Beskrivningar av goda svar: SV – Matematik, lång lärokurs

18.3.2026

Preliminära beskrivningarna av goda svar 18.3.2026

De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör en riktgivande beskrivning av de svar som förväntas på uppgifterna i provet. De är i första hand ämnade som stöd för den preliminära bedömningen. De preliminära beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svar. De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör inte en del av den uppgift om hur bedömningsgrunderna tillämpats på en enskild examinands provprestation som avses i Studentexamensnämndens allmänna föreskrifter och anvisningar. De preliminära beskrivningarna av goda svar är inte bindande för Studentexamensnämnden då grunderna för den slutgiltiga bedömningen fastställs.

Av en god prestation framgår det hur examinanden har kommit fram till svaret. I lösningen måste det ingå nödvändiga uträkningar eller andra tillräckliga motiveringar och ett slutresultat. I bedömningen fästs uppmärksamhet vid helheten och vid de tre stegen start, mellansteg och slutresultat. Räknefel som inte väsentligt ändrar uppgiftens natur ger ingen betydande sänkning av antalet poäng. Räknefel och fel i den matematiska modellen som ändrar uppgiftens karaktär kan däremot sänka antalet poäng avsevärt.

I provet är matematisk programvara ett hjälpmedel, och dess roll bedöms separat för varje uppgift. Om programvara använts i en uppgift ska det framgå av prestationen. I lösningar av uppgifter som kräver analys räcker det inte enbart med ett svar som erhållits med programvara utan övriga motiveringar. Däremot räcker ett svar som examinanden fått med ett program i allmänhet i rutinberäkningar. Detsamma gäller rutinmässiga delar av mera omfattande uppgifter. Exempel på sådana är omskrivning av uttryck, ekvationslösning samt derivering och integrering av funktioner.

Hur bedömningsanvisningarna ska tolkas

  • Strukturen på en anvisning
    • I anvisningarna kallas en helhet som avslutas med ett poängantal för en rad.
    • Uppdelade poäng i en rad är åtskiljda med /-tecknet. I oklara fall har specificerats från vilken del som man får vilka poäng.
    • Det finns ingen specificering om det på raden finns lika många uträkningar som poäng - i så fall ges en poäng per uträkning.
    • Om en rad består av en uträkning och en motivering i ord i anknytning till den, så härrör hälften av poängen från uträkningen (avrundande uppåt) och resten från motiveringarna.
    • Om det på en rad endast finns en uträkning eller en formel och flera poäng, så får man delpoäng för ett tillräckligt bra försök (till exempel beräkning av derivatan delvis rätt).
    • En uträkning eller motivering i parentes på en rad är tilläggsinformation som inte behövs för att ge poäng.
    • Examinanden får poäng i hakparentes genom att uppfylla den radens villkor eller villkoret på följande rad, om följande rad är i skick, och det inte framgår explicit att föregående rad har gjorts fel.
  • Om inget annat anges, godkänns även en gällande siffra fler eller färre än i anvisningarna.
  • I allmänhet drar ett räknefel bort poäng från den rad som felet gäller men man kan få de följande radernas poäng om man gör uträkningarna/slutledningarna korrekt för de egna talen. Undantag är betecknade med texten exakt. Man får dessa poäng endast om detta steg och även de föregående stegen är korrekt utförda. Observera att texten exakt betyder att alla de till dessa föregående rader, som inte är oberoende, inklusive motiveringar behöver vara i skick. (Då ska lösningen bestå av korrekt tal eller uttryck eller motsvarande så när som på den ekvivalenta utformningen.) Det här påverkar inte utdelningen av poäng för avrundningar. Om det till exempel står exakt 37, på svarsraden så duger också 37{,}5 och 40. Texten ganska exakt betyder att talen och uträkningarna måste vara i skick, men att det kan finnas brister i motiveringar och förklaringar.
  • Radernas beroende av varandra
    • I allmänhet är poänganvisningen skriven enligt lösingens matematiska progression och (fulla) poäng ges bara för motiverade steg. Om raderna är uppenbart oberoende av varandra (till exempel om derivatorna till olika funktioner har beräknats) ges poängen oberoende av prestationsordning utan särskild notering.
    • Om svaret är skrivet före motiveringarna betyder det att man redan får poäng för blott det korrekta svaret.
    • Beteckningen poäng oberoende av de ovanstående raderna betyder att radens poäng kan ges oberoende av de tidigare raderna; de följande raderna förutsätter denna rad på normalt sätt.
    • Beteckningen oberoende betyder att radens poäng kan ges oberoende av de tidigare raderna; de följande raderna förutsätter inte denna rad.
    • Beteckningen som slutsats: poängterar att man får ifrågavarande poäng enbart om de tidigare motiveringarna är i skick.
    • Ordet STOP betyder att raden beskriver villkor som måste uppfyllas för att kunna få poäng för den fortsatta lösningen.
  • Terminologi
    • "Svar räcker" betyder att man kan få poäng för korrekt svar även utan motiveringar. Om svaret är felaktigt så kan man få poäng på basis av motiveringar enligt normala principer.
    • "Startpoäng" betyder att man härifrån kan ge radens poäng om examinanden inte får poäng från annat håll. Denna poäng kan alltså inte kombineras med andra poäng.
    • "maxN" betyder att för en lösning av denna typ ges N poäng om det inte finns andra fel i lösningen.
    • "Svaret endast som närmevärde" betyder att svarets exakta värde inte alls framgår i lösningen.

Följande avdrag är av sekundär betydelse för den uppgiftsspecifika poänganvisningen. På ett ställe kan man tillämpa flera avdrag, men man kan inte förlora intjänade poäng.

  • Svaret korrekt, men inte i den efterfrågade formen (till exempel noggrannhet, enhet) -1 p.
  • Svaret är inte förenklat till slut i en förenklingsuppgift (till exempel e^1, \ln(e) eller 4^0) -2 p.
  • Svaret är oförenklat i en annan uppgift (till exempel e^1, \ln(e) eller 4^0) -1 p.
  • Uppenbara inmatningsfel i framställningen (till exempel x=2, y04), eller inmatningsfel som korrigeras direkt på följande rad -0 p.
  • Kopieringsfel i svaret -1 p.
  • Inga flera gällande siffror i en mellanavrundning än i svaret -1 p.

Följande avdrag är av sekundär betydelse för den uppgiftsspecifika poänganvisningen. I en uppgift kan man tillämpa flera avdrag, men vardera avdrag högst en gång.

  • Matematiskt bristfällig beteckning (till exempel parenteser som fattas men korrekt beräknat; =-tecknet använt "i kedja", m^2 utan m). Obs! Beroende på situationen så kan en ostandardiserad beteckning godkännas som förklarad. -1 p.
  • I lösningen saknas väsentliga förklaringar (läsaren måste gissa vad talen i lösningen betyder) ELLER motiveringarna och slutledningarna är framställda helt lösryckta (läsaren måste kombinera uttryck från olika delar av lösningen) -1 p.
  • Betydande överflödig text eller överflödiga beräkningar i en lösning (läsaren måste dra slutsatser om hur lösningen utformas utifrån den givna informationen) -1 p.

Del A

1. Tal som saknas 12 p.

I den här uppgiftens svarsfält ska du endast skriva in de slutliga resultaten av beräkningarna utan mellansteg och motiveringar. Svaret på varje deluppgift är ett heltal.

Komplettera med de tal som saknas i deluppgifterna 1.1–1.6 så att påståendena är sanna. De tal som saknas har markerats med en kvadratsymbol (\,\square\,).

1.1 3/4 -2/5 =#/60 2 p.

  • 21 (2 p.)

1.2 Medelvärdet av talen -5, 4, 13 och \square är 5. 2 p.

  • 8 (2 p.)

1.3 (2 x +3)^2 =4 x^2 +# x +9 2 p.

  • 12 (2 p.)

1.4 Ekvationen 7x+\square=19-2x har lösningen x=2. 2 p.

  • 1 (2 p.)

1.5

Talen x=3 och y uppfyller ekvationsparet

{2 x +y =#, x -2 y =9}. 2 p.

  • 3 (2 p.)

1.6 I en rätvinklig triangel är kateternas längder 20 och 21, vilket betyder att hypotenusans längd är \square. 2 p.

  • 29 (2 p.)

Denna uppgift bedöms centraliserat i nämnden, vilket betyder att läraren inte utför den preliminära bedömningen. Poängen för det centraliserat bedömda svaret uppdateras automatiskt i bedömningstjänsten under censorarbetets gång. Tills svaret i fråga har bedömts märks svaret med ett streck (-) i bedömningstjänsten.

2. Derivator och kombinering 12 p.

Bestäm funktionernas derivator och undersök deras egenskaper. Välj det bästa alternativet i var och en av listorna för varje funktion.

Om du har börjat besvara uppgiften men kommer till att du ändå inte vill lämna in den för bedömning kan du radera ditt svar genom att välja den tomma raden i rullgardinsmenyn.

2.1 f(x) =-6 x^2 +12 x +5 4 p.

2.1.1 Välj det bästa alternativet i listan för funktionen. 2 p.
  • Derivatans graf skär y-axeln i punkten (0, 12).  (2 p.)
2.1.2 Välj det bästa alternativet i listan för funktionen. 2 p.
  • Inget av de ovanstående.  (2 p.)

2.2 g(x) =-1/2 x^2 +4 x -6 4 p.

2.2.1 Välj det bästa alternativet i listan för funktionen. 2 p.
  • Derivatans graf skär x-axeln i punkten (4, 0).  (2 p.)
2.2.2 Välj det bästa alternativet i listan för funktionen. 2 p.
  • Derivatans graf är en rät linje, vars riktningskoefficient är -1.  (2 p.)

2.3 h(x) =3 x^3 -4 x +3 4 p.

2.3.1 Välj det bästa alternativet i listan för funktionen. 2 p.
  • Derivatans nollställen är x=-\frac23 och x=\frac23.  (2 p.)
2.3.2 Välj det bästa alternativet i listan för funktionen. 2 p.
  • Derivatans graf är en parabel som öppnar sig uppåt.  (2 p.)

3. Logaritmer 12 p.

  1. Ge ett exempel på positiva reella tal a, b och c, som inte uppfyller ekvationen

    ln(a +b +c) =ln a +ln b +ln c.

    (4 p.)
  2. Ge ett exempel på positiva reella tal a, b och c, som uppfyller ekvationen

    ln(a +b +c) =ln a +ln b +ln c.

    Närmevärden räcker inte som motivering för likheten. (8 p.)

1.

Exempel 1 poäng och motiveringar 3 poäng. Till exempel:

Vi väljer a=b=c=3. (1 p.)

Då är \ln 3+\ln 3+\ln 3=\ln 27 och \ln (3+3+3)=\ln 9. (2 p.)

Eftersom logaritmen är strängt växande och 9\ne 27 så gäller inte ekvationen. (1 p.)


2.

Exempel 2 poäng och motiveringar 6 poäng. Till exempel:

Vi väljer a=1 och b=2 och c=3. (2 p.)

Eftersom \ln 1+\ln 2 +\ln 3 =\ln (1\cdot 2 \cdot 3)=\ln 6 (3 p.)

och \ln (1+2+3)=\ln 6, så uppfylls påståendet. (3 p.)

4. Descartes metod 12 p.

Lös ekvationen x^4 -5x^2 + 4=0 och visa att Descartes metod som beskrivs i text 4.A ger det korrekta antalet positiva lösningar till ekvationen.

Ekvationen har två teckenbyten: mellan fjärdegradstermen och andragradstermen samt mellan andragradstermen och konstanttermen. Utgående från Descartes metod bör ekvationen ha två positiva rötter. (2 p.)

Vi löser nu ekvationen. Vi gör först substitutionen x^2=t. Ekvationen ändras till formen t^2-5t+4=0. (3 p.)

Med lösningsformeln för en andragradsekvation får vi t=1 eller t=4. (2 p.)

t=1 får vi x=\pm 1. (2 p.)

t=4 får vi x=\pm 2. (2 p.)

De positiva lösningarna är 1 och 2, och de är två till antalet i enlighet med Descartes metod. (1 p.)

5. Parabel 12 p.

En parabel är en kurva i planet, vars varje punkt har samma avstånd till en given linje som till en punkt som ligger utanför linjen. Vi kallar dessa styrlinje och brännpunkt.

Styrlinjen för parabeln i bild 5.A är y=-x och dess brännpunkt är (2, 2). Visa att parabelns ekvation kan skrivas i formen

x +y =a (x -y)^2 +b,

och bestäm de konstanter a och b som ingår i ekvationen.

Avståndet från punkten (x,y) till brännnpunkten är \sqrt{(x-2)^2+(y-2)^2}. (2 p.)

Avståndet från denna punkt till linjen y=-x, det vill säga linjen y+x=0, är \frac{|x+y|}{\sqrt{1^2+1^2}}=\frac{|x+y|}{\sqrt{2}}. (2 p.)

Eftersom avstånden är icke-negativa så räcker det att jämföra deras kvadrater:
(x-2)^2+(y-2)^2=\frac{(x+y)^2}{2}. (2 p.)

Vi avlägsnar parenteser och multiplicerar ledvis med två:
2x^2-8x+8+2y^2-8y+8=x^2+2xy+y^2. (2 p.)

Det här kan skrivas i formen x^2+y^2-2xy+16=8(x+y), (2 p.)

som förändras till formen x+y=\frac{1}{8}(x-y)^2+2, det vill säga a=\frac{1}{8} och b=2. (2 p.)

6. Eiffeltornet 12 p.

En modell för Eiffeltornets form kan göras med en kropp i xyz-koordinatsystemet. Kroppen begränsas av fyra ytor

x =a e^(c (h -z)), y =a e^(c (h -z)), x =-a e^(c (h -z)), y =-a e^(c (h -z))

samt planen z=0 och z=h. I modellen är a=4{,}255, c = 0{,}00892, h = 312 och enheten är meter. Kroppen visas i bild 6.A. Beräkna kroppens volym genom att använda en integral.

Eiffeltornets tvärsnitt på höjden z är en kvadrat, vars sida har längden 2ae^{c(h-z)}. (3 p.)

Den här kvadratens area är alltså 4a^2e^{2c(h-z)}. (1 p.)

Vi får volymen genom att integrera: \int_0^{312}4a^2e^{2c(h-z)}\, dz (3 p.)

=4a^2e^{2ch}\int_0^{312}e^{-2cz} \, dz=\left[\frac{4a^2e^{2ch}}{-2c}e^{-2cz}\right]_0^{312} (3 p.)

\approx 1\,060\,000 kubikmeter. (2 p.)

Del B1

7. Skottlands flagga 12 p.

En fotbollssupporter har en skotsk flagga, vars bredd är 50 cm och höjd 30 cm. Flaggan har en blå botten med ett vitt område på båda sidor om diagonalerna. Området sträcker sig i horisontell riktning 5,8 cm till vänster och höger från diagonalen, och i vertikal riktning 3,5 cm uppåt och nedåt från diagonalen som i bild 7.A. Hur många procent av flaggans area är vit?

Längdernas enhet är \mathrm{cm}, och areaberäkningarnas enhet är \mathrm{cm}^2.

Flaggans totala area är 30\cdot 50=1500. (1 p.)

Basen på de blå trianglarna på flaggans sidor är 30-2\cdot 3\mathrm{,}5=23 och höjden \frac{50}{2}-5\mathrm{,}8=19\mathrm{,}2. (3 p.)

Basen på de blå trianglarna vid de övre och nedre sidorna är 50-2\cdot 5\mathrm{,}8=38\mathrm{,}4 och höjden \frac{30}{2}-3\mathrm{,}5=11\mathrm{,}5. (3 p.)

Trianglarnas sammanlagda area är 2\cdot \frac{1}{2}\cdot 19\mathrm{,}2\cdot 23+2\cdot \frac{1}{2}\cdot 38\mathrm{,}4\cdot 11\mathrm{,}5=883\mathrm{,}2. (2 p.)

Andelen vit färg är \frac{1500-883\mathrm{,}2}{1500}=0\mathrm{,}4112\approx 41\, \%. (3 p.)

8. Ett forntida lån 12 p.

Lån med ränta användes redan i forntida Mellanöstern. En bevarad assyrisk text beskriver ett lån på följande sätt: "varje månad ökades skulden med en silversikel för varje mina i skulden". En mina motsvarar uppskattningsvis 570 gram silver och den uppdelas på 60 sikel.

Det är inte helt klart hur texten borde tolkas. Den kan tolkas åtminstone på följande två sätt:

Sätt 1: Räntan beräknas bara på hela mina.

Sätt 2: Räntan beräknas också på delar av mina.

Hur mycket ränta ackumuleras på ett lån på 30 mina under ett år enligt de här olika tolkningarna?

Med sätt 1 ackumuleras en ränta på 30 sikel efter den första månaden. (1 p.)

Den första månadens ränta ökade inte alls på antalet hela mina, vilket betyder att det även efter den andra månaden ackumuleras en ränta på 30 sikel. (1 p.)

Efter det här är lånets storlek emellertid 31 mina, vilket betyder att man efter den tredje månaden betalar 31 sikel i ränta. (1 p.)

Vi fortsätter på motsvarande sätt. Efter ett år har en ränta på 2(30+31+32+33+34+35)=390 sikel ackumulerats (det vill säga 6 mina och 30 sikel). (3 p.)

I sätt 2 är det fråga om principen ränta på ränta. Räntefaktorn är 1+\frac{1}{60}=\frac{61}{60}. (2 p.)

Den totala räntan under ett år är alltså \left(\frac{61}{60}\right)^{12}\cdot 30\cdot 60-30\cdot 60 (2 p.)

\approx 395 sikel (det vill säga 6 mina och 35 sikel). (2 p.)

9. Korrelationskoefficient 12 p.

Ge ett exempel på ett material med två variabler, i vilket minst tio olika datapunkter ingår och där korrelationskoefficienten mellan variablerna är r=1. Som svar ska du ge en skärmdump av materialet, materialets grafiska framställning och skärmdumpar som visar att de villkor som krävs uppfylls.

Ange motsvarande exempel även för fallen r=-1 och r=0.

Uppgiften har flera olika lösningar. Förklaringar behövs inte om det utifrån skärmdumparna framgår vilket material det är fråga om, vilken korrelationskoefficienten är, och om materialet är presenterat grafiskt.

(4 p.)

(4 p.)

(4 p.)

10. Collatz talföljd 12 p.

Collatz talföljd är en rekursiv talföljd, vars element är positiva heltal. Man får talföljdens följande element a_{n+1} från det föregående elementet a_n på följande sätt:

  • Om a_n är jämnt så är a_{n+1} = \frac12 a_n.
  • Om a_n är udda och större än 1, så är a_{n+1} = 3a_n + 1.
  • Om a_n=1, så avslutas talföljden.

Exempelvis är Collatz talföljd som startar från talet a_1 = 20 följande: 20, 10, 5, 16, 8, 4, 2, 1. Tysken Lothar Collatz presenterade 1937 en förmodan (ett påstående som han inte kunde bevisa), enligt vilken Collatz talföljd som startar från vilket startvärde som helst är ändlig. Fram till i dag har ingen klarat av att bevisa att påståendet är korrekt eller felaktigt.

  1. Bestäm Collatz talföljd med startvärdet a_1=23. (3 p.)
  2. Ta med hjälp av programvara reda på det startvärde i intervallet 2–100 som leder till den längsta Collatz-talföljden. Du kan exempelvis skriva din kod i Python eller i ett tabellkalkylprogram. Som svar ska du ge din kod, en förklaring av koden och en tabell som visar åtminstone de startvärden som producerar de fem längsta talföljderna samt längden på dessa talföljder. (9 p.)

1.

23\rightarrow 3\cdot 23+1=70\rightarrow \frac{70}{2}=35\rightarrow 106\rightarrow 53\rightarrow 160\rightarrow 80\rightarrow 40\rightarrow 20\rightarrow 10\rightarrow
5\rightarrow 16\rightarrow 8\rightarrow 4\rightarrow 2\rightarrow 1 (3 p.)


2.

Programkoden kan implementeras på exempelvis följande sätt: Vi bestämmer först vektorn \verb"langder", som beräknar antalet mellansteg. Efter detta beräknas för varje 2\leq l\leq 100 den från detta utgående talföljden, och för varje omgång ökar värdet på längden med ett. Det här görs med en \verb"while"-iteration. Iterationen pågår tills talföljden får värdet 1. Till sist görs en utskrift på alla de längder och värden på talen l, för vilka det gäller att talföljden har mer än 100 mellansteg. (2 p.)

(3 p.)

Utskriften är den här:
[2 p.]

Utifrån den här utskriften ser vi att man får den längsta talföljden med värdet 97. Talföljdens längd är ett mer än antalet mellansteg. Därmed är längden 119. De fem längsta är följande:

startvärdelängd
97119
73116
55113
54113
27112

(2 p.)

Del B2

11. Rekursionsformel för en integral 12 p.

Vi granskar oegentliga integraler

I_n =int_0^oo x^n e^-x dx,

n =0, 1, 2, 3,...

  1. Härled rekursionsformeln

    I_n =n I_(n -1),

    n >= 1.

    Ledtråd: Integrera formeln D (x^n e^{-x})=nx^{n-1}e^{-x}-x^ne^{-x} ledvis över intervallet 0\le x\le R. (6 p.)

  2. Visa genom att använda definitionen av en oegentlig integral att

    I_0 =int_0^oo e^-x dx =1,

    och gör en slutledning om värdet på integralen I_5 med hjälp av rekursionsformeln I_n = n\, I_{n-1}. (6 p.)

1.

Vi integrerar ledvis uttrycket som givits i uppgiften: Det vänstra ledet ger \int_0^RD(x^ne^{-x})\, dx=R^ne^{-R}. (1 p.)

Ur det högra ledet får vi
\int_0^R (nx^{n-1}e^{-x}-x^ne^{-x})\, dx=n\int_0^R x^{n-1}e^{-x}\, dx-\int_0^R x^n e^{-x} \, dx. (2 p.)

R\rightarrow \infty, närmar sig vänstra ledet noll. Det högra ledet närmar sig uttrycket nI_{n-1}-I_n. (2 p.)

Alltså är nI_{n-1}-I_n=0, vilket bevisar påståendet. (1 p.)


2.

\int_0^R e^{-x}\, dx=\left[-e^{-x}\right]_0^R=1-e^{-R} (2 p.)

\rightarrow 1, då R\rightarrow \infty, det vill säga I_0=1. (2 p.)

Genom att använda rekursionsformeln får vi
I_5=5I_4=5\cdot 4I_3=5\cdot 4\cdot 3 I_2 = 5\cdot 4\cdot 3\cdot 2 I_1 = 5\cdot 4\cdot 3\cdot 2\cdot 1 I_0 = 5! =120. (2 p.)

12. En sjuuddig stjärna 12 p.

I serien Game of Thrones, som utspelar sig i en fantasivärld skapad av George R. R. Martin, förekommer en sjuuddig stjärna (se bilden invid), vars form vi i den här uppgiften gör en modell för. Spetsarna på stjärnans sju uddar är placerade på en cirkel med jämna mellanrum. Stjärnans uddar bildas av sju parabelbågar så att varje udd avgränsas av två parabler. En enskild parabel skär cirkeln i två av stjärnans spetsar, mellan vilka en av stjärnans spetsar är placerad. I skärningspunkten är cirkelns tangent och parabelns tangent vinkelräta mot varandra. I mitten av stjärnan finns en cirkel som tangerar parablerna.

Bestäm förhållandet mellan radien för cirkeln i stjärnans mitt och radien för cirkeln som går genom stjärnans spetsar.

Vi tänker oss att den cirkel som går genom stjärnans spetsar är en enhetscirkel. Vi placerar en av stjärnans uddar på y-axeln. Anta att ekvationen för den parabel som är markerad i uppgiftens bild är y=ax^2+b. Ekvationen har denna form eftersom den är symmetrisk med avseende på y-axeln. (1 p.)

Då är b den mindre cirkelns radie. (1 p.)

Spetsen i den första kvadranten ligger i punkten
\left(\cos\big(\frac{\pi}{2}-\frac{2\pi}{7}\big),\sin\big(\frac{\pi}{2}-\frac{2\pi}{7}\big)\right)=\left(\cos\big(\frac{3\pi}{14}\big),\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)\right). (2 p.)

Eftersom cirkelns tangent är vinkelrät mot parabelns tangent måste parabelns tangent vara parallell med den radie till cirkeln som är ritad till denna punkt. Parabelns riktningskoefficient i punkten \left(\cos\big(\frac{3\pi}{14}\big),\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)\right) är \frac{\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)}{\cos\big(\frac{3\pi}{14}\big)}. (2 p.)

Med hjälp av derivatan får vi att parabelns riktningskoefficient i punkten \left(\cos\big(\frac{3\pi}{14}\big),\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)\right) är 2a\cdot \cos\big(\frac{3\pi}{14}\big). (1 p.)

Vi får ekvationen 2a\cdot \cos\big(\frac{3\pi}{14}\big)=\frac{\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)}{\cos\big(\frac{3\pi}{14}\big)}, det vill säga a=\frac{\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)}{2\cos^2\big(\frac{3\pi}{14}\big)}. (1 p.)

Eftersom parabeln ska gå genom punkten \left(\cos\big(\frac{3\pi}{14}\big),\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)\right) får vi ekvationen \sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)=\frac{\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)}{2\cos^2\big(\frac{3\pi}{14}\big)}\cdot \cos^2\big(\frac{3\pi}{14}\big)+b. (2 p.)

Vi får b=\frac{\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)}{2}. (1 p.)

Det efterfrågade förhållandet är alltså \frac{\sin\big(\frac{3\pi}{14}\big)}{2}, eftersom den större cirkeln är enhetscirkeln. (1 p.)

13. Extremvärdespunkter 12 p.

Vi definierar funktionen f: [0, 1] -> RR med formeln

f(x) =int_0^x sin(2 ~p z^2) dz.

I vilka punkter får funktionen sitt största och sitt minsta värde?

Du kan använda programvara för att undersöka situationen, men ditt svar måste motiveras noggrant. Närmevärden för integraler beräknade med programvara eller användning av fMax- eller fMin-kommandon räcker inte som motiveringar.

I intervallet [0,1] har funktionen g(z)=\sin(2\pi z^2) nollställen i punkterna z=0, z=\frac{1}{\sqrt{2}} och z=1. Mellan de två första nollställena är funktionen positiv och mellan de två senare är den negativ. (1 p.)

Funktionen f(x)=\int_0^x g(z)\, dz kan alltså anta sitt största värde endast i punkten x=\frac{1}{\sqrt{2}}, eftersom funktionen fram till den här punkten är strängt växande och efter den här punkten strängt avtagande. (2 p.)

Funktionen f(x) kan anta sitt minsta värde endast i punkten x=0 eller x=1. Dessutom är f(0)=0. (1 p.)

Vi visar att f(1)>0.

Metod 1: Variabelbyte

Vi skriver u=z^2, det vill säga z=\sqrt{u}, varvid integrationsgränserna hålls lika och dz=\frac{1}{2\sqrt{u}}\, du. Då är \int_0^1 \sin(2\pi z^2)\, dz=\frac12 \int_0^1 \frac{\sin (2\pi u)}{\sqrt{u}} \, du (3 p.)

=\frac12\int_0^{1/2} \frac{\sin (2\pi u)}{\sqrt{u}} \, du +\frac12 \int_{1/2}^1 \frac{\sin (2\pi u)}{\sqrt{u}} \, du =\frac12\int_0^{1/2}\sin (2\pi u)\big(\frac{1}{\sqrt{u}}-\frac{1}{\sqrt{u+1/2}}\big) du. (3 p.)

Eftersom \frac{1}{\sqrt{u}}-\frac{1}{\sqrt{u+1/2}}>0, är integralens värde positivt, och det minsta värdet antas alltså i punkten x=0. (2 p.)

Metod 2: Uppskattning av areor

Vi uppskattar först det negativa områdets area. Då ligger x-värdena i intervallet [\frac{1}{\sqrt{2}},1]. Eftersom \sin (2\pi z^2)=-\frac{1}{2}z=\frac{\sqrt{7}}{2\sqrt{3}} och z=\frac{\sqrt{11}}{2\sqrt{3}}, och \sin (2\pi z^2)=-\frac{1}{\sqrt{2}},z=\frac{\sqrt{5}}{2\sqrt{2}} och z=\frac{\sqrt{7}}{2\sqrt{2}}, är arean högst
\big(\frac{\sqrt{7}}{2\sqrt{3}}-\frac{1}{\sqrt{2}}+1-\frac{\sqrt{11}}{2\sqrt{3}}\big)\cdot \frac{1}{2}+\big(\frac{\sqrt{5}}{2\sqrt{2}}-\frac{\sqrt{7}}{2\sqrt{3}}+\frac{\sqrt{11}}{2\sqrt{3}}-\frac{\sqrt{7}}{2\sqrt{2}}\big)\cdot\frac{1}{\sqrt{2}}+\big(\frac{\sqrt{7}}{2\sqrt{2}}-\frac{\sqrt{5}}{2\sqrt{2}}\big)<0\mathrm{,}229. (4 p.)

Vi uppskattar nu det positiva områdets area, för vilket vi behöver en nedre gräns. Då ligger x-värdena i intervallet [0,\frac{1}{\sqrt{2}}]. Eftersom \sin (2\pi z^2)=\frac{1}{2},z=\frac{1}{2\sqrt{3}} och z=\frac{\sqrt{5}}{2\sqrt{3}}, och \sin (2\pi z^2)=\frac{1}{\sqrt{2}},z=\frac{1}{2\sqrt{2}} och z=\frac{\sqrt{3}}{2\sqrt{2}}, är arean minst
\big(\frac{1}{2\sqrt{2}}-\frac{1}{2\sqrt{3}}+\frac{\sqrt{5}}{2\sqrt{3}}-\frac{\sqrt{3}}{2\sqrt{2}}\big)\cdot \frac{1}{2}+\big(\frac{\sqrt{3}}{2\sqrt{2}}-\frac{1}{2\sqrt{2}}\big)\cdot\frac{1}{\sqrt{2}}>0\mathrm{,}232,
vilket betyder att den positiva arean är större än den negativa. Det minsta värdet antas alltså i punkten x=0. (4 p.)

I figuren nedan är den geometri som åskådliggör approximationerna skisserad.