Beskrivningar av goda svar: SV – Samhällslära

I ett gott svar visar examinanden att hen förstår vad som avses med begreppet politiskt ansvar i en demokrati. I Finland är riksdagen politiskt ansvarig inför medborgarna, statsrådet inför riksdagen (parlamentarism). För de enskilda riksdagsledamöternas del utvärderar medborgarna deras agerande vid nästa val och kan ställa dem till svars genom att inte välja om dem. En enskild riksdagsledamots politiska ansvar tar sig alltså främst uttryck i samband med val. Statsrådets politiska ansvar konkretiseras genom riksdagens misstroendeförklaring för hela statsrådet eller för en enskild minister. Examinanden kan ge något eller flera exempel på politiskt ansvarsbärande.

I ett berömligt svar redogör examinanden noggrannare för misstroendeförklaring mot statsrådet eller en minister och det förfarande som leder till avgång, och hen tar upp att en statsministers avgång innebär att hela regeringen faller. En minister kan exempelvis avgå från sin post på eget initiativ på grund av ett gravt fel hen har begått. I sitt svar beaktar examinanden även att det är oerhört sällan som ministrar i Finland har tvingats avgå på grund av en misstroendeförklaring. Då ministrar i majoritetsregeringar avgått har det ofta handlat om att förtroendet mellan regeringspartnerna gått förlorat. En riksdagsledamot kan också anses vara politiskt ansvarig inför sin riksdagsgrupp.

I ett gott svar analyseras någon konsekvens av bolånepraxis utifrån samhällsekonomins respektive hushållens synvinkel och examinanden diskuterar hur denna konsekvens är fördelaktig för Finland eller, omvänt, för Sverige i en jämförelse mellan länderna. I Sverige har hushållen exempelvis kunnat avkorta sina bolån i långsammare takt och således har de haft mer pengar till förfogande för egen konsumtion. Detta stöder den privata konsumtionsefterfrågan, vilket gagnar företagen och samhällsekonomin. I Finland har hushållen på grund av kortare amorteringstider ibland tvingats begränsa sina övriga konsumtionsutgifter, vilket minskar den privata konsumtionsefterfrågan i samhällsekonomin. För hushållens del kan man bland annat ta upp att det totala priset för bostaden stiger då lånetiden förlängs och räntekostnaderna ackumuleras.

I ett berömligt svar analyseras fördelarna och nackdelarna utförligare och deras ekonomiska effekter åskådliggörs mångsidigare. I svaret uppmärksammas att dessa ekonomiska konsekvenser kan vara mångskiftande och dra åt olika håll. För hushållen kan låneutgifterna vara mer lätthanterliga med längre lånetider. Eftersom de svenska låntagarna använder mindre pengar på låneskötselavgifter har de kunnat placera mer av sina medel i andra placeringsobjekt som gör det möjligt att få bättre avkastning och större spridning av egendomen. Med långa lånetider kan emellertid hushållen ta större bolån vilket ökar efterfrågan på bostäder och leder till att bostadspriserna stiger. Detta leder till högre utgifter för låneskötseln, vilket håller pengar borta från den privata konsumtionen. De större lånen är också förknippade med en större ränterisk. Dessutom kan det bildas prisbubblor på bostadsmarknaden som, om de brister, är till skada för samhällsekonomin eftersom hushållen då drabbas av betalningssvårigheter och bankerna av kreditförluster.

Av ett berömligt svar framgår det att bolånens belastning på hushållen beror på såväl lånetidens längd som räntenivån och de tillgängliga inkomsterna. Examinanden jämför balanserat respektive bolånepraxis goda och dåliga sidor. Hen kan till exempel också diskutera det faktum att det på grund av den större förmögenheten i Sverige finns mer privat placeringskapital tillgängligt för bostadsägande.

Av ett gott svar framgår det att examinanden förstått att EU:s jordbrukspolitik tillhör unionens befogenheter. Jordbrukspolitiken är en stor del av EU:s verksamhet och tar upp cirka en tredjedel av unionens budget. I svaret kan examinanden utforska EU:s olika stödformer för jordbruket. I svaret kan examinanden också notera att man den senaste tiden har försökt övergå från de tidigare mängdbaserade stöden till stöd som i högre grad beaktar miljöaspekter. Med stöden eftersträvar man att trygga jordbruksproduktionens lönsamhet och kontinuitet och att främja produktionsdjurs välfärd samt ekologisk produktion. Med de stöd som Finland föreslår och kommissionen godkänner eftersträvar man att bidra till en levande landsbygd, uppmuntra hållbar utveckling och förbättra konkurrenskraften och de ekonomiska förutsättningarna för företagsverksamhet inom jordbruket. Helheten av stöd på unionsnivå kompletteras av Finlands nationella stödhelhet, som beaktar särdragen i den finska jordbruksproduktionen. I EU stöds landsbygdens livskraft också med regionalpolitikens metoder, exempelvis genom att man riktar olika stödformer till östra och norra Finland.

I ett berömligt svar analyseras stödformerna utförligt och grundligare till exempel genom att examinanden noterar de olika nationella stöden för södra och norra Finland. På det nationella planet har regionalpolitiken som mål att försöka garantera att hela Finland förblir bebott. I sitt svar kan examinanden vidare ta upp EU:s lagstiftning om ekologiska produkter, regleringen av genmanipulerade produkter, produkter som är ursprungs- och namnskyddade av EU, EU:s mål för den gröna övergången eller medlemsstaternas nationella intressen inom jordbrukspolitiken. Examinanden kan förhålla sig kritiskt till hur väl EU:s jordbrukspolitik har lyckats till exempel med att skydda miljön eller med att trygga landsbygdens livskraft. I svaret kan EU:s jordbrukspolitik också kopplas till det aktuella, internationella politiska läget i Europa.

I ett gott svar konkretiseras vad det praktiska innehållet i några av Finlands Näringsliv EK:s mål kunde vara. Exempelvis kunde det första målet innebära en sänkning av de inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningarna, det andra att bostadsbidraget sänks, det tredje att dagvårdsavgifterna sänks eller avlägsnas, och i enlighet med mål 4 kunde beskattningen lindras. EK vill med dessa medel eliminera sysselsättningshinder, det vill säga bidragsfällor. Om EK:s mål förverkligades skulle det för arbetstagarna i praktiken troligtvis betyda att vissa förmåner försämras, även om förmånsreformerna i målen omtalas i positiva ordalag. EK:s mål är delvis av allmän karaktär, och det skulle vara möjligt att eftersträva dem med olika metoder. De tolkningar som examinanden gör av EK:s sysselsättningsfrämjande metoder är trovärdiga med tanke på arbetsmarknaden och samhällsekonomin.

I ett berömligt svar lyfter examinanden på ett mer mångsidigt sätt fram metoderna för att nå målen. Mål 2 kunde exempelvis innebära att boende på annan ort på grund av arbete stöds med skatteavdrag, mål 5 kunde innebära att bostadsstödet för hushåll med låga inkomster inte sjunker i samma förhållande som inkomsterna ökar, detta skulle gälla framförallt deltidsanställda och arbetstagare med låg lön. Examinanden redogör logiskt och begreppsligt korrekt för de flesta av EK:s mål vilka praktiska satsningar de kunde inkludera och genom vilka orsakssamband dessa skulle främja målet. Examinanden kan diskutera hur exempelvis bostads-, dagvårds- och skattepolitiken hänger samman med sysselsättningspolitiken. Examinanden diskuterar också eventuella problem med EK:s mål. Genom att skära ner förmåner kan man aktivera en del arbetssökande, men boningsort, ålder, familjens situation, studier, brist på utbildning eller hälsa kan utgöra hinder för sysselsättning eller för att öka antalet arbetstimmar. Att skära i förmånerna skulle inte aktivera dessa arbetssökande utan i stället försvaga deras utkomst och öka inkomstskillnaderna. Examinanden förstår att problemen med sysselsättningen är mångskiftande och att det inte finns några enkla, generella lösningar på dem. Examinanden behandlar förslagen källkritiskt och förstår att EK:s intressen möjligen färgar uppställningen av mål och förbundets bedömning av hur man kan eliminera sysselsättningshinder. Examinanden kan också diskutera de värdeval EK:s mål uttrycker.

I ett gott svar beskrivs de flesta av de juridiska begreppen i uppgiften korrekt. Personer över 15 år har straffrättsligt ansvar (då kan en person i domstol dömas till straff), med oaktsamhet avses skada som åsamkats eller brott som begåtts oavsiktligt men till exempel på grund av vårdslöshet eller försummelse (och samtidigt görs en åtskillnad till avsiktlighet), medhjälp betyder att man hjälper till vid en kriminell gärning, för vilket man döms enligt samma lagrum men lindrigare än själva förövaren. Spridande av information som kränker privatlivet handlar om att man tillgängliggör sådana uppgifter om en annans privatliv som kan åsamka hen skada eller lidande, eller förakt som riktas mot personen. Examinanden ger några exempel på vad innebörden i dessa begrepp kunde vara i samband med gymnasisternas fest och diskuterar exempelvis hur rusmedel inverkar på tillräkneligheten och vittnesmålens tillförlitlighet.

I ett berömligt svar förklarar examinanden de listade begreppen precist och visar att hen behärskar den juridiska vokabulären och begreppen. Examinanden redogör välstrukturerat för varför tingsrätten kan bli tvungen att överväga det straffrättsliga ansvaret med tanke på tillräkneligheten, och huruvida rekvisiten för oaktsamhet, medhjälp och spridande av information som kränker privatlivet uppfylls. I fråga om begreppen i uppgiften fokuserar svaret på de viktigaste distinktionerna och av svaret framgår det alltså också vilka omständigheter som kunde tala emot tolkningen att oaktsamhet skett, och hurdana svårigheter det kan finnas med att bevisa medhjälp och spridande av information som kränker privatlivet.

I ett gott svar visar examinanden att hen förstår att alternativen är fortlöpande respektive tidsbundet avtal och att uppsägningstiden beror på avtalets karaktär. Examinanden behandlar uppsägningstiden, förskottshyran, hyresgarantin och ersättningsskyldigheten genom exempel. Examinanden besvarar frågan med tanke på de ramar som lagen ställer, men beaktar också de förhandlingsbara aspekterna.

I ett berömligt svar analyseras alternativen noggrannare och mångsidigare. Till exempel förblir ett fortlöpande hyresavtal i kraft tills någondera parten säger upp det skriftligt. Uppsägningstiden för hyresförhållanden som varat i mindre än ett år är för hyresvärdens del tre månader och i hyresförhållanden som varat minst ett år är den sex månader, medan hyresgästens uppsägningstid är en månad oberoende av hyresförhållandets längd. Uppsägningstiderna är lagstadgade. Hyresvärdens uppsägningstider kan inte förkortas genom avtal och hyresgästens inte förlängas. Om parterna vill försäkra sig om att hyresförhållandet varar en viss tid kan de avtala om första möjliga uppsägningsdatum.

Hyresvärden har rätt att kräva en förskottshyra, som enligt lagen kan utgöra ett belopp som motsvarar högst tre månaders hyra. Ett lägre förskottshyresbelopp kan avtalas, liksom även tidpunkten för gottskrivning av förskottet. Hyresgarantin är i sin tur något hyresvärden kan fastställa för att säkerställa betalningen av hyran. Dess belopp kan maximalt motsvara tre månaders hyra, och man kan använda en banks hyresgarantikonto för att deponera den. Vanligtvis betalas hyresgarantin innan hyresförhållandet inleds och nycklarna överlämnas. Hyresgarantin ska återbetalas till hyresgästen till fullt belopp när hyresförhållandet upphört, förutsatt att hyresgästen har uppfyllt sina förpliktelser. Hyresgästen är ersättningsskyldig för skador som har orsakats bostaden under hyrestiden, oavsett om de beror på uppsåtlighet eller vårdslöshet. Hyresgästen ansvarar inte för sedvanligt slitage, vilket kan vara öppet för tolkning och förhandlingsbart.