Beskrivningar av goda svar: SV – Filosofi

24.9.2024

Slutgiltiga beskrivningar av goda svar 14.11.2024

Grunderna enligt vilka bedömningen gjorts framkommer i de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar. Uppgiften om hur bedömningsgrunderna tillämpats på examinandens provprestation utgörs av de poäng som examinanden fått för sin provprestation, de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar och de föreskrifter gällande bedömningen som nämnden gett i sina föreskrifter och anvisningar. De slutgiltiga beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svarsalternativ eller alla godkända detaljer i ett godkänt svar. Eventuella bedömningsmarkeringar i provprestationerna anses vara jämställbara med anteckningar och sålunda ger de, eller avsaknaden av markeringar, inte direkta uppgifter om hur bedömningsgrunderna tillämpats på provprestationen.

Bedömning av svaren i studentexamensprovet i filosofi

Studentexamensprovet mäter hur de mål som definieras i grunderna för läroplanen har uppnåtts. Vid upprättandet av provet i filosofi hösten 2024 har beaktats Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 (GLP15) och Grunderna för gymnasiets läroplan 2019 (GLP19).

I bedömningen av ett studentexamensprov i ett realämne måste man beakta hur kognitivt krävande uppgiften är. Uppgifterna har utarbetats med beaktande av Blooms taxonomi om kognitiva inlärningsmål samt den variant av taxonomin som Anderson och Krathwohl utvecklat. I de här taxonomierna bedöms hur krävande den kognitiva process uppgiften kräver är på en hierarkisk skala i sex steg: vetande/erinring, förståelse, tillämpning, analys, bedömning och skapande/syntes. De två högsta nivåerna står i omvänd ordning i de två taxonomierna.

Filosofi innebär allmänt, abstrakt tänkande. Därför kan det vara en mycket krävande uppgift bara att förstå själva saken. Av denna orsak bör de ovan nämnda klassificeringarna enligt Blooms taxonomi inte ses som schematiskt hierarkiska i bedömningen i filosofi. De kunskapsmässiga färdigheternas olika dimensioner är nästan undantagslöst överlappande inom filosofin även om de uppgiftsdelar som kräver definition, beskrivning och förklaring i regel är snävare än de som kräver analys, diskussion och utvärdering.

Filosofiskt tänkande kan i allmänhet gestaltas som en serie öppna frågor och svar givna på dem. Därför bedöms i provet i filosofi dels examinandens förmåga att gestalta filosofiska frågor, dels hens förmåga att förstå och utvärdera svar på frågorna. Om examinanden i en uppgift ombeds utvärdera något filosofiskt påstående är det en väsentlig del av svaret att granska vilken fråga påståendet besvarar. Efter att korrekt ha gestaltat den bakomliggande filosofiska frågan har examinanden en klar utgångspunkt för att utvärdera grunderna för påståendet och diskutera möjliga alternativa svar på frågan.

Det filosofiska tänkande som bedöms i studentexamensprovet kommuniceras språkligt. Därför bör man i bedömningen även fästa uppmärksamhet vid hur tänkandet presenteras. Presentationen bedöms på många olika plan, från textens litterära verkningsfullhet till styckeindelningen. Provet är emellertid inte ett prov i modersmålet, och en god skriftlig framställning är ett kännetecken på ett gott svar i filosofi endast i den mån den uttrycker gott filosofiskt tänkande. Ett gott svar i filosofi är omsorgsfullt genomtänkt. Detta innebär ofta flera olika drag hos svaret. De viktigaste är att svaret är träffande, enhetligt och övertygande.

Kärnan i ett gott svar är att det är träffande, det vill säga relevant. Goda kunskaper och god förståelse samt en träffande argumentation ger inte upphov ens till ett godkänt svar om de inte svarar på frågan. Därför är den viktigaste av de uppräknade dimensionerna att svaret är träffande.

Svarets enhetlighet har att göra med svarets struktur. Examinandens förmåga att begreppsligt strukturera problem och lösningar samt identifiera och utvärdera motiveringar syns i form av ett följdriktigt och flerdimensionellt svar. Ett enhetligt svar är också klart. I filosofiskt tänkande måste man kunna formulera frågor och svar tydligt.

Att svaret är övertygande innebär inom filosofin framför allt att argumentationen är av hög kvalitet. I argumentationens kärna finns filosofiskt godtagbara utgångspunkter samt tillräckliga kopplingar mellan påståenden och motiveringar.

Utöver i att svaret är träffande, enhetligt och övertygande syns ett gott filosofiskt tänkande i att examinanden har kunskap om begrepp och teorier och kan använda dem samt behärskar det fenomenkomplex som behandlas. Svarets formella och innehållsliga dimensioner är i filosofi nästan undantagslöst delvis överlappande så länge svaret uppfyller minimikravet på relevans, det vill säga träffar frågeställningen. Ett svar kan vara gott med tanke på de kunskapsmässiga färdigheterna, men presentationen av tankegångarna kan vara svag, eller tvärtom. Dimensionerna är emellertid inte helt oavhängiga av varandra eftersom presentationen, användningen av begrepp och kunskapen om fenomenkomplexet är förknippade med varandra.

På grund av den natur uppgifterna i filosofi har är aspekter som visar på mognad särskilt viktiga i svaret. Studentexamensnämnden har i sina föreskrifter för proven i realämnena gett anvisningar för bedömningen av mognad i svaren. Det är värt att notera att behandlingen av oväsentliga synpunkter i svaren sänker svarets värde enligt föreskriften.

Tabellen nedan kan vara till hjälp vid bedömningen då det gäller hur träffande, enhetligt och övertygande svaren i studentprovet i filosofi är. Dessa kriterier i kombination med de innehållsmässiga kriterierna bildar tillsammans en helhetsbedömning som uttrycks med det poängtal som ges för deluppgiften.

Dimension i bedömningen/Poängtal
0
25 %50 %75 %100 %
TräffandeSvaret svarar inte alls på uppgiften; uppgiften har väsentligt miss­uppfattats.Svaret har vissa kopplingar till frågans område, men det är oklart, förvirrat eller träffar inte saken.Svaret på uppgiften håller sig till frågan.Svaret visar på en klar förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar de mest väsentliga aspekterna.Svaret visar på en utmärkt förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar ingående de relevanta aspekterna och endast dem.
EnhetligtSvaret är splittrat och oredigt.Svaret tar upp en klart relevant aspekt. I övrigt är elementen i svaret slump­mässigt valda eller orediga.Svaret tar upp flera relevanta aspekter, men de har inte samman­ställts i en helhet. Svaret är ofta katalog­artat.De synpunkter som uppgiften berör har kopplats till varandra på ett följd­riktigt och mång­sidigt sätt. Resultatet är en koherent helhet som besvarar frågan.I svaret har de för uppgiften relevanta material­elementen ställts i relation till varandra. Begrepp och motiveringar bildar en konsekvent helhet som besvarar frågorna i uppgiften och vid behov beaktar även alternativa infalls­vinklar.
ÖvertygandeSvaret saknar motiveringar eller motiveringarna saknar koppling till de framlagda påståendena.De motiveringar som ges i svaret anknyter på något sätt till påståendena, men kopplingen mellan dem förblir oklar.Svaret har motiverats med förnuftiga utgångs­punkter och det finns en klar koppling mellan motiveringar och slutsatser.I svaret diskuteras de flesta relevanta motiveringarna. De har problematiserats och analyserats på ett förnuftigt sätt och argumenten har konstruerats korrekt.Problematiseringen och analysen av de relevanta motiveringarna är träffande och visar på ett insikts­fullt eget tänkande eller en ingående kunskap om traditionen.

Poängtal för studentexamensprovet i filosofi

Provet i filosofi omfattar nio uppgifter av vilka examinanden ska besvara fem. Provet består av två delar. Del 1 omfattar sex uppgifter. Var och en av de här uppgifterna ger 0–20 poäng. Del 2 omfattar tre uppgifter, som var och en ger 0–30 poäng. Examinanden kan besvara tre till fem uppgifter i del 1 och noll till två uppgifter i del 2. Det maximala antalet poäng i provet är 120. För att nå detta poängantal måste examinanden besvara tre uppgifter i del 1 och två uppgifter i del 2.

I anvisningarna för poängsättning i beskrivningarna av goda svar nämns två eller tre separata fästpunkter för bedömningen, det vill säga poängtrösklar, vars syfte är att underlätta bedömningen. Antalet poängtrösklar beror på det maximala antalet poäng för deluppgiften, som alltid är delbart med fem. För de snävare delfrågorna som är värda 5 poäng finns det två poängtrösklar, vid 2 och 4 poäng, det vill säga 40 procent och 80 procent. Om poängtalet för en uppgift eller deluppgift är 10 eller mera används tre bedömningspunkter: 25–30 procent, 50–60 procent och 75–80 procent. Om en uppgift eller en deluppgift ger mer än 10 poäng ges också en karakterisering av toppoängen. Syftet med denna är att lyfta fram aspekter som gör det enklare att placera svaret inom det högsta poängintervallet (75–100 procent).

Uppgiftsspecifika poänganvisningar

Eftersom det som bedöms i provet i filosofi är examinandernas eget filosofiska tänkande kan svaren öppna sig i många olika riktningar i nästan alla uppgifter. Därför är beskrivningarna av goda svar aldrig mer än riktgivande. Av samma orsak presenterar beskrivningarna av goda svar på ett omfattande sätt olika filosofiska synpunkter som berör uppgiften, även sådana som inte ingår i gymnasiekurserna. Målet är att ge lärarna som bedömer svaren ytterligare tips om vilka typer av filosofiska resonemang som på goda grunder kan ingå i svaren. Vilka saker som ingår i gymnasiekurserna och som examinanderna förutsätts ha kunskap om anges i samband med anvisningarna för poängsättning. I dessa delar har de ovan nämnda dimensionerna – att svaret ska vara träffande, enhetligt och övertygande – beaktats endast mycket knapphändigt. Det är dock motiverat att i bedömningen av varje del av provet granska såväl de kunskapsmässiga dimensionerna som dimensionerna i tabellen ovan.

Det finns olika slag av material till uppgifterna. I varje del av en uppgift anges på vilket sätt materialet ska användas. Om inga anvisningar ges om användningen eller om det uppges vara frivilligt att använda materialet, till exempel ”du kan utnyttja materialet”, är materialet avsett som inspiration. Då är det acceptabelt att examinanden låter bli att utnyttja materialet, och det minskar inte på antalet poäng. Det är förvisso bra att märka att materialet också i uppgifter av det här slaget bidrar med information och att svaret bör innehålla motsvarande mångsidighet även om materialet inte har utnyttjats. Om examinanden trots uppmaning låtit bli att använda materialet i en deluppgift, dras alltid minst ett poäng av och svaret kan nå upp till högst 75 procent av maximipoängen för uppgiftsdelen. Det kan också ges mer detaljerade anvisningar om användningen av material, där examinanden till exempel uppmanas att analysera eller jämföra materialet eller söka några särskilda drag, såsom argument, i det. I dessa fall kan den direkta poängminskning som följer av att anvisningarna inte följts vara större.

Uppgiftsdelarna är fördelade på två klasser. Om en uppgiftsdel ger 10 poäng eller mera bedöms den som ett essäsvar, om inte annat anges i uppgiften. Med essäsvar avses ett svar som är strukturerat som en essä: inledningen är en koncis presentation av ämnet, problemet eller argumentet, mittenpartiet består av en mångsidig behandling av saken och i slutet finns de slutsatser som grundar sig på behandlingen. Det går inte att ge några exakta anvisningar angående längden på en essä, eftersom svarets värde bygger på dess innehåll och en lämplig längd beror på många faktorer, bland annat den behandlade sakens natur och de avgränsningar examinanden har gjort. Det är emellertid värt att notera att en bra essä i en uppgiftsdel som ger 10 poäng inte behöver vara lika omfattande och mångsidig som i en uppgiftsdel som ger 20 poäng. Om en uppgiftsdel ger mindre än 10 poäng behöver svaret inte vara uppbyggt som en essä. I deluppgifter värda mindre än 10 poäng begränsas antalet tecken. Begränsningen gäller maximiantal tecken. Om det angivna antalet tecken underskrids sänks poängantalet inte, så länge sakinnehållet är tillräckligt. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena. Vidare minskar antalet poäng naturligtvis om svaret inte håller sig till saken.

Poängen för uppgifter som består av flera delar fastställs separat för varje deluppgift, om inte annat anges i uppgiften.

Del 1: 20-poängsuppgifter

1. Påståenden från filosofins olika delområden 20 p.

Nedan finns 20 påståenden från filosofins olika delområden. Välj det svarsalternativ som passar bäst i respektive deluppgift (1.1–1.20). Rätt svar 1 p., fel svar 0 p., inget svar 0 p. Du kan ändra ditt svar efter att du har svarat på en deluppgift men du kan inte längre lämna deluppgiften helt utan svar. Om du har börjat svara på uppgiften men kommer till att du ändå inte vill lämna in den för bedömning ska du välja ”Jag svarar inte” i varje deluppgift.

I uppgiften presenteras tjugo påståenden från filosofins olika delområden. I uppgiften ska examinanden välja det lämpligaste svarsalternativet i respektive deluppgift. För rätt svar ges en poäng.

1.1 Termen “filosofi” hänvisar till 1 p.

  • visheten.  (1 p.)

Termen ”filosofi” härstammar från grekiskan och betyder kärlek till visheten. Även om filosofin också är förknippad med förnuftet och vetenskapen hänvisar själva termen till visheten.

1.2 Grunden för filosofisk forskning är i första hand 1 p.

  • begrepp och argumentation.  (1 p.)

Även om resultaten av empirisk forskning kan vara relevanta med tanke på filosofisk forskning är filosofin inte primärt en empirisk vetenskap vars frågor kan lösas med nya experiment, observationer och mätningar. Det har ofta hävdats att det mest väsentliga för filosofin är argumentationen.

1.3 Pseudovetenskap betyder 1 p.

  • en teorikonstruktion som framstår som vetenskap men som inte uppfyller kriterierna för vetenskap.  (1 p.)

Pseudovetenskap är en lära som missvisande framställs som vetenskaplig men som inte uppfyller vetenskapens kännetecken eller kriterier, såsom reliabilitet (repeterbarhet) eller objektivitet. Pseudovetenskap handlar alltså trots namnet inte om vetenskap – inte ens om vetenskap som på något sätt är felaktig.

1.4 Ontologiska frågor gäller i första hand 1 p.

  • existens.  (1 p.)

Ontologin är ett delområde inom filosofin som undersöker existens. Den anses antingen vara en underkategori till metafysiken eller ett annat namn för metafysiken.

1.5 Som filosofisk teori representerar materialismen 1 p.

  • monism.  (1 p.)

Enligt monismen består allt levande av samma substans. Enligt dualismen finns det två substanser och enligt pluralismen flera. Enligt materialismen är allt existerande i grund och botten materia, så det finns bara en substans: materia.

1.6 Enligt kompatibilismen är 1 p.

  • fri vilja förenlig med determinism.  (1 p.)

Kompatibilismen är en teori om den fria viljan, enligt vilken viljan kan vara fri även om världen är deterministisk. Kompatibilismen förutsätter inte själens existens eller materialism.

1.7 I centrum för den klassiska dygdetiken står 1 p.

  • ett gott liv.  (1 p.)

Enligt dygdetiken är etikens mål människans lycka, blomstring och ett gott liv. Enligt den klassiska dygdetiken realiseras det då människan lever i enlighet med sitt väsen.

1.8 Centralt i Immanuel Kants moralfilosofi är 1 p.

  • god vilja och att följa universella principer.  (1 p.)

En god vilja är kärnan i Kants moralfilosofi. God vilja innebär att en människa agerar uteslutande förpliktad av en universell morallag, inte motiverad av exempelvis konsekvenser eller njutning. Skyldigheten att följa universella principer uttrycks i Kants moralfilosofi genom olika formuleringar av det kategoriska imperativet.

1.9 Påståendet ”våld i alla former måste utrotas från världen” är 1 p.

  • normativt.  (1 p.)

Påståendet är normativt eftersom det presenterar ett normativt krav på att våld ska utrotas från världen.

1.10 Påståendet ”Med hjälp av Finlands nationalparker skyddas naturobjekt som anses värdefulla” är 1 p.

  • deskriptivt.  (1 p.)

Påståendet är deskriptivt det vill säga beskrivande, eftersom det presenterar en faktisk motivering för att nationalparker ska grundas och finnas. Även om påståendet nämner naturobjekt som anses värdefulla är påståendet i sig konstaterande och presenterar inte en normativ ståndpunkt om naturens värde eller ett krav på att naturen ska skyddas.

1.11 Påståendet “hatprat och rasism är fördömligt” är 1 p.

  • normativt.  (1 p.)

Påståendet är normativt eftersom det ställer ett moraliskt krav eller gör en moralisk utvärdering av att hatprat och rasism är fördömligt.

1.12 Som samhällelig lära eftersträvar utilitarismen huvudsakligen 1 p.

  • så stort välmående som möjligt i samhället.  (1 p.)

Både som moralteori och som samhällelig lära eftersträvar utilitarismen så stor lycka, så stort välmående eller stå stor total nytta som möjligt.

1.13 John Rawls rättviseteori är en av de kändaste teorierna om samhällskontrakt. Enligt den 1 p.

  • ska samhället trygga så stora grundläggande friheter som möjligt för alla sina medborgare.  (1 p.)

Den första principen i Rawls rättviseteori är den så kallade frihetsprincipen enligt vilken man i samhället ska trygga så stora, enhetliga grundläggande friheter som möjligt för alla medborgare.

1.14 Tanken om jämlikhet i utfall passar bäst ihop med 1 p.

  • socialismen.  (1 p.)

Rättvisa utfall hänvisar till utjämning av förmögenhet och i vidare bemärkelse välstånd, och därmed till en utjämning av de reella välståndsskillnaderna mellan människor. En sådan tanke passar bäst ihop med socialismen.

1.15 De mänskliga rättigheterna tillkommer per definition 1 p.

  • alla människor på grund av att de är människor.  (1 p.)

De mänskliga rättigheterna är universella och de tillkommer enligt sin definition alla människor oavsett hur människorna har agerat i sitt liv eller om stater eller olika gemenskaper har förbundit sig att förverkliga dem.

1.16 I ett giltigt argument 1 p.

  • följer slutsatsen av argumentets premisser.  (1 p.)

Med att ett argument är giltigt avses att argumentets slutsats inte kan vara falsk samtidigt som premisserna är sanna. Slutsatsen är alltså en logisk följd av premisserna. Ett hållbart argument är giltigt och dess premisser är sanna. Ett giltigt arguments premisser behöver alltså inte vara sanna.

1.17 Enligt Immanuel Kants indelning är påståendet ”Helsingfors är Finlands huvudstad” 1 p.

  • syntetisk a posteriori-kunskap.  (1 p.)

Påståendet i uppgiften är till sin natur empiriskt. Det är alltså omöjligt att utan erfarenhet veta att det är sant. Därför är det a posteriori-kunskap. Enligt Immanuel Kant är all a posteriori-kunskap syntetisk till sin natur, det vill säga kunskapssökande, eftersom dess sanningsvärde inte är beroende bara av relationerna mellan begreppen i påståendet.

1.18 Om vi accepterar matematikens utgångsantagandena är 1 + 1 = 2 1 p.

  • en nödvändig sanning.  (1 p.)

1 + 1 = 2 är enligt aritmetikens axiom det vill säga utgångsantagandena en nödvändig sanning, eftersom det följer av dem med logisk nödvändighet. Om vi godkänner den kalkylmässiga matematikens utgångsantagandena är det omöjligt att 1 + 1 ≠ 2.

1.19 Enligt koherensteorin för sanning är sanning 1 p.

  • förenlighet med andra föreställningar eller påståenden.  (1 p.)

Koherent betyder logiskt konsekvent. Enligt korrespondensteorin betyder sanning överensstämmelse med verkligheten, och enligt den pragmatiska sanningsteorin är sanning det som fungerar i praktiken.

1.20 I den klassiska definitionen av kunskap är ett av villkoren för kunskap 1 p.

  • villkoret om goda grunder.  (1 p.)

Enligt den klassiska definitionen av kunskap finns det tre villkor för kunskap: villkoret om goda grunder, sanningsvillkoret och övertygelsevillkoret. Enligt den är kunskap en (1) välgrundad, (2) sann (3) övertygelse.

I GPL2019 anknyter uppgiften till alla moduler och i GPL2015 till alla kurser.

2. Livsfilosofier 20 p.

Filosofer har i olika tider fört fram livsfilosofiska teorier om ett gott och meningsfullt liv och om ett gott levnadssätt.

Presentera någon livsfilosofisk teori och argumentera för eller mot den.

Filosofer i olika tider har fört fram teorier om ett gott och meningsfullt liv och ett gott levnadssätt. Även om deras ståndpunkter kraftigt skiljer sig från varandra förenas de livsfilosofiska teorierna av att de uttryckligen granskar frågor om livets meningsfullhet, ett gott liv och hur man uppnår det, att vara människa och personliga livsval. Utgångspunkten är vanligen någon faktor som definierar det mänskliga livet, såsom människans väsen, frihet, vilja, sinneslugn eller andlighet. Att granska vad som är moraliskt rätt och fel står inte i centrum på samma sätt som i den normativa etikens teorier.

I uppgiften ska examinanden välja en livsfilosofisk teori och argumentera för eller emot den. Bland de antika, filosofiska inriktningarna är naturliga alternativ exempelvis stoicism, epikurism – eller hedonism mer allmänt – och bland de modernare teorierna exempelvis existentialism. Examinanden kan också välja att granska någon enskild filosof. Ur de ovan nämnda inriktningarna kommer till exempel Epikuros, Sartre eller Kierkegaard i fråga. Till exempel Schopenhauers, Nietzsches eller Simone Weils filosofi lämpar sig också som objekt för granskningen. Det kan också vara lämpligt att presentera någon annan filosof eller filosofi, så länge valet motiveras uttryckligen ur ett livsfilosofiskt perspektiv. Att presentera den normativa etikens teorier motsvarar inte i sig uppgiftsformuleringen, men särskilt dygdetiken kan på ett naturligt sätt behandlas som ett svar på frågan om ett gott livs natur.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska presentera någon livsfilosofisk teori och argumentera för eller mot den. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om den livsfilosofiska teori hen har valt.

I ett svar värt 10 poäng presenterar examinanden någon livsfilosofisk teori och argumenterar för eller emot den.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens presentation och argumentation mångsidig och följdriktig.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sin behandling till exempel genom att koppla den teori hen presenterar till en bredare kontext av filosofiskt tänkande, eller genom att på ett relevant sätt jämföra den valda teorin med någon annan teori.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Etik (FI2) och i GPL15 till kursen Etik (FI2), i båda till samma innehåll: ”filosofiska teorier om ett gott liv, meningen med livet och en god livsstil”.

3. Att bedöma argument 20 p.

I ett argument berättigar motiveringarna slutsatsen. I en fiktiv diskussion (material 3.A) för vännerna Alle och Bore fram argument som gäller en bok av doktor Lästman.
Identifiera de argument som framförs i diskussionen (material 3.A) och utvärdera dem. Svaret behöver inte ha essäform.

Största delen av Alles och Bores argumentation är dålig och den innehåller många felslut. Å andra sidan lägger båda fram också goda argument under dispyten. I tabellen nedan finns Alles och Bores argument samlade. Under tabellen beskrivs argumenten i större detalj.

”Har du läst doktor Lästmans nya bok? Han skriver att man sannolikt får cancer av att äta bara en tomat.” Alle för fram påståendet: ”Man får sannolikt cancer av att äta en tomat.”
”Det där låter nog inte trovärdigt. På vilka grunder påstår Lästman det?” Bore konstaterar att påståendet inte är trovärdigt i ljuset av tidigare kunskap. Han kräver motiveringar.
”Lästman är ju doktor, han vet nog vad han talar om.” Hänvisning till auktoriteter: Lästman är doktor, så påståendena i boken håller streck. Lästmans ståndpunkt avviker avsevärt från den som merparten av experterna på området intar. Varför ska man lita på honom i stället för på andra sakkunniga?
”Dessutom sägs det i boken att alla undersökningar som presenteras i den är tillförlitliga.” Cirkelargument: Alle utgår från att boken är tillförlitlig, trots att det var just det som skulle bevisas.
”Men visst kan väl också en doktor ha fel? Och i vilket ämne är han över huvud taget doktor?” Bore konstaterar att vilken lärd grad den som framför påståendet har inte är en garanti för att påståendet är sant. Han frågar om Lästman är doktor på ett område som är relevant med tanke på frågan. Om Lästman inte är det finns det ingen orsak att lita på honom i dessa frågor, bara för att han har en examen.
”De undersökningar som citeras i boken är nog tillförlitliga. Varför skulle Lästman annars ha tagit med dem?” Cirkelargument: Alle utgår från att Lästman är tillförlitlig, trots att det är just det som ska bevisas.
”Om du litar på Lästmans flum är nästa steg att du går med i någon religiös sekt eller politisk extremrörelse!” Sluttande plan: Det finns inga allmänt kända bakgrundsantaganden enligt vilka att lita på doktor Lästman skulle leda till de beskrivna, extrema konsekvenserna.
”Även om Lästman skulle ha fel betyder det inte att jag accepterar vad som helst.” Alle kritiserar på ett lyckat sätt det sluttande planet.
”Det är bara du som är inskränkt, då du inte går med på att se saker ur ett vidare perspektiv.” Ingen riktig skotte: Alle påstår att om man anammar ett bredare perspektiv leder det med nödvändighet till att man ställer sig positiv till påståendena. En person som ser saker ur ett bredare perspektiv kan emellertid anse att motiveringarna för påståendena är problematiska.
Argumentum ad hominem: I stället för att motivera sin ståndpunkt fäster man uppmärksamheten vid en persons påstådda egenskaper (trångsynthet).
”Du däremot tror på vilken som helst bok du råkar få tag på.” Argumentum ad hominem: I stället för att motivera sin ståndpunkt fäster man uppmärksamheten vid en persons påstådda egenskaper (godtrogenhet).
Halmdocka: Man framför ett felaktigt påstående som är enklare att vederlägga än motståndarens verkliga ståndpunkt. Det är inte trovärdigt att motståndaren skulle tro på alla böcker hen läser.
Förhastad generalisering: Av att diskussionspartnern tror på en bok hen har läst följer inte att hen skulle tro på alla.
”Inte gör jag ju alltid det…” Alle bestrider påståendet att han skulle tro på alla böcker han läser.

Alle argumenterar för Lästmans påståenden med att Lästman är doktor. Här använder Alle en argumentationsteknik som kallas argumentum ad verecundiam eller auktoritetstro. Att hänvisa till en auktoritet kan ses som antingen ett argumentationsfel eller ett gott argument, beroende på situationen. Det beror till exempel på vilket område den auktoritet man hänvisar till är expert på. I Alles och Bores diskussion kan man anse att Alle gör sig skyldig till ett argumentationsfel eftersom Lästmans ståndpunkt avviker avsevärt från den som merparten av experterna på området intar. Att bara konstatera att Lästman är en expert säger därför i sig ingenting om varför man borde lita på honom i stället för på andra experter.

Alle konstaterar om Lästmans bok att alla de undersökningar som presenteras i boken enligt den är tillförlitliga. Argumentet är ett cirkelargument där han som utgångspunkt antar att boken är tillförlitlig, även om det är just detta som Alle ska leda i bevis. Alle gör sig skyldig till ett cirkelargument en gång till då han säger att Lästman inte skulle ha inkluderat undersökningarna i boken om de inte var tillförlitliga. Här tas Lästmans tillförlitlighet som given, även om det är just den som ska bevisas.

Bore framför ett bra, indirekt motargument då han konstaterar att också en doktor kan ha fel. Bores slutsats eller påstående är att Lästman inte nödvändigtvis har rätt. Det är möjligt att han har misstagit sig trots att han är doktor. Bores motivering känns trovärdig i ljuset av kända bakgrundskunskaper eftersom doktorer också förr har haft fel även om påståenden på deras eget område.

Vidare ifrågasätter Bore på ett förtjänstfullt sätt Alles hänvisande till auktoritet genom att fråga vilket område Lästman är doktor på. Om Lästman inte är doktor i medicin eller biovetenskaper är han inte expert på det väsentliga vetenskapsområdet. Då finns det ingen orsak att lita på honom i dessa frågor bara på grund av hans examen.

Även Bore gör sig skyldig till argumentationsfel. Han säger att det lätt leder till att man ansluter sig till en religiös sekt eller politisk extremrörelse om man litar på Lästman. Här använder Bore en argumentationsmetod som kallas det sluttande planet. Även om det sluttande planet i vissa sammanhang kan vara ett bra argument är det inte det här. Det finns inga allmänt kända bakgrundsantaganden enligt vilka att lita på doktor Lästman skulle leda till de konsekvenser Bore beskriver. Alle kritiserar på ett lyckat sätt denna motivering som Bore framför, genom att säga ”Även om Lästman skulle ha fel betyder det inte att jag accepterar vad som helst”. Här ifrågasätter Alle den logiska kopplingen mellan Bores motivering och slutsats.

Alle gör ett ekvivokations- eller ”ingen riktig skotte”-argumentationsfel då han påstår att Bore är trångsynt. Alle förefaller anta att om man anammar ett bredare perspektiv så leder det med nödvändighet till att man ställer sig positiv till doktor Lästmans påståenden. Med andra ord: om Bore är kritisk så är han automatiskt trångsynt. Detta gäller emellertid inte automatiskt. Även en person som ser saker ur ett bredare perspektiv kan anse att motiveringarna för doktor Lästmans påståenden är problematiska. Vidare kan man anse att Alle gör sig skyldig till ett argumentum ad hominem-argumentationsfel. Han riktar sin uppmärksamhet mot Bores egenskaper, det vill säga hans påstådda trångsynthet, och inte mot hans argument. Enligt Alle är Bore av annan åsikt bara på grund av hans personlighet.

Bore besvarar denna beskyllning från Alle med ett halmdocke-argumentationsfel och en förhastad generalisering. Bore påstår att Alle tror på vilken som helst bok han råkar läsa. På denna grund förefaller Bore uppenbarligen påstå att Alles sätt att bilda sina uppfattningar inte är tillförlitligt utan bygger på slumpmässighet. Det är emellertid inte särskilt trovärdigt att Alle verkligen skulle tro på alla böcker han läser. Alle börjar också argumentera mot denna generalisering eller halmdocka med att säga ”Inte gör jag ju alltid det…”. Alle låter förstå att han i vissa situationer inte har trott på en bok han har läst, vilket visar att Bores påstående är felaktigt.

Svaret på uppgiften förutsätts inte ha essäform, så i poängsättningen ska dimensionerna i bedömningstabellen ovan beaktas i den mån de är tillämpliga.

I ett svar värt 5 poäng identifierar examinanden ett argument korrekt och utvärderar det på ett lyckat sätt, eller gör spridda observationer om flera argument.

I ett svar värt 10 poäng identifierar examinanden tre argument korrekt och utvärderar dem på ett lyckat sätt. Av svaret framgår att båda parterna i tvisten gör sig skyldiga till felslut.

I ett svar värt 15 poäng utvärderar examinanden på ett förtjänstfullt sätt minst hälften av argumenten. Av svaret framgår tydligt att de tvistandes argumentation i huvudsak är dålig, men svaret behandlar också minst ett lyckat argument.

I ett svar värt toppoäng identifierar examinanden nästan alla framförda argument och utvärderar dem på ett förtjänstfullt sätt.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och särskilt till dess innehåll ”grunderna för logisk argumentation och giltig slutledning samt – – skriftlig övning inom området.”

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och särskilt till dess innehåll ”grunderna för logisk argumentation och giltig slutledning samt – – skriftlig övning inom området.”

4. Förbjudna handlingar 20 p.

Moralen, lagar och konventionella normer skiljer sig från varandra, även om de rätt ofta förbjuder och tillåter samma saker.

Moralens natur som normsystem kan klargöras genom att man jämför moralnormerna med juridiska normer eller konventionella normer. Moralnormerna kräver exempelvis inte en normauktoritet på samma sätt som juridiska normer, och de är inte begränsade till vissa gemenskaper på samma sätt som konventionella normer. I sitt svar ska examinanden visa att hen förstår skillnaderna mellan normsystemen, genom att beskriva olika handlingar som en del av normsystemen förbjuder.

Tyngdpunkten ligger på att förstå moralen, så i varje deluppgift ska examinanden kort förklara varför den handling hen beskriver bryter mot moralen eller inte gör det. Varför en handling är moraliskt godtagbar eller fördömbar kan man i princip beskriva utifrån moralens allmänna kännetecken, som att den är universell, eller genom att beakta alla berördas värden, nytta och intressen. Ett annat alternativ är att i förklaringen av att något är moraliskt fördömbart luta mot principerna i någon känd moralteori, såsom det kategoriska imperativet eller utilitetsprincipen.

4.1 Beskriv en handling som strider mot moralen, Finlands lag och konventionella normer, det vill säga en handling som är förbjuden enligt alla nämnda normsystem. Förklara varför handlingen är moraliskt fördömbar. Om du vill kan du hänvisa till någon känd moralteori. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Det finns många slag av möjliga handlingar. Det kan vara en utmaning att avgränsa en handling till en sådan situation att alla normsystem förbjuder den. Att skada oskyldiga är exempelvis moraliskt fel och bryter ofta också mot de konventionella normerna, men bara en del skadligt beteende är entydigt olagligt. Typiska exempel på olagliga handlingar är att döda eller stjäla. Det finns emellertid situationer där inget av de tre normsystemen förbjuder dödande eller stöld. Till exempel är det i krig främst bara den pacifistiska moralen som förbjuder allt dödande.

I ett svar värt 2 poäng beskriver examinanden huvudsakligen korrekt en handling som i Finland bryter mot moralen, lagen och de konventionella normerna. Alternativt förklarar hen i huvudsak korrekt varför handlingen är moraliskt fördömbar. Examinanden kan också göra några observationer om båda delarna av deluppgiften.

I ett svar värt 4 poäng beskriver examinanden en handling som i Finland bryter mot moralen, lagen och de konventionella normerna. Hen förklarar också korrekt varför handlingen är moraliskt fördömbar.

4.2 Beskriv en handling som bryter mot en moralisk norm, även om den i Finland inte är olaglig eller strider mot konventionella normer. Förklara varför handlingen är moraliskt fördömbar. Om du vill kan du hänvisa till någon känd moralteori. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Lagarna reglerar i allmänhet inte saker som hör till privatlivet i större detalj. Att exempelvis svika en närstående och ljuga för hen är vanligen inte olagliga handlingar. Oftast förbjuder emellertid de konventionella normerna sådana handlingar som omoraliska. En typisk klass av handlingar där moralen kan vara strängare än de konventionella normerna är hämnd. Eftersom hämnd ofta leder till en ond spiral kan hämnden inte berättigas moraliskt, men de konventionella normerna godtar ofta hämnd. Ett exempel kunde vara att tala illa om en kamrat som har talat illa om en själv. Att på ett lagligt sätt sträva efter egna fördelar eller spara på sin egen insats, eftersom ”alla gör det”, kan också i dagens Finland vara godtagbart enligt de konventionella normerna, även om det skulle vara omoraliskt. Ett exempel kunde vara att hämnas en kränkning med en ännu värre kränkning.

I ett svar värt 2 poäng beskriver examinanden i huvudsak korrekt en handling som i Finland bryter mot en moralisk norm även om den inte är olaglig eller bryter mot de konventionella normerna. Alternativt förklarar hen i huvudsak korrekt varför handlingen är moraliskt fördömbar. Examinanden kan också göra några observationer om båda delarna av deluppgiften.

I ett svar värt 4 poäng beskriver examinanden en handling som i Finland bryter mot en moralisk norm även om handlingen inte bryter mot lagen eller de konventionella normerna. Hen förklarar också korrekt varför handlingen är moraliskt fördömbar.

4.3 Beskriv en handling som bryter mot Finlands lag, trots att den inte strider mot moralen eller konventionella normer. Förklara varför handlingen inte är moraliskt fördömbar. Om du vill kan du hänvisa till någon känd moralteori. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

De konventionella normerna godtar ibland att man bryter mot lagen, till exempel i trafiken eller då man anmäler egna uppgifter för beskattningen. Det är svårare att definiera när dessa handlingar är omoraliska och när de inte är det. Lindrig överhastighet eller att gå mot rött på en tom väg känns inte som omoraliska handlingar. Det är emellertid bra att minnas att olagliga handlingar utan moraliska grunder som berättigar till civil olydnad lätt i sig är omoraliska eftersom de tär på förtroendet för samhället. Å andra sidan äventyras moralens karakteristiska drag – att den är preskriptiv, universell, autonom och står över andra normsystem – om moralen används för att motivera att man håller fast vid detaljerna i lagen eller de konventionella normerna.

I ett svar värt 2 poäng beskriver examinanden i huvudsak korrekt en handling som i Finland bryter mot lagen även om den inte är omoralisk eller bryter mot de konventionella normerna. Alternativt förklarar hen i huvudsak korrekt varför handlingen inte är moraliskt fördömbar. Examinanden kan också göra några observationer om båda delarna av deluppgiften.

I ett svar värt 4 poäng beskriver examinanden en handling som i Finland bryter mot lagen även om handlingen inte är omoralisk eller bryter mot de konventionella normerna. Hen förklarar också korrekt varför handlingen inte är moraliskt fördömbar.

4.4 Beskriv någon handling som i Finland bryter mot konventionella normer, trots att den inte strider mot moralen eller är olaglig. Förklara varför handlingen inte är moraliskt fördömbar. Om du vill kan du hänvisa till någon känd moralteori. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Detta torde vara den enklaste deluppgiften eftersom det finns åtskilliga konventionella normer som inte har någon direkt koppling till moralen eller lagen. Sådana är exempelvis konventionella normer kopplade till måltider (som användningen av kniv då man äter) eller former av hälsande (som att skaka hand med höger hand).

I ett svar värt 2 poäng beskriver examinanden i huvudsak korrekt en handling som i Finland bryter mot de konventionella normerna även om den inte är omoralisk eller olaglig. Alternativt förklarar hen i huvudsak korrekt varför handlingen inte är moraliskt fördömbar. Examinanden kan också göra några observationer om båda delarna av deluppgiften.

I ett svar värt 4 poäng beskriver examinanden en handling som i Finland bryter mot de konventionella normerna även om handlingen inte är omoralisk eller olaglig. Hen förklarar också korrekt varför handlingen inte är moraliskt fördömbar.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Etik (FI2) och dess innehåll ”moralen som normsystem; skillnaden mellan moral, lagar och vanor”.

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Etik (FI2) och dess innehåll ”moralen som normsystem och skillnaden i förhållande till juridiska system och system som grundar sig på gängse normer”.

5. Att berättiga skillnader i förmögenhet och välstånd 20 p.

Välfärdsstaten, där man genom beskattning och inkomstöverföringar jämnar ut skillnader i förmögenhet och välstånd, blev under 1900-talet ett nordiskt ideal. Tanken har emellertid också väckt motstånd, och många politiker talar för skattesänkningar. Inom den moderna, västerländska samhällsfilosofin har man i hundratals år argumenterat för och emot förmögenhets- och välståndsskillnader.

Jämför två samhällsfilosofiska teorier med avseende på hur berättigat det enligt dem är att utjämna förmögenhets- och välståndsskillnader i samhället genom beskattning och inkomstöverföringar.

I den västerländska samhällsfilosofins moderna historia har det framförts många varierande argument om statens roll i medborgarnas liv. En del av argumenten förespråkar stöd för medborgarnas välfärd, andra att staten ska ingripa så lite som möjligt i medborgarnas liv. Bakom dagens samhälleliga ståndpunkter om bland annat välfärdsstaten och skattesänkningar kan man alltså hitta filosofiska argument, djupgående samhällsfilosofiska teorier och hela samhällsfilosofiska skolor.

En del av dessa teorier och skolor har en del gemensamma argument, och en del av teorierna kommer fram till att förespråka samma slutresultat, även om argumenten bakom dessa slutresultat skiljer sig från varandra. Libertarismen och anarkismen kan exempelvis båda argumentera för att staten ska ingripa så lite som möjligt, men de motiverar sin ståndpunkt på mycket olika sätt. Eftersom det finns flera samhällsfilosofiska teorier och argument som kan användas för att argumentera för att skillnader i förmögenhet och välstånd är berättigade eller mot det finns det fler än bara två samhällsfilosofiska teorier som är korrekta att använda i svaret.

Samhällsfilosofiska teorier som skiljer sig från varandra och som lämpar sig för svaret är bland annat:

Liberalismen förespråkar lika möjligheter och är en ståndpunkt som stöder välfärdssamhället eller dess förstadium. Till de centrala teoretikerna hör exempelvis John Rawls. Exempel på hans kända tankar är differensprincipen och okunnighetens slöja, och hans argument kan hittas också bakom den nordiska välfärdsstatsmodellen. Utgående från Rawls argument kan man bland annat motivera inkomstöverföringar från höginkomsttagare till dem vars ställning i samhället är svagast. Centrala teoretiker inom den klassiska liberalismen är bland annat J. S. Mill och John Locke. En stor del av feminismen kan också räknas höra till liberalismen.

I libertarismen och nyliberalismen framhävs individens frihet från statens reglering och individens möjligheter att klara sig själv. Betydande teoretiker är bland annat Robert Nozick och Ayn Rand. Till deras centrala begrepp hör bland annat nattväktarstaten. Med det avses en stat som fokuserar på att garantera säkerheten och som inte ställer andra begränsningar för medborgarnas agerande. Skattesänkningar och till och med att (nästan) helt avskaffa beskattningen kan motiveras med libertaristiska och nyliberala argument.

I socialismen och kommunismen förespråkas ekonomisk jämlikhet. Till de centralaste teoretikerna hör exempelvis Marx, som framför allt är känd för sin kritik av kapitalismen. Socialismen motsätter sig välfärds- och inkomstskillnader, och därmed kan man i socialismen hitta motiveringar för inkomstöverföringar och därmed för välfärdsstaten.

Anarkismen förespråkar så små begränsningar som möjligt från statens sida på individers och gemenskapers agerande. Samtidigt är anarkismen dock en teori som motsätter sig ojämlikhet. Denna teori kräver skicklig argumentation för att lämpa sig för uppgiftsformuleringen i provet. Till dess centrala teoretiker räknas exempelvis Emma Goldman. Med hjälp av anarkismen kan man argumentera mot välfärdsskillnader då det handlar om någon form av organiserat förtryck eller exploatering. Å andra sidan kan anarkismen användas för att argumentera mot statens ingripanden, vilket i praktiken kan ligga nära libertarismens hållning.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska jämföra två samhällsfilosofiska teorier med tanke på hur berättigat det enligt dem är att utjämna förmögenhets- och välståndsskillnader i samhället genom beskattning och inkomstöverföringar. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om det berättigade i att utjämna förmögenhets- och välståndsskillnader, eller presenterar någon filosofisk teori med anknytning till frågan.

I ett svar värt 10 poäng jämför examinanden två samhällsfilosofiska teorier med avseende på i vilken mån de berättigar att förmögenhets- och välståndsskillnader i samhället utjämnas.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens jämförelse mångsidig och följdriktig.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sin jämförelse till exempel genom att koppla den till den samhällsfilosofiska traditionen, eller genom att tillämpa sin jämförelse på verkliga samhälleliga situationer antingen i Finland eller i världen.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”förhållandet mellan välfärd och ekonomi; legitimering av skillnader i förmögenhet och välfärd; välfärdsstaten”.

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”arbetsfördelning, ekonomi och välfärd, legitimering av ekonomiska verksamhetsprinciper och ägande”.

6. Wittgensteins språkfilosofi 20 p.

Den österrikisk-engelska filosofen Ludwig Wittgenstein (1889–1951) formulerade två filosofiska teorier om språk. Den första presenterade han i sin bok Tractatus Logico-Philosophicus (1921) och den andra i verket Filosofiska undersökningar (1953) som publicerades efter hans död.
Redogör för Wittgensteins två uppfattningar om språk. Du kan utnyttja video 6.A i ditt svar.

I videon beskrivs Wittgensteins filosofiska uppfattningar om språk. Enligt den teori som framförs i det tidigare verket Tractatus Logico-Philosophicus är språkets uppgift att beskriva världen. Denna ståndpunkt kallas bildteorin för språket. Satser är alltså bilder av verkligheten. Satsen ”katten ligger på mattan” beskriver alltså ett sakläge där en katt ligger på en matta. Någon konkret bild, som en teckning av katten, kan presentera samma sakläge som satsen i fråga. Beskrivningen som satsen ger kan vara sann eller falsk. Att förstå satsen förutsätter enligt bildteorin att man vet hur sakernas tillstånd skulle vara om satsen var sann.

I videon påstås det att bilderna finns i människans medvetande. En sådan tolkning av Wittgensteins bildteori är felaktig. Att i essän godkänna denna tolkning räknas inte som ett fel, men att ifrågasätta den är en merit. Att i svaret koppla bildteorin till korrespondensteorin för sanning kan också ses som en merit.

I sitt senare verk Filosofiska undersökningar utvidgar Wittgenstein sin uppfattning om språket. Språkets uppgift är inte bara att beskriva verkligheten, utan det finns många olika sätt att använda språket. Dessa kallar Wittgenstein språkspel. Han jämför språket med ett redskap som kan användas för att göra många olika saker, såsom att trösta en annan människa eller föra fram empiriska förutsägelser, fakta eller önskningar. Wittgenstein ansåg också att filosofiska problem åtminstone delvis berodde på att människor blandade samman olika språkspel.

I videon sägs det att språkspelet definieras av språkanvändarens avsikt eller intention. Inte heller denna beskrivning av Wittgensteins tänkande är exakt. Att acceptera den ses inte som ett fel, men att i svaret ifrågasätta uppfattningen ses som en merit.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska redogöra för Wittgensteins två uppfattningar om språket. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng beskriver examinanden den ena av Wittgensteins två teorier i huvudsak korrekt eller framför i huvudsak korrekta synpunkter på båda teorierna.

I ett svar värt 10 poäng redogör examinanden för Wittgensteins båda teorier.

I ett svar värt 15 poäng redogör examinanden för Wittgensteins båda teorier på ett följdriktigt och mångsidigt sätt och ställer dem i relation till varandra.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att jämföra Wittgensteins språkuppfattningar med några andra språkteorier, genom att koppla dem till sin historiska kontext eller genom utvärdera teoriernas styrkor och svagheter.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Sanningen (FI4), och särskilt till dess innehåll ”språk, betydelse och sanning” samt ”det sannas natur och sanningsteorierna”.

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4), särskilt till dess innehåll ”det sannas natur och sanningsteorierna”.

Del 2: 30-poängsuppgifter

7. Filosofins insats idag 30 p.

Forskaren i filosofi Erika Ruonakoski leder ett forskningsprojekt som förenar konst och filosofi och kallar kombinationen indirekt filosofi. Forskarna i projektet frågar vad filosofin har att erbjuda i en tid då den samhälleliga diskussionen inte erbjuder mycket tid för långsam reflektion och utforskning (material 7.A). Forskaren i filosofi Anniina Leiviskä beskriver å sin sida i sin text hur multiperspektiv kan bidra till att dämpa den politiska polariseringen (material 7.B).

7.1 Beskriv filosofins natur. Du kan utnyttja material 7.A i ditt svar. 10 p.

Filosofins natur kan beskrivas på många olika sätt. Till den hör exempelvis argumentation, problematisering av påståenden, antaganden och tankesätt samt explicering av dolda antaganden eller sakers egenskaper. Distinktionen mellan kunskap och information samt mellan vardagskunskap och vetenskaplig kunskap är också väsentlig inom filosofin, liksom ett djupgående dryftande av dessa skillnader. Till den filosofiska attityden hör att undersöka påståenden och antaganden, och enligt vissa livsfilosofiska teorier är denna attityd också en del av ett gott liv.

Ruonakoski föreslår att filosofin kan fungera som motvikt till nutidens snabba åsiktsbildning särskilt i de sociala medierna. Eftersom många av filosofins centrala frågor är tidlösa kan också gamla teorier och argument tillämpas i moderna diskussioner. Med hjälp av filosofin och filosofisk diskussion kan vi kanske indirekt behandla och lösa problemen i dagens snabba, offentliga diskussion. Som motvikt till denna utveckling erbjuder filosofin långsamt tänkande och reflektion. En läsare, lyssnare eller diskussionspartner har möjlighet att dryfta olika ståndpunkter och olika synvinklar. Filosofin poängterar att man inte alltid ens behöver bilda sig en klar åsikt som avslutning på en diskussion eller ett resonemang. Det kan också vara meningsfullt att inte ta ställning och att bara vara medveten om bakgrunden till olika åsikter och om deras konsekvenser.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska beskriva filosofins natur. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng gör examinanden relevanta observationer om filosofins natur.

I ett svar värt 5 poäng beskriver examinanden filosofins natur.

I ett svar värt 8 poäng beskriver examinanden filosofins natur följdriktigt och mångsidigt.

7.2 Diskutera filosofins möjligheter att fungera som motvikt mot den snabba åsiktsbildningen i de sociala medierna och mot polariseringen av den samhälleliga diskussionen. Utnyttja material 7.A och 7.B i ditt svar. 20 p.

Leiviskäs text (7.B) behandlar den politiska polariseringen av den samhälleliga diskussionen, identiteten och attityderna, som har sin bakgrund i att många politiska frågor kopplas till identiteten. Därmed kan den politiska diskussionen och åsikter som strider mot de egna te sig som hot mot den egna identiteten.

I båda materialen fäster man uppmärksamhet vid den samhälleliga polariseringen. I material 7.B konstateras att ett av problemen med polariseringen är att den försvagar demokratin. Då allt fler inte längre litar på det politiska systemet och det inte går att föra en meningsfull samhällelig diskussion minskar medborgarnas vilja att delta, och även beslutsfattandet sker utifrån identiteter som står i konflikt sinsemellan.

Enligt material 7.B kunde polariseringen minska om man förmådde se och dryfta flera perspektiv. Att beakta flera perspektiv skulle samtidigt tvinga en att dryfta frågor djupare, vilket skulle förebygga problemen med snabb åsiktsbildning. I material 7.B nämns filosofin inte direkt, men tanken om multiperspektiv är väsentligt förknippad med den filosofiska diskussionens viktigaste egenskaper: karakteristiskt för filosofin är just att granska och analysera olika sidor av saker och olika alternativ, liksom distinktionen mellan kunskap och information och mellan vardagskunskap och vetenskaplig kunskap.

Den snabba åsiktsbildning som Ruonakoski nämner (7.A) tvingar ofta människor att dela samma ståndpunkter med andra som i allmänhet är av samma åsikt också i andra frågor. Detta bidrar i sin tur till att den samhälleliga diskussionen delas upp i block och därmed till politisk polarisering.

Material 7.B lyfter också fram gränserna för multiperspektiv och kritik av multiperspektiv. Det finns perspektiv och attityder som inte gynnar välbefinnandet för andra medlemmar i samhället, såsom åsikter och attityder som berättigar diskriminering. Då man dryftar flera olika perspektiv bör man alltså också vara kritisk till sitt eget tänkande, och över huvud taget till ett tänkande ur flera perspektiv. Att kränka eller diskriminera andra på grund av sin egen yttrandefrihet eller sina egna tankar är inte etiskt balanserat eller hållbart med tanke på det demokratiska samhället.

Svaret på frågan är en essä där examinanden med hjälp av material 7.A och 7.B ska diskutera filosofins möjligheter att fungera som motvikt till den snabba åsiktsbildningen i de sociala medierna och mot polariseringen av den samhälleliga diskussionen. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden relevanta observationer om filosofin, polarisering eller snabb åsiktsbildning.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden filosofins möjligheter att fungera som motvikt till polarisering och snabb åsiktsbildning. Examinanden utnyttjar åtminstone det ena materialet.

I ett svar värt 15 poäng behandlar examinanden med hjälp av filosofins begreppsapparat och på ett följdriktigt och mångsidigt sätt filosofins möjligheter att fungera som motvikt till polarisering av den samhälleliga diskussionen och snabb åsiktsbildning.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att också kritiskt behandla filosofins multiperspektiv och dess möjligheter att förebygga polarisering. Ett annat alternativ är att sakkunnigt utnyttja både den samhällsfilosofiska begreppsapparaten och den begreppsapparat som är kopplad till filosofins natur.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och dess innehåll ”vad filosofi är, de filosofiska frågornas och det filosofiska tänkandets natur i den filosofiska traditionen och tillämpning av filosofiskt tänkande i aktuella frågor” samt modulen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”demokrati och social gemenskap som samhälleliga värden” och ”aktuella samhällsfilosofiska frågor”.

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och dess innehåll ”vad filosofi är, de filosofiska frågornas och det filosofiska tänkandets natur i den filosofiska traditionen och tillämpning av filosofiskt tänkande i aktuella frågor” samt kursen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”olika former av demokrati och diktatur” och ”aktuella samhällsfilosofiska frågor”.

8. Abort, etik och samhälle 30 p.

Runt om i världen har möjligheterna att lagligt avbryta en graviditet, det vill säga att få abort, minskat under det senaste decenniet. Högsta domstolen i USA beslutade exempelvis sommaren 2022 att upphäva sitt tidigare beslut som garanterade allmän aborträtt i hela landet, och som varit i kraft i ett halvt århundrade. Även i Finland har frågan diskuterats (material 8.A). Den samhälleliga diskussionen om abortens laglighet bygger ofta på åsikter om det etiska berättigandet av abort.

Den etiska diskussionen om abortens laglighet är förknippad med många former av synpunkter från medicin och sexualetik till könens ställning och olika religiösa synpunkter. Under de senaste åren har abortdiskussionerna också varit förknippade med betydande politiska initiativ, ofta sprungna ur konservativa värden.

Argumenten som försvarar och motsätter sig abort kan klassificeras i två grupper: egna positiva argument och argument som kritiserar motståndarsidans motiveringar.

8.1 Beskriv ett etiskt argument som används mot en laglig rätt till abort. Du kan utnyttja material 8.A i ditt svar. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Det viktigaste av de positiva etiska argumenten som används mot laglig abort torde vara att fostret är en människa. Ofta framförs argumentet så att eftersom människans utveckling är ett kontinuum som inte avbryts ens av födseln, och den genetiska kodningen avgörs vid befruktningen, så är ett foster alltid en människa. Att avbryta en graviditet innebär alltså att döda en oskyldig människa, vilket alltid är fel. Enligt en annan, ovanligare argumentationslinje är fostret en levande varelse vars liv är ett viktigt värde. Det kan tolkas uppträda dolt i material 8.A (”Antalet aborter måste minska. Lagstiftningen måste också ändras för att bättre än idag beakta livets värde.”). Det är visserligen sannolikt tanken om uttryckligen människolivets värde som ligger bakom formuleringen. En tredje argumentationslinje som förekommit i diskussionerna är negativ. Dess mål är att förneka gravida självbestämmanderätt genom att hänvisa till att graviditeten är en följd av samlag.

Att hänvisa till religion (”enligt religionen X borde abort eller laglig abort förbjudas”) eller samhällelig praxis (”om man får genomföra aborter lagligt får man snart också döda barn lagligt”) är inte ett etiskt argument, även om det kanske i vissa fall går att bygga också ett etiskt argument utifrån det.

I ett svar värt 2 poäng gör examinanden observationer om ett argument mot den lagliga rätten att avbryta en graviditet. I argumentet eller tolkningen av det finns en etisk dimension.

I ett svar värt 4 poäng beskriver examinanden på ett adekvat sätt ett argument mot den lagliga rätten att avbryta en graviditet.

8.2 Beskriv ett etiskt argument som används för att försvara en laglig rätt till abort. Du kan utnyttja material 8.A i ditt svar. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

I kärnan på argumenten för en laglig rätt att avbryta en graviditet finns ofta den gravida kvinnans självbestämmanderätt. Inte ens om man erkänner att fostret har en självständig levande varelses, persons eller människas ställning är det självklart att det skulle innebära att abort är etiskt tvivelaktigt. Av rätten till liv följer nämligen inte att någon annan borde trygga detta liv. Om det för att jag ska överleva exempelvis skulle krävas att någon annan upplåter sin plats i en operationskö till mig följer det inte av min rätt till liv att någon annan har en skyldighet att ge upp sin plats för mig, även om hen inte själv skulle vara i livsfara. I ett berömt tankeexperiment som presenterades i början av 1970-talet granskar Judith Jarvis Thomson en situation där en människa med våld har bundits fast vid en annan människa. Hen kan inte röra sig på nio månader eftersom den andra människan kan hållas vid liv bara om hens blodomlopp är kopplat till den första personens njurar. Enligt Thomson har personen inte någon skyldighet att förbinda sig vid att i nio månader fungera som en annans njurar.

Många etiska argument för laglig abort bygger på att kullkasta de etiska argumenten mot legalisering av abort. Man kan exempelvis bestrida att fostret är en människa från och med befruktningen eller fostrets ställning som en självständig levande varelse. Det är värt att notera att de här argumenten blir svårare att kullkasta då antalet graviditetsveckor ökar. I Finland har detta beaktats så att abort efter den tolfte graviditetsveckan kräver särskilda motiveringar enligt den lag som trädde i kraft 1.9.2023.

Att hänvisa till religion (”enligt religionen X borde abort eller laglig abort tillåtas”) eller samhällelig praxis (”om man inte får genomföra aborter lagligt görs de olagligt”) är inte direkt ett etiskt argument, även om det kanske i vissa fall går att bygga också ett etiskt argument utifrån det.

I ett svar värt 2 poäng gör examinanden observationer om ett argument för den lagliga rätten att avbryta en graviditet. I argumentet eller tolkningen av det finns en etisk dimension.

I ett svar värt 4 poäng beskriver examinanden på ett adekvat sätt ett argument för den lagliga rätten att avbryta en graviditet.

8.3 Utvärdera rätten till abort ur den filosofiska etikens perspektiv. I ditt svar kan du utnyttja material 8.A samt de argument du har beskrivit i deluppgift 8.1 och 8.2. 10 p.

I deluppgift 8.1 och 8.2 beskrivs kort etiska argument kring laglig abort, som det i den här deluppgiften är bra att utnyttja som grund för den egna utvärderingen.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska utvärdera rätten till abort ur den filosofiska etikens perspektiv. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng gör examinanden några relevanta observationer om berättigandet av abort ur den filosofiska etikens perspektiv.

I ett svar värt 5 poäng utvärderar examinanden rätten att avbryta en graviditet ur den filosofiska etikens perspektiv.

I ett svar värt 8 poäng är examinandens utvärdering följdriktig och mångsidig, och hen beaktar på något sätt argument både för och emot rätten att avbryta en graviditet.

8.4 Utvärdera den samhälleliga diskussionen om abort ur filosofiska perspektiv. Utnyttja material 8.A i ditt svar. 10 p.

Den samhälleliga diskussionen om abort bygger delvis på ståndpunkter om det etiska berättigandet av abort. Den samhälleliga diskussionen påverkas emellertid på ett avgörande sätt av religiösa och politiska åskådningar. Lagligheten för abort har sedan andra världskriget varit en central fråga som delat värdekonservativa och värdeliberala ståndpunkter.

Begränsningar av den lagliga rätten till abort kopplade till värdekonservatism har varit den synligaste tendensen de senaste åren. Förutom i USA, som nämns i uppgiftsformuleringen, har man rört sig i denna riktning bland annat i Polen. En motsatt utveckling har också förekommit, vilket den lag som trädde i kraft i Finland 2023 visar. Den kanske viktigaste politiska händelsen för att främja en legalisering av abort var folkomröstningen i Irland år 2018, som ledde till att abortförbudet i landet upphävdes år 2019.

De filosofiska synvinklarna i diskussionen är inte bara kopplade till politisk ideologi utan också till jämlikhet och likvärdighet. Vid sidan av jämställdheten mellan könen har man också diskuterat ekonomisk likvärdighet. En sträng abortlagstiftning berör i allmänhet uttryckligen de lägre socialklasserna, eftersom de välbeställda ofta har möjlighet att kringgå lagstiftningen till exempel genom att få abort utomlands.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska utvärdera den samhälleliga diskussionen om abort ur filosofiska perspektiv. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng gör examinanden några relevanta observationer om den samhälleliga diskussionen om abort.

I ett svar värt 5 poäng utvärderar examinanden den samhälleliga diskussionen om abort ur filosofiska perspektiv. Hen utnyttjar material 8.A i sitt svar.

I ett svar värt 8 poäng är examinandens utvärdering följdriktig och mångsidig.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Etik (FI2) och dess innehåll ”etik och individens moraliska beslut: mänskliga relationer och livsval” och modulen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”politiska ideal: liberalism, socialism, anarkism, konservatism, nationalism; samhällsutopier och -dystopier”.

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Etik (FI2) och dess innehåll “moral samt normativ och tillämpad etik i moralfrågor” och ”etik och individens moraliska beslut: mänskliga relationer och livsval” samt till kursen Samhällsfilosofi (FI3) och dess innehåll ”politiska ideal och förverkligande av dem: frihet, jämlikhet och solidaritet; konservatismen, liberalismen och socialismen”.

9. Vetenskaplig realism och empiristisk antirealism 30 p.

Vetenskapsfilosofen Bas van Fraassen (f. 1941) berättar i en intervju (material 9.A) vad han anser är skillnaden mellan en vetenskaplig realist och en antirealist som är en anhängare av empirismen.

9.1 Förklara utifrån video 9.A hur van Fraassen anser att vetenskaplig realism och empiristisk antirealism skiljer sig från varandra. 15 p.

Enligt van Fraassen skiljer sig vetenskapliga realister och antirealister som försvarar empirismen från varandra i fråga om vad de ser som vetenskapens mål och kriterierna för att man ska ha lyckats nå det. Enligt den antirealistiska empirismen är vetenskapens mål att observera verkligheten så väl som möjligt. Att testa en teori ger kriterierna för att den ska lyckas: replikerbara observationer visar om en teori är lyckad eller bra.

Realister hävdar å sin sida att vetenskapen strävar efter att utforma teorier som är bokstavligen sanna i varje avseende och inte bara i relation till den observerbara verkligheten. Enligt realisten ska teorierna alltså vara sanna också i fråga om de aspekter som inte kan observeras och som antas förklara de observerade fenomenen.

Att acceptera en vetenskaplig teori innebär enligt en vetenskaplig realist att man också accepterar de aspekter som inte kan observeras och som används för att förklara observationerna. Van Fraassen anser däremot att man genom att acceptera en teori endast accepterar att teorin är empiriskt adekvat, det vill säga att den korrekt beskriver den observerbara och mätbara verkligheten.

Realister som Hilary Putnam och Richard Boyd vill förklara varför en teori uppfyller van Fraassens empiristiska kriterier för att vara lyckad, det vill säga vad det är som gör att den beskriver observerbara fenomen korrekt. Förklaringen som realisterna erbjuder är att teoriernas teoretiska termer refererar till verkliga objekt i världen. Dessutom är teoriernas påståenden som innehåller sådana teoretiska termer sanna. Realisterna erkänner visserligen att de varelser eller entiteter som de teoretiska termerna refererar till är sådana att de kan observeras bara indirekt.

Enligt van Fraassen är realisternas förklaring till vetenskapens framgång, det vill säga att den beskriver den observerbara verkligheten så väl, inte en vetenskaplig utan en metafysisk förklaring. I vetenskapen förklaras de vetenskapliga teoriernas framgång med hjälp av vetenskapen. Gamla teoriers framgång förklaras exempelvis genom att man jämför dem med nutida teorier. Enligt en empiristisk antirealist bör man inte ställa sig utanför vetenskapen utan nöja sig med den förklaring vetenskapen själv erbjuder.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden utifrån video 9.A ska förklara hur vetenskaplig realism och empiristisk antirealism skiljer sig från varandra enligt van Fraassen. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng ger examinanden en huvudsakligen korrekt beskrivning av antingen den vetenskapliga realismen eller den empiristiska antirealismen. Alternativt gör hen några huvudsakligen korrekta observationer om vetenskaplig realism eller empiristisk antirealism.

I ett svar värt 8 poäng förklarar examinanden huvudsakligen korrekt vad skillnaderna mellan vetenskaplig realism och empiristisk antirealism är enligt van Fraassen. Examinanden hänvisar till materialet.

I ett svar värt 12 poäng förklarar examinanden på ett förtjänstfullt och adekvat sätt vad skillnaderna mellan vetenskaplig realism och empiristisk antirealism är enligt van Fraassen.

I ett svar värt toppoäng kopplar examinanden sin förklaring exempelvis till den filosofiska traditionen, eller åskådliggör sin förklaring genom att presentera filosofiska teorier om vetenskaplig realism eller antirealism.

9.2 Diskutera om vetenskaplig realism eller empiristisk antirealism är en mer trovärdig vetenskapsfilosofisk ståndpunkt. 15 p.

Vetenskapliga realister är vanligen metafysiska realister som tror att det finns en verklighet som är oberoende av människan. Vidare accepterar realister vanligen korrespondensteorin för sanning, enligt vilken påståenden och teorier är sanna om de motsvarar verkligheten. Realister tror också att syftet med teoretiska termer – som ”atom” eller ”kvark” – är att hänvisa till verkliga objekt i världen.

Många vetenskapsidkare tar den vetenskapliga realismen för given. En av de starkaste motivationsfaktorerna för att utöva vetenskap är just att utreda hurdan världen verkligen är. Historiker tänker sig exempelvis inte ofta att de bara formulerar intressanta berättelser som stämmer överens med historiska dokument och andra spår av det förflutna, utan de försöker beskriva vad som verkligen hände i det förgångna.

Det viktigaste argumentet som försvarar realismen är Hilary Putnams ”inga mirakel”-argument. Enligt realisterna skulle det vara ett mirakel om de vetenskapliga teorierna skulle lyckas beskriva den observerbara verkligheten så väl som de för tillfället gör, om deras teoretiska entiteter inte skulle referera till någonting i verkligheten.

Mot ”inga mirakel”-argumentet har man argumenterat genom att hänvisa till att vetenskapens historia känner många empiriskt framgångsrika teorier som senare har visat sig vara felaktiga. Detta skulle antyda att framgång inte förutsätter sanning, även om realisterna hävdar något annat.

Enligt van Fraassen och många andra antirealister är det i praktiken omöjligt att testa den vetenskapliga realismen. Forskarna prövar alltid teorier enligt andra kriterier för om de är lyckade än att teorierna bokstavligen skulle vara sanna. Därför har antirealisterna föreslagit att vi borde hålla oss bara till de kriterier enligt vilka teorierna testas. Vi ska bara acceptera de teorier som klarar sig bäst enligt kriterierna, och det finns inget behov för att spekulera om deras slutliga sanning.

Realisterna har för sin del argumenterat att antirealisterna inte förmår förklara hur man med hjälp av vetenskapliga teorier kan göra helt nya typer av förutsägelser. Dessa förutsägelser är sådana som den som utvecklat teorin inte själv ens har kommit att tänka på. Enligt realisterna talar detta för att teorin måste vara sann också i övrigt.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera om vetenskaplig realism eller empiristisk antirealism är en mer trovärdig vetenskapsfilosofisk ståndpunkt. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng presenterar examinanden huvudsakligen korrekt något argument som försvarar vetenskaplig realism eller empiristisk antirealism.

I ett svar värt 8 poäng diskuterar examinanden om vetenskaplig realism eller empiristisk antirealism är en mer trovärdig vetenskapsfilosofisk ståndpunkt.

I ett svar värt 12 poäng diskuterar examinanden på ett förtjänstfullt och mångsidigt sätt den vetenskapliga realismens och den empiristiska antirealismens styrkor och svagheter. Examinanden tar ställning till vilken av teorierna som är bättre.

I ett svar värt toppoäng kopplar examinanden sin diskussion exempelvis till den filosofiska traditionen i ett bredare perspektiv än videon erbjuder, eller åskådliggör sitt resonemang med träffande exempel ur vetenskapen.

I GPL19 anknyter uppgiften till modulen Sanningen (FI4) och dess innehåll ”realism och antirealism” och ”tillförlitligheten hos vetenskapliga metoder och teorier och deras förhållande till verkligheten”.

I GPL15 anknyter uppgiften till kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4) och dess innehåll ”kunskapens möjligheter och gränser” och ”den vetenskapliga forskningens natur”.