Beskrivningar av goda svar: SV – Modersmål och litteratur, provet i läskompetens
16.9.2024
Slutgiltiga beskrivningar av goda svar 14.11.2024
Uppgiften om hur bedömningsgrunderna tillämpats på examinandens provprestation utgörs av de poäng som examinanden fått för sin provprestation, de kriterier som anges i föreskrifterna för provet i modersmål och litteratur samt de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar och de övriga föreskrifter gällande bedömningen som nämnden gett i sina föreskrifter och anvisningar.
De slutgiltiga beskrivningar av goda svar beskriver inte nödvändigtvis alla innehållsaspekter som kan godkännas i en uppgift. Också annat än det som nämns i dessa beskrivningar kan godkännas i ett svar. Utmärkta svar behöver inte innehålla alla de iakttagelser och slutsatser om materialen som tas upp här. Bedömingen baseras på den helhetsbild som ges i kriterierna för bedömningen. Eventuella bedömningsmarkeringar i provprestationerna anses vara jämställbara med anteckningar och sålunda ger de, eller avsaknaden av markeringar, inte direkta uppgifter om hur bedömningsgrunderna tillämpats på provprestationen.
Del 1: Fack- och medietexter
1. Analys av påverkningsmedel 30 p.
Materialet består av en annonsartikel om konstmuseet Malva, publicerad i Hufvudstadsbladets sommarbilaga 3.6.2023. Examinanden förväntas i sin analys ta fasta på syfte och målgrupp genom ett resonemang om textuella, visuella och retoriska medel som används för att påverka målgruppen. För analysen är det relevant att beakta avsändare, multimodalitet samt implicit och explicit marknadsföring i annonsartikeln.
För att visa på en kritisk läskompetens ska examinanden notera att materialet har egenskaper av både informerande reklam och av journalistisk text. Annonsen är visuellt tilltalande och lockande men ser inte explicit ut som en reklamannons utan mer som ett uppslag i en dagstidning där journalistiska element ingår. Examinanden ska lägga märke till att texten saknar författare, trots att den starkt påminner om en recension med inslag av intervju.
För att ta fasta på målgruppen behöver examinanden reflektera kring annonsartikeln i relation till utgivaren av sommarbilagan. Hufvudstadsbladets sommarbilaga riktar sig till svenskspråkiga läsare som prenumererar på dagstidningen. Att konstmuseet Malva, som finns i finskspråkiga Lahtis, publicerar sin text här visar att avsändaren försöker locka till sig nya besökare och är intresserad av en kundgrupp som kanske inte är så vanlig i Lahtis. Examinanden visar på en kulturell läskompetens genom att koppla den finskspråkiga orten Lahtis till målgruppen för HBL:s sommarbilaga.
Hufvudstadsbladets syfte med annonsartikeln är att få reklamintäkter. En annonsartikel som följer den journalistiska stilen kan tänkas vara ett sätt att fånga läsaren. Genom att utforma den marknadsförande texten i samma stil som de övriga texterna i tidningen så att annonsartikeln smälter in i textutbudet gör att reklamsyftet inte framträder så tydligt. Avsändarens syfte med annonsartikeln är att göra reklam för sitt museum vilket sker genom positiva, subjektiva och informerande formuleringar. Examinanden kan ta fasta på den uppmärksamhet och det intresse och begär som avsändaren önskar att ska väckas hos mottagaren och fundera på vad mottagaren kan göra med informationen som ges i annonsartikeln eller vilka handlingar informationen kan leda till.
I sin analys kan examinanden utgå från ett multimodalt perspektiv och modeller för retoriska påverkningsmedel och ta fasta på bland annat följande beträffande text och innehåll:
Uppbyggnad av texten och texttyp
- Texten är uppbyggd som en journalistisk text med rubrik, ingress, brödtext, mellanrubriker, bilder och bildtexter. Till skillnad från till exempel en recension som annonsartikeln lätt kan förväxlas med saknar annonsen namn på skribenten. Upphovsmakaren kommer fram genom information om bilderna (namnet på fotografen och vem denna representerar) och genom namnet på museet Malva Lahtis museum för visuell konst/Malva.
Typografi
- Museets logo finns med på uppslaget men smälter smidigt in i helheten och kan vara svår att upptäcka.
Tonen i texten
- Texten påminner om en recension med inslag av intervju, utan att författaren nämns.
- Tonen i texten är positiv och informativ.
- Pronomenet ’man’ kan ha flera olika betydelser och antyder en uppmaning till läsaren att besöka museet.
Argument för att besöka museet
- De många internationella utställningarna och konstnärsgrupperna som beskrivs i skriftdelen av uppslaget.
- Beskrivningarna av installationerna och upplevelserna som de ger, både verbalt och i bilderna.
- Regionalt viktigt museum som är nyrenoverat.
- Fastigheten Malski med kaféer och restauranger.
Examinanden kan i sin analys ta fasta på bilderna och göra iakttagelser kring bland annat tankar och värderingar i valet av bilder, samt på följande:
Motiv
- Bilderna kan ses som pressbilder som representerar det som texten informerar, eller som reklambilder som på ett säljande sätt vill locka besökare till museet.
- Bilderna illustrerar visuell konst från museet.
Samspel mellan text och bild
- Bland bilderna finns en faktaruta med information om aktuella utställningar, adress och öppethållningstider.
- Bilderna får mer plats än texten på uppslaget och fyller 3/4 av annonsen.
- Det som beskrivs i skriften visas också på bilderna men kopplingen är inte explicit.
Information i anslutning till bilderna
- Bildtexterna är inte på traditionellt sätt utskrivna under bilderna utan numrerade och placerade uppe i vänstra hörnet på en av bilderna, vilket påminner om veckotidningar eller reklamkataloger.
- Högst upp till höger finns en brun ruta med texten annons vilket avslöjar att uppslaget inte är producerat av tidningen utan att det finns en utomstående reklammakare bakom texten och bilderna. Annons är något som annonsören/tidningen måste skriva ut för att skilja annonsreklamen från redaktionell text.
Examinanden kan till exempel ta fasta på texttypen och hur de olika elementen i annonsartikeln hänger samman med syftet för en textreklam eller på ett ändamålsenligt sätt resonera kring vilken funktion och betydelse som annonsartiklar och textreklam har bland medietexter. Analysen och slutsatserna om de påverkningsmedel som förekommer i annonsartikeln ska förankras i ett resonemang om målgruppen och den tilltänkta läsaren.
2. Analys av interaktion 30 p.
Debatten mellan chefredaktör Dick Erixon och skådespelaren och journalisten Aleksa Lundberg förs i en tv-studio med en studiovärd och inför en studiopublik. För hemmapubliken visas debattörernas ansikte och överkropp bredvid varandra trots att de i studion står mot varandra och har ögonkontakt. Examinanden kan notera att de två deltagarna verkar skilja sig från varandra i fråga om politisk ståndpunkt och åsikt i hbtqi-frågor. I ett svar med kritisk läskompetens dras slutsatser om hur de motsatta åsikterna uttrycks genom både verbala och icke-verbala medel och hur de ofta samverkar. Examinanden kan göra ändamålsenliga kopplingar till både studiokontexten och samhällskontexten. Nedan förtecknas medel som examinanden kan notera i sitt svar.
Verbala medel som används för att uttrycka de motsatta åsikterna
Båda talarna använder starka ord och uttryck som uttrycker till exempel egen position ”förbannad”, avvikande åsikt ”nämen lägg av” eller förlöjligar eller nedvärderar andra: ”dom är helt ute och cyklar”.
Båda talarna har explicita formuleringar av sin motsatta åsikt: ”det är tvärtom”, ”totalt fel”, ”det håller jag inte med om”.
Tilltal används i synnerhet av Aleksa Lundberg för att presentera den andra och det han representerar i sämre dager ”du står och påstår att det är en vänsterflagga”, ”ni har varit emot”.
Det går att hitta faktaargument (logos) som stöder den egna ståndpunkten, sådana är till exempel Dick Erixons konstateranden att man återgår till tidigare riktlinjer som tidigare kommunstyrelsens ordförande har avvikit från och att ”70 procent av Sveriges kommuner har som regel”. Samma talare använder också känsloargument (pathos) som skapar motsättning: ”det kommunhuset flaggar för ska vara en symbol för alla”.
Berättelser eller återgivningar av något som har hänt omkullkastar den andras argument. En sådan berättelse är till exempel Aleksa Lundbergs återgivning av det faktum att moderaterna har uppvaktat med pride-flagga.
Debattörerna avbryter varandra, till exempel Dick Erixon säger ”är inte det ganska larvigt” och avbryter Alexa Lundbergs berättelse. Han använder också generaliseringar som ger ett nonchalant intryck gentemot andras åsikter: ”sedan får man flagga på andra flaggstänger hur mycket man vill”.
Icke-verbala medel som används för att uttrycka de motsatta åsikterna
Ansiktsuttrycket varierar. Deltagarna rynkar på pannan, höjer på ögonbrynen, ler eller snörper på munnen när de lyssnar på den andra men de kan rynka på pannan också när de själva talar. Leendet används inte för att stöda den andras ståndpunkt utan för att indikera sin egen motsatta ståndpunkt och delvis förlöjliga den andra.
Blicken används aktivt. Deltagarna ser på varandra när de talar men de kan också vända bort blicken eller himla med ögonen när de vill uttrycka sin indignation eller avvikande åsikt. Detta gör speciellt Aleksa Lundberg.
Gesterna stöder det deltagarna säger, och markerar främst den egna ståndpunkten. Händerna används till exempel för att betona, räkna upp, gruppera, peka bort från samtalet, vifta med en osynlig flagga, för att göra citattecken i luften och så vidare.
Huvudskakningar markerar en negativ inställning, bland annat ser man den ena deltagaren skaka på huvudet för att markera en negativ inställning medan deltagaren säger ”som jag alls inte delar”.
Kroppstyngden flyttas framåt för att öka intensiteten i det egna budskapet, men kroppen kan också bli större eller krympa ihop under samtalets gång för att markera icke-medhåll för det som nyss sagts av den andra.
Båda debattörerna använder flera verbala och icke-verbala medel i samtalet. Dick Erixon använder klassiska retoriska påverkningsmedel, avbryter och kan eventuellt ses som mer aggressiv i debatten, medan Aleksa Lundberg för fram sina åsikter med hjälp av berättelser och direkt tilltal samt ett uttrycksfullt kroppsspråk.
Del 2: Skönlitterära och andra fiktiva texter
3. Analys och tolkning av romanutdrag 30 p.
3.1 Analysera berättandet i romanutdraget (2 500 tecken. 18 p.
). Rekommenderad längd på svaret är ungefärI svaret ska examinanden göra iakttagelser av berättarteknikens olika nivåer och dra slutsatser om deras innebörd. Kulturell läskompetens uppvisas till exempel genom att examinanden kan dra motiverade slutsatser om stil och ton i berättelsen samt peka på detaljer kring pengar och olika former av kapital som motiv i romanen. Examinanden uppvisar kritisk läskompetens om hen noterar att det inte går bestämma om jagberättaren är man eller kvinna, även om det förekommer attribut och accessoarer som kan signalera könstillhörighet. Romanutdraget kan analyseras i en autofiktiv kontext, rent av som en parodi på autofiktion på basis av jagberättarens inåtvändhet och opålitlighet.
I svaret kan man göra bland annat följande iakttagelser och dra följande slutsatser kring berättandet:
Romanen har en jagberättare
- Redan i romanutdragets inledning framgår att romanen har en jagberättare: Min man ser på mig.
- Händelserna i utdraget berättar om jagberättarens vardags- och arbetsliv, i synnerhet resan till Berlin. I stället för driva intrigen vidare koncentrerar sig utdraget på jagberättarens iakttagelser och tankar, vars motiv ofta är pengar och nyttomaximering.
- Beskrivningar av miljö eller personer är knapphändiga, och karaktärerna är namnlösa, de benämns utgående från deras förhållande till berättaren; min man, banktjänstemannen, min kollega. Miljön kan ingå i en analys om berättandet.
- Jagberättarens iakttagelser, avsikter och tankar återges däremot noggrant för läsaren. Berättandet är alltså detaljerat.
- Jagberättaren är en iakttagare och följer de andras förehavanden: Under färden tillbaka till hotellet iakttar jag människorna i parkerna och torgen. Å andra sidan iakttar berättaren noggrant även sig själv: Varför använde jag all min promenadenergi till att irra på sidogränder?
- Jagberättaren förefaller att fastna i irrelevanta och oviktiga detaljer. Hen berättar med vilken metro hen åker, hur mycket resekostnaderna kommer att understiga resebudgeten, och vad hen skriver i meddelanden till sina kolleger. Den irrelevanta detaljrikedomen i berättandet medför att berättaren i någon mån inger en känsla av nyckfullhet.
Berättandet bygger på olika delar
- Utdraget består utöver de berättande avsnitten av den kursiverade dagboksanteckningen i listform i början av kapitlet, en dialog med mellan berättaren och berättarens man, och utbyte av meddelanden med en kollega. Dessa skrivs i ett annat typsnitt.
- Ett annat stycke i kursiv stil står för jagberättarens inre monolog/tankar, där hens känslor, förmodligen dolda för andra, avslöjas för läsaren.
- Upprepningen av penningsummor och siffror sticker ut. De kan betraktas som ett centralt motiv i romanen.
Händelser beskrivs i presens
- Händelserna beskrivs i presens: Jag promenerar från Bergmansstrasse mot parken.
- Handlingen fortskrider kronologiskt, men det finns hänvisningar till det förflutna i texten: Vi kom inte särskilt bra överens i vårt senaste samarbete.
Rytmen i berättelsens växlar
- Dialogen i början beskriver skeendena kronologiskt, som i en scen.
- Flygresan beskrivs däremot i förtätad form; rytmen i berättelsen accelererar.
- När berättaren vandrar i Berlin avtar rytmen i berättandet: mer tid läggs på observation.
- Berättandet stannar upp till exempel i avsnitt där fokus ligger på berättarens reflektioner eller på beskrivningen av hens kollegas egenskaper.
- Romanutdragets händelser utspelar sig troligen under några dagar, men det finns tidsluckor i berättelsen, till exempel mellan dialogen med mannen och avfärden.
Berättarstilen är konstaterande, talande
- Det finns många korta satser i utdraget, varav några bara är huvudsatser: Jag skulle ha stor professionell nytta av det i livet; Jag försöker lugna ner mig. Stilen är konstaterande, lakonisk.
- Det kortfattade språket och det precisa, detaljerade berättande skapar en motsägelse. Motsägelsen bidrar till en ton i texten som man kan tolka som ironisk. Det ironiska intrycket förstärks också av jagberättarens tankar, som innehåller drag av svart humor: Om planet störtar dör vi alla, om inte så har jag sparat 75 euro.
3.2 Tolka romanutdraget (2 000 tecken. 12 p.
) utgående från romanens titel Mitt kapital. Rekommenderad längd på svaret är ungefärI svaret ska examinanden tolka romanutdraget utgående från romanens titel Mitt kapital. Det är väsentligt för tolkningen att notera att ”Mitt kapital” står för huvudpersonens förhållande till olika former av kapital. Konkret kan tolkningen utgå från huvudpersonens förhållande till pengar, eller ekonomiskt kapital. Ett svar som visar kulturell läskompetens beaktar också andra former av kapital, såsom socialt och kulturellt kapital och en insikt om det egna värdet.
Kulturell läskompetens visas också genom att man drar slutsatser om huvudpersonens motstridiga värderingar eller tolkar romanutdraget som en kritik av nytto- och effektivitetstänkande, eller medelklassens trygghetsfixering.
Utgående från romanens titel kan man i romanutdraget göra följande iakttagelser och dra följande slutsatser:
Ekonomiskt kapital är viktigt för huvudpersonen
- Huvudpersonens besatthet av pengar är ett återkommande motiv i romanen. Hen listar sina tillgångar i en dagboksanteckning och funderar på hur hen ska kunna utnyttja resestipendiet hen fått av sin arbetsgivare till fullo: Hur kunde jag använda överloppsmedlen så att jag skulle få ett trovärdigt kvitto?
- Att se rik ut är viktigt för huvudpersonen, men hen vill inte slösa pengar: hen skiljer sig från låginkomsttagare med Massimo Duttis vita skjortblus, men reser inte i affärsklass.
- Människor med låg inkomst är hotfulla i huvudpersonens ögon. Hen är mer bekväm med köpkraftiga människor på den centrala shoppingboulevarden än i Kreuzberg, som är befolkat av invandrare: Jag litar på att människorna respekterar min integritet och handväska.
- Utgående från romanutdraget är huvudpersonens relation till sin make ett avtal som garanterar en ekonomisk trygghet: Och Aktia har en 20 procents parförmån så då skulle det bli ännu förmånligare för oss båda.
Huvudpersonen eftersträvar socialt och kulturellt kapital
- Instrumentellt tänkande genomsyrar även andra sociala relationer. Huvudpersonen skickar ett meddelande till en kollega hen inte gillar eftersom denne kanske har några insidertips om vad Berlin har att erbjuda. Bekantskapen med en annan kollega är värdefull för huvudpersonen, men hen räknar ut att det att det inte är värt att be om hjälp alltför många gånger utan ersättning eller gentjänst.
- Förutom social nytta eftersträvar huvudpersonen kulturellt kapital, såsom bildning och språkkunskaper. Hon vill inte slösa tid på meningslösheter och ångrar att hen inte har studerat tyska: Jag skulle ha stor professionell nytta av det i livet.
- Huvudpersonen ökar sitt kulturella kapital genom att bekanta sig med aktuella pjäser. Hen vill som teaterregissör hållas à jour. Pjäsernas samhälleliga relevans är viktig. Paradoxalt nog undviker hen själv de sociala fenomen hen tycker är obehagliga och tröttnar snart på att promenera i hippieparken.
Tolkning
Förutom penningmotivet innehåller texten flera hänvisningar till olyckor, dödsfall och självmord. Huvudpersonen är till exempel rädd för bilar som kör fort, tänker på att flygplanet kan störta, och på sin egen och makens död. Hen förefaller att vara ångestfylld: Jag skulle vilja gå in i skogen och skrika så högt jag kan. Huvudpersonen försöker köpa sinnesro med hjälp av en livförsäkring. Hen pratar om det till synes bekymmerslöst: Men man lär inte ersätta självmord under det första försäkringsåret, säger jag och ler.
Maximering av förmögenhet, strävan efter socialt och kulturellt kapital och optimering av livsval förefaller vara de medel med vilka huvudpersonen försöker kontrollera sina rädslor relaterade till ovissheten kring liv, förlust och död.
4. Analys av serie 30 p.
Materialet består av Liv Strömquists serie Clueless i klassamhället där hon tar fasta på författares och konstnärers klasstillhörighet. Hennes utgångspunkt är att den vita medelklassen eller övre medelklassen är överrepresenterad inom kultursektorn och skapande yrken. I serien är berättandet multimodalt och sker med hjälp av skrift och visuella element.
I uppgiften ska examinanden analysera hur Liv Strömquist använder olika medel för att beskriva klassamhället. Examinanden kan ta sig an uppgiften på olika sätt, men hen ska koppla sina iakttagelser om medel i serien till klassamhället och därmed fördjupa svaret från referat till analytiska och ändamålsenliga slutsatser förankrade i uppgift och material.
Examinanden visar på kritisk läskompetens genom att hen noterar författarens självironi och berättarperspektivet där författaren avbildar sig själv i serien och därmed blir en del av de samhällsklasser som hon granskar, samt hur hon skildrar kontrasterna mellan olika samhällsklasser, särskilt arbetarklass-vit medelklass. Den kulturella läskompetensen kommer till känna genom att examinanden noterar intertextualitet som medel och identifierar medel som funktion för den självcentrering som författaren målar upp som representativ för vit medelklass.
I sin analys kan examinanden till exempel utgå från bland annat språkliga, visuella och retoriska medel samt från intertextuella referenser och andra berättartekniska grepp när de används för att beskriva klassamhället. Hen kan göra till exempel följande iakttagelser och slutsatser om medlens funktion för framställningen av klasstillhörigheten:
Språkliga medel
- Skriften förmedlar den största kritiken mot klassamhället och medelklass-kulturpersonligheter.
- Typsnitten förstärker det talspråkliga sätt som författaren uttrycker sig på. Exempel på talspråkliga inslag är bland annat förkortningar mkt, pratig text och onormerad stavning mediahuvven (förekommer också med stavningen mediahuvuden). Användningen av skiljetecken, som flera utropstecken, har samma funktion, liksom korta utrop som Ja, ja!!! och korta meningar som Zzz. Förlåt. Talspråklighet i sig är inte en markör för medelklass, men en person med status kan använda talspråkliga inslag utan att förlora sin trovärdighet.
- Engelskan syns redan i titeln och inslag av engelska finns i skriften (starring, random, clothes, popularity). Det tas för givet att alla läsare kan engelska eftersom inga översättningar erbjuds i originalversionen - även detta kan ses som en kommentar om klassamhället: alla som är något förväntas kunna engelska.
Visuella medel
- För att understryka det innehållsmässiga leker Strömquist visuellt med bokstäver och använder sig av typsnitt, versaler, fet stil och olika färger, bland annat MYCKET SÄLLAN, SÅ HÄR, Det är MYCKET ovanligt, Ett.
- Klasstillhörigheten förstärks genom färgval:
- Kulturpersonerna eller medelklasspersonerna som avporträtteras är färggranna medan de som finns längre ner på sidan har en ganska gråmättad färgskala. Författaren själv är klädd i svart vilket kan tolkas som tillhörighet till ”kultureliten”.
- De som utför något på bilderna (främst s. 49) gör uppgifter som kan hänföras till arbetarklassen, medan de som avporträtteras färgglatt och medelklassigt inte gör något fysiskt arbete.
- För att skapa intrycket av olika röster i serien används färger, former och typsnitt samt olika uttryckssätt, till exempel
- har de som är medelklass mycket skrift i pratbubblorna medan de som är av arbetarklass är fåordiga.
- avbildas arbetarklassen ur medelklassens eller övre medelklassens perspektiv och har nästan ingen talan i serien. Direkta röster från arbetarklassen syns i en bild, långt nere på sidan där de försöker få sina röster hörda.
Retoriska medel
- Författaren Liv Strömquist placerar sig själv som seriefigur och driver med sin egen bakgrund som vit medelklassförfattare på ett självironiskt sätt (så här, som jag själv också svarar).
- Författarens egen röst syns och hörs explicit genom bland annat författarkommentarer till texten (“Eller strök jag honom?”, “Minns inte!!”) och läsartilltal (“serien börjar här”) samt retoriska frågor (Vad menar jag?) och självporträtt.
Textuella medel
- Genom utformningens intertextualitet kan seriens pärm anspela på en filmaffisch eller uppfattas som ett omslag till en veckotidning eller tidskrift.
- Genom intertextuella referenser visar författaren medelklassens naivitet i bland annat titeln som signalerar godtrogenhet, och uttalandet om att Knausgårds bok Min Kamp på 596 sidor är en helt vanlig bok.
- En del av de intertextuella referenserna kan också föras till fenomen som kan antas representera eller vara bekanta för medelklassen till exempel författaren Karl-Ove Knausgårds Min Kamp, sommarprat, filmen Clueless (och andra filmtitlar), författaren Mons Kallentoft.
I serien tillhör alla konstnärer, författare och mediahuvven den vita medelklassen eller övre medelklassen. De framställs som självcentrerade och har ett stort behov av att framhäva sig själva. (Jag tror att min framgång beror på att jag jobbar oerhört hårt, jag dör om jag inte får uttrycka mig, min stora drivkraft är att jag alltid vägrat ge upp mina drömmar).