Beskrivningar av goda svar: SV – Ortodox religion

Bibelns kanon i judendomen och kristendomen är olika. Den kristna Bibeln är indelad i två delar, Gamla och Nya testamentet. Den hebreiska Bibeln (Tanak) innehåller samma böcker som Gamla testamentet, med undantag av Gamla testamentets så kallade apokryfer. Böckerna i den hebreiska Bibeln och i Gamla testamentet har till en del olika indelning och ordning. För judarna är Bibelns viktigaste del Toran och för de kristna evangelierna och Paulus brev.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I judendomen lärs att Gud är en, medan Gud enligt kristendomens treenighetslära är ”Fadern, Sonen och den heliga Anden”. Sonen blev människa i Jesus från Nasaret och därför kan man i kristendomen avbilda Gud. Enligt kristendomen har Kristus två naturer, en mänsklig och en gudomlig. Judarna avbildar inte Gud eller uttalar Guds namn (JHWH), utan kallar honom till exempel Herre.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I judendomen är det centralt att följa Mose lag (Toran). Gud slöt ett förbund med Israel och gav lagen att efterföljas. Enligt traditionen finns det 613 föreskrifter i lagen, bland annat de tio buden och bestämmelser om olika festdagar och rituell renhet. Enligt kristendomen slöt Gud ett nytt förbund i Kristus och därför gäller Mose lag inte längre. De kristna värdesätter emellertid fortfarande till exempel de tio buden.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I kristendomen är Jesus den messias som Gamla testamentets profeter förutspådde, han som måste lida, dö och uppstå från de döda. Jesu hederstitel Kristus betyder messias. Enligt judendomen har messias ännu inte anlänt. Den messias judarna väntar på är inte Guds son, utan kung över Israels folk. Under olika tider har olika personer utropat sig till messias, eller har ansetts vara messias, men inom judendomen har ingen slutligen erkänts vara messias.

I svaret kan också ingå andra relevanta synpunkter.

I ett gott svar (5 p.) för examinanden fram att bilden hänför sig till islam och en pilgrimsfärd till Mecka. Examinanden redogör för pilgrimsfärdens betydelse ur minst en synvinkel och beskriver minst en sedvänja kring pilgrimsfärden.

I ett berömligt svar (8 p.) redogör examinanden mångsidigt för pilgrimsfärdens betydelse och sedvänjor kring den i islam. I svaret nämns att en pilgrimsfärd till Mecka är en religiös plikt för en muslim eller att den är en av islams fem grundpelare.

Till exempel följande synpunkter kan ingå i svaret:

• Pilgrimsfärden till Mecka (hajj) är en av islams fem grundpelare. Varje muslim förutsätts göra en pilgrimsfärd till Mecka minst en gång under sitt liv. Skyldigheten att företa en pilgrimsfärd gäller emellertid bara dem som har de ekonomiska och hälsomässiga förutsättningarna för det. Centrum för pilgrimsfärden är den heliga platsen Kaba.
• Under pilgrimsfärdsmånaden kulminerar den årliga s.k. stora pilgrimsfärden till Mecka i festen Id al-Adha, men man kan göra pilgrimsfärden också vid andra tidpunkter.
• Mecka är profeten Muhammeds födelsestad. Pilgrimsfärden till Mecka bygger på profetens exempel.
• Enligt islam byggdes templet i Kaba ursprungligen av Ibrahim och hans son Ismael.
• Alla världens muslimer förenas i att anse Mecka (på bilden) och Medina vara heliga städer. Dessutom har Jerusalem en viktig ställning.
• Sedvänjor som hänför sig till pilgrimsfärden till Mecka är till exempel vita kläder, att gå runt Kaba sju gånger motsols, att stå på berget Arafat, att stena pelare som symboliserar Satan och att slakta ett får i samband med pilgrimsvandringen.

Det är förtjänstfullt om examinanden nämner att det inom islam också finns många andra pilgrimsmål. Exempelvis shiamuslimerna gör pilgrimsfärder till staden Karbala och till sufismen hör högaktande av lokala helgons gravar.

I ett gott svar (5 p.) för examinanden fram att bilden hänför sig till hinduismen och en pilgrimsfärd till Varanasi eller floden Ganges. Examinanden redogör för pilgrimsfärdens betydelse ur minst en synvinkel och beskriver minst en sedvänja kring pilgrimsfärden.

I ett berömligt svar (8 p.) redogör examinanden mångsidigt för pilgrimsfärdens betydelse och sedvänjor kring den i hinduismen.

I svaret kan ingå till exempel följande synpunkter:

• I folklig hinduism har pilgrimsfärderna en central ställning och det finns sedvänjor av många slag. Man klättrar till exempel upp i bergen, badar i floderna och ofta ligger det ett särskilt viktigt tempel vid målet för pilgrimsfärden.
• Pilgrimsfärderna anknyter till livscykelritualerna (till exempel att dö i Varanasi och att askan sprids i floden Ganges).
• Med pilgrimsfärderna strävar man efter välsignelse, god karma och också en slutlig frigörelse (moksha).
• Heligt vatten från Ganges kan också föras till dem som inte själva kan företa en pilgrimsvandring.
• Ganges anses vara gudinnan Ganga, som man bland annat offrar blommor och små oljelampor till.
• De hinduiska nätverken av pilgrimsfärder når ut överallt i Indien och begränsas inte endast till Varanasi eller floden Ganges (s.k. hinduisk helig geografi).

Det är särskilt förtjänstfullt om examinanden kan nämna också andra mål för pilgrimsfärder (t.ex. Allahabad eller Prayag och andra städer med anknytning till festen Kumbh Mela, Tirupati, Arunachala).

Även om bilden är från Varanasi och floden är Ganges är det svårt att entydigt känna igen dem på bilden. Därför godkänns det om examinanden tolkar att bilden föreställer någon annan verklig flod eller stad i Indien.

I svaret bedöms hur exakt examinanden redogör för olika sätt att visa vördnad för det heliga i den ortodoxa kyrkan. För varje exakt beskrivet sätt att visa vördnad för det heliga får man en poäng.

Svaret kan innehålla till exempel följande sätt att visa vördnad för det heliga:

• att kyssa ett kors eller en ikon
• att göra korstecknet när man går in i en kyrka eller framför en ikon
• att böja sig ner till marken före nattvarden
• att kyssa evangelieboken
• att buga sig framför reliker och att kyssa dem
• att beröka nattvardsgåvorna under liturgin
• att beröka ikoner, ikonostas och reliker
• kyrkosånger, minnesdagar för heliga händelser och människor
• böner till helgonen
• att man beter sig och klär sig vördnadsfullt i kyrkan
• pilgrimsresor
• att man tar hänsyn till matkulturen.

I svaret bedöms hur mångsidigt examinanden presenterar och förklarar tre sätt att visa vördnad för det heliga som hen nämnt i deluppgift 5.1.

I ett gott svar (8 p.) presenterar examinanden noggrannare tre sätt att visa vördnad för det heliga som hen nämnt i uppgift 5.1 genom att ge minst två exempel för vart och ett av dem.

I ett berömligt svar (12 p.) presenterar examinanden mångsidigt tre sätt att visa vördnad för det heliga som hen nämnt i deluppgift 5.1.

Svaret kan innehålla följande exempel på att visa vördnad för det heliga:

• Att kyssa ett kors eller en ikon betyder att man visar vördnad för urbilden.
• Korstecknet handlar om att visa vördnad för den Heliga Treenigheten och det är en fysisk bön i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
• Genom att böja sig ner till marken före nattvarden visar man vördnad för Kristi kropp och blod.
• Genom att kyssa evangelieboken visar man vördnad för Guds ord.
• Att buga sig framför reliker och att kyssa dem är att visa vördnad för urbilden, det vill säga en helig person.
• Berökning är ett gammaltestamentligt sätt att visa vördnad för det heliga.
• I kyrkosångerna visar man vördnad för till exempel Gudsföderskan: ”Sannerligen är det värdigt att prisa Dig salig, Gudaföderska – –”.
• Man minns heliga människor och händelser. Till exempel under vigilian och i klostren läser man texter som handlar om dessa (synaxarion).
• Enligt reglerna angående klädseln i synnerhet i klostren och i de östeuropeiska ortodoxa kyrkorna ska kvinnorna täcka sitt huvud och klä sig så att knäna och skuldrorna är täckta. Männen måste ta av sig hatten när de går in i en kyrka.
• Pilgrimsresorna har som syfte att visa vördnad för en helig händelse eller person på autentiska platser (till exempel Kristi grav i Jerusalem).
• I matkulturen visar man vördnad för en kommande fest (till minne av en händelse eller person) genom att förbereda sig med blygsammare kosthåll under de olika fastetiderna (till exempel stora fredagen, de regelbundna fastedagarna varje vecka eller de olika fastetiderna under kyrkoåret).

I svaret bedöms hur strukturerat examinanden förklarar vad Bysans är för något och hur mångsidigt examinanden berättar om faktorerna bakom Bysans uppkomst.

I ett gott svar (5 p.) förklarar examinanden i huvuddrag vad Bysans är för något och tar upp minst tre faktorer som bidragit till uppkomsten av Bysans.

I ett berömligt svar (8 p.) förklarar examinanden på ett strukturerat sätt vad Bysans är för något och granskar mångsidigt faktorerna som bidragit till dess uppkomst.

Svaret kan innehålla exempelvis följande faktorer angående Bysans och dess uppkomst:

• Den inledande fasen i Bysans uppkomst började när kejsaren Diocletianus delade upp det romerska riket i två administrativa delar år 286.
• Egentligen uppstod Bysans år 330 då kejsar Konstantinus den Store flyttade det romerska rikets huvudstad österut till den grekiska staden Byzantion på Bosporsundets strand.
• Bysans kallades också för Östrom eftersom det fortsatte det romerska imperiets tradition i öster efter att det romerska riket delades upp i två halvor år 395.
• Stadens namn var senare Konstantinopel, Konstantinos stad, som också kallades för Nya Rom.
• I Bysans förenades det romerska statssystemet, den hellenistiska kulturen och den ortodoxa kristendomen.
• Bysans utsträckning varierade under olika tidsepoker. Som störst var det under 500-talet under kejsar Justinianus tid. Då ingick bl.a. en stor del av dagens Europa, Nordafrika och Mindre Asien i riket. Som minst var det i början av 1400-talet då det innefattade endast huvudstaden Konstantinopel med omnejd.
• Bysans var ett multinationellt och multikulturellt rike där det bodde greker, slaver, judar och armenier.
• Bysans viktigaste språk var latin och grekiska.
• Bysans har haft en stor påverkan på den ortodoxa kulturen eftersom följande händelser inträffade under den bysantinska tiden:
  • den ortodoxa kyrkans lära sammanställdes (de ekumeniska koncilierna)
  • klosterväsendet och den andliga klostertraditionen (hesykasmen) utvecklades
  • den ortodoxa teologin och ikonkonsten samt kyrkomusiken och -poesin förstärktes
  • den kyrkliga ordningen (bl.a. den liturgiska traditionen, kyrkoåret) och administrationen etablerades.
• I Bysans rådde det en växelverkan mellan kyrkan och staten (symfoni); staten och kyrkan var inte åtskilda.
• Bysans kämpade för sin existens mot de islamiska araberna från och med 600-talet och från och med 1300-talet speciellt mot de islamiska turkiska ottomanerna.
• Bysans gick slutligen under år 1453 då ottomanerna erövrade Konstantinopel.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden diskuterar hur det kyrkliga och världsliga arvet från Bysans kommer fram i Europa i dag.

I ett gott svar (10 p.) redogör examinanden för minst tre kyrkliga eller världsliga saker där Bysans arv kommer fram i dagens Europa.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden mångsidigt och insiktsfullt saker som härstammar från Bysans och som är synliga i det europeiska världsliga eller kyrkliga livet ännu i dag. Svaret innehåller observationer om såväl det världsliga som det kyrkliga livet.

Svaret kan innehålla bland annat följande synpunkter:

• De ekumeniska koncilierna var sammankallade av de bysantinska kejsarna, och deras beslut utgör fortfarande grunderna för den officiella läran i den ortodoxa kyrkan.
• Den ortodoxa religionen spred sig bland de slaviska folken.
• Bysans påverkan syns tydligt i den ortodoxa kyrkans andaktsliv och kyrkokonst:
  • Kyrkornas mosaikkonst härstammar från Bysans.
  • Ikonografin utvecklades i Bysans; den bysantinska ikonmålningsstilen är den tidigaste ikonmålningsstilen.
  • Den konstantinopolitanska liturgiska traditionen blev allmän praktik överallt i de ortodoxa områdena.
  • Bysans arv syns fortfarande i den liturgiska musiken (till exempel Oktoekhos); de bysantinska melodierna är fortfarande i bruk i synnerhet i Grekland.
  • Det ”mystiska” bönelivet som betonar livet på andra sidan, askesen och hesykasmen härstammar från Bysans och de är i bruk i synnerhet i klostren.
• Det ortodoxa liturgiska livet har sin förebild i den bysantinska hovceremonin.
• Biskopens mitra var ursprungligen kejsarens huvudbonad.
• Att skriva biografier (hagiografier) om helgonen är en del av det bysantinska kulturarvet.
• Det byggs fortfarande kyrkobyggnader enligt modell från den bysantinska arkitekturen.
• Förbundet mellan kejsaren och patriarken (det världsliga och det andliga) fungerar fortfarande som modell för Rysslands nuvarande politik (symfoniförhållande).
• Moskva ses som ett tredje Rom; Ryssland ser Moskva som Bysans arvtagare och den ortodoxa trons beskyddare.

I svaret bedöms hur strukturerat och exakt examinanden redogör för vad man menar med heliga människor och helgonförklaring i den ortodoxa traditionen.

I ett gott svar (5 p.) förklarar examinanden vad en helig person är och kommer med minst två grunder för ett helgons kanonisering enligt den ortodoxa traditionen.

I ett berömligt svar (8 p.) beskriver examinanden hur heliga människor har kategoriserats i olika människogrupper och ger exempel på dem genom att nämna en representant för minst tre kategorier. I svaret nämns flera synpunkter som gäller grunderna för kanonisation i den ortodoxa traditionen.

Svaret kan innehålla till exempel följande saker i anknytning till heliga personer och helgonförklaring:

• Helgonen har fått del av Guds helighet genom ävlan och Guds nåd.
• Helgonen är förebilder i den andliga ävlan.
• Enligt kyrkans lära ber helgonen för oss till Gud. De ortodoxa har ett eget skyddshelgon, en himmelsk förbedjare, vars namn de bär.
• Helgonförklaring eller kanonisering betyder att kyrkan fastställer sina medlemmars upplevelse av att en viss person är helig. Man gör ingen helig utan man konstaterar det heliga hos en människa. Följande saker ingår i grunderna för kanonisering:
  • En person har åstadkommit en stor positiv förändring som kan kallas ett under.
  • Personen gör gott som väcker allmän beundran.
  • Personen gör gott på ett permanent sätt genom att trösta, undervisa eller vägleda.
  • Personen har lidit en martyrdöd eller visat uthållighet under en hård förföljelse.
  • Personens minne har bevarats bland de kristna och blivit permanent och vördnadsbjudande.
  • Kyrkan anser personens insatser ha varit exemplariska och betraktar därför helgonet som en förebedjare.
• Människor kanoniseras inte på grund av deras jordiska eller kyrkliga position eller utifrån deras popularitet.
• Helgonen har kategoriserats med titlar som berättar om deras jordiska liv. Sådana är bland annat:
  • martyr (ett helgon som vittnat om Kristus genom sin död)
  • helig fader eller moder (en helig klosterbror eller -syster)
  • rättfärdig (en helig lekman)
  • bekännare (ett helgon som vittnat om Kristus genom sitt liv och sina lidanden)
  • upplysare (kyrkans lärare)
  • apostel (Kristi lärjunge som gick ut för att sprida glädjebudskapet om den uppståndne Kristus – ordet förekommer också i ”apostlalik”)
  • evangelist (vittne om Kristi evangelium, det vill säga glädjebudskapet om uppståndelsen)
  • profet (en mottagare och förkunnare av Guds ord)
  • salig (en benämning som baserar sig på karaktärsdrag eller livskaraktär)
  • dåre för Kristus (en extrem form av ävlan som innehåller drag av simulerad psykisk sjukdom).
• Helgonen har också ett samband med reliker. De är kroppsliga rester av heliga personer som kyrkan kanoniserat eller föremål som tillhört dem. I den ortodoxa traditionen är vördnaden för dem ett uttryck för relationen till den Helige Ande.
• Helgonen är centrala i ikonkonsten.

I svaret bedöms hur mångsidigt och insiktsfullt examinanden diskuterar verkets budskap genom de gestalter som ingår i det.

I ett gott svar (10 p.) diskuterar examinanden verkets budskap ytligt ur flera synvinklar eller ingående ur minst en synvinkel. Examinanden kan också jämföra målningen med ikonkonsten. Materialen utnyttjas i svaret.

I ett berömligt svar (16 p.) diskuterar examinanden verkets budskap mångsidigt och insiktsfullt. Hen redogör för och motiverar en uppfattning om ett mer omfattande budskap i verket eller ett möjligt sätt att tolka det. I svaret ingår också exempel på gestalter som är avbildade i målningen och en diskussion om grunden för att de framställs som helgon. Examinanden kan också föra fram synpunkter ur den ortodoxa ikonkonstens perspektiv. Materialen utnyttjas mångsidigt i svaret.

I svaret kan ingå exempelvis följande tolkningar av verkets budskap:

• Verkets namn The Dancing Saints och målningens placering i taket på en kyrkobyggnad syftar på en tanke om helgon som i livet efter detta med dans delar det mänskliga livets erfarenheter tillsammans med människor som dansar i församlingen. Det här kan tolkas som ett budskap om samhörighet mellan helgonen och människor som ännu är i livet.
• Verket innehåller både teman som är universellt tilltalande och element som ska tolkas i det sammanhang där de uppkommit. Det är fråga om en modern tolkning.
• Granskat ur ett amerikanskt perspektiv avbildar verket både globalt kända och lokalt betydelsefulla personer. Det är möjligt att tolka verkets budskap så att olika ideal och drag som man anser vara helgonlika betonas under olika tider – de växer ofta fram ur den historiska och samhälleliga situationen.
• En del av personerna har officiellt utnämnts till helgon. Som helgon kan man enligt verket emellertid också anse andra personer än sådana som officiellt godkänts och helgonförklarats av religiösa institutioner.
• Många av de personer som förekommer i verket verkade under sin livstid bland de sämre lottade i samhället eller ingrep i samhälleliga olägenheter. Av aktuella ämnen betonas i verket globala teman, såsom naturskydd och minoriteternas rättigheter.
• Det öppnar en vidare vy på tolkningen av skapelsen och frälsningen att djur är avbildade i verket. Djuren representerar Guds skapelsearbete i hela skapelsen och påminner om att människorna har kunnat uppleva Guds närvaro genom djuren.
• Alla de personer som avbildas i verket är inte kristna. I verket ingår element av både samarbete mellan kyrkorna (ekumeni) och dialog mellan religionerna (religionsdialog).
• I verket finns flera personer som hör till någon etnisk eller samhällelig minoritet. Personerna är i många åldrar. Det är också möjligt att tolka verkets budskap ur en synvinkel av jämställdhet mellan könen, och man kan se det som en utmaning av den patriarkaliska kristendomens tolkningar.

I svaret bedöms hur strukturerat och insiktsfullt examinanden analyserar de motiveringar som framförs i materialet.

I ett gott svar (5 p.) analyserar examinanden minst två motiveringar eller strukturerar kort de motiveringar för och emot att utelämna korset som ges i materialet.

I ett berömligt svar (8 p.) analyserar examinanden strukturerat och insiktsfullt minst fyra motiveringar.

I materialet förekommer följande motiveringar:

• Synlighet för religion och religiösa symboler i det offentliga rummet: ”Det handlar om att religiösa symboler får synas i ett civiliserat land”.
• Jämlikhet och likvärdighet mellan religioner och åskådningar: ”eftersom världen i dag är jämlik och vi är en tillställning öppen för alla, så kan man utelämna korset”; ”nuförtiden ligger jämlikhetsdiskussionen framme”; ”Om kyrkan hade ett kors skulle någon fråga om andra religiösa inriktningar inte är välkomna”.
• Den konstnärliga friheten i att avbilda en religiös byggnad: ”Det är konstnärens vision av festivalområdet”; ”Oras säger att hon inte såg det som ett ställningstagande att utelämna korset, utan som en konstnärlig lösning”.
• Inverkan av sociala medier på den offentliga debatten: ”man tar gärna ställning i sociala medier”.
• Användningen av en religiös byggnad som logo: ”Oras berättar att hon velat avbilda domkyrkan i annonsen som ett slags logo, och till en sådan hör enligt henne inte några starka symboler”.

I analysen av motiveringarna kan examinanden föra fram till exempel följande synvinklar:

• det finska samhället sekulariseras och religionernas betydelse minskar
• religionens och i synnerhet kristendomens betydelse i det finska samhället både under historiens gång och idag
• Finland som ett pluralistiskt och multireligiöst samhälle
• avbildande av en religiös byggnad utan religiösa symboler
• censur av religiösa element.

I uppgiften bedöms hur examinanden analyserar betydelsen och utvecklingen av ortodoxa kyrkobyggnader under Finlands självständighetstid.

I ett gott svar (10 p.) reflekterar examinanden över betydelsen och utvecklingen av ortodoxa kyrkobyggnader under Finlands självständighetstid med hjälp av minst tre exempel.

I ett berömligt svar (16 p.) analyserar examinanden betydelsen och utvecklingen av ortodoxa kyrkobyggnader under Finlands självständighetstid på ett mångsidigt och insiktsfullt sätt.

Svaret kan innehålla följande saker:

• Före andra världskriget fanns kyrkobyggnaderna i huvudsak i östra Finland.
• En ortodox kyrkobyggnad kännetecknas av lågformade kupoler eller en stor centralkupol, ofta med ett s.k. slaviskt kors; det finns inte mycket modern kyrkoarkitektur.
• I Karelen fanns det både stora stenkyrkor och små trätjasovnor (-kapell) före andra världskriget.
• Tjasovnorna dekorerades med träsnitt och de byggdes ofta på initiativ av enskilda församlingsmedlemmar. Samma tradition har fortsatt ända till i dag.
• Efter autonomins tid (1809–1917) revs en del av militärkyrkorna som hade byggts i Finland eller togs i annat bruk eftersom de fungerade som en påminnelse om den ryska tiden. De ortodoxa kyrkorna representerade det främmande i början av självständigheten.
• Efter andra världskriget fanns största delen av kyrkobyggnaderna i det förlorade Karelen, och som resultat använde man skolornas festsalar och den lutherska kyrkans kyrkobyggnader som kyrkliga lokaler för de avvecklade församlingarna.
• Under den ortodoxa kyrkans återuppbyggnadsperiod på 1950-talet byggde man snabbt kyrkor på olika håll i Finland och arkitekterna använde ofta samma ritningar.
• Återuppbyggnadstidens kyrkor representerar inte den slaviska eller den bysantinska stilen och man kan identifiera dem som ortodoxa kyrkor bara på grund av korset. Kyrkorna påminner om lutherska kyrkobyggnader i Finland.
• Den första av återuppbyggnadstidens kyrkor blev färdig i Jyväskylä år 1954.
• Den inhemska ikonmålningstraditionen utvecklades i takt med de nya kyrkobyggnaderna och ikonmålningen blev bekant också för icke-ortodoxa.
• Kyrkorna som byggts på 2000-talet har fått drag som följer den bysantinska eller den nordryska stilen (till exempel centralkupolerna).
• Till följd av migrationen bor största delen av de ortodoxa i södra Finland och där har man byggt nya kyrkor som följer den nordryska stilen.
• Ortodoxin har blivit en del av kulturlandskapet också i södra Finland.
• Uspenskij-katedralen i Helsingfors syns i stadsbilden. Under kyrkans tempelfest i augusti går en korsprocession från kyrkan ut till gatan och den syns i gatubilden.
• Ortodoxin är en del av det finländska samhället, och det kyrkliga livet fungerar i kyrkobyggnaderna och omkring dem.
• Kyrkobyggnaderna stabiliserade det religiösa livet.