Beskrivningar av goda svar: SV – Filosofi

21.3.2025

Slutgiltiga beskrivningar av goda svar 13.5.2025

Grunderna enligt vilka bedömningen gjorts framkommer i de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar. Uppgiften om hur bedömningsgrunderna tillämpats på examinandens provprestation utgörs av de poäng som examinanden fått för sin provprestation, de slutgiltiga beskrivningarna av goda svar och de föreskrifter gällande bedömningen som nämnden gett i sina föreskrifter och anvisningar. De slutgiltiga beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svarsalternativ eller alla godkända detaljer i ett godkänt svar. Eventuella bedömningsmarkeringar i provprestationerna anses vara jämställbara med anteckningar och sålunda ger de, eller avsaknaden av markeringar, inte direkta uppgifter om hur bedömningsgrunderna tillämpats på provprestationen.

Bedömning av svaren i studentexamensprovet i filosofi

Studentexamensprovet mäter hur de mål som definieras i grunderna för läroplanen har uppnåtts. Vid upprättandet av provet i filosofi våren 2025 har beaktats Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 (GLP15) och Grunderna för gymnasiets läroplan 2019 (GLP19).

I bedömningen av ett studentexamensprov i ett realämne måste man beakta hur kognitivt krävande uppgiften är. Uppgifterna har utarbetats med beaktande av Blooms taxonomi om kognitiva inlärningsmål samt den variant av taxonomin som Anderson och Krathwohl utvecklat. I de här taxonomierna bedöms hur krävande den kognitiva process uppgiften kräver är på en hierarkisk skala i sex steg: vetande/erinring, förståelse, tillämpning, analys, bedömning och skapande/syntes. De två högsta nivåerna står i omvänd ordning i de två taxonomierna.

Filosofi innebär allmänt, abstrakt tänkande. Därför kan det vara en mycket krävande uppgift bara att förstå själva saken. Av denna orsak bör de ovan nämnda klassificeringarna enligt Blooms taxonomi inte ses som schematiskt hierarkiska i bedömningen i filosofi. De kunskapsmässiga färdigheternas olika dimensioner är nästan undantagslöst överlappande inom filosofin även om de uppgiftsdelar som kräver definition, beskrivning och förklaring i regel är snävare än de som kräver analys, diskussion och utvärdering.

Filosofiskt tänkande kan i allmänhet gestaltas som en serie öppna frågor och svar givna på dem. Därför bedöms i provet i filosofi dels examinandens förmåga att gestalta filosofiska frågor, dels hens förmåga att förstå och utvärdera svar på frågorna. Om examinanden i en uppgift ombeds utvärdera något filosofiskt påstående är det en väsentlig del av svaret att granska vilken fråga påståendet besvarar. Efter att korrekt ha gestaltat den bakomliggande filosofiska frågan har examinanden en klar utgångspunkt för att utvärdera grunderna för påståendet och diskutera möjliga alternativa svar på frågan.

Det filosofiska tänkande som bedöms i studentexamensprovet kommuniceras språkligt. Därför bör man i bedömningen även fästa uppmärksamhet vid hur tänkandet presenteras. Presentationen bedöms på många olika plan, från textens litterära verkningsfullhet till styckeindelningen. Provet är emellertid inte ett prov i modersmålet, och en god skriftlig framställning är ett kännetecken på ett gott svar i filosofi endast i den mån den uttrycker gott filosofiskt tänkande. Ett gott svar i filosofi är omsorgsfullt genomtänkt. Detta innebär ofta flera olika drag hos svaret. De viktigaste är att svaret är träffande, enhetligt och övertygande.

Kärnan i ett gott svar är att det är träffande, det vill säga relevant. Goda kunskaper och god förståelse samt en träffande argumentation ger inte upphov ens till ett godkänt svar om de inte svarar på frågan. Därför är den viktigaste av de uppräknade dimensionerna att svaret är träffande.

Svarets enhetlighet har att göra med svarets struktur. Examinandens förmåga att begreppsligt strukturera problem och lösningar samt identifiera och utvärdera motiveringar syns i form av ett följdriktigt och flerdimensionellt svar. Ett enhetligt svar är också klart. I filosofiskt tänkande måste man kunna formulera frågor och svar tydligt.

Att svaret är övertygande innebär inom filosofin framför allt att argumentationen är av hög kvalitet. I argumentationens kärna finns filosofiskt godtagbara utgångspunkter samt tillräckliga kopplingar mellan påståenden och motiveringar.

Utöver i att svaret är träffande, enhetligt och övertygande syns ett gott filosofiskt tänkande i att examinanden har kunskap om begrepp och teorier och kan använda dem samt behärskar det fenomenkomplex som behandlas. Svarets formella och innehållsliga dimensioner är i filosofi nästan undantagslöst delvis överlappande så länge svaret uppfyller minimikravet på relevans, det vill säga träffar frågeställningen. Ett svar kan vara gott med tanke på de kunskapsmässiga färdigheterna, men presentationen av tankegångarna kan vara svag, eller tvärtom. Dimensionerna är emellertid inte helt oavhängiga av varandra eftersom presentationen, användningen av begrepp och kunskapen om fenomenkomplexet är förknippade med varandra.

På grund av den natur uppgifterna i filosofi har är aspekter som visar på mognad särskilt viktiga i svaret. Studentexamensnämnden har i sina föreskrifter för proven i realämnena gett anvisningar för bedömningen av mognad i svaren. Det är värt att notera att behandlingen av oväsentliga synpunkter i svaren sänker svarets värde enligt föreskriften.

Tabellen nedan kan vara till hjälp vid bedömningen då det gäller hur träffande, enhetligt och övertygande svaren i studentprovet i filosofi är. Dessa kriterier i kombination med de innehållsmässiga kriterierna bildar tillsammans en helhetsbedömning som uttrycks med det poängtal som ges för deluppgiften.

Dimension i bedömningen/Poängtal
0
25 %50 %75 %100 %
TräffandeSvaret svarar inte alls på uppgiften; uppgiften har väsentligt miss­uppfattats.Svaret har vissa kopplingar till frågans område, men det är oklart, förvirrat eller träffar inte saken.Svaret på uppgiften håller sig till frågan.Svaret visar på en klar förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar de mest väsentliga aspekterna.Svaret visar på en utmärkt förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar ingående de relevanta aspekterna och endast dem.
EnhetligtSvaret är splittrat och oredigt.Svaret tar upp en klart relevant aspekt. I övrigt är elementen i svaret slump­mässigt valda eller orediga.Svaret tar upp flera relevanta aspekter, men de har inte samman­ställts i en helhet. Svaret är ofta katalog­artat.De synpunkter som uppgiften berör har kopplats till varandra på ett följd­riktigt och mång­sidigt sätt. Resultatet är en koherent helhet som besvarar frågan.I svaret har de för uppgiften relevanta material­elementen ställts i relation till varandra. Begrepp och motiveringar bildar en konsekvent helhet som besvarar frågorna i uppgiften och vid behov beaktar även alternativa infalls­vinklar.
ÖvertygandeSvaret saknar motiveringar eller motiveringarna saknar koppling till de framlagda påståendena.De motiveringar som ges i svaret anknyter på något sätt till påståendena, men kopplingen mellan dem förblir oklar.Svaret har motiverats med förnuftiga utgångs­punkter och det finns en klar koppling mellan motiveringar och slutsatser.I svaret diskuteras de flesta relevanta motiveringarna. De har problematiserats och analyserats på ett förnuftigt sätt och argumenten har konstruerats korrekt.Problematiseringen och analysen av de relevanta motiveringarna är träffande och visar på ett insikts­fullt eget tänkande eller en ingående kunskap om traditionen.

Poängtal för studentexamensprovet i filosofi

Provet i filosofi omfattar nio uppgifter av vilka examinanden ska besvara fem. Provet består av två delar. Del 1 omfattar sex uppgifter. Var och en av de här uppgifterna ger 0–20 poäng. Del 2 omfattar tre uppgifter, som var och en ger 0–30 poäng. Examinanden kan besvara tre till fem uppgifter i del 1 och noll till två uppgifter i del 2. Det maximala antalet poäng i provet är 120. För att nå detta poängantal måste examinanden besvara tre uppgifter i del 1 och två uppgifter i del 2.

I anvisningarna för poängsättning i beskrivningarna av goda svar nämns två eller tre separata fästpunkter för bedömningen, det vill säga poängtrösklar, vars syfte är att underlätta bedömningen. Antalet poängtrösklar beror på det maximala antalet poäng för deluppgiften, som alltid är delbart med fem. För de snävare delfrågorna som är värda 5 poäng finns det två poängtrösklar, vid 2 och 4 poäng, det vill säga 40 procent och 80 procent. Om poängtalet för en uppgift eller deluppgift är 10 eller mera används tre bedömningspunkter: 25–30 procent, 50–60 procent och 75–80 procent. Om en uppgift eller en deluppgift ger mer än 10 poäng ges också en karakterisering av toppoängen. Syftet med denna är att lyfta fram aspekter som gör det enklare att placera svaret inom det högsta poängintervallet (75–100 procent).

Uppgiftsspecifika poänganvisningar

Eftersom det som bedöms i provet i filosofi är examinandernas eget filosofiska tänkande kan svaren öppna sig i många olika riktningar i nästan alla uppgifter. Därför är beskrivningarna av goda svar aldrig mer än riktgivande. Av samma orsak presenterar beskrivningarna av goda svar på ett omfattande sätt olika filosofiska synpunkter som berör uppgiften, även sådana som inte ingår i gymnasiekurserna. Målet är att ge lärarna som bedömer svaren ytterligare tips om vilka typer av filosofiska resonemang som på goda grunder kan ingå i svaren. Vilka saker som ingår i gymnasiekurserna och som examinanderna förutsätts ha kunskap om anges i samband med anvisningarna för poängsättning. I dessa delar har de ovan nämnda dimensionerna – att svaret ska vara träffande, enhetligt och övertygande – beaktats endast mycket knapphändigt. Det är dock motiverat att i bedömningen av varje del av provet granska såväl de kunskapsmässiga dimensionerna som dimensionerna i tabellen ovan.

Det finns olika slag av material till uppgifterna. I varje del av en uppgift anges på vilket sätt materialet ska användas. Om inga anvisningar ges om användningen eller om det uppges vara frivilligt att använda materialet, till exempel ”du kan utnyttja materialet”, är materialet avsett som inspiration. Då är det acceptabelt att examinanden låter bli att utnyttja materialet, och det minskar inte på antalet poäng. Det är förvisso bra att märka att materialet också i uppgifter av det här slaget bidrar med information och att svaret bör innehålla motsvarande mångsidighet även om materialet inte har utnyttjats. Om examinanden trots uppmaning låtit bli att använda materialet i en deluppgift, dras alltid minst ett poäng av och svaret kan nå upp till högst 75 procent av maximipoängen för uppgiftsdelen. Det kan också ges mer detaljerade anvisningar om användningen av material, där examinanden till exempel uppmanas att analysera eller jämföra materialet eller söka några särskilda drag, såsom argument, i det. I dessa fall kan den direkta poängminskning som följer av att anvisningarna inte följts vara större.

Uppgiftsdelarna är fördelade på två klasser. Om en uppgiftsdel ger 10 poäng eller mera bedöms den som ett essäsvar, om inte annat anges i uppgiften. Med essäsvar avses ett svar som är strukturerat som en essä: inledningen är en koncis presentation av ämnet, problemet eller argumentet, mittenpartiet består av en mångsidig behandling av saken och i slutet finns de slutsatser som grundar sig på behandlingen. Det går inte att ge några exakta anvisningar angående längden på en essä, eftersom svarets värde bygger på dess innehåll och en lämplig längd beror på många faktorer, bland annat den behandlade sakens natur och de avgränsningar examinanden har gjort. Det är emellertid värt att notera att en bra essä i en uppgiftsdel som ger 10 poäng inte behöver vara lika omfattande och mångsidig som i en uppgiftsdel som ger 20 poäng. Om en uppgiftsdel ger mindre än 10 poäng behöver svaret inte vara uppbyggt som en essä. I deluppgifter värda mindre än 10 poäng begränsas antalet tecken. Begränsningen gäller maximiantal tecken. Om det angivna antalet tecken underskrids sänks poängantalet inte, så länge sakinnehållet är tillräckligt. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena. Vidare minskar antalet poäng naturligtvis om svaret inte håller sig till saken.

Poängen för uppgifter som består av flera delar fastställs separat för varje deluppgift, om inte annat anges i uppgiften.

Del 1: 20-poängsuppgifter

1. Filosofiska frågor 20 p.

Ge ett exempel på en filosofisk fråga. Motivera vad som gör den till en filosofisk fråga och presentera något sätt att undersöka frågan.

Frågor gällande många olika saker kan vara filosofiska till sin natur. Allmänt taget kan man säga att de är frågor om begreppslig forskning, såsom ”vad är verklighet?”, ”hur ska vi leva?” och ”varför värdesätter vi framgång?”. Ofta finns det inget slutgiltigt svar på dessa frågor utan de förblir omtvistade. En del av filosofins grundläggande frågor är tidlösa föremål för reflektion, såsom vad vänskap, kärlek eller mänsklighet är. Filosofiska frågor kan också undersöka vetenskapernas grunder eller något samtidsfenomen. Sådana frågor är exempelvis ”är det rätt att lura väljarna om man på det sättet får dem att rösta enligt sina egna intressen?” eller ”är det vetenskapligt att använda artificiell intelligens i forskning?”.

Den filosofiska forskningen, som undersöker de filosofiska frågorna, är till sin natur begreppslig och argumentativ. Filosofiska frågor kan i allmänhet undersökas utan att man undersöker saken empiriskt eller med (de övriga) vetenskapernas metoder. Den filosofiska forskningens grundläggande metoder är analys och slutledning. Som redskap för forskningen används också tankeexperiment, dilemman och paradoxer. Filosofins forskningsresultat är ofta ett argument, en begreppslig sammanfattning eller åtminstone ett motiverat ifrågasättande av tidigare uppfattningar. En gemensam faktor för all filosofisk forskning är dess följdriktighet eller att den åtminstone i något avseende framskrider logiskt. Filosofiska påståenden bör vara genomtänkta och får inte motsäga varandra, om inte motsägelsen uttryckligen är avsedd att uttrycka något väsentligt, som exempelvis ett fenomens paradoxala natur.

Man kan besvara uppgiften med en fråga från vilket som helst av filosofins delområden. Frågan och motiveringarna för att den är filosofisk måste emellertid vara förenliga. Det är till exempel vanligen inte meningsfullt att besvara en samhällsfilosofisk fråga med epistemologins metoder.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska ge ett exempel på en filosofisk fråga utifrån vad det är som gör den till en filosofisk fråga, och presentera något sätt att undersöka frågan. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng ger examinanden ett exempel på en filosofisk fråga och gör några observationer om den.

I ett svar värt 10 poäng ger examinanden ett exempel på en filosofisk fråga och motiverar vad som gör den till en filosofisk fråga samt presenterar något sätt att undersöka frågan.

I ett svar värt 15 poäng ger examinanden ett träffande exempel på en filosofisk fråga och motiverar på ett följdriktigt sätt vad som gör den en filosofisk fråga. Examinanden presenterar också en ändamålsenlig metod för att undersöka frågan. Frågan, motiveringarna för att den är filosofisk och den valda metoden för undersökning passar ihop.

I ett svar värt toppoäng kan examinanden till exempel knyta sitt svar till den filosofiska traditionen, eller så utgör examinandens exempel, motiveringarna för att frågan är filosofisk och den valda undersökningsmetoden en mångsidig och väl genomtänkt helhet.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och dess innehåll ”vad filosofi är, de filosofiska frågornas och det filosofiska tänkandets natur i den filosofiska traditionen och tillämpning av filosofiskt tänkande i aktuella frågor”.

I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och dess innehåll ”vad filosofi är, de filosofiska frågornas och det filosofiska tänkandets natur i den filosofiska traditionen och tillämpning av filosofiskt tänkande i aktuella frågor”.

2. Vagnproblemet 20 p.

Tankeexperiment är viktiga redskap på många av filosofins delområden. Det så kallade vagnproblemet är ett av de kändaste tankeexperimenten inom etiken. Vagnproblemet går ut på att en slumpmässig förbipasserande ser en spårvagn som utom kontroll rör sig med hög fart mot fem människor som står i dess väg och som inte har någon möjlighet att rädda sig. Den förbipasserande skulle emellertid kunna ställa om en växel så att vagnen styrde in på ett annat spår. Då skulle vagnen träffa bara en människa. I tankeexperimentet diskuteras om den förbipasserande ska ställa om växeln.

Förklara hurdana etiska frågor det är möjligt att granska utifrån vagnproblemet.

Det så kallade vagnproblemet (”Trolley Problem”) är ett tankeexperiment som ursprungligen framlades av Philippa Foot (1920–2010). Med hjälp av tankeexperimentet kan man åskådliggöra flera frågor som berör etik, etiska val eller moraliska överväganden.

Ett sätt att granska vagnproblemet är att fokusera på att utvärdera frågan om att utföra handlingen eller att inte göra det. Tankeexperimentet utmanar oss att dryfta om en handling (en akt) och att underlåta att handla (omission) kan ses som moraliskt likvärdiga: kan en moralisk agent anses vara lika ansvarig för sina handlingar och sina underlåtelser, om båda har moraliskt betydelsefulla konsekvenser? Tematiken kring akten, omissionen och den moraliska agentens ansvar är ett möjligt perspektiv för svaret på uppgiften.

Ett annat sätt att granska vagnproblemet är att diskutera det ur de normativa etiska teoriernas synvinkel. Utifrån teorier som betonar skyldigheter, rättigheter och total nytta kan man komma till olika slutsatser, åtminstone om teorierna förstås onyanserat. Vagnproblemet kan tänkas illustrera hurdana slutsatser en onyanserad tillämpning av olika teorier kan leda till. Å andra sidan kan man givetvis också tänka att det utifrån dessa slutsatser är möjligt att försvara någon viss teori och kritisera någon annan.

Ett tredje sätt att granska vagnproblemet är att behandla det som ett moraliskt dilemma. I ett moraliskt dilemma är de olika alternativen i vilket fall som helst etiskt icke-önskvärda, oftast liksom i detta fall katastrofala. Det är i praktiken omöjligt att hitta en korrekt eller moraliskt acceptabel lösning på ett moraliskt dilemma.

Tankeexperimentet kan också kritiseras. Tankeexperimentet i fråga – och kanske det är karakteristiskt också för andra tankeexperiment – är formulerat så att det beskrivna fallet ligger ganska långt från situationerna och valen i det verkliga livet. Det är med andra ord tvivelaktigt om man sist och slutligen med dess hjälp kan visa det som man vill visa. Snarare kan tankeexperimentet locka till olika spekulationer och till försök att förändra situationen eller omformulera dess ramvillkor.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska förklara hurdana etiska frågor det är möjligt att granska utifrån vagnproblemet. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om hurdana etiska frågor det är möjligt att granska utifrån vagnproblemet.

I ett svar värt 10 poäng förklarar examinanden hurdana etiska frågor det är möjligt att granska utifrån vagnproblemet.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens framställning mångsidig och konsekvent. I svaret beaktas minst två av de tre ovan nämnda etiska frågorna.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att granska alla ovan nämnda etiska frågor. Hen kan också fördjupa svaret genom att koppla det till en bredare filosofisk kontext, genom att ge ett exempel på ett tankeexperiment kopplat till något annat delområde inom filosofin eller genom att göra kritiska observationer om det presenterade tankeexperimentet eller om tankeexperiment i allmänhet.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen och i GLP15 till kursen Etik (FI2) och dess innehåll ”moral samt normativ och tillämpad etik i moralfrågor”.

3. Vardagskunskap 20 p.

Det är nästan omöjligt att exakt förutsäga vädret en månad in i framtiden. I vardagslivet vet emellertid var och en av oss mycket om nästa års väder i Finland. Vi vet att det regnar och är soligt nästa år, och att juli är varmare än februari.

Diskutera hurdan kunskap vardagskunskapen är.

Vardagskunskap är kunskap. Ett möjligt sätt att definiera kunskap är Platons klassiska definition. Enligt den är kunskap en välunderbyggd, sann övertygelse. I vardagliga fall är det tredje villkoret, att det handlar om en övertygelse, vanligen inte ett problem. ”Jag vet det men jag tror det inte” är inte ett förnuftigt faktapåstående.

I introduktionen till uppgiften hänvisas till att ett sätt att öka sanningshalten i vardagskunskap är att ge avkall på informationsmängden. Ett kritiskt karaktärsdrag hos vardagskunskap är i allmänhet tillförlitligheten. Med kunskap om vädret ska man tillförlitligt kunna förutse hur varmt man ska klä sig eller om man ska ha med sig ett paraply eller inte. Hur många millimeter det kommer att regna eller exakt hur länge regnet kommer att räcka är inte väsentligt. Kunskapens tillförlitlighet kan enkelt stärkas genom att ge avkall på noggrannheten. Jag antar att Finlands befolkningsmängd är drygt 5,5 miljoner. Jag kan öka säkerheten genom att bredda skalan till mellan fem och sex miljoner. I vardagen kan jag med fullkomlig säkerhet säga att Finlands befolkningsmängd är över en miljon och under tio miljoner.

Ett annat sätt på vilket man kan öka tillförlitligheten och sanningsenligheten i vardagskunskap är att ge avkall på hur komplett informationen är: den kan tillåta undantagsfall eller lämna dem utanför kunskapen. ”Det var ett så speciellt fall att ingen hade kunnat veta om det.” Mätarna som används i vardagskunskap – såsom ”ganska varmt väder” eller ”en tesked” – är också variabla. Objekten är ofta också fall som tillåter subjektiv variation, såsom ”barn tycker om sött”. Därför är det mycket motiverat att trygga sanningsenligheten i en övertygelse genom att tillåta undantag och formulera kunskapen med förbehåll, som exempelvis ”för det mesta” och ”i normala förhållanden”.

I kunskapsteorin kan man ställa så höga kriterier för grundernas kvalitet att vardaglig kunskap nästan aldrig kan uppfylla dem. Om grunderna exempelvis kräver systematisk och teoretisk forskning kan vardagskunskap knappast någonsin bygga på goda grunder. En sådan ståndpunkt – liksom att kräva absolut, permanent sanning av kunskapen – är emellertid inte särskilt fruktbar, kunskapsteoretiskt sett. En del vardagliga övertygelser hör rätt klart till en annan klass än misstag eller grundlösa övertygelser, och denna del torde det vara motiverat att kalla vardagskunskap.

Vardagskunskap bygger på personliga observationer och upplevelser samt på information som inhämtats ur källor av många olika slag, såsom media eller kompisar. Även i en sådan situation bedömer man i kunskapsteorin grundernas tillförlitlighet. Den väsentliga frågan är ofta källans tillförlitlighet. Giltigheten hos en grund kan också vara en följd av att ett fenomen upprepas regelbundet: i Finland har juli varit varmare än februari under hela en persons livstid, och sannolikt under hela den tid då man över huvud taget har talat om de månader vi känner idag. Även i vardagen är koherens ett kännetecken för goda grunder: ju mer överensstämmande och motsägelsefritt de kan användas som grund för olika övertygelser, desto bättre är de.

En liknande, men tidvis också erkänt bedräglig, mätare för om grunder är goda är hur många människor som tror på saken. En av de säkraste mätarna för grunder är om de är självupplevda. Egna erfarenheter och att en övertygelse inte bygger på rykten är i allmänhet goda grunder. En annan viktig synpunkt är att de grunder som framförs i de flesta fall leder till övertygelser som håller streck. Härvid är det väsentligt att den process som har lett till att övertygelsen har formats har skett i goda förhållanden. I vardagen vet vi att det har fallit en istapp från taket om vi har sett det på nära håll och i klart dagsljus; om vi har sett det på långt håll en dimmig natt kan vi knappast tala om kunskap.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera hurdan kunskap vardagskunskap är. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om hurdan kunskap vardagskunskap är.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden hurdan kunskap vardagskunskap är.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang mångsidigt och följdriktigt. I resonemanget ställs vardagskunskap i relation till någon kunskapsteoretisk definition av kunskap.

I ett svar värt toppoäng utvidgar examinanden sitt resonemang till den filosofiska kunskapsteorins tradition och använder kunnigt dess begreppsapparat.

I den första helheten i såväl GLP19 som GLP15, Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1), finns innehållet ”skillnaden mellan kunskap och information” samt ”skillnaden mellan vardagskunskap och vetenskaplig kunskap” som uppgiften anknyter till.

4. Deskriptiva och normativa påståenden i moralrelativismen 20 p.

I den filosofiska etiken är det viktigt att göra en distinktion mellan deskriptiva, det vill säga beskrivande, och normativa påståenden. I moralrelativismen är emellertid relationen mellan deskriptiva och normativa påståenden ofta oklar.
Redogör för deskriptiva och normativa påståenden samt moralrelativismens problem utifrån video 4.A.

I videoklippet i materialet presenteras såväl deskriptiva som normativa, det vill säga värderande påståenden. I materialet behandlas i synnerhet moralrelativismen. Utifrån beskrivande, empirisk forskning kan man konstatera att olika värden och normer har varit rådande under olika tider och i olika kulturer. Till exempel sociologin och kulturantropologin representerar empirisk forskning. De berättar hur individer och gemenskaper agerar och fungerar i verkligheten.

Den filosofiska etiken är däremot vanligen normativ, det vill säga den strävar efter att värdera saker och sätta upp regler för hur man agerar. Den filosofiska etiken har som mål att berätta vad som är gott och hur individer och gemenskaper borde agera. Den filosofiska etiken förknippas i allmänhet också med ett krav på allmängiltighet och universalitet.

I fråga om deskriptiva och normativa påståenden har moralrelativismen vanligen två problem. Det första problemet presenteras i materialet. Om man tänker sig att moralrelativismen bara erbjuder en empirisk beskrivning av olika kulturers och gemenskapers moraliska ståndpunkter ger den inte redskap för att framföra normativa värderingar om seder som gäller i någon viss gemenskap, oavsett hur fel eller fördömbara de förefaller vara. De är helt enkelt seder som gemenskapen godtar. I material ges exempel från gladiatorspel och tjurfäktning samt från det nazityska samhällets agerande.

I moralrelativismen nöjer man sig emellertid oftast inte med påståenden som beskriver verkligheten, utan uttrycker också det normativa kravet att utomstående inte ska uttrycka moraliska bedömningar om andra kulturers eller gemenskapers agerande. En sådan ståndpunkt står i konflikt med moralrelativismens grundtanke eftersom man då framför ett allmängiltigt moraliskt krav: att man inte ska ingripa i andra kulturers – eller i moralsubjektivismens fall andra individers – agerande.

Ur den filosofiska etikens synvinkel är moralrelativismen såsom den framställs i materialet alltså en ohållbar ståndpunkt. Oavsett om man ser den som en deskriptiv eller – en internt motsägelsefull – normativ ståndpunkt ger den inte redskap för att utvärdera situationer som kräver moraliska överväganden. En sådan moralfilosofi ogiltigförklarar på sätt och vis sig själv som moralisk ståndpunkt, något som den ändå ofta presenteras som.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska redogöra för deskriptiva och normativa påståenden samt moralrelativismens problem utifrån video 4.A. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden observationer antingen om deskriptiva och normativa påståenden eller om moralrelativismen.

I ett svar värt 10 poäng redogör examinanden för deskriptiva och normativa påståenden samt moralrelativismens problem utifrån video 4.A.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang följdriktigt och mångsidigt.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att granska moralrelativismen i ett bredare perspektiv än materialets, eller genom att förtjänstfullt beskriva den filosofiska etikens natur.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen och i LOPS15 till kursen Etik (FI2) och innehållet ”moralens natur som normsystem; relativism, subjektivism”.

5. Samhällsfilosofiska begrepp 20 p.

Svarets längd i respektive del är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

5.1 Förklara på vilket sätt följande samhällsfilosofiska begrepp hänger ihop: samhällskontrakt och makt. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Ett samhällskontrakt eller -fördrag är ett fiktivt kontrakt med vars hjälp man vill legitimera statens existens och statsmaktens gränser. Bakom samhällskontrakt ligger vanligen tanken om ett slags naturtillstånd eller urtillstånd där det ännu inte finns något samhälle eller någon statsmakt, och där människor ingår ett samhällskontrakt för att definiera sina egna rättigheter samt gränserna för statens bestämmanderätt. Ett av syftena med teorierna om samhällskontrakt är att motivera varför och på vilka villkor det är förnuftigt för människor att överlåta en del av sin självbestämmanderätt till statsmakten. Samhällskontraktets innehåll påverkas i hög grad av hur det fiktiva naturtillståndet eller urtillståndet beskrivs.

5.2 Förklara på vilket sätt följande samhällsfilosofiska begrepp hänger ihop: libertarianism och beskattning. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Libertarianism är en extremform av de liberalistiska teorierna, där man vill trygga så stor frihet som möjligt för individen, inte bara i fråga om livsval, utan också i fråga om inkomster och egendom. Inställningen till beskattning är i första hand negativ. Flera libertarister ser närmast bara beskattning för att trygga den yttre och inre säkerheten som acceptabel. En stat som avgränsats för att sköta bara dessa uppgifter kallas nattväktarstaten. ”Beskattning är stöld” enligt ett slagord som libertarianisterna gjort känt, om den används för att stöda andra än ovan nämnda syften.

5.3 Förklara på vilket sätt följande samhällsfilosofiska begrepp hänger ihop: frihet och skadeprincipen. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Relationen mellan frihet och skadeprincipen kan ses som den klassiska liberalismens grundprincip, som formulerats av John Stuart Mill. Enligt den ska individer tryggas så stor individuell frihet som möjligt, som det är berättigat att begränsa bara om individens handlingar hotar att vara till skada för andra.

5.4 Förklara på vilket sätt följande samhällsfilosofiska begrepp hänger ihop: konservatism och individen. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Konservatismen är vid sidan av liberalismen och socialismen en central politisk och samhällsfilosofisk lära. Som samhällsfilosofisk lära betonar konservatismen tradition och erfarenhet, och motsätter sig snabb förändring och abstrakt teoretisering. Gemenskaper som nationen och familjen har en stor betydelse eftersom man tänker sig att den vishet som samlats genom århundraden utkristalliseras i dessa gemenskaper. Till konservatismen hör också tanken om att individen är oskiljaktigt knuten till sin bakgrund i gemenskapen. Konservativa betonar därför individers traditionella roller i sina gemenskaper, och ser i allmänhet gemenskapen som primär i förhållande till individen.

I ett svar värt 2 poäng gör examinanden väsentligen korrekta observationer om begreppen eller relationerna mellan dem.

I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden tydligt relationen mellan begreppen.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen och i GLP15 till kursen Samhällsfilosofi (FI3) och innehållet ”samhällsordningens legitimitet, teorier om samhällsfördrag” och ”politiska ideal: liberalism, socialism, konservatism”.

6. Definitioner inom vetenskapsfilosofin 20 p.

Inom kunskapsteorin och vetenskapsfilosofin definieras inhämtandet av kunskap, vetenskapens natur, vetenskaplig forskning och vetenskaplig kunskap på många olika sätt.

Nedan ges 10 definitioner. Välj i varje deluppgift (6.1‒6.10) den term i rullgardinsmenyn som definitionen gäller. Det finns 20 termer i rullgardinsmenyn. Välj olika termer i varje deluppgift. Rätt svar 2 p., fel svar 0 p., inget svar 0 p. Om du har börjat besvara uppgiften, men kommer till att du ändå inte vill lämna in den för bedömning, ska du radera ditt svar genom att välja den tomma raden i rullgardinsmenyn.

6.1 Definition 1 2 p.

  • Falsifiering  (2 p.)

Falsifiering betyder att kullkasta en teori eller ett påstående, eller att visa att en teori eller ett påstående är fel.

6.2 Definition 2 2 p.

  • Självkorrigering  (2 p.)

Självkorrigering betyder i vetenskapen att man försöker identifiera fel i tidigare forskning och utforma nya teorier på så sätt att de inte längre inkluderar dessa fel.

6.3 Definition 3 2 p.

  • Vetenskaplig realism  (2 p.)

Vetenskaplig realism betyder att vetenskapliga teorier strävar efter att ge en sanningsenligt beskrivning av hurdan verkligheten är. De saker som man antar i vetenskapliga teorier existerar i verkligheten, även om de kanske inte kan observeras direkt.

6.4 Definition 4 2 p.

  • Hermeneutisk cirkel  (2 p.)

Hermeneutisk cirkel betyder att förståelse vid tolkning framskrider som en kontinuerlig process som startar med en förförståelse så att helhetstolkningen av objektet (till exempel en text) styr tolkningen av delarna och tolkningen av delarna i sin tur styr tolkningen av helheten.

6.5 Definition 5 2 p.

  • Paradigm  (2 p.)

Paradigm betyder i Thomas Kuhns filosofi en av det vetenskapliga samfundet allmänt accepterad exemplarisk helhet som utgör referensramen för utövande av normalvetenskap.

6.6 Definition 6 2 p.

  • Kritiskhet  (2 p.)

Kritiskhet betyder att forskningens resultat och metoder ständigt prövas och utvärderas.

6.7 Definition 7 2 p.

  • Induktion  (2 p.)

Induktion betyder slutledning där man gör generaliseringar utifrån enskilda fall.

6.8 Definition 8 2 p.

  • Oberoende  (2 p.)

Oberoende betyder i vetenskapen att forskningsresultat inte bestäms enligt önskemålen hos någon aktör utanför vetenskapen. En sådan aktör kan exempelvis vara en finansiär eller en rådande politisk eller religiös ideologi.

6.9 Definition 9 2 p.

  • Demarkation  (2 p.)

Demarkation betyder att dra en gräns. Inom vetenskapsfilosofin avses särskilt att göra en distinktion mellan vetenskap och skenvetenskap, det vill säga pseudovetenskap.

6.10 Definition 10 2 p.

  • Hypotes  (2 p.)

Hypotes betyder ett antagande som testas genom vetenskaplig forskning.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1), särskilt till innehållet ”skillnaden mellan kunskap och information, vardagskunskap och vetenskaplig kunskap samt vetenskap och pseudovetenskap”, och modulen Sanningen (FI4), särskilt till innehållet ”den vetenskapliga forskningens natur och metoder samt vetenskaplig slutledning”, ”tillförlitligheten hos vetenskapliga metoder och teorier och deras förhållande till verkligheten” och ”förklaring, förutsägelse, förståelse och tolkning inom olika vetenskaper”.

I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1) och dess innehåll ”skillnaden mellan kunskap och information, vardagskunskap och vetenskaplig kunskap samt vetenskap och pseudovetenskap”, och kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4), särskilt innehållet ”den vetenskapliga forskningens natur och metoder, vetenskaplig slutledning; begreppen fenomen, forskningsmaterial, modell och teori samt förhållandet mellan dem” och tolkning och kunskap inom natur- och humanvetenskaper samt formella vetenskaper: att veta och förutspå, förstå och tolka”.

Del 2: 30-poängsuppgifter

7. Epiktetos uppfattning om ett gott liv 30 p.

Epiktetos (cirka 55–135) var en stoisk filosof som diskuterade frågan om ett gott liv.

7.1 Förklara utifrån material 7.A och 7.B hur man enligt Epiktetos kan uppnå ett gott liv. 15 p.

Epiktetos Handbok är ett inflytelserikt stoiskt verk. I textmaterialet citeras de första meningarna i verket, som också sammanfattar den stoiska livsfilosofins grundläggande utgångspunkt: en förutsättning för ett gott liv är att människan förmår skilja mellan de saker hen kan påverka och de som hen inte kan påverka. De senare måste man bara lära sig acceptera, och anpassa sin vilja till dem. I livet ska man alltså fokusera på de saker som individen själv har makt över.

I videomaterialet konstateras att de rika och inflytelserika inte enligt Epiktetos var friare än han, trots att Epiktetos var slav. Överklassen drevs av makt- och ärelystnad samt av njutningar och strävan efter dem. Huruvida man uppnår makt eller ära är emellertid något som individen inte har kontroll över, utan det beror också på andra människor.

Sinnet är en av de få saker som människan enligt stoikerna kan behärska. I videon sägs att överklassen enligt Epiktetos dock inte behärskade sina sinnen och inte kunde fokusera. Dessutom stördes de rika och inflytelserika av ändlösa smädelser, avund och animositet.

Enligt Epiktetos kan människan vara fri och leva ett gott liv såväl i fängelse som i ett högt ämbete. Människan kan inte kontrollera sitt öde, men nog forma det genom att fokusera på det som det är möjligt att förändra. Detta möjliggör ett gott liv.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden utifrån material 7.A och 7.B ska förklara hur man enligt Epiktetos kan uppnå ett gott liv. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng gör examinanden några observationer om hur man enligt Epiktetos kan uppnå ett gott liv.

I ett svar värt 8 poäng förklarar examinanden utifrån materialen hur man enligt Epiktetos kan uppnå ett gott liv.

I ett svar värt 12 poäng förklarar examinanden utifrån materialen följdriktigt och mångsidigt hur man enligt Epiktetos kan uppnå ett gott liv.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att presentera Epiktetos tänkande eller den stoiska filosofin mer utförligt, eller genom att jämföra Epiktetos uppfattning med någon annan filosofisk uppfattning om ett gott liv.

7.2 Utvärdera i vilken mån man i dag kan tillämpa en stoisk filosofi för att uppnå ett gott liv. Utnyttja material 7.A och 7.B i ditt svar. 15 p.

Stoicismen har blivit populärare under de senaste decennierna. Åtskilliga böcker riktade till en bred publik har exempelvis skrivits om ämnet. Särskilt i företagsvärlden har stoicism väckt rätt mycket intresse. I ljuset av det förefaller det nästan självklart att stoiska tankar kan tillämpas också i vår tid.

Många som idag är intresserade av stoicismen tar däremot inte dess dygdetiska innehåll särskilt allvarligt. De stoiska tänkarna framhävde att ett dygdigt, det vill säga dygdenligt liv, i grund och botten var det viktigaste för att människan skulle kunna leva ett gott och meningsfullt liv.

De som idag är intresserade av stoicismen förhåller sig ofta inte till den som en allomfattande livsfilosofi. De ser den snarare som ett redskap eller en teknik med vars hjälp man kan uppnå andra mål – till exempel en större stresstålighet i tävlingssituationer. Då kommer livets mening ur något annat än stoicismen.

En idrottare och en företagare kan båda försöka nå större segrar och vinster på sitt eget område. Stoicismen kan alltså vara till hjälp för att uppnå mål som dessa, även om man inte beaktar dess egentliga moraliska budskap.

Det stoiska tänkandets gränsdragning mellan det vi kan påverka och det vi inte kan påverka kan idag förefalla problematisk. Det är enklare än förr att påverka den egna kroppen och omgivningen. Den som vill kan anlita en personlig tränare som hjälper en att omforma kroppen. Det finns tillgång till gym, kosttillskott och plastikkirurgi. Människor kan också påverka sin omgivning betydligt lättare än förr genom internet, och särskilt genom sociala medier. Å andra sidan förefaller det vara svårare att behärska det egna sinnet än det är i Epiktetos beskrivning, oavsett om orsaken är det undermedvetna eller vanan vid ett materiellt lättare liv än förr.

Det finns givetvis fortfarande många saker som individen inte har makt över. En del har till exempel inte råd att anlita en personlig tränare. Möjligheterna att göra saker beror fortfarande på förmögenhet och samhällsställning. Vissa stoiska insikter kan alltså fortfarande idag gälla och vara mycket meningsfulla. I svaret kan examinanden till exempel på etiska grunder argumentera för hur det skulle vara gynnsamt att utnyttja den stoiska dygdetiken idag, eller att man till och med borde göra det.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska utvärdera i vilken mån man idag kan tillämpa en stoisk filosofi för att uppnå ett gott liv. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng gör examinanden spridda observationer om i vilken mån man i dag kan tillämpa en stoisk filosofi för att uppnå ett gott liv.

I ett svar värt 8 poäng utvärderar examinanden i vilken mån man i dag kan tillämpa en stoisk filosofi för att uppnå ett gott liv. Examinanden utnyttjar materialet i sitt svar.

I ett svar värt 12 poäng utvärderar examinanden på ett följdriktigt och mångsidigt sätt i vilken mån man i dag kan tillämpa en stoisk filosofi för att uppnå ett gott liv.

I ett svar värt toppoäng kan examinanden fördjupa sitt resonemang till exempel genom att presentera den stoiska filosofin i ett bredare perspektiv än materialets. Alternativt kan examinanden jämföra stoicismen med någon nutida uppfattning om ett gott liv.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Etik (FI2) och särskilt till innehållet ”filosofiska teorier om ett gott liv, meningen med livet och en god livsstil”.

I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Etik (FI2) och särskilt till innehållet ”filosofiska teorier om ett gott liv, meningen med livet och en god livsstil”.

8. Hobbes samhällsfilosofi 30 p.

8.1 Utvärdera Thomas Hobbes (1588–1679) människouppfattning och samhällsfilosofi. Utnyttja textutdrag 8.A i ditt svar. 20 p.

Thomas Hobbes var en av den tidigmoderna filosofins giganter. Han är mest känd för sin samhällsfördragsteori som poängterar suverän makt, och som han presenterar i verket Leviathan som citeras i materialet. Hobbes var materialist, nominalist och en empirist som litade på geometrisk slutledning och naturvetenskaperna. Bakom hans människo- och samhällssyn kan man därför skönja ett förhållningssätt som bygger på observation och vetenskaplig slutledning. Det är allmänt omfattat idag, men var det inte under Hobbes tid.

Hobbes är individualist på ett mycket modernt sätt och närmar sig därför den samhälleliga maktens legitimitet med utgångspunkt i människans egenskaper. I den första delen av Leviathan behandlar han människans sinnen, förnuft, känslor, seder och makt. I textutdrag 8.A beskrivs de av människans egenskaper som gör att samhällsfred inte är möjlig utan att makten koncentreras till en suverän genom ett samhällsfördrag.

I början av textutdraget lyfter Hobbes fram människans tävlan om ära och status, som också många andra samhällsfilosofer har sett som väsentlig för samhällets uppbyggnad och som är kopplad till skillnaden mellan det allmänna och det enskilda goda, som nämns i följande stycke. Användningen av språk och förnuft ger människan möjlighet att se andras prestationer som sämre än de egna, att presentera osanning som sanning och att vara missnöjd till och med i behagliga omständigheter. Dessa särdrag hos människan är orsaken till att ett fungerande samhälle kräver en suverän makt som ”håller dem i tukt och styr deras handlingar till allmänt gagn”.

Hobbes människouppfattning ter sig inte trovärdig i 2020-talets Finland. Varken i filosofin eller i de flesta humanvetenskaper hör den till huvudströmningen. Mer accepterad är tanken om människan som ett politiskt djur – formulerad av Aristoteles och allmänt omfattad i antikens Grekland – som till sin natur har sociala tendenser och som därför inte ”av sin natur” alltid drivs till våld och krig. Det naturtillstånd som Hobbes beskriver, där det råder ett allas krig mot alla, är därför inte ett trovärdigt tankeexperiment.

Idag då staten har tillgång till redskap för en totalitär övervakning känns tanken om en suverän som en skrämmande dystopi. Enligt Hobbes är det berättigat att kullkasta suveränens makt endast om denna inte längre förmår skydda sina undersåtar. En sådan koncentration av makten har andra samhällsfilosofer inte godtagit.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska utvärdera Hobbes människouppfattning och samhällsfilosofi. Examinanden ska utnyttja textutdrag 8.A i sitt svar. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om Hobbes människouppfattning eller samhällsfilosofi.

I ett svar värt 10 poäng utvärderar examinanden Hobbes människouppfattning och samhällsfilosofi. Examinanden utnyttjar textutdrag 8.A i sitt svar.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens utvärdering mångsidig och följdriktig.

I ett svar värt toppoäng ställer examinanden till exempel Hobbes människouppfattning och samhällsfilosofi i relation till den filosofiska historiens tradition. Ett alternativ är att jämföra dem med annorlunda teorier som beskriver samhällets grundläggande struktur.

8.2 Hobbes är en av de tidigaste samhällsfördragsteoretikerna. Nämn någon annan filosofisk samhällsfördragsteoretiker och presentera skillnaderna mellan hens och Hobbes teori. 10 p.

Andra samhällsfördragsteoretiker som följt i Hobbes spår är exempelvis John Locke (1632–1704), Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) och Immanuel Kant (1724–1804). Efter Kant har samhällsfördragsteorierna inte längre legat i filosofins kärna, förrän John Rawls (1921–2002) åter lyfte in begreppet i samhällsfilosofins huvudfåra. De kändaste fördragsteoretikerna efter Rawls är David Gauthier (1932–2023) och T. M. Scanlon (1940–).

Det finns många skillnader mellan Hobbes och vilken som helst annan samhällsfördragsteoretiker. Kändast är kanske Hobbes pessimistiska människouppfattning och den negativa bilden av naturtillståndet före samhällsfördraget som den leder till. Av detta följer i Hobbes tänkande att de som överlåtit sin bestämmanderätt genom samhällsfördraget inte har rätt att säga upp fördraget. Det går att hitta också många andra skillnader. Till skillnad från Hobbes förutsätter till exempel Rousseau, Kant, Rawls och Scanlon flera förenande faktorer mellan avtalsparterna än bara egoistiskt och instrumentellt förnuft. Genom samhällsfördraget försöker de också legitimera mera än bara förbindelsen att följa samhällets regler.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska nämna någon annan filosofisk samhällsfördragsteoretiker än Hobbes och presentera skillnaderna mellan hens och Hobbes teori. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng nämner examinanden någon annan samhällsfilosof och presenterar skillnaden mellan hens och Hobbes teorier på ett sätt som uttrycker någon form av kunskap om samhällsfördragsteorierna.

I ett svar värt 5 poäng nämner examinanden någon annan filosofisk samhällsfördragsteoretiker och presenterar skillnaderna mellan hens och Hobbes teori.

I ett svar värt 8 poäng visar examinandens presentation kunskap om samhällsfördragsteorierna och om skillnaden mellan den valda filosofiska teorin och Hobbes teori.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Samhällsfilosofi (FI3) och innehållet ”samhällsordningens legitimitet, teorier om samhällsfördrag” samt modulen Etik (FI2) och dess innehåll ”filosofiska teorier om ett gott liv, meningen med livet och en god livsstil” och ”etik och samhället: mänskliga och grundläggande rättigheter”.

I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Samhällsfilosofi (FI3) och innehållet ”teorier om samhällsfördrag och individ- och grupporienterade teorier om samhället” samt kursen Etik (FI2) och dess innehåll ”grunderna i kontraktsetik” och ”filosofiska teorier om ett gott liv, meningen med livet och en god livsstil”.

9. Nödvändiga och tillräckliga villkor 30 p.

Filosofiska definitioner har ofta bildats genom att man fastställt de nödvändiga och de tillräckliga villkoren för de saker som omfattas av definitionen.

9.1 Förklara kort med hjälp av ett exempel vad ett nödvändigt villkor är. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Ett nödvändigt villkor är en förutsättning som måste uppfyllas om en sak ska falla under ett ords eller ett begrepps omfattning. Att vara ett djur är exempelvis ett nödvändigt villkor för att vara katt, eftersom katter är djur. Någon viss sak kan inte vara en katt, om den inte också är ett djur. Att vara ett djur är däremot inte ett tillräckligt villkor för att vara katt, eftersom också till exempel hundar och kängurur är djur, utan att för den skull vara katter.

I ett svar värt 2 poäng förklarar examinanden väsentligen korrekt vad ett nödvändigt villkor är, eller ger ett träffande exempel utan förklaring.

I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden väsentligen korrekt och med hjälp av ett träffande exempel vad ett nödvändigt villkor är.

Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

9.2 Förklara kort med hjälp av ett exempel vad ett tillräckligt villkor är. 5 p.

Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.

Ett tillräckligt villkor är sådant att om det uppfylls faller saken i fråga under ett ords eller begrepps omfattning. Att något är rött är exempelvis ett tillräckligt villkor för att det ska ha en färg. Alla röda saker har med nödvändighet en färg. Att vara röd eller rött är däremot inte ett nödvändigt villkor för att ha en färg, eftersom till exempel blå och gröna saker också har en färg, trots att de inte är röda.

I ett svar värt 2 poäng förklarar examinanden väsentligen korrekt vad ett tillräckligt villkor är, eller ger ett träffande exempel utan förklaring.

I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden väsentligen korrekt och med hjälp av ett träffande exempel vad ett tillräckligt villkor är.

Svarets längd i respektive del är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

9.3 Diskutera genom att utnyttja textutdrag 9.A hur begrepp som sinsemellan har en familjelikhet skiljer sig från begrepp vars innebörder kan beskrivas med hjälp av nödvändiga och tillräckliga villkor. 20 p.

Traditionellt har definitioner tänkts vara sådana att de uttrycker villkor som endast och uteslutande de saker som omfattas av begreppet i fråga uppfyller. Därmed uttrycker de sakens tillräckliga och nödvändiga villkor. Om denna ståndpunkt är giltig är det en entydig sak om något faller under ett ords eller ett begrepps omfattning. I princip finns det alltid klara gränser för när någonting faller under ett visst begrepp. Vidare delar alla saker som faller inom ett begrepps definition någon eller några egenskaper. Just tack vare dessa egenskaper uppfyller de definitionen på begreppet.

Ludwig Wittgensteins (1899–1951) uppfattning om familjelikhet går emot denna traditionella syn på innebörder. I textutdraget i materialet bestrider Wittgenstein att det skulle finnas några nödvändiga villkor för spel. Det finns alltså ingen egenskap som skulle förena alla spel. Däremot finns det delvisa likheter mellan spel. På andra ställen i verket Filosofiska undersökningar antyder Wittgenstein att det inte ens för formella ord som ”tal” går att ge villkor som skulle förena dem alla och endast dem. Han medger att vi alltid kan dra noggrannare gränser mellan ords innebörder, men tills vidare har sådana gränser inte dragits. Trots detta kan vi utan problem använda begrepp som ”spel”, och användningen av dem styrs och regleras av vissa regler.

Citatet kan tolkas så att Wittgenstein bara bestrider de nödvändiga villkorens existens. Då kunde det ändå finnas definitioner som bygger på tillräckliga villkor. Alternativt kan examinanden i svaret överlag poängtera att Wittgensteins familjelikhet skiljer sig från infallsvinkeln med tillräckliga och nödvändiga villkor. Begreppet familjelikhet kan exempelvis tolkas så att likheter och skillnader inte är klart avgränsade utan stegvisa.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av textutdrag 9.A ska diskutera hur begrepp som sinsemellan har en familjelikhet skiljer sig från begrepp vars innebörder kan beskrivas med hjälp av nödvändiga och tillräckliga villkor. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng beskriver examinanden väsentligen korrekt vad familjelikhet är. Alternativt gör examinanden spridda observationer om hur begrepp som har en familjelikhet skiljer sig från begrepp vars innebörd kan beskrivas med hjälp av nödvändiga och tillräckliga villkor.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden med stöd av materialet hur begrepp som har en familjelikhet skiljer sig från begrepp vars innebörd kan beskrivas med hjälp av nödvändiga och tillräckliga villkor.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens diskussion följdriktig och mångsidig.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel med hjälp av träffande exempel som hen själv kommer på, eller genom att koppla sin förklaring till den filosofiska traditionen.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1), särskilt till innehållet ”centrala filosofiska grundfrågor och distinktioner: – – begreppslig och empirisk” och till modulen Sanningen (FI4), särskilt till innehållet ”språk, betydelse och sanning”.

I GLP15 anknyter uppgiften till kursen Introduktion i filosofiskt tänkande (FI1), särskilt till innehållet ”centrala filosofiska grundfrågor och distinktioner: – – begreppslig och empirisk” och kursen Kunskap, vetenskap och verklighet (FI4), särskilt till innehållet ”existentiella frågor: förändring och beständighet, entitet och egenskaper, det möjliga och det nödvändiga, det reella och det virtuella”.