Beskrivningar av goda svar: SV – Livsåskådningskunskap
20.3.2026
Preliminära beskrivningar av goda svar 20.3.2026
De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör en riktgivande beskrivning av de svar som förväntas på uppgifterna i provet. De är i första hand ämnade som stöd för den preliminära bedömningen. De preliminära beskrivningarna av goda svar innehåller och beskriver inte nödvändigtvis alla godkända svar. De preliminära beskrivningarna av goda svar utgör inte en del av den uppgift om hur bedömningsgrunderna tillämpats på en enskild examinands provprestation som avses i Studentexamensnämndens allmänna föreskrifter och anvisningar. De preliminära beskrivningarna av goda svar är inte bindande för Studentexamensnämnden då grunderna för den slutgiltiga bedömningen fastställs.
Bedömning av svaren i studentexamensprovet i livsåskådningskunskap
Studentexamensprovet mäter hur de mål som definieras i grunderna för läroplanen har uppnåtts. Vid upprättandet av provet i livsåskådningskunskap våren 2026 har beaktats Grunderna för gymnasiets läroplan 2019 (GLP19).
Livsåskådningskunskap är ett tvärvetenskapligt läroämne som bygger på humanistiska vetenskaper, kultur- och samhällsvetenskaper samt filosofi. I studentexamensprovet i livsåskådningskunskap ska man bedöma den studerandes förmåga att skickligt och mångsidigt kunna analysera och uttrycka livsåskådningsfrågor. Likaså bedöms examinandens generella nivå av livsåskådningsmässig insikt. Livsåskådningsfrågor är ofta personliga, men reflektionen kring dem bygger på intellektuella kompetenser, som kritiskt tänkande, konsekvens, entydighet och systematik.
Det åskådningsmässiga tänkande som bedöms i studentexamensprovet kommuniceras språkligt. Därför bör man i bedömningen även fästa uppmärksamhet vid hur tänkandet uttrycks. Uttrycksformen bedöms på många olika plan, från textens litterära uttrycksfullhet till styckeindelningen. Provet är emellertid inte ett prov i modersmålet, och en språkligt god framställning är ett kännetecken på ett gott svar i livsåskådningskunskap endast i den mån den uttrycker gott åskådningsmässigt tänkande. Det här innebär ofta flera olika egenskaper hos svaret. De viktigaste är att svaret är träffande, enhetligt och övertygande.
Kärnan i ett gott svar är att det är träffande, det vill säga relevant. Goda kunskaper och god förståelse samt en träffande argumentation ger inte ens ett godkänt svar om de inte besvarar frågan. Därför är det allra viktigaste av kriterierna nedan att svaret är relevant.
Enhetligheten i ett svar har att göra med dess struktur. Examinandens förmåga att begreppsligt strukturera problem och lösningar samt förstå och utvärdera argument syns i form av följdriktighet och flera dimensioner i svaret. Ett enhetligt svar är tydligt och välstrukturerat.
Att svaret är övertygande innebär inom livsåskådningskunskap att mångsidiga och åskådningsmässigt väsentliga synpunkter behandlas på ett följdriktigt sätt. Svarets faktagrundval är tillräckligt bred och även aktuell, då frågeställningen kräver det. Faktapåståenden, motiverade ståndpunkter och rena åsikter hålls tydligt åtskilda från varandra och kopplingarna mellan framlagda påståenden och motiveringar är tydliga. Typiskt för livsåskådningskunskapen är användningen av träffande och aktuella exempel. De gör svaret övertygande.
Ett gott åskådningsmässigt tänkande syns i att examinanden har kunskap om begrepp och teorier och behärskar det fenomenkomplex som behandlas. Utöver det här inverkar hur träffande, enhetligt och övertygande svaret är. I livsåskådningskunskap korrelerar oftast de formmässiga och innehållsliga dimensionerna med varandra åtminstone delvis då svaret uppfyller minimikraven på relevans, alltså då det motsvarar uppgiften. Ett svar kan ändå kunskapsmässigt vara bra, samtidigt som sättet att uttrycka tankegångarna kan vara svagt, eller tvärtom. Dimensionerna är dock inte helt oavhängiga av varandra eftersom uttryckssättet, användningen av begrepp och kunskapen om fenomenkomplexet är relaterade till varandra.
På grund av naturen hos uppgifterna i livsåskådningskunskap är aspekter som visar på mognad särskilt viktiga i svaret. Studentexamensnämnden har i sina föreskrifter för proven i realämnena gett anvisningar för bedömningen av mognad i svaren. Det är värt att notera att behandlingen av oväsentliga synpunkter i svaren sänker svarets värde enligt föreskriften.
Tabellen nedan kan vara till hjälp vid bedömningen av studentprovssvaren i livsåskådningskunskap då det gäller hur träffande, enhetligt och övertygande svaret är. De här kriterierna i kombination med de innehållsmässiga kriterierna bildar tillsammans en helhetsbedömning som uttrycks med det poängtal som ges för deluppgiften.
| Dimension i bedömningen | /Poängtal 0 | 25 % | 50 % | 75 % | 100 % |
|---|---|---|---|---|---|
| Träffande | Svaret svarar inte alls på uppgiften; uppgiften har väsentligt missuppfattats. | Svaret har vissa kopplingar till frågans område, men det är oklart, förvirrat eller träffar inte saken. | Svaret på uppgiften håller sig till frågan. | Svaret visar på en klar förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar de mest väsentliga aspekterna. | Svaret visar på en utmärkt förståelse för uppgiften och dess avgränsning, och det behandlar ingående de relevanta aspekterna och endast dem. |
| Enhetligt | Svaret är splittrat och oredigt. | Svaret tar upp en klart relevant aspekt. I övrigt är elementen i svaret slumpmässigt valda eller orediga. | Svaret tar upp flera relevanta aspekter, men de har inte sammanställts i en helhet. Svaret är ofta katalogartat. | De synpunkter som uppgiften berör har kopplats till varandra på ett följdriktigt och mångsidigt sätt. Resultatet är en koherent helhet som besvarar frågan. | I svaret har de för uppgiften relevanta materialelementen ställts i relation till varandra. Begrepp och motiveringar bildar en konsekvent helhet som besvarar frågorna i uppgiften och vid behov beaktar även alternativa infallsvinklar. |
| Övertygande | Svaret saknar motiveringar eller motiveringarna saknar koppling till de framlagda påståendena. | De motiveringar som ges i svaret anknyter på något sätt till påståendena, men kopplingen mellan dem förblir oklar. | Svaret har motiverats med förnuftiga utgångspunkter och det finns en klar koppling mellan motiveringar och slutsatser. | I svaret diskuteras de flesta relevanta motiveringarna. De har problematiserats och analyserats på ett förnuftigt sätt och argumenten har konstruerats korrekt. | Problematiseringen och analysen av de relevanta motiveringarna är träffande och visar på ett insiktsfullt eget tänkande eller en ingående kunskap om traditionen. |
Uppgiftsspecifika poänganvisningar
Eftersom provet i livsåskådningskunskap bedömer examinandernas eget tänkande i åskådningsfrågor kan svaren öppna sig i många olika riktningar i nästan alla uppgifter. Därför är beskrivningarna av goda svar aldrig mer än riktgivande. Av samma orsak presenterar beskrivningarna av goda svar på ett omfattande sätt olika åskådningsmässiga synpunkter som berör uppgiften, även sådana som inte ingår i gymnasiekurserna. Målet är att ge lärarna som bedömer svaren ytterligare tips om vilka typer av resonemang i fråga om åskådningar som på goda grunder kan ingå i svaren. Vilka aspekter som ingår i gymnasiekurserna och som examinanderna förutsätts ha kunskap om anges i samband med anvisningarna för poängsättning. I dessa delar har de ovan nämnda kriterierna – att svaret ska vara träffande, enhetligt och övertygande – beaktats mycket knapphändigt. I bedömningen är det dock motiverat att i varje del av provet granska såväl de kunskapsmässiga dimensionerna som kriterierna i tabellen ovan.
Det finns olika slag av material till uppgifterna. I varje del av en uppgift anges på vilket sätt materialet ska användas. Om inga anvisningar ges om användningen eller om det uppges vara frivilligt att använda materialet, till exempel ”du kan utnyttja materialet”, är materialet avsett som inspiration. Då är det acceptabelt att examinanden låter bli att utnyttja materialet och det minskar inte på antalet poäng. Det är förvisso bra att notera att materialet också i uppgifter av det här slaget bidrar med information och att svaret bör innehålla motsvarande mångsidighet, även om materialet inte har utnyttjats. Om examinanden trots uppmaning låtit bli att använda materialet i en deluppgift, dras alltid minst en poäng av och svaret kan nå upp till högst 75 % av maximipoängen för uppgiftsdelen. Det kan också ges mer detaljerade anvisningar om användningen av material, där examinanden till exempel uppmanas att analysera eller jämföra materialet eller söka efter några särskilda särdrag i det, såsom argument. I dessa fall kan den direkta poängminskning som följer av att anvisningarna inte följts vara större.
Uppgiftsdelarna är fördelade på två klasser. Om en uppgiftsdel ger 10 poäng eller mera bedöms den som ett essäsvar, om inte annat anges i uppgiftsformuleringen. Med essäsvar avses ett svar som är strukturerat som en essä: inledningen är en koncis presentation av ämnet, problemet eller påståendet, mittenpartiet består av en mångsidig behandling av temat och i slutet finns de slutsatser som grundar sig på behandlingen. Om en uppgiftsdel ger mindre än 10 poäng behöver svaret inte vara uppbyggt som en essä.
Om en uppgiftsdel ger 10 poäng eller mindre begränsas antalet tecken. Svaret på en uppgiftsdel som ger 10 poäng är alltså en essä med en teckenbegränsning. Teckenbegränsningen gäller maximiantal tecken. Om det angivna antalet tecken underskrids sänks poängantalet inte, så länge sakinnehållet är tillräckligt. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena. Vidare minskar antalet poäng naturligtvis om svaret inte håller sig till saken.
Poängen för uppgifter som består av flera delar fastställs separat för varje deluppgift, om inte annat anges i uppgiften.
Del 1: 20-poängsuppgifter
1. Livets meningsfullhet 20 p.
I material 1.A utgår diskussionen om meningsfullheten från utvecklingen av människans medvetande i dess nutida form. Ett annat perspektiv är kopplat till strävan att uppleva saker som trygga och hemlika, även om livet i ett ofantligt världsallt ur människans perspektiv är förvirrande och skrämmande. De flesta åskådningar erkänner människans begränsade förmåga i relation till den värld hon bebor. Om kosmiska krafter större än människan, till exempel gudar, betraktas som medvetna aktörer kopplas i allmänhet också någon kosmisk mening till universum, som också människan antas ha en koppling till. Ofta anses människan också ha någon form av särställning i världsalltet.
Då man i konstellationen inkluderar den moderna naturvetenskapens kunskap om elektroner, celler och framför allt det materiella världsalltets enorma storlek, får frågan om meningsfullhet en annan innebörd. Det förefaller som om den medvetandeblivna människan trots allt inte har någon som helst central roll i universum. Då kan människan känna sig åsidosatt och alienerad. Å andra sidan påpekas det i materialet att avsaknaden av en kosmisk meningsfullhet i världsalltet kan vara befriande. Om det inte finns någon kosmisk meningsfullhet har människan möjlighet att själv skapa meningsfullhet.
I materialet är skillnaden mellan meningsfullhet i en kosmisk skala och mänsklig meningsfullhet emellertid inte helt klar. Där sägs att om någon kosmisk meningsfullhet inte finns kan en mänsklig meningsfullhet ersätta den. Materialet framställer den i vi-form beskrivna mänskligheten som den enda faktorn som definierar meningsfullhet och mening. Vi-formen bidrar till att göra det svårt att greppa hur man i materialet ser på att vara en tänkande och kännande del av världsalltet. Materialet tar inte heller upp sociala gemenskapers roll i att bygga upp meningsfullhet. Perspektivet förblir mycket individcentrerat. Andra levande varelser verkar också ges en rätt obefintlig roll i denna granskning. Därmed tycks människan ges en rätt liknande särställning som i många åskådningar som framhäver en kosmisk meningsfullhet.
Examinanden kan i sin diskussion försvara eller kritisera de uppfattningar som i materialet framförs om det mänskliga livets meningsfullhet i ett världsallt som inte har någon på förhand bestämd betydelse eller mening. I sin diskussion kan examinanden också utveckla andra infallsvinklar, till exempel genom att förneka den utgångspunkt som materialet erbjuder. I sin granskning måste examinanden emellertid genuint diskutera möjligheten till meningsfullhet i den konstellation som materialet beskriver.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialet ska diskutera det mänskliga livets meningsfullhet i det fall att världsalltet inte har någon förutbestämd betydelse eller mening. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om människolivets meningsfullhet i det fall att världsalltet inte har någon förutbestämd betydelse eller mening.
I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden med hjälp av materialet människolivets meningsfullhet i det fall att världsalltet inte har någon förutbestämd betydelse eller mening.
I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang följdriktigt och mångsidigt.
I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att ifrågasätta materialets premisser.
I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och det goda livet (LK1) och dess innehåll ”livets mening”.
2. Diskriminering och likabehandling 20 p.
2.1 Ge ett exempel på diskriminering som motsvarar diskrimineringsombudsmannens definition. Motivera varför det handlar om diskriminering. 5 p.
Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.
Diskriminering handlar om att människor på felaktiga grunder behandlas olika. Diskriminerande behandling bygger alltså på oväsentliga egenskaper som inte berättigar en sådan behandling. Examinandens exempel kan gälla dagens läge, vara historiskt eller fiktivt. Träffande historiska exempel är bland annat rassegregationen i USA och Sydafrika, avsaknad av kvinnlig rösträtt eller kriminalisering av homosexualitet.
I ett svar värt 2 poäng ger examinanden ett träffande exempel eller ett väsentligen korrekt exempel som hen motiverar.
I ett svar värt 4 poäng ger examinanden ett träffande exempel och motiverar det korrekt.
Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.
2.2 Ge ett exempel på en situation där människor behandlas olika men där det inte är diskriminering. Motivera varför det inte handlar om diskriminering. 5 p.
Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.
Alla situationer där människor behandlas olika handlar emellertid inte om diskriminering. Ibland är det berättigat att behandla människor olika på grund av deras egenskaper, eftersom dessa egenskaper är relevanta för den aktuella frågan. Till exempel parkeringsplatser för personer med rörelsehinder, studentrabatter, första hjälpen enligt hur brådskande fallet är och längdbegränsningar i nöjesparker är inte diskriminerande, trots att de innebär att människor behandlas olika. Att man får en studie- eller arbetsplats utifrån meriter eller förmåga är inte heller diskriminering.
I ett svar värt 2 poäng ger examinanden ett träffande exempel eller ett väsentligen korrekt exempel som hen motiverar.
I ett svar värt 4 poäng ger examinanden ett träffande exempel och motiverar det korrekt.
Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.
2.3 Förklara varför diskriminering försvagar förtroendet för samhället. 10 p.
Svaret får inte överskrida 1500 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.
Diskriminering försvagar förtroendet för samhället av många orsaker. Ett diskriminerande samhälle är otillförlitligt eftersom det bryter mot de mänskliga rättigheterna och är orättvist. Eftersom en diskriminerande behandling av människor bygger på oväsentliga egenskaper ger den ofta också ett intryck av godtycke. Dessa faktorer skapar sannolikt upplevelser av ojämlikhet och bitterhet. De diskriminerade och de som inte diskrimineras, eller som till och med drar nytta av diskrimineringen, står i en ojämlik ställning. Detta orsakar vanligen konflikter och fientlighet mot båda grupperna av människor. Diskriminering skapar och upprätthåller sannolikt felaktiga uppfattningar både om de diskriminerade och om de som inte drabbas av diskriminering. Dessa faktorer försvagar förtroendet för samhället också därför att samhället inte förefaller ingripa tillräckligt i diskriminering och orättvisa.
Omfattande diskriminering kan leda till social segregation och växande klasskillnader. Då sker en polarisering där interaktionen mellan människor avgränsas till små, egna bubblor, medan människor utanför bubblan kan utsättas för hatprat. I så fall försvagas förtroendet för samhället som helhet. Diskrimineringen kan också leda till att de människor som är bäst lämpade för vissa uppgifter inte har möjlighet att få dem, vilket i sin tur leder till inkompetens i samhället som i sin tur gör att förtroendet för samhället försvagas ytterligare. Ett samhälle där det förekommer mycket diskriminering lider sannolikt också av att dess rykte skadas, vilket försvagar både medborgarnas och andra staters förtroende för samhället i fråga.
Den sociala och ekonomiska segregation som diskrimineringen driver på leder också till politisk polarisering. Polariseringen förlamar i sin tur beslutsfattandet, om olika politiska grupperingar inte är beredda att samarbeta eller om de drar tillbaka nyligen fattade beslut då de politiska maktförhållandena förändras. Detta bidrar till att försvaga förtroendet för det politiska systemet. Representanter för diskriminerade människogrupper kan också ta till olagliga eller våldsamma metoder för att förbättra sin ställning, eller drivas till brottslighet av ekonomiska orsaker. Detta kan skapa allmän osäkerhet och brist på förtroende i samhället.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska förklara varför diskriminering försvagar förtroendet för samhället. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 3 poäng gör examinanden spridda observationer om varför diskriminering försvagar förtroendet för samhället.
I ett svar värt 5 poäng förklarar examinanden varför diskriminering försvagar förtroendet för samhället.
I ett svar värt 8 poäng är examinandens förklaring följdriktig och mångsidig.
Svarets längd är högst 1 500 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.
I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och samhället (LK2) och dess innehåll ”människovärde, människans värdighet och mänskliga rättigheter; dokument om mänskliga rättigheter, såsom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, konventionen om barnets rättigheter och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna; kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom Förintelsen”. Den anknyter också till modulen Kulturer (LK3) och dess innehåll ”etnicitet, rasism och annan diskriminering samt ömsesidig respekt och jämlikhet i olika kulturer i ett historiskt perspektiv”.
3. Kultur 20 p.
Nedan står 20 påståenden. Välj för varje deluppgift (3.1–3.20) det svarsalternativ som passar bäst. Rätt svar 1 p., fel svar 0 p., inget svar 0 p.
Du kan ändra ditt svar efter att du har valt ett svarsalternativ, men du kan inte längre lämna deluppgiften helt utan svar. Om du har börjat besvara uppgiften, men kommer till att du ändå inte vill lämna in den för bedömning, ska du välja alternativet ”Jag svarar inte” för alla deluppgifter.
3.1 Mänsklig kultur betyder 1 p.
- människors kollektiva verksamhet och dess meningsfulla resultat. (1 p.)
Även om en kultur kan definieras på olika sätt är kulturer inte avgränsade till specifika tidsperioder eller sociala klasser.
3.2 I kulturell evolution 1 p.
- går kulturen i arv genom social växelverkan. (1 p.)
I kulturforskningen använder man begreppet evolution, lånat från biologin, för att beskriva en långsam, stegvis utveckling. Inom dagens kulturforskning anser man inte att det är meningsfullt att beskriva kulturers förändring som en utveckling från något sämre till något bättre.
3.3 Enligt kulturrelativismen 1 p.
- är det kulturellt betingat hur bindande värderingar och normer är. (1 p.)
Det finns olika former av kulturrelativism, men gemensamt för dem är att värderingar och normer ses som relativa och kulturbetingade.
3.4 Integration som ett politiskt mål som rör kulturer syftar till 1 p.
- att föra samman grupper som är kulturellt olika till en fungerande del av samhället. (1 p.)
I fråga om samhällens inställning till minoriteter särskiljer man ofta tre olika alternativ: integration, segregation och assimilation. Segregation innebär att minoriteter skiljs från majoritetens livssfär.
3.5 Kulturell assimilation betyder att kulturella minoritetsgrupper 1 p.
- smälter samman med majoritetsbefolkningen. (1 p.)
I fråga om samhällens inställning till minoriteter särskiljer man ofta tre olika alternativ: integration, segregation och assimilation.
3.6 Enligt etnocentrismen 1 p.
- är de seder som råder i det egna samfundet korrekta och de som avviker från dem är fel. (1 p.)
Med etnocentrism avses att saker värdesätts strikt ur det egna folkets eller den egna kulturens utgångspunkter.
3.7 Antisemitism betyder 1 p.
- judehat. (1 p.)
Även om nationalsocialismen är den mest kända judefientliga världsåskådningen är judehat ett mer omfattande fenomen, och har förekommit redan mycket tidigare.
3.8 Växelverkan mellan kulturer 1 p.
- var vanligt redan under antiken. (1 p.)
I ljuset av dagens kunskap verkar det sannolikt att interkulturell växelverkan alltid har varit en del av den moderna människans kulturer.
3.9 Den allmänna vetenskapen om kulturer kallas 1 p.
- antropologi. (1 p.)
Antropomorfism betyder människoliknande, det vill säga att till exempel djur eller gudar ses som ett slags människor. Antroposofin är en världsåskådning grundad av Rudolf Steiner.
3.10 Den etnografiska forskningsmetoden kännetecknas av 1 p.
- deltagande observation. (1 p.)
I den för antropologin karakteristiska forskningsmetoden är det väsentligt att delta i livet i det samhälle som undersöks.
3.11 En utomkulturell forskningssynvinkel kallas 1 p.
- etic. (1 p.)
Det utomkulturella etic-perspektivet möjliggör en viss jämförelse av kulturfenomen, samt produktion av allmängiltig vetenskaplig kunskap. Det motsvarande kulturinterna perspektivet är emic-perspektivet.
3.12 En inriktning inom kulturforskningen är funktionalismen, som bland annat representeras av Bronisław Malinowskis studier av Trobriandöarna. Funktionalismen kännetecknas av 1 p.
- sin syn på kulturer som funktionella helheter. (1 p.)
Funktionalismen var i början av 1900-talet en ny inriktning där kulturerna sågs som funktionella helheter och där man tog i bruk den moderna etnografins arbetsmetoder.
3.13 FN:s världsarvsprogram förvaltas av 1 p.
- UNESCO. (1 p.)
UNESCO är Förenta nationernas utbildnings-, vetenskaps- och kulturorganisation (eng. United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) som grundade världsarvsprogrammet år 1972.
3.14 Antalet officiella världsarvsobjekt i Finland är 1 p.
- 5–10. (1 p.)
Till Finlands världsarvsobjekt hör sex kulturarvsobjekt och ett naturarvsobjekt. Struves meridianbåge är ett gemensamt kulturarvsobjekt med flera andra länder. Det enda naturarvsobjektet, Kvarkens skärgård, är gemensamt med Sverige.
3.15 Till Finlands världsarvsobjekt hör 1 p.
- gravrösena i Sammallahdenmäki. (1 p.)
Finlands kulturarvsobjekt som hör till världsarvsobjekten är utöver Struves meridianbåge Sveaborg, Gamla Raumo, Petäjävesi gamla kyrka, Verla träsliperi och pappfabrik samt bronsåldersgravrösena i Sammallahdenmäki.
3.16 Uppkomsten av det finska skriftspråket var kopplad till 1 p.
- den lutherska reformationen och översättningen av Bibeln. (1 p.)
Det finska skriftspråket är mycket äldre än strävan efter statlig självständighet. En central princip i den lutherska reformationen var att människor själva skulle få sätta sig in i Bibeln. Därför ville man översätta Bibeln till så många språk som möjligt.
3.17 Fennomanerna, som verkade under Finlands autonomi, strävade först efter 1 p.
- att upphöja finskan till ett kultur-, rätts- och förvaltningsspråk. (1 p.)
Då Finland år 1808–1809 blev en del av det ryska kejsardömet hade det finska språket en undanträngd ställning. Det avgörande steget för den finska kulturens och senare det statliga Finlands utveckling var att finskan upphöjdes till bildnings-, rätts- och förvaltningsspråk.
3.18 I finsk lagstiftning ingår rätten att använda tre olika språk i kontakten med myndigheter. Dessa språk är 1 p.
- finska, svenska och samiska. (1 p.)
Grundlagens 17. §: ”Finlands nationalspråk är finska och svenska. – –
Samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag. Rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp skall tryggas genom lag.”
3.19 En stor del av dikterna i det finska nationaleposet Kalevala är 1 p.
- insamlade från den karelska muntliga traditionen. (1 p.)
Poesin i Kalevala var ursprungligen muntlig, och diktrecitationstraditionen som kristendomen såg som hednisk hade i stor utsträckning dött ut i Finland då Elias Lönnrot omkring år 1830 sammanställde Kalevala av material han huvudsakligen samlat i Karelen.
3.20 I skapelsemyten i Kalevala är det första som finns 1 p.
- luft, hav, en jungfru och ett fågelägg. (1 p.)
I Kalevala skildras världens skapelse med att en knipa lägger ägg i knäet på Ilmatar som flyter i havet. Enligt Bibelns skapelseberättelse skapade Gud i begynnelsen himmelen och jorden. Det tredje alternativet representerar den grekiska mytologin enligt Hesiodos verk Gudarnas födelse.
I GLP19 anknyter uppgiften till flera innehåll i modulen Kulturer (ET3).
4. Uttryck för åskådningar i konsten 20 p.
De olika konstarterna, såsom bildkonst, musik, litteratur, arkitektur och scenkonst, syns i samhället och ger på många sätt uttryck för åskådningar.
Diskutera hur åskådningar uttrycks i en konstart du valt.
Olika åskådningar har genom historien haft ett stort inflytande på olika konstarter, och åskådningar kommer på många olika sätt till uttryck i konsten. Det mest uppenbara exemplet är de religiösa åskådningarna, och i en västerländsk kontext särskilt kristendomen, som syns bland annat i bildkonsten, litteraturen och musiken. Konsten kan till exempel avbilda religiösa symboler, ritualer, berättelse i heliga skrifter, mirakel eller religiösa platser och byggnader.
Religiösa åskådningar är emellertid inte det enda exemplet på åskådningar som tar sig uttryck i konsten. Även politiska, ideologiska och filosofiska åskådningar är synligt närvarande i olika konstformer. Till exempel genom litteraturen, filmen eller scenkonsten kan man föra fram politiska och filosofiska ståndpunkter, och även musik kan ha ett åskådningsmässigt budskap. Arkitekturen kan likaså uttrycka sin tids ideologiska uppfattningar. Konsten har behandlat och behandlar bland annat jämlikhet och diskriminering, fattigdom och rikedom, krig och fred samt samhällets strukturer och ekologiska frågor. Det har till och med hävdats att konstens uppgift uttryckligen är att ta ställning och väcka människor till att dryfta sin egen åskådning eller sina attityder, till exempel i relation till antagna samhälleliga missförhållanden.
I svaret kan examinanden som exempel använda en konstart som står hen nära eller som hen är insatt i. Uppgiften möjliggör olika linjer för svaret, men det väsentliga är att frågan behandlas ur perspektivet för åtminstone två åskådningar och att de olika delarna av begreppet åskådning beaktas i svaret. Även en förtjänstfull behandling av bara en åskådning kan ge högst 14 poäng. Även om examinanden i uppgiften ombeds behandla bara en konstart är det svårt att uppnå ett tillräckligt mångsidigt svar genom att granska bara ett enskilt konstverk.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera hur åskådningar uttrycks i en konstart hen har valt. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 5 poäng gör examinanden observationer om hur åskådningar uttrycks i den konstart hen har valt.
I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden hur åskådningar uttrycks i den konstart hen har valt.
I ett svar värt 15 poäng är examinandens diskussion mångsidig och följdriktig. I svaret behandlas minst två åskådningar.
I ett svar värt toppoäng kan examinanden fördjupa sin diskussion till exempel genom att koppla en konsthistorisk granskning till det eller genom att behandla konstens betydelse ur perspektivet för individens livsåskådning.
I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Åskådningar (LK4) och dess innehåll ”hur åskådningar syns i – – konst”.
5. Tidsuppfattning och död 20 p.
I de flesta religioner antas livet fortsätta efter döden. Livet efter döden aktualiserar frågan om tidens karaktär. I en del religioner är tiden lineär, det vill säga den går i en riktning. I andra religioner uppfattas tiden som cyklisk och man tror på reinkarnation efter döden.
Välj en religion och beskriv dess uppfattning om tiden. Diskutera också hur denna tidsuppfattning förhåller sig till uppfattningen om livet efter döden i den religion som du valt.
Religionernas tidsuppfattningar delas ofta in i lineära och cykliska. Enligt de abrahamitiska religionernas – judendomens, kristendomens och islams – lineära tidsuppfattning börjar tiden med skapelsen och slutar med den yttersta domen. Efter detta tänker man sig att de troende lever för evigt i ett paradis och de övriga i helvetet. Det är naturligt att tänka att tidens struktur på något sätt förändras i det eviga livet, då åldrandet och det jordiska lidandet upphör. Väsentligt för livet efter döden är att det mänskliga livet är en unik chans att uppnå ett evigt liv, som åtminstone i tidsmässigt hänseende på ett avgörande sätt avviker från det vanliga mänskliga livet.
En cyklisk tidsuppfattning har varit utgångspunkten i de indiska och kinesiska religionerna. Den har också varit populär i flera andra kulturer, till exempel i antikens Grekland och bland aztekerna. Till en cyklisk tidsuppfattning hör vanligen också en tanke om att det vanliga livet upprepas, varvid man tror på någon form av reinkarnation. I olika religioner kan många av tidsuppfattningens drag skilja sig från varandra, även om tidsuppfattningen i båda religionerna skulle vara lineär eller cyklisk. Inom buddismen, till exempel, är tidens illusoriska natur och relativitet i allmänhet viktigare än att den är cyklisk. Med tanke på livet efter döden innebär tanken om att livet upprepas att det liv vi just nu lever inte på samma sätt är unikt som i religionerna med en lineär tidsuppfattning. Detta kan påverka inställningen till döden. Det väsentliga är att då tiden inte tar slut och i något skede förvandlas till evighet innebär en högre form av existens att man stiger utanför tiden, i praktiken frigörs från reinkarnations kretslopp (moksha eller nirvana).
Inom alla stora religioner finns olika inriktningar och skolor som kan ha olika uppfattningar om tiden. Tidsuppfattningen kan därmed uppvisa även andra drag än de ovan nämnda. Tanken om framsteg har till exempel varit utmärkande för den västerländska tidsuppfattningen efter upplysningstiden, något som inte är typiskt för de traditionella, stora religionerna. Framstegstanken kan till exempel i många former av nyandlighet leda till en spiralliknande tidsuppfattning som kombinerar de traditionella tidsuppfattningarna och där upprepade liv kan ses som trappsteg till paradiset.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska välja en religion, beskriva dess uppfattning om tiden och diskutera hur denna tidsuppfattning förhåller sig till den valda religionens uppfattning om livet efter döden. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 5 poäng gör examinanden spridda observationer om någon religions uppfattning om tiden och om livet efter döden.
I ett svar värt 10 poäng väljer examinanden en religion, beskriver dess tidsuppfattning och diskuterar den tidsuppfattningens relation till uppfattningen om livet efter döden inom den religion examinanden har valt.
I ett svar värt 15 poäng är examinandens beskrivning av tidsuppfattningen i den religion hen har valt träffande och omfattande, och hens diskussion om tidsuppfattningens relation till den valda religionens uppfattning om livet efter döden är följdriktig och mångsidig.
I ett svar värt toppoäng kan examinanden till exempel fördjupa sin diskussion genom att ifrågasätta antaganden kopplade till den tidsuppfattning hen har presenterat.
I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Religioner och irreligiositet (LK5) och dess innehåll ”kristendomens och islams samt buddhismens och hinduismens – – grundläggande kännetecken; allmänna drag hos de traditionella åskådningarna i Östasien”.
6. Rädsla, hopp och att bygga framtiden 20 p.
Hopp är utgångspunkten för bygget av framtidens samhälle. Vi eftersträvar en så god framtid som möjligt, inte en så dålig som möjligt. Å andra sidan är framtiden åtminstone delvis okänd, och det är ytterst svårt att få grepp om mycket komplicerade fenomen som risken för kärnvapenkrig, förlusten av biodiversitet och klimatförändringen. Det finns nästan alltid tecken på förändring som känns skrämmande.
Även om man genom hela den kända historien har väntat på och fruktat världens ände gjorde kärnvapnen denna rädsla realistisk på ett nytt sätt. Under de senaste årtiondena har rädslan för undergång genom kärnvapnen överskuggats av andra globala katastrofer som klimatförändringen, förlusten av biodiversitet och coronaviruspandemin. Rysslands attack mot Ukraina har emellertid på nytt gjort användningen av kärnvapen och den förödelse de orsakar till en central källa till oro.
Rädsla är en negativ känsla och det är inte bra om rädslan färgar våra framtidsutsikter. En annan viktig aspekt framgår av materialet. En stor del av våra rädslor för framtiden är missriktade. Då man är rädd för något man inte förstår är man inte rädd för verkliga händelser utan för dåligt underbyggda hotbilder. Problemet är att om rädslan för en i rätt riktning först då man har erfarenhet av en katastrof, kan man inte styrd av rädsla undvika stora katastrofer på förhand.
Inte heller experter som bygger teoretiska modeller kan nödvändigtvis träffa rätt i fråga om framtidens verkliga händelsekedjor. Det är emellertid motiverat för dem att granska olika alternativ och inte nöja sig med en alternativlös retorik. Till exempel i fråga om atombomben visade det sig vara fel att påstå att de allierade inte hade något annat alternativ än att bygga bomben eftersom nazisterna annars hade hunnit göra det först.
Ett klassiskt ordstäv då det gäller att bygga ett framtida samhälle är ”Hoppas på det bästa, förbered dig för det värsta”. Som det framgår av materialet fungerar denna lösningsmodell inte nödvändigtvis. Till exempel i fråga om kapprustning kan förberedelser för det värsta utgöra hinder för att den bästa framtidsbilden ska bli verklighet. Å andra sidan är beredskap för olika typer av massförstörelse, till exempel genom att utveckla befolkningsskyddet, en nödvändig del av ansvarsfull planering. Det kanske inte finns en idealisk lösning på spänningen mellan rädsla och hopp, men med tanke på att uppnå det önskade slutresultatet är det viktigt att med öppet sinne strukturera och dryfta situationen.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera betydelsen av hopp och rädsla för massförstörelse i byggandet av framtidens samhälle. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om betydelsen av hopp och rädsla för massförstörelse i byggandet av framtidens samhälle.
I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden betydelsen av hopp och rädsla för massförstörelse i byggandet av framtidens samhälle. Examinanden utnyttjar materialet i sitt svar.
I ett svar värt 15 poäng är examinandens diskussion följdriktig och mångsidig.
I ett svar värt toppoäng kan examinanden fördjupa sitt resonemang till exempel genom att diskutera olika exempel på hur rädsla för massförstörelse kan inverka på byggandet av framtidens samhälle.
I GLP19 anknyter uppgiften till innehållet i modulen Framtiden (LK6).
Del 2: 30-poängsuppgifter
7. Unga kvinnors och mäns värderingar och attityder 30 p.
7.1 Förklara vad som menas med värdeliberalism. 5 p.
Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.
Värdeliberalism är en ideologi där individen är fri att leva enligt sina egna värderingar och principer, så länge hen inte skadar andra människor eller begränsar deras motsvarande frihet. Värdeliberalismen bygger på antagandet att individer till sin bakgrund och sina intressen är olika och att det inte finns ett enda rätt sätt att leva, som alla individer borde försöka uppnå. Därför respekterar man inom värdeliberalismen människors olikhet och låter var och en avgöra vad som är gott för hen. I det samhälleliga beslutsfattandet accepterar man en mångfald av värderingar och tryggar individers friheter och rättigheter. Inom värdeliberalismen ses minoriteter inte som ett hot mot samhällets enhet och kontinuitet, utan mångfalden ses som en berikande och stärkande resurs för samhället.
I ett svar värt 2 poäng gör examinanden några väsentligen korrekta observationer om värdeliberalismen.
I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden vad som avses med värdeliberalism.
Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.
7.2 Förklara vad som menas med värdekonservatism. 5 p.
Svaret får inte överskrida 750 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.
Värdekonservatism är en ideologi enligt vilken samhällets traditionella värderingar och principer bäst tryggar samhällets funktion och välfärd. Enligt värdekonservatismen är de traditionella värderingarna och principerna värda att upprätthålla eftersom de är välbeprövade och har konstaterats fungera väl. Därför ses det som en risk att överge dem och anamma nya. Inom värdekonservatismen ses samhällets intressen som överordnade individens friheter och rättigheter. Av denna orsak förhåller man sig inom värdekonservatismen negativt till individer eller minoriteter vars värderingar och principer avviker från samhällets värderingar och principer. Inom värdekonservatismen ses mångfald vanligen inte som något eftersträvansvärt, eftersom den anses försvaga samhällets enhet och kontinuitet.
I ett svar värt 2 poäng gör examinanden några väsentligen korrekta observationer om värdekonservatismen.
I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden vad som avses med värdekonservatism.
Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.
7.3 Jämför utifrån material värderingar och attityder hos unga kvinnor och män. Bedöm utifrån jämförelsen om unga kvinnor är mer liberala i sina värderingar och attityder än unga män. 20 p.
Materialet gäller en enkät som tankesmedjan Magma har utfört bland svenskspråkiga unga i Finland. I början av materialet finns frågor om abort, möjligheterna som AI erbjuder och hur den kan användas i skolarbetet, köttätande, andlighet och fri invandring. I alla frågor följer formen på graferna som beskriver flickors och pojkars svar varandra. De största skillnaderna gäller abort och köttätande. Av flickorna godkände hela 80 % abort helt och hållet, av pojkarna knappt 50 %, medan andelarna i fråga om köttätande är de motsatta. Cirka 5 % av såväl flickorna som pojkarna fördömde abort, medan bara 1–2 % fördömde köttätande.
Cirka 10 % av flickorna och pojkarna ansåg att andlighet är viktigt medan cirka 20 % ansåg att det inte är viktigt. Av pojkarna såg cirka 20 % AI som en stor möjlighet, av flickorna bara 5 %. På motsvarande sätt såg cirka 5 % av flickorna och en något mindre andel av pojkarna AI som en stor risk. Flickorna hade en mer positiv inställning till fri invandring än pojkarna.
I materialet bekrivs också hur flickorna och pojkarna fördelas på axeln vänster–höger och värdeliberal–värdekonservativ. Flickorna uppfattade sig i genomsnitt som mer vänster och värdeliberala än pojkarna. I centrum av axeln vänster–höger finns fler flickor än pojkar, medan situationen är den motsatta i mitten av axeln värdeliberal–värdekonservativ.
I slutet av materialet finns en fråga om invandring. Flickorna hade en klart mer positiv inställning till invandring än pojkarna. 52 % var helt eller delvis av samma åsikt med påståendet ”Fler invandrare är välkomna i Finland”, av pojkarna bara 28 %. Helt eller delvis av annan åsikt var 42 % av pojkarna och 17 % av flickorna.
Utifrån jämförelsen kan man dra slutsatsen att unga, svenskspråkiga kvinnor i Finland till sina värderingar och attityder är mer liberala än männen i vissa frågor, men inte i alla. Det finns alltså inga starka grunder för att generaliserat påstå att svenskspråkiga unga kvinnor till sina värderingar och attityder skulle vara mer liberala än de unga männen.
Kvinnorna förhöll sig klart mer liberalt till abort och invandring. Särskilt tydligt syns det i den sista grafen i materialet. De hade också en mer positiv inställning till användningen av AI i skolarbetet. Kvinnornas egen uppfattning om sin inställning i de politiska och samhälleliga frågorna stöder också påståendet.
Någon väsentlig skillnad syntes emellertid inte på alla de undersökta områdena. I fråga om andlighet skilde sig flickornas inställning inte från pojkarnas. Båda kan tolkas som liberala, eftersom uppskattning för andlighet anses vara konservativt.
Materialet berättar ingenting om flickornas och pojkarnas attityder exempelvis till kön, parförhållanden, familj eller arbete. Det förblir därmed öppet om kvinnorna i dessa frågor är mer liberala än männen.
Frågan i uppgiftsformuleringen, om kvinnor till sina värderingar och attityder är liberalare än män, är allmän till sin natur. Bedömningen ska alltså inte luta mot egna erfarenheter eftersom de inte är representativa och inte som sådana erbjuder lämpliga belägg för eller emot. Påståendet kan utvärderas utifrån statistiken i ungdomsbarometern eller annan motsvarande forskning. Det är också värt att notera att materialet bara gäller svenskspråkiga unga. Utan ytterligare bakgrundsantaganden kan man inte från det dra slutsatser om alla unga i Finland.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden utifrån material 7.A ska jämföra unga kvinnors och mäns värderingar och attityder, och utifrån jämförelsen bedöma om unga kvinnor i sina värderingar och attityder är mer liberala än unga män. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 5 poäng gör examinanden utifrån materialet spridda observationer om unga kvinnors och mäns värderingar och attityder.
I ett svar värt 10 poäng jämför examinanden utifrån materialet de unga kvinnornas och männens värderingar och attityder, och bedömer utifrån jämförelsen om de unga kvinnorna är mer liberala än männen i sina värderingar och attityder.
I ett svar värt 15 poäng är examinandens jämförelse och bedömning mångsidiga och följdriktiga.
I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att notera materialets begränsningar eller genom att ställa sin bedömning i relation till sin övriga kunskap eller den samhälleliga diskussionen om frågan.
I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och det goda livet (LK1) och dess innehåll ”grundläggande existentiella frågor: människorelationer, mångfalden i kön och sexuell läggning”, modulen Jag och samhället (LK2) och dess innehåll ”samtidskritik: idéer och värderingar i samhället och olika subkulturer” och modulen Åskådningar (LK4) och dess innehåll ”politiska världsåskådningar, såsom liberalism”.
8. Familj och familjeåterförening 30 p.
8.1 Diskutera vad en familj är och vilken betydelse familjen har för ett gott liv för individen. Utnyttja textutdrag , och i ditt svar. 15 p.
Uppfattningen om vad en familj är varierar enligt kultur, och familjemodellerna har förändrats genom historien. Då man granskar mänsklighetens historia och olika kulturer finns det alltså inte ett enda, klart sätt att definiera en familj. I material 8.B beskrivs Migrationsverkets uppfattning om vem som kan vara en persons familjemedlem och alltså höra till hens familj. Beslut om familjeåterförening fattas med denna definition som grund, men den representerar alltså bara en möjlig uppfattning om vem som kan utgöra en familj. Enligt Migrationsverket hör till exempel mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, syskon eller vuxna barn inte till familjen, även om många både i och utanför Finland kan uppleva att dessa släktingar hör till deras familj. Familjer kan alltså vara av mycket mer varierande form än definitionen låter förstå. En familj kan också omfatta andra än en äkta hälft och släktingar, såsom barn till en förälders nya äkta hälft eller närstående i form av vänner.
Definitionen av en familj är också kopplad till frågan om familjens relation till äktenskapet, som nämns i material 8.A. Migrationsverkets definition och uppfattningen att begreppet familj är kopplat till äktenskapet kan också kritiseras, och man kan lägga fram en annan definition på vad en familj är.
Enligt material 8.C kan familjen också ha en betydande inverkan på individens goda liv. Ett gott liv kan förstås på olika sätt, och ett gott liv kan ses som bestående av flera olika delfaktorer. En familj är ett sätt att fylla individens behov av att vara tillsammans med sina närstående och upprätthålla nära människorelationer. Andra faktorer i ett gott liv förknippade med familjen är kärlek, närhet samt relationen mellan barn och förälder. Även individens identitet kan vara starkt kopplad till familjen eller den gemenskap som familjen representerar för individen. Familjen erbjuder också vissa roller, men ibland kan dessa roller också vara skadliga med tanke på individens goda liv.
Familjen bidrar alltså på många sätt till ett gott liv. Att mot sin vilja tvingas vara åtskild från sin familj kan göra en människa olycklig, vilket framgår i material 8.C. Att samla familjen är på samma sätt ett sätt att påverka sitt eget liv. På motsvarande sätt kan det försämra individens känsla av kontroll om en familjeåterförening misslyckas av orsaker som är oberoende av individen själv. Visserligen kan familjen också ha en skadlig inverkan på individens liv, om den till exempel begränsar individens frihet att förverkliga sig själv.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera vad en familj är och vilken betydelse familjen har för ett gott liv för individen. I sitt svar ska examinanden utnyttja materialen 8.A, 8.B och 8.C. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 4 poäng gör examinanden spridda observationer om vad en familj är och vilken betydelse familjen har för ett gott liv för individen. Alternativt presenterar hen mer ingående observationer antingen om vad en familj är eller om vilken betydelse familjen har för ett gott liv för individen.
I ett svar värt 8 poäng diskuterar examinanden vad en familj är och vilken betydelse familjen har för ett gott liv för individen. I sitt svar utnyttjar examinanden åtminstone två av materialen 8.A, 8.B och 8.C.
I ett svar värt 12 poäng är examinandens diskussion mångsidig och följdriktig. Examinanden utnyttjar materialen 8.A, 8.B och 8.C i sitt svar.
I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att diskutera skillnaderna i familjebegreppet i olika kulturer och under olika historiska tidsperioder.
8.2 Diskutera familjeåterförening som ett samhälleligt fenomen med utgångspunkt i hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Utnyttja textutdrag , och i ditt svar. 15 p.
Rätten till familjeliv tryggas i de internationella människorättskonventionerna. Rätten till familjeliv tillgodoses inte om en människa mot sin vilja tvingas vara åtskild från sin familj. Det kan ske till exempel om en människa har tvingats fly en konflikt som hotar hens liv och inte har haft möjlighet att ta med sig sina familjemedlemmar.
Även om rätten till familjeliv hör till de mänskliga rättigheterna handlar det om en politiskt komplicerad sak. I material 8.C nämns det att möjligheterna till familjeåterförening i Finland har skärpts på många sätt. Särskilt invandringspolitiken påverkar skärpningarna av reglerna för familjeåterförening. Situationen är etiskt problematisk ur ett människorättsperspektiv. Utifrån artikel 16 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna går det emellertid också att motivera skärpningar av reglerna för familjeåterförening på så sätt att en begränsning av familjeåterföreningar inte direkt förhindrar att artikelns moment 1 och 2 uppfylls. Moment 3 uppmanar dock varje stat och samhälle att skydda familjerna, vilket inte tillgodoses om staten eller samhället försvårar familjens möjligheter att leva tillsammans, även om familjemedlemmarna vill leva tillsammans.
Familjeåterförening är en komplex fråga även kulturellt. Eftersom uppfattningen om vad som utgör en familj varierar enligt kultur kan det vara så att en människas rätt till familjeliv inte tillgodoses ur hens eget perspektiv, trots att hen får leva tillsammans med sin partner och sina barn. Andra viktiga familjemedlemmar, som mor- och farföräldrar eller vuxna barn, kan ha blivit kvar utomlands.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera familjeåterförening som ett samhälleligt fenomen med utgångspunkt i hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Examinanden ska utnyttja material 8.A, 8.B och 8.C i sitt svar. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 4 poäng gör examinanden spridda observationer om familjeåterförening som ett samhälleligt fenomen med utgångspunkt i hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses.
I ett svar värt 8 poäng diskuterar examinanden familjeåterförening som ett samhälleligt fenomen med utgångspunkt i hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Examinanden utnyttjar åtminstone två av materialen 8.A, 8.B och 8.C i sitt svar.
I ett svar värt 12 poäng är examinandens diskussion mångsidig och följdriktig. Hen utnyttjar material 8.A, 8.B och 8.C i sitt svar.
I ett svar värt toppoäng kopplar examinanden också sitt svar till exempelvis dagens politiska eller andra samhälleliga skeenden, eller diskuterar kritiskt innehållet i FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna ur ett samhälleligt perspektiv.
I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och det goda livet (LK) och dess innehåll ”faktorer och dimensioner för ett gott liv: behov, lycka”, ”livsval och livsbalans: individens möjligheter att påverka sitt liv, arvsanlagens och miljöns betydelse” och ”människans identitet och sociala natur: individen i samhället, privat och offentligt liv, sociala relationer, roller och normer”. Den anknyter också till modulen Jag och samhället (LK2) och dess innehåll ”kunskapsbaserade grunder för samhällsagerande och aktivt medborgarskap: samhällsstrukturer, sociala realiteter, det moderna västerländska samhällets särdrag, såsom individualism och skillnaden mellan social gemenskap och samhälle och deras inverkan på individens liv” och ”människovärde, människans värdighet och mänskliga rättigheter; dokument om mänskliga rättigheter, såsom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, konventionen om barnets rättigheter och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna; kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom Förintelsen”.
9. Häxkonst i våra dagar 30 p.
Personer som idag utövar häxkonst bildar ofta sin egen uppfattning om vad det innebär att vara häxa och hur häxkonst utövas. Fenomenet är en del av en bredare, ofta individcentrerad nyhedendom och nyandlighet, där olika åskådningstraditioner fogas till den personliga livsåskådningen.
9.1 Redogör för personernas berättelser om sin egen häxkonst i material och . 10 p.
Svaret får inte överskrida 1500 tecken. Om det givna antalet tecken överskrids leder det till poängavdrag.
I material 9.A och 9.B beskrivs två olika former av modern häxkonst, beskrivna av utövare själva. Kuparikettu i material 9.A är enligt egen utsago häxa och medium, medan Essi Mäkelä som intervjuas i material 9.B säger sig omfatta wiccatron och därmed ser sig själv som häxa. Kuparikettu talar om häxkonst som en livsåskådning, och förefaller utifrån materialet inte höra till någon mer omfattande gemenskap som utövar häxkonst. Mäkelä däremot talar om häxkonsten som en världsåskådning då hon beskriver wiccatron som en religion och naturtro. Det handlar alltså om två olika sätt att gestalta modern häxkonst som en åskådning. Av dem är wicca mer gemenskapsorienterad och organiserad.
I båda berättarnas uppfattning om häxkonst ingår tanken att varje utövare av häxkonst själv får välja vilka element hen inkluderar i sin häxkonst. Enligt vad som sägs i material 9.B behöver åskådningen inte på något sätt synas i wiccautövarens vardag. Kuparikettu i material 9.A har däremot också gjort sitt utövande av häxkonst till en bisyssla som influerare i sociala medier och som medium, vilket gör häxkonsten till en mycket större del av hennes dagliga liv, även om hon själv säger sig leva ett normalt liv som studerande och förälder.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska redogöra för personernas berättelser om sin egen häxkonst i material 9.A och 9.B. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 3 poäng gör examinanden några observationer om personernas berättelser om sin egen häxkonst i material 9.A och 9.B.
I ett svar värt 5 poäng redogör examinanden för personernas berättelser om sin egen häxkonst i material 9.A och 9.B.
I ett svar värt 8 poäng är examinandens analys träffande och mångsidig. Skillnaderna mellan personerna i materialen lyfts fram.
Svarets längd är högst 1 500 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.
9.2 Bedöm på vilka grunder häxkonst numera kan ses som en åskådning. Utnyttja minst två av material , och i ditt svar. 20 p.
Enligt materialen 9.A, 9.B och 9.C har häxkonst numera många olika inslag och drag, och kan utövas på många olika sätt. Av materialen framgår också att häxkonst numera kan ses som individens självständiga aktivitet, som inte är kopplad till någon bredare gemenskap, eller som en löst organiserad social verksamhet. Wiccatron som presenteras i material 9.B och 9.C hör till den senare kategorin. Alla wiccautövare ser emellertid inte sig som häxor.
Häxkonst numera kan anses vara en livsåskådning, såsom material 9.A låter förstå, eller en religion eller åtminstone världsåskådning, såsom framgår av material 9.B och 9.C. Personerna som intervjuas i material 9.A och 9.B ser själva häxkonst som en åskådning, även om på olika sätt: för den ena handlar det om en livsåskådning, för den andra om en världsåskådning. Utifrån materialen kan man anta att personerna använder begreppen väsentligen korrekt. Åskådningsbegreppen är flerdimensionella, så i en bedömning är det naturligt att fästa uppmärksamhet vid åskådningsbegreppets olika delområden, det vill säga världsbilden, etiken och epistemologin.
Häxkonstens ställning som åskådning numera kan också utvärderas ur perspektivet för levd religion. Det handlar om en individcentrerad och antingen löst organiserad eller helt oorganiserad verksamhet. I häxkonstutövningen numera finns också element som andra än utövare av häxkonst kan använda, som tarotkort, pentagram eller stenar som man till exempel tror ha helande egenskaper.
Särskilt wiccatron kan enligt utövarnas egna ord karakteriseras som någon form av naturreligion. Den tro på ”andar” som presenteras i material 9.A kan också löst jämföras till exempel med hur man i shintoismen minns och vördar förfäderna.
Examinanden kan också anamma en kritisk linje i sitt svar och motivera varför häxkonst numera inte meningsfullt kan ses som en åskådning. Häxkonst kan i vissa fall ses till exempel som underhållning. Då måste examinanden dock beakta också de aspekter som talar för häxkonstens ställning som åskådning numera.
Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska bedöma på vilka grunder häxkonst numera kan ses som en åskådning. I svaret ska examinanden utnyttja åtminstone två av materialen 9.A, 9.B och 9.C. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.
I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om häxkonst som åskådning numera.
I ett svar värt 10 poäng bedömer examinanden på vilka grunder häxkonst numera kan ses som en åskådning. Examinanden utnyttjar minst två av material 9.A, 9.B och 9.C i sitt svar.
I ett svar värt 15 poäng är examinandens bedömning mångsidig och insiktsfull.
I ett svar värt toppoäng jämför examinanden till exempel den moderna häxkonsten med andra åskådningar, såsom schamanism eller shintoism, eller diskuterar modern häxkonst i ett bredare perspektiv som ett fenomen i dagens västerländska samhälle.
I GLP2019 anknyter uppgiften till modulen Åskådningar (LK4) och dess innehåll ”begrepp som används inom livsåskådning; åskådningar som grundläggande sätt att förstå världen och karaktären hos åskådningsfrågor” och modulen Religioner och irreligiositet (LK5) och dess innehåll ”religiositetens och irreligiositetens närvaro och inflytande i vardagen, vanereligiositet, nya religiösa rörelser, sekularisering och den offentliga maktens princip om konfessionslöshet”.