vilja.

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–15.

4 poäng
Examinanden analyserar prioritering etiskt ur en synvinkel (exempelvis värderingar, rättigheter, konsekvenser, motiv, skyldigheter, normer). Det krävs inte av svaret att de etiska perspektiven ska benämnas.

7 poäng
Prioriteringsbegreppet definieras korrekt och prioritering analyseras etiskt ur två synvinklar.

10 poäng
Examinanden analyserar prioritering etiskt ur tre synvinklar. De etiska perspektiven benämns korrekt.

13 poäng
Examinanden analyserar prioritering etiskt ur fyra synvinklar.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–15 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (begreppsanvändning, analys, helhet).

Människor är sociala varelser som behöver känna tillhörighet, acceptans och kontakt med andra. År 2021 kände sig en fjärdedel av flickorna och var tionde pojke i Finland ensamma. Ensamhet är en negativ subjektiv upplevelse som de flesta upplever någon gång. Ensamheten blir ett problem om den blir långvarig och individen upplever att hen inte kan göra något åt saken. Långvarig eller kronisk ensamhet kan göra den ensammas sätt att se andra mer negativt. Hens upplevelse av hur möjligt det är att knyta meningsfulla kontakter kan också bli mer negativ. Ensamhet kan dessutom passivera eller upplevas som skamfyllt, vilket samtidigt kan göra det svårare att ta sig ur ensamheten. Att känna sig ensam är något annat än att vara för sig själv, vilket ofta sker frivilligt och efter eget önskemål (social isolering).

Ensamhet kan delas in i social ensamhet, vilket betyder att individen känner sig som en outsider i sociala sammanhang, samt emotionell ensamhet som betyder att individen inte upplever sig ha nära relationer. Någon kan vara ensam länge utan att känna sig ensam medan en annan kan känna sig ensam också i sällskap av andra. Upplevelsen av ensamhet kan bero på många kulturella, samhälleliga orsaker liksom på känslighet som har att göra med familjen och arvsmassan. Enligt undersökningar har ensamhet många olika typer av konsekvenser för hälsan, och därför är det viktigt med tanke på såväl individen som samhället att minska ensamheten.

Sociala medier utgör ett viktigt inslag i ungas och unga vuxnas liv. Sociala medier erbjuder en digital plattform där man kan bidra med innehåll, dela med sig av sina upplevelser, bilder eller berättelser, kommunicera med andra samt nätverka och skapa gemenskaper. Till kännetecknen för sociala medier hör att de är lättanvända, avgiftsfria, föränderliga och svåra att förutse.

Hur sociala medier lindrar upplevelsen av ensamhet:

• Sociala medier gör det möjligt att delta på många sätt, vilket gör att man kan hitta likasinnade där. Detta kan lindra känslan av ensamhet och hjälpa en att komma ur ensamhetens onda cirkel (t.ex. studiegrupper, diskussionsgrupper, hobbygrupper, arbetsrelaterade grupper). (Textmaterialet: t.ex. ”jag har ingen”, videon: t.ex. att bli sedd och hörd.)
• Sociala medier gör det möjligt att oberoende av rum och tid interagera med andra, vilket betyder att det till exempel inte behöver vara ett hinder för socialt umgänge att man bor avsides. (Textmaterialet: t.ex. ”veckor utan att jag pratar med andra än min familj och kassan i butiken”, kompisen som flyttat utomlands.)
• Via sociala medier kan ungdomar hitta experthjälp och sätt att lindra sin ensamhet (kunskap, färdigheter, kontakter). (Videon: t.ex. ”det är inte lätt att skaffa kompisar bara så där”.)
• Ungdomar kan ta efter andra användare av sociala medier för att lära sig sätt att agera som motverkar eller åtminstone inte bidrar till ensamheten. Exempel på det här kan vara att lära sig en kritisk inställning till sociala medier, stärka gemenskapen samt minskad användning av sociala medier, vilket i sin tur kan öppna upp för att se möjligheter till socialt umgänge utanför de sociala medierna.
• I sociala medier kan man hitta förebilder och berättelser som kan ge en känslan av att inte vara så ensam och annorlunda eller isolerad som man trott. (Videon är ett exempel på det här.)
• Sociala medier kan ge tillfälle att uttrycka sig själv, vilket kan lindra känslan av ensamhet och göra det möjligt för interaktion att uppstå eller fördjupas. (Textmaterialet: t.ex. ”jag är varken blyg eller inåtvänd, jag har bara ingen”; videon: t.ex. att bli accepterad för den man är.)
• Att aktivt använda sociala medier, till exempel att producera innehåll eller kommentera andras innehåll, stärker ofta de sociala färdigheterna och ökar kommunikationen med andra, vilket gör att ensamheten kan minska.

Hur sociala medier stärker upplevelsen av ensamhet:

• Sociala medier kan stärka känslan av utanförskap, vilket kan förvärra upplevelsen av ensamhet. Unga som känner sig ensamma i sociala medier kan bli utan erfarenheter av gemenskap och av känslan att vara en viktig del av en grupp. (Textmaterialet: att t.ex. uteslutas ur gemensamma grupper.)
• I sociala medier uppstår det lätt missförstånd eftersom den icke-verbala kommunikationen är bristfällig. I värsta fall kan det leda till att avståndet mellan människor ökar och att de känner sig ensamma.
• Uteslutning kan utgöra mobbning (mobbning i sociala medier, diskriminering, hatretorik) eller vara oavsiktligt, men ändå skapa känslor av obetydlighet. Detta kan i sin tur öka känslan av ensamhet och påverka individen så att hen inte längre ser sig som värd att lära känna (videon: t.ex. meddelanden som inte besvaras.)
• Om andra verkar interagera mycket i sociala medier kan ens egen ensamhet eller isolering kännas ännu svårare. En aktiv användning av sociala medier kan passivera individen eller göra det svårare att skapa fysiska kontakter ansikte mot ansikte, och i så fall kan det bli svårare att alls ta sig ut för att träffa andra. De rädslor och osäkerheter som hänger ihop med möten ansikte mot ansikte kan öka.
• I sociala medier befinner sig människor ofta i sina ”egna bubblor”, och de algoritmer som olika plattformar använder kan bidra till att sådana bubblor skapas. Å ena sidan kan det vara svårt att ta sig in i sådana här grupper, och å andra sidan kan det vara svårt att ta sig ur dem, vilket kan göra det svårare att hitta grupper och individer som passar en själv och skulle kunna lindra ens ensamhet. (Video: t.ex. ingen inkluderar, blir varken sedd eller hörd.)
• Sociala medier kan skapa press på konformitet, och när den unga reagerar på dem kanske hen inte förmår förmedla eller uppfylla sina egna behov och önskemål i umgänget, utan istället kanske hen upplever en känsla av ensamhet eller av att inte höra till.
• Den som är ensam kan använda sociala medier intensivt och bli beroende (funktionellt beroende). Beroende av sociala medier försämrar välbefinnandet och kan exempelvis leda till depression, som i sin tur kan leda till känslor av ensamhet eller göra det svårare att ta sig ur ensamheten.
• Bildkommunikationen i sociala medier är ofta noggrant uttänkt och bilderna retuscherade. Även om man förstår att sociala medier inte stämmer överens med verkligheten kan ens eget liv framstå som sämre än andras. Detta kan förstärka upplevelsen av ensamhet, särskilt om man använder sociala medier genom passivt skrollande.
• Det är svårt att genomskåda vem som gör vad i sociala medier, och unga kan därför oavsiktligt råka på användare som har uppsåt att kritisera och nedvärdera andra användare. Bristen på mediekritik kan ytterligare förstärka känslorna av ensamhet i sociala medier.

Poängsättning
Bedömning för korrekt sakinnehåll 0–15 poäng.

4 poäng
Examinanden utreder fyra sätt på vilka användningen av sociala medier påverkar ungas upplevelser av ensamhet.

7 poäng
Examinanden utreder sex sätt på vilka användningen av sociala medier påverkar ungas upplevelser av ensamhet. I svaret ges exempel på såväl positiva som negativa konsekvenser. Även någon annan adekvat klassificering av konsekvenserna godkänns (exempelvis konsekvenser på lång respektive kort sikt.)

10 poäng
Examinanden utreder åtta sätt på vilka användningen av sociala medier påverkar ungas upplevelser av ensamhet. I svaret ges exempel på såväl positiva som negativa konsekvenser.

13 poäng
Examinanden utreder tio sätt på vilka användningen av sociala medier påverkar ungas upplevelser av ensamhet. I svaret ges exempel på såväl positiva som negativa konsekvenser.

Om ingetdera materialet har utnyttjats i svaret dras fem poäng av från den totala poängmängden. Om enbart det ena materialet har använts, dras tre poäng av från den totala poängmänden.

Om examinanden behandlar användningen av sociala medier på ett allmänt plan utan att koppla användningen till ensamhet, motsvarar det inte uppgiften.

Kunskapshanteringen bedöms med 0–15 poäng enligt kriterierna i tabell 1 (begreppsanvändning, argumentering, helhet).