Beskrivningar av goda svar: SV – Evangelisk-luthersk religion

Bibelns kanon i judendomen och kristendomen är olika. Den kristna Bibeln är indelad i två delar, Gamla och Nya testamentet. Den hebreiska Bibeln (Tanak) innehåller samma böcker som Gamla testamentet, med undantag av Gamla testamentets så kallade apokryfer. Böckerna i den hebreiska Bibeln och i Gamla testamentet har till en del olika indelning och ordning. För judarna är Bibelns viktigaste del Toran och för de kristna evangelierna och Paulus brev.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I judendomen lärs att Gud är en, medan Gud enligt kristendomens treenighetslära är ”Fadern, Sonen och den heliga Anden”. Sonen blev människa i Jesus från Nasaret och därför kan man i kristendomen avbilda Gud. Enligt kristendomen har Kristus två naturer, en mänsklig och en gudomlig. Judarna avbildar inte Gud eller uttalar Guds namn (JHWH), utan kallar honom till exempel Herre.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I judendomen är det centralt att följa Mose lag (Toran). Gud slöt ett förbund med Israel och gav lagen att efterföljas. Enligt traditionen finns det 613 föreskrifter i lagen, bland annat de tio buden och bestämmelser om olika festdagar och rituell renhet. Enligt kristendomen slöt Gud ett nytt förbund i Kristus och därför gäller Mose lag inte längre. De kristna värdesätter emellertid fortfarande till exempel de tio buden.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I kristendomen är Jesus den messias som Gamla testamentets profeter förutspådde, han som måste lida, dö och uppstå från de döda. Jesu hederstitel Kristus betyder messias. Enligt judendomen har messias ännu inte anlänt. Den messias judarna väntar på är inte Guds son, utan kung över Israels folk. Under olika tider har olika personer utropat sig till messias, eller har ansetts vara messias, men inom judendomen har ingen slutligen erkänts vara messias.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I ett gott svar (5 p.) för examinanden fram att bilden hänför sig till islam och en pilgrimsfärd till Mecka. Examinanden redogör för pilgrimsfärdens betydelse ur minst en synvinkel och beskriver minst en sedvänja kring pilgrimsfärden.

I ett berömligt svar (8 p.) redogör examinanden mångsidigt för pilgrimsfärdens betydelse och sedvänjor kring den i islam. I svaret nämns att en pilgrimsfärd till Mecka är en religiös plikt för en muslim eller att den är en av islams fem grundpelare.

Till exempel följande synpunkter kan ingå i svaret:

• Pilgrimsfärden till Mecka (hajj) är en av islams fem grundpelare. Varje muslim förutsätts göra en pilgrimsfärd till Mecka minst en gång under sitt liv. Skyldigheten att företa en pilgrimsfärd gäller emellertid bara dem som har de ekonomiska och hälsomässiga förutsättningarna för det. Centrum för pilgrimsfärden är den heliga platsen Kaba.
• Under pilgrimsfärdsmånaden kulminerar den årliga s.k. stora pilgrimsfärden till Mecka i festen Id al-Adha, men man kan göra pilgrimsfärden också vid andra tidpunkter.
• Mecka är profeten Muhammeds födelsestad. Pilgrimsfärden till Mecka bygger på profetens exempel.
• Enligt islam byggdes templet i Kaba ursprungligen av Ibrahim och hans son Ismael.
• Alla världens muslimer förenas i att anse Mecka (på bilden) och Medina vara heliga städer. Dessutom har Jerusalem en viktig ställning.
• Sedvänjor som hänför sig till pilgrimsfärden till Mecka är till exempel vita kläder, att gå runt Kaba sju gånger motsols, att stå på berget Arafat, att stena pelare som symboliserar Satan och att slakta ett får i samband med pilgrimsvandringen.

Det är förtjänstfullt om examinanden nämner att det inom islam också finns många andra pilgrimsmål. Exempelvis shiamuslimerna gör pilgrimsfärder till staden Karbala och till sufismen hör högaktande av lokala helgons gravar.

I ett gott svar (5 p.) för examinanden fram att bilden hänför sig till hinduismen och en pilgrimsfärd till Varanasi eller floden Ganges. Examinanden redogör för pilgrimsfärdens betydelse ur minst en synvinkel och beskriver minst en sedvänja kring pilgrimsfärden.

I ett berömligt svar (8 p.) redogör examinanden mångsidigt för pilgrimsfärdens betydelse och sedvänjor kring den i hinduismen.

I svaret kan ingå till exempel följande synpunkter:

• I folklig hinduism har pilgrimsfärderna en central ställning och det finns sedvänjor av många slag. Man klättrar till exempel upp i bergen, badar i floderna och ofta ligger det ett särskilt viktigt tempel vid målet för pilgrimsfärden.
• Pilgrimsfärderna anknyter till livscykelritualerna (till exempel att dö i Varanasi och att askan sprids i floden Ganges).
• Med pilgrimsfärderna strävar man efter välsignelse, god karma och också en slutlig frigörelse (moksha).
• Heligt vatten från Ganges kan också föras till dem som inte själva kan företa en pilgrimsvandring.
• Ganges anses vara gudinnan Ganga, som man bland annat offrar blommor och små oljelampor till.
• De hinduiska nätverken av pilgrimsfärder når ut överallt i Indien och begränsas inte endast till Varanasi eller floden Ganges (s.k. hinduisk helig geografi).

Det är särskilt förtjänstfullt om examinanden kan nämna också andra mål för pilgrimsfärder (t.ex. Allahabad eller Prayag och andra städer med anknytning till festen Kumbh Mela, Tirupati, Arunachala).

Även om bilden är från Varanasi och floden är Ganges är det svårt att entydigt känna igen dem på bilden. Därför godkänns det om examinanden tolkar att bilden föreställer någon annan verklig flod eller stad i Indien.

I svaret bedöms hur strukturerat och mångsidigt examinanden diskuterar de evangelisk-lutherska och ortodoxa militärprästernas arbete utgående från både statens och kyrkans behov. I svaret bedöms också hur insiktsfullt examinanden utnyttjar materialet för uppgiften.

I ett gott svar (10 p.) diskuterar examinanden militärprästernas arbete utgående från både statens och kyrkans behov genom att framföra minst två relevanta synpunkter på vardera. Examinanden utnyttjar minst ett av uppgiftens material i sitt svar.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden militärprästernas arbete strukturerat och mångsidigt utgående från både statens och kyrkans behov. I svaret utnyttjas uppgiftens material insiktsfullt.

Till exempel följande synpunkter som anknyter till statens behov kan ingå i svaret:

• grundlagsenliga frågor (beaktande av religionsfriheten i Försvarsmakten jämfört med begränsningar av andra grundläggande friheter under värnpliktstiden, såsom rörelsefriheten)
• närvaro av sakkunniga inom religionsfrihet och möjlighet att diskutera med dem
• möjligheten att erbjuda psykiskt och andligt stöd till dem som verkar i Försvarsmakten och Gränsbevakningen i Finland samt bland dem som tjänstgör i internationella uppdrag
• i krigsförhållanden tar militärprästerna hand om de stupade och stödjer soldaterna i att möta döden
• militärprästerna kan stärka försvarsviljan
• de evangelisk-lutherska och ortodoxa militärprästernas verksamhet bland personal och beväringar oberoende av religiös inriktning
• upprätthållande av personalens etiska verksamhetsförmåga samt möjligheten att få experthjälp i etiska frågor inom Försvarsmakten
• experthjälp till personalen för att verka i krissituationer och erbjuda stöd.

Till exempel följande synpunkter som anknyter till kyrkans behov kan ingå i svaret:

• kyrkans offentligrättsliga ställning avspeglas som närvaro i Försvarsmakten (lutherska och ortodoxa kyrkan)
• förverkligande av positiv religionsfrihet
• kyrkliga förrättningar kan erbjudas i Försvarsmakten, möjligheten att delta i konfirmandundervisning och undervisning i den egna tron under värnpliktstiden
• enligt statistiken är unga vuxna en betydande grupp med tanke på utvecklingen av medlemsantalet i den evangelisk-lutherska kyrkan; militärprästerna når en stor del av de unga årskullarna och de har möjlighet att skapa en positiv bild av kyrkan
• deltagande i värdediskussionen i samhället (t.ex. fältbiskopens ställningstaganden)
• stöd till landets försvar.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden diskuterar de möjligheter och utmaningar som anknyter till det kyrkliga arbete som görs inom Försvarsmakten i ett till kultur och åskådning mångformigt Finland på 2020-talet. I svaret bedöms också hur insiktsfullt examinanden utnyttjar materialet för uppgiften.

I ett gott svar (5 p.) diskuterar examinanden det kyrkliga arbetet inom Försvarsmakten genom att behandla minst en möjlighet och en utmaning. I sitt svar utnyttjar examinanden minst ett av uppgiftens material. Kriterierna för ett gott svar uppfylls inte av att man endast räknar upp fakta ur materialet.

I ett berömligt svar (8 p.) diskuterar examinanden på ett mångsidigt sätt möjligheterna och utmaningarna i det kyrkliga arbetet inom Försvarsmakten. I sitt svar granskar examinanden insiktsfullt det kyrkliga arbetet utgående från det till kultur och åskådning mångformiga finländska samhället. I svaret utnyttjas uppgiftens material insiktsfullt.

I svaret kan ingå till exempel följande synpunkter, som kan beskrivas endera som möjligheter eller som utmaningar:

• Militärprästerna är vanliga präster som tagit tjänst vid Försvarsmakten. De hör till två traditionella institutioner samtidigt. De är präster, men som militärpräster har de en militär grad, de arbetar för finska staten och följer de förordningar som gäller deras arbetsgivare.
• I Försvarsmaktens kyrkliga arbete deltar präster från evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan. De står till personalens och beväringarnas tjänst oberoende av trossamfund.
• Försvarsmaktens kyrkliga arbete som historisk institution är starkt sammankopplat med den lutherska och den ortodoxa kyrkans offentligrättsliga särställning och den lutherska kyrkans majoritetsställning. Man kan tänka sig att sekulariseringen som ett 2000-talsfenomen utmanar kyrkornas offentligrättsliga ställning och samhälleliga roll.
• En trend på 2020-talet är att mångfalden i kultur och åskådning ökar i Finland. Till det hör att det också i Försvarsmakten finns allt fler personer som hör till olika religionssamfund eller som är religionslösa.
• Enligt en undersökning är den centrala frågan hur man i Försvarsmakten ska beakta andra religioner och deras expertuppgifter och också den växande religionslösheten. Enligt undersökningen skapar mångfalden i kultur och åskådning bland dem som gör sin värnplikt ett behov av fortbildning. Man kan diskutera om det är staten eller kyrkan som ska svara för att erbjuda fortbildning.
• Enligt forskningsresultaten anser de präster i Finlands evangelisk-lutherska kyrka som verkar i Försvarsmakten att man i framtiden kommer att kräva mer kunnande om andra religioner av dem, liksom beredskap att möta och betjäna personer som hör till andra religioner. Militärprästerna upplever att de behöver fortbildning i terapikunnande och psykologiskt kunnande samt för att utveckla sitt personalhanteringskunnande.
• Förutom utbildningen av militärpräster kan man också diskutera en fördjupning av kunnandet om religioner och religionsdialog bland dem som gör värnplikten och bland Försvarsmaktens personal. Det kan behövas bättre kunnande om till exempel olika religioners läror, traditioner och religionsutövande i praktiken samt möjligheterna till dem i Försvarsmakten.
• Enligt samma undersökning anser de evangelisk-lutherska militärprästerna att man inom Försvarsmakten beaktar personer som hör till olika religioner väl och att frågor om religionsutövande inte är centrala i militärprästens arbete.
• I ett pluralistiskt samhälle hör också en etisk diskussion om krig, vapenkonflikter och landets försvar till Försvarsmaktens kyrkliga arbete.

I svaret bedöms hur strukturerat och exakt examinanden förklarar vad som menas med ett helgon i den kristna traditionen och vilka egenskaper som i kristendomen tillskrivs helgonen.

I ett gott svar (5 p.) förklarar examinanden vad som menas med ett helgon och redogör för minst två exempel på hurdana egenskaper som tillskrivs helgonen i den kristna traditionen.

I ett berömligt svar (8 p.) förklarar examinanden strukturerat och exakt vad som menas med ett helgon och åskådliggör sin beskrivning genom att ge flera exempel på egenskaper som tillskrivs helgonen. Det är förtjänstfullt att åskådliggöra svaret med exempel på helgon.

I svaret kan ingå följande synpunkter:

• Helgonen eller de heliga är i den kristna traditionen högt ansedda personer, som anses vara heliga och genom sitt eget liv vara förebilder för troende människor.
• Helgonen utgör en gemensam tradition i kristendomen, men lärorna och uppfattningarna om helgonen skiljer sig från varandra i olika kyrkosamfund. För en helgonförklaring krävs i regel kyrkans officiella godkännande. Heliga personer som är gemensamma i den västliga och den östliga traditionen är till exempel Jungfru Maria, Sankt Nikolaus och Sankt Göran.
• Helgonen är en del av både kyrkornas officiella lära och folkfromheten. Helgonen tillskrivs ofta dimensioner av utlevd tro (lokala helgonkulter) och materiell religion (till exempel reliker, helgonstatyer och målningar). Det här inverkar på hurdana drag och egenskaper som betonas hos helgonet. Vissa helgon blir emellertid ihågkomna och högaktade utan den officiella status som kyrkan ger dem.
• Egenskaper eller kriterier som tillskrivs helgon för att de ska bli helgonförklarade är bland annat ett föredömligt liv, hängivelse åt Gud, upplevd martyrdöd samt kristliga värderingar som tar sig uttryck i till exempel kärlek till nästan och barmhärtighetsverk.
• Helgonen tillskrivs ofta tanken på underverk, som människorna kan uppleva då de ber om hjälp av helgonet eller då helgonet verkar som förebedjare för människorna. Undren kan också vara ett kriterium för helgonförklaring (kanoniseringen i den katolska kyrkan).
• Olika helgon tillskrivs olika egenskaper eller särskilda verksamhetsområden, som att skydda barn eller en viss yrkesgrupp.
• I den katolska traditionen har helgonen en viktig roll. De anses vara den kristnes förebild, undergörare och förebedjare. Den katolska kyrkan har en särskild process, kanoniseringen, med vilken en person helgonförklaras, efter att personens liv har blivit undersökt och utvärderat på ett särskilt sätt.
• I den ortodoxa traditionen är det centrala att högakta de heliga. Kyrkan har kanoniserat de heliga, deras betydelse har alltså blivit officiell. De heliga är människor som ger ett exempel på strävan. Deras egenskaper framgår av de namn de fått, till exempel martyren, helgaren, bekännaren, profeten. Helgonen avbildas ofta på ikoner och de anses vara himmelska förebedjare.
• I den protestantiska traditionen är det inte vanligt att minnas helgon eller att be om förebedjan av dem. Helgonen har setts som den kristnes förebilder, som människor som med sitt eget exempel visar på Gud och Jesus.
• I kyrkokonsten avbildas helgonen ofta med en helgongloria runt huvudet, så att de kan kännas igen. I konsten avbildas typiskt situationer eller händelser som visar personens helgonlika karaktär. Om helgonen har det också skrivits hagiografier eller helgonteckningar, vilkas uppgift är att betona heligheten och föra vetskapen om den vidare.
• Kända helgon särskilt i den västra traditionen är bland andra Sankt Peter/Petrus, Franciscus av Assisi, Heliga Birgitta, Sankt Patrick, Katarina av Siena, Sankt Valentin och Moder Teresa. Kända särskilt i den östra traditionen är bland annat den Helige Nektarios, den Helige Kristoforos, den Helige Johannes av Valamo och den Helige Herman av Alaska.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden diskuterar verkets budskap genom de gestalter som ingår i det.

I ett gott svar (10 p.) diskuterar examinanden verkets budskap ytligt ur flera synvinklar eller ingående ur minst en synvinkel. Materialen utnyttjas i svaret.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden verkets budskap mångsidigt och insiktsfullt. Hen redogör för och motiverar en uppfattning om ett mer omfattande budskap i verket eller ett möjligt sätt att tolka det. I svaret ingår också exempel på gestalter som är avbildade i målningen och en diskussion om grunden för att de framställs som helgon. Materialen utnyttjas mångsidigt i svaret.

I svaret kan ingå exempelvis följande tolkningar av verkets budskap:

• Verkets namn ”The Dancing Saints” och målningens placering i taket på en kyrkobyggnad syftar på en tanke om helgon som i livet efter detta med dans delar det mänskliga livets erfarenheter tillsammans med människor som dansar i församlingen. Det här kan tolkas som ett budskap om samhörighet mellan helgonen och människor som ännu är i livet.
• Verket innehåller både teman som är universellt tilltalande och element som ska tolkas i det sammanhang där de uppkommit. Det är fråga om en modern tolkning.
• Granskat ur ett amerikanskt perspektiv avbildar verket både globalt kända och lokalt betydelsefulla personer. Det är möjligt att tolka verkets budskap så att olika ideal och drag som man anser vara helgonlika betonas under olika tider – de växer ofta fram ur den historiska och samhälleliga situationen.
• En del av personerna har officiellt utnämnts till helgon. Som helgon kan man enligt verket emellertid också anse andra personer än sådana som officiellt godkänts och helgonförklarats av religiösa institutioner.
• Många av de personer som förekommer i verket verkade under sin livstid bland de sämre lottade i samhället eller ingrep i samhälleliga olägenheter. Av aktuella ämnen betonas i verket globala teman, såsom naturskydd och minoriteternas rättigheter.
• Det öppnar en vidare vy på tolkningen av skapelsen och frälsningen att djur är avbildade i verket. Djuren representerar Guds skapelsearbete i hela skapelsen och påminner om att människorna har kunnat uppleva Guds närvaro genom djuren.
• Alla de personer som avbildas i verket är inte kristna. I verket ingår element av både samarbete mellan kyrkorna (ekumeni) och dialog mellan religionerna (religionsdialog).
• I verket finns flera personer som hör till någon etnisk eller samhällelig minoritet. Personerna är i många åldrar. Det är också möjligt att tolka verkets budskap ur en synvinkel av jämställdhet mellan könen, och man kan se det som en utmaning av den patriarkaliska kristendomens tolkningar.

I svaret bedöms hur strukturerat och insiktsfullt examinanden analyserar de motiveringar som framförs i materialet.

I ett gott svar (5 p.) analyserar examinanden minst två motiveringar eller strukturerar kort de motiveringar för och emot att utelämna korset som ges i materialet.

I ett berömligt svar (8 p.) analyserar examinanden strukturerat och insiktsfullt minst fyra motiveringar.

I materialet förekommer följande motiveringar:

• Synlighet för religion och religiösa symboler i det offentliga rummet: ”Det handlar om att religiösa symboler får synas i ett civiliserat land”.
• Jämlikhet och likvärdighet mellan religioner och åskådningar: ”eftersom världen i dag är jämlik och vi är en tillställning öppen för alla, så kan man utelämna korset”; ”nuförtiden ligger jämlikhetsdiskussionen framme”; ”Om kyrkan hade ett kors skulle någon fråga om andra religiösa inriktningar inte är välkomna”.
• Den konstnärliga friheten i att avbilda en religiös byggnad: ”Det är konstnärens vision av festivalområdet”; ”Oras säger att hon inte såg det som ett ställningstagande att utelämna korset, utan som en konstnärlig lösning”.
• Inverkan av sociala medier på den offentliga debatten: ”man tar gärna ställning i sociala medier”.
• Användningen av en religiös byggnad som logo: ”Oras berättar att hon velat avbilda domkyrkan i annonsen som ett slags logo, och till en sådan hör enligt henne inte några starka symboler”.

I analysen av motiveringarna kan examinanden föra fram till exempel följande synvinklar:

• det finska samhället sekulariseras och religionernas betydelse minskar
• religionens och i synnerhet kristendomens betydelse i det finska samhället både under historiens gång och idag
• Finland som ett pluralistiskt och multireligiöst samhälle
• avbildande av en religiös byggnad utan religiösa symboler
• censur av religiösa element.

I svaret bedöms hur mångsidigt och ingående examinanden diskuterar kyrkobyggnadernas betydelse i det finländska kulturarvet.

I ett gott svar (10 p.) diskuterar examinanden kyrkobyggnadernas betydelse i det finländska kulturarvet ur minst två synvinklar.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden mångsidigt och ingående kyrkobyggnadernas betydelse i det finländska kulturarvet.

Det ses som en merit om examinanden definierar kulturtraditionen.

I svaret kan ingå till exempel följande synvinklar:

• kyrkobyggnaderna som det äldsta historiska byggda kulturarvet i Finland
• begravningsplatser och parkområden i anslutning till kyrkobyggnaderna som en del av kulturarvet
• kyrkliga föremål och konstverk som en del av kulturarvet
• kyrkoarkitekturen som främjare, utvecklare och upprätthållare av arkitekturen
• undervisning och bildningsarbete i anslutning till kyrkobyggnaderna
• kyrkobyggnaderna, ofta belägna på centrala platser i byar och städer, fungerar som sevärdheter och turistmål
• kyrkobyggnaderna som informationsplatser för nyheter, nya idéer och den världsliga maktens beslut
• det immateriella kulturarvet i anslutning till kyrkobyggnaderna, till exempel kyrkliga sedvänjor
• kyrkobyggnaderna som en del av kulturlandskapet
• det statliga stöd som kyrkan får uttryckligen för att värna om kulturarvet, såsom för underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Det är särskilt förtjänstfullt att granska kyrkobyggnader som representerar olika kristna inriktningar.