Beskrivningar av goda svar: SV – Geografi

Påståendet är falskt, eftersom sommar- och vintertemperaturerna i diagrammet är för höga för klimatförhållandena i Finland. Dessutom är årstidsvariationen i nederbörd något motsatt för de södra och mellersta delarna av Finland. Klimatdiagrammet i påståendet beskriver vinterregnsklimatet i Spaniens nordliga delar.

Rätt klimatdiagram för Vasa:

För en exakt definition av begreppet ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p.

• Exempel på en exakt definition (2 p.): Det ekologiska fotavtrycket beskriver hur stort land- och vattenområde som behövs för att producera den näring, det material och den energi som människan konsumerar samt för att hantera det avfall som uppstår.
• Exempel på en ytlig beskrivning (1 p.): Det ekologiska fotavtrycket beskriver storleken på det område som behövs för att tillfredsställa människans behov.

För varje motiverad orsak och regionala exempel ges totalt 2 p.

• Befolkningens storlek: På nationell nivå leder en stor befolkning till ett betydande ekologiskt fotavtryck exempelvis i länder som Kina och Indien, eftersom en större befolkning förbrukar mer naturresurser. En stor befolkning ökar också mängden koldioxidutsläpp och avfall.
• Massproduktion: Massproduktionen av konsumtionsvaror och dess koncentration till vissa länder har ökat förbrukningen av naturresurser och miljöbelastningen, till exempel i Kina.
• Industriproduktion: Industriproduktionen förbrukar mycket energi och naturresurser och ökar det ekologiska fotavtrycket i Central- och Västeuropa (Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien) och Japan.
• Hög levnadsstandard: Överkonsumtionen i samband med den höga levnadsstandard som är typisk för västvärlden har ökat det ekologiska fotavtrycket, särskilt i USA. I västvärlden har överkonsumtionen också lett till ökad mängd avfall och ökade koldioxidutsläpp.
• Låg levnadsstandard: I många av de folkrika länderna i Afrika och Asien är det ekologiska fotavtrycket relativt litet på grund av låg levnadsstandard och låg konsumtion. Låg levnadsstandard innebär också att koldioxidutsläppen och avfallsmängderna kan vara låga.
• Gruvproduktion: Storskalig gruvdrift och mineralförädling ökar det ekologiska fotavtrycket genom att öka förbrukningen av naturresurser och avfallet i länder som Kanada och Australien.
• Primärproduktion: En hög andel primärproduktion ökar det ekologiska fotavtrycket. I många primärproduktionsorienterade ekonomier, som Ryssland och Brasilien, säljs naturresurser från statens områden till globala marknader.
• Svag miljölagstiftning och korruption: I länder som nyligen industrialiserats runt om i världen, som Mexiko, Turkiet och Indonesien, har tillväxten inom jordbruks- och industriproduktion varit kraftig. Samtidigt har svag miljölagstiftning och korruption möjliggjort kortsiktighet i utnyttjandet av naturresurser, vilket ökar det ekologiska fotavtrycket.
• Biokapacitet: Den höga överkonsumtionen och det ekologiska fotavtrycket i rika västländer som Finland kan kompenseras av deras biokapacitet, som innebär ekosystemens förmåga att producera förnybara naturresurser och binda kol.

För varje omsorgsfullt motiverat påverkningssätt ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

Finska staten 4–6 p.

• Införa en miljöskatt på oekologiska produkter som fordon med förbränningsmotor.
• Ekonomiskt stöd för miljövänlig verksamhet som övergång till jordvärme.
• Göra miljölagstiftningen strängare och effektivare för att minska miljöpåverkan från gruvor och fabriker.
• Stöda offentliga tjänster och den privata sektorn i övergången från fossil till cirkulär ekonomi.
• Underlätta och stöda medborgare att göra mer hållbara val genom att exempelvis utveckla kollektivtrafiken och förbättra tillgängligheten på vegetarisk mat.
• Effektivisera lagstiftningen och andra regler och förordningar så att planläggning och stadsplanering blir allt miljövänligare. Det här påverkar bland annat miljöeffekterna från transport och infrastrukturbyggandet.

En person bosatt i Finland 4–6 p.

• Föredra en växtbaserad och lokal kost, eftersom produktion av animaliska livsmedel och transport av importerade livsmedel förbrukar mer naturresurser.
• Sänka temperaturen i bostadsutrymmen och minska användningen av varmvatten för personlig hygien, tvätt och disk.
• Prioritera kollektivtrafik och användning av gång- och cykelvägar i stället för privatbilism för att minska utsläppen av växthusgaser.
• Förändra sina konsumtionsvanor (exempelvis gällande resande, kläder och hobbyer) för att minska förbrukningen av naturresurser.
• Föredra återvinning och begagnade kläder och andra begagnade varor framför nya för att förlänga produkternas livscykel och på så vis minska förbrukningen av naturresurser.

• Formationens namn: Flyttblock (1 p.) (på bilden syns Liikkuva kivi i Sysmä, Onkiniemi)
• Egenskaper (1–2 p.): En stor sten som sticker ut i omgivningen och som ibland hittas långt från sin ursprungsplats. Ibland av annan bergart än områdets berggrund.
• Uppkomstsätt (2–3 p.):
  • Glaciären krossade berggrunden och transporterade stora lösa stenblock som blev kvar på det ställe där isen smälte.
  • Erosionsform (glaciärens framskridningsfas) och avlagringsform (glaciärens smältningsfas).

• Formationens namn: Rundhäll (1 p.) (strandklippor på Porkalaudden i Kyrkslätt)
• Egenskaper (1–2 p.): Liten, enskild berghäll, vanligen på stränder. Slät yta, på ytan kan förekomma räfflor och fåror. Har ibland en ojämn och brant läsida.
• Uppkomstsätt (2–3 p.):
  • Då glaciären rörde sig framåt slipade fint stenmaterial, som fastnat i isens botten, bergets yta slät och större stenblock skrapade räfflor i isens rörelseriktning på ytan. Läsidan utsattes för minst slitage vilket gjorde att den kan ha förblivit ojämn.
  • Erosionsform, glaciärens framskridningsfas.

• Formationens namn: Ås (1 p.) (Luomusjärvi ås i Kevo naturreservat i Utsjoki kommun)
• Egenskaper (1–2 p.): Långsträckt rygg, i glaciärens rörelseriktning. Torr växtplats, sorterat material, rundade stenar.
• Uppkomstsätt (2–3 p.):
  • På bottnen av glaciärflodens fåra samlades material som floden transporterat, sorterat och rundat. På bottnen större stenar, på ytan grus och sand.
  • Avlagringsform, glaciärens smältningsfas.

• Formationens namn: Dödisgrop, dödishåla eller dödissjö (1 p.) (Kankaanjärvi dödissjö i Säkylänharju-Virttaankangas-området i Loimaa)
• Egenskaper (1–2 p.): En rund grop i marken, i diameter några meter upp till hundra meter. Ibland finns det en tjärn på bottnen, ofta i samband med en ås eller ett delta.
• Uppkomstsätt (2–3 p.):
  • Stora isblock som lossnat från glaciären begravdes i det skiktade jordmaterialet och smälte. Kvar blev en rund grop på markytan. (Dödissjöar har uppstått på platser där grundvattnet har fyllt dödisgropens botten.)
  • Avlagringsform, glaciärens smältningsfas.

För respektive rätt antal megastäder ges 1 p.

• År 1950 fanns det två megastäder. (1 p.)
• År 2025 fanns det fler än 30 megastäder. (1 p.)

För en jämförande beskrivning över tillväxthastighet och storleksskillnad ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Om examinanden beskriver endast det ena stadsområdet ges 0 p. för deluppgiften.

Exempel: Folkmängden i Paris har vuxit i mer måttlig takt (ca 5 miljoner) jämfört med Delhi (ca 30 miljoner). Folkmängden i Delhi har gått om Paris folkmängd och Delhi är numera en av världens största städer. (2 p.)

För varje motiverad observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p.

Exempelinnehåll:

Paris (4 p.)

• I höginkomstländer som Frankrike har urbaniseringsgraden redan länge varit hög till följd av den tidiga industrialiseringen. Av den här anledningen har tillväxten i städerna under de senaste decennierna varit långsammare än i låginkomstländer.
• I Frankrike är skillnaden i levnadsstandard mellan stad och landsbygd inte särskilt stor, vilket gör att människor inte i lika stor utsträckning som i fattigare länder flyttar till städerna för att få en bättre levnadsstandard.
• Det är dyrt att bo i Paris och levnadskostnaderna är höga, vilket har styrt flyttningsrörelsen till andra tätorter i närheten av staden.
• I Paris har hushållens storlek minskat vilket har lett till en långsam befolkningstillväxt i staden.

Delhi (4 p.)

• I Indien har den naturliga befolkningstillväxten varit mycket snabb och en stor mängd unga människor har flyttat till städerna, vilket har lett till att även nativiteten är hög i Delhi.
• Delhi har en mångsidig arbetsmarknad och högre löner, vilket lockar landsbygdsbefolkning och immigranter till staden.
• Delhi har mer omfattande service, fler möjligheter till utbildning samt mer omfattande hälso- och sjukvård än landsbygden, vilket lockar människor till staden.

För en exakt definition av begreppet ekostad ges 2 p., till exempel:

En ekostad är en stad som är planerad och byggd så att den främjar målen för hållbar utveckling. En sådan här stad är mer ekologisk och har lägre utsläpp än många andra städer.

För metoder för stadsbyggande och stadsplanering ges totalt högst 6 p. För varje motiverat exempel ges 2 p., för en ytlig beskrivning 1 p. Exempelinnehåll:

• Byggnadsmaterial (högst 2 p.): ekologi, återvinningsbarhet, energieffektivitet, lång livscykel
• Trafikarrangemang (högst 2 p.): minska privatbilismen, utveckla kollektivtrafiken, främja gång- och cykeltrafiken
• Kolsänkor (högst 2 p.): gröna väggar och tak, stadsträdgårdar och -parker
• Självförsörjning (högst 2 p.): utveckla återvinningen, öka den egna matproduktionen (trädgårdsland, tak- och balkongodlingar), akvakulturer (odling av svamp och växter), energisjälvförsörjning (utnyttja och använda förnybara energiresurser)
• Användning av naturresurser (högst 2 p.): återvinning och återanvändning av avfall och rening av avloppsvatten

Ifall examinanden i svaret har beskrivit fler än tre exempel bedöms endast de tre första.

För en kärndefinition ges 2 p., och för kompletterande information ges 2 p.

Kärndefinition: En kartprojektion är en metod med vilken man visualiserar det tredimensionella jordklotet på ett tvådimensionellt plan. (2 p.)

För kompletterande information ges maximalt högst 2 p., för varje central observation 1 p. Exempelinnehåll:

• Projektionen följer en viss princip då klotytan projiceras på ett plan.
• Projektionerna indelas i plan-, cylinder- och konprojektioner.
• Projektioner ger alltid upphov till förvrängningar som är beroende av projektionsmetoden.
• Projektionerna kan grovt indelas i vinkelriktiga, ytriktiga, längdriktiga och tillämpade projektioner.

För varje grundlig beskrivning av projektionstypen ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• I en vinkelriktig projektion är vinklarna mellan väderstrecken alltid korrekta men avstånden och areorna är förvrängda (exempelvis Mercators projektion).
• i en ytriktig projektion är alltid områdenas areor korrekta men deras former och avstånd är förvrängda.
• En längdriktig projektion förvränger areor och former men beskriver avstånden mellan platser korrekt.

Följande klassificering godkänns också ifall den är grundligt beskriven:

• I en cylinderprojektion placerar man jordklotet i en tänkt cylinder som tangerar jordklotet längs med en specifik bredd- eller längdgrad.
• I en planprojektion skapar man ett tänkt plan som tangerar jordklotet vid en viss punkt, vanligen vid nord- eller sydpolen.
• I en konprojektion placerar man jordklotet i en tänkt kon som tangerar jordklotet vid en specifik breddgrad.
• Förutom tangerande projektioner finns det även skärande projektioner.

För en grundlig beskrivning över hur den valda projektionen skapas ges 2 p., och för en beskrivning av egenskaper ges maximalt 4 p., för varje korrekt observation ges 1 p. Om det inte i svaret tydligt framgår vilken karta som valts ges 0 p. för deluppgiften.

Karta 1 (6 p.)
För fulla poäng krävs det att examinanden vet att det är frågan om en vinkelriktig projektion eller cylinderprojektion.

Hur projektionen skapas (2 p.), till exempel: Kartan är gjord genom att man placerat jordklotet inuti en tänkt cylinder så att cylindern tangerar jordklotet vid ekvatorn och därefter har man projicerat jordklotet på konens yta.

Projektionens egenskaper (4 p.), exempelinnehåll:

• Vinkelriktig (Mercators) projektion.
• Cylinderprojektion.
• En cylinderprojektion tangerar vanligen jordklotet vid ekvatorn.
• Upprätt (grundställning eller normal projektion).
• I en vinkelriktig projektion hålls riktningarna rätt överallt på kartan.
• I en vinkelriktig projektion är ytor och avstånd förvrängda, exempelvis är polarområdena oproportionerligt stora i förhållande till området vid ekvatorn.
• Med projektionen avbildas breddgraderna som parallella horisontella linjer och längdgraderna som vertikala linjer som skär breddgraderna i rät vinkel.

Karta 2 (6 p.)
För fulla poäng krävs det att examinanden vet att det är frågan om en ytriktig projektion eller en planprojektion.

Hur projektionen skapas (2 p.), till exempel: Kartan är gjord så att det tänkta planet tangerar jordklotet vid nordpolen, och därefter projiceras jordklotet på planets yta.

Projektionens egenskaper (4 p.), exempelinnehåll:

• Ytriktig (Lamberts) projektion.
• Planprojektion.
• Planprojektionen tangerar jordklotet vid en vald punkt, vanligen nord- eller sydpolen (på den här kartan nordpolen).
• En ytriktig projektion beskriver ytor korrekt, och förhållandet mellan områdenas ytor är korrekta.
• I en ytriktig projektion är områdenas former, riktningar och avstånd förvrängda.
• Med projektionen avbildas längdgraderna som polcentriska radier och breddgraderna som cirklar som skär radierna.

För en heltäckande beskrivning som grundar sig på jämförelse av projektioner och kraven som sjöfarten ställer på kartor ges 4 p. För varje motiverad observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• Projektionen på karta 1 är vinkelriktig, det vill säga kartans vinklar (väderstreck) är korrekta överallt. Projektionstypen lämpar sig bättre för sjöfart än andra projektioner eftersom väderstrecken är viktiga för navigationen. (2 p.)
• Projektionen på karta 2 är däremot inte vinkelriktig utan ytriktig vilket leder till att vinklarna förvrängs, särskilt i utkanterna av kartan. Det här gör det omöjligt att använda kartan för att kontrollera riktningen eller navigera, vilket gör kartan opraktisk inom sjöfarten. (2 p.)

För varje motiverad nackdel med en monokultur som bygger på bevattning ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• Avlägsnandet av den ursprungliga vegetationen till förmån för en monokultur kan öka slitaget och erosionen av jordmånen. Särskilt då man röjer sluttningar rinner jordmaterialet till vattendragen längre ner.
• Konstbevattning kan öka försaltningen av jordmånen i området eftersom den höga temperaturen gör att vattnet effektivt avdunstar från jordmånen, vilket leder till att salterna blir kvar i jorden.
• Ytterligare en nackdel med monokultur är att skadorna från skadedjur och växtsjukdomar ökar, vilket leder till en ökad användning av bekämpningsmedel.
• En monokultur som bygger på bevattning kan inverka negativt på områdets ekosystem och orsaka förlust av biologisk mångfald då vilda växt- och djurarter blir mer ovanliga.
• Produkter som odlas för export använder odlingsareal som kunde användas för andra närings- och nyttoväxter i området. Det här kan påverka livsmedelsproduktionen och tillgången på mat.
• Monokulturer som bygger på bevattning är ofta plantageodlingar och ägs av stora globala företag. Det här medför att vinsterna från odlingen inte kommer den lokala befolkningen till nytta.
• Produkterna från en monokultur som bygger på bevattning är i huvudsak exportprodukter, vilket gör att det oundvikligen leder till utsläpp i atmosfären då de transporteras till destinationslandet.
• Till följd av klimatförändringen blir väderförhållanden och årstidsväxlingar mer instabila vilket kan försvåra monokulturodlingen av avokado.
• Lägre utvecklade länder, där man sysslar med monokulturodling av avokado, är sårbara för effekterna av klimatförändringen på grund av svagt politiskt tyre och instabilitet i samhället.

För diagrammet ges totalt högst 4 p. på följande sätt:

• Rätt diagramtyp gjort utifrån rätt material 1 p. (linjediagram, alla länder i samma diagram som egna linjer).
• För diagrammets förklaringar totalt 3 p.
  • Variablerna är tydligt identifierbara 1 p.: diagrammet innehåller en förklaring.
  • Axlarnas förklaringstexter är tillräckliga 1 p.: axlarnas variabler och deras enheter är namngivna.
  • Logisk rubrik 1 p.: diagrammets rubrik innehåller åtminstone den information som finns i tabellens rubrik.

Om länderna är presenterade som egna linjediagram i stället för i ett diagram kan man ge totalt högst 2 p.

Exempel på ett diagram som ger fulla poäng:

För beskrivning av orsaker ges högst 4 p. För varje motiverad observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• På grund av mattrender har den globala efterfrågan på avokado ökat framför allt i västvärlden, vilket har lett till en ökad avokadoproduktion.
• Den ökade efterfrågan har gjort odling av avokado ekonomiskt lönsamt, vilket har bidragit till ökad produktion.
• Mexikos ställning som det största avokadoproducerande landet bygger på fruktens popularitet, både i den lokala matkulturen och på marknaderna i grannländerna, framför allt USA.

För en jämförelse av naturgeografiska förutsättningar ges 2–6 p. och för en jämförelse av humangeografiska förutsättningar ges 2–6 p. För varje motiverad och jämförande observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. För fulla poäng krävs det att examinanden har tagit upp både naturgeografiska och humangeografiska förutsättningar. Exempelinnehåll:

Naturgeografiska förutsättningar (2–6 p.)

• Skillnader i nederbörd i klimatet: Mexiko finns i området för stäppklimat, i högtrycksområdet mellan Kräftans vändkrets och hästbredderna där det kommer lite nederbörd. Kenya å sin sida finns i den tropiska zonen där det regnar mycket och relativt jämnt under året.
• Skillnader i torka i klimatet: i Kenya odlar man avokado främst i höglandsområdena där det regnar regelbundet och temperaturerna inte är lika höga som på savannområdena. I Mexiko är klimatet däremot vanligen torrt, vilket orsakar utmaningar för odlingen av avokado.
• Skillnader i bevattningsvattnets ursprung: i Kenya använder bevattningsjordbruket främst uppsamlat regnvatten. I Mexiko är man tvungen att använda stora mängder grundvatten vilket ökar antalet tvister om äganderätten till vattnet.
• Likheter i temperaturer: båda länderna lämpar sig temperaturmässigt utmärkt för odling av avokado. Det här sänker produktionskostnaderna för avokadon eftersom man får flera skördar per år och eftersom odlaren inte behöver investera kapital i växthus.

Humangeografiska förutsättningar (2–6 p.)

• Likheter i arbetskraftskostnader: i båda länderna finns det ett rikligt utbud av billig arbetskraft som möjliggör låga produktionskostnader.
• Likheter i markägarförhållanden: både i Kenya och i Mexiko kan oklarheter i markägande och markanvändningsrättigheter försvåra småbrukarnas arbete.
• Likheter i brottslig verksamhet och administration: både i Kenya och i Mexiko försvårar brottslighet, korruption och ineffektiv byråkrati småbrukarens arbete.

För en beskrivning av de ekonomiska fördelarna för odlaren ges 2–4 p. och för en beskrivning av de ekonomiska utmaningar som odlaren möter ges 2–4 p. För varje välmotiverad observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

Ekonomiska fördelar (2–4 p.)

• Jordbrukare får en betydligt högre avkastning på att odla avokado jämfört med odling av traditionella grödor.
• Avokado lämpar sig att odla på det kenyanska höglandet tack vare temperaturen och den årliga nederbörden, vilket innebär att jordbrukaren inte behöver investera stora summor i att bygga bevattningssystem.
• Odling av avokado kan sysselsätta lokalbefolkningen, vilket gör att de ekonomiska fördelarna stannar i området och odlarens eget välstånd också ökar.

Ekonomiska utmaningar (2–4 p.)

• Påbörjandet av storskalig och kommersiell odling av avokado kräver ofta ett startkapital som många kenyaner inte har.
• Odlaren kan förlora en betydande andel av den dyrbara skörden till tjuvar på grund av landets svaga styre och byråkratins oförmåga att stävja brottslig verksamhet.
• En del av vinsten som jordbrukaren gör går till att anställa vakter eftersom stölder på gårdarna är ett stort problem.

För varje logiskt ritad och rätt namngiven planetarisk vind och permanent lufttrycksbälte ges 1 p., totalt 10 p. på följande sätt:

• För vindar 6 p. I ordning från Nordpolen till Sydpolen: östvindar, väst- och sydvästvindar, nordostpassaden, sydostpassaden, väst- och nordvästvindar, östvindar.
• För lufttrycksbälten 4 p. I ordning från polerna till ekvatorn: polart högtryck, polarfrontens lågtryck, hästbreddernas högtryck, ekvatorialt lågtryck. Av teckningen eller namnet bör det framgå om det är frågan om ett hög- eller lågtrycksbälte. Om lufttrycksbältena är ritade endast på ena halvan av jordklotet ges endast 2 p. för bältena.

För en logisk utritning av cellerna kan man ge 1–2 ersättande poäng ifall vindriktningarna är ritade på rätt sätt. Cellernas namn krävs inte.

För deluppgiften ges endast 5 p. ifall namnen på de planetariska vindarna och lufttrycksbältena inte finns i ritningen.

Exempel på en ritning som ger fulla 10 poäng:

För beskrivning av grundprincipen för uppkomsten av de planetariska vindarna ges 2–6 p. och för beskrivning av uppkomstmekanismen av de mest centrala planetariska vindarna ges 2–6 p. För varje motiverad observation som beskrivits med exakta begrepp ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

Uppkomst av en planetarisk vind: (2–6 p.)

• Den ojämna fördelningen av solstrålningen över jorden orsakar permanenta lufttrycksbälten.
• Mellan skillnaderna i lufttryck bildas permanenta vindar som blåser i samma riktning, så kallade planetariska vindar. Vinden blåser från högtryck till lågtryck.
• Coriolisfenomenet gör att vindriktningen vänds, till höger på norra halvklotet och till vänster på södra halvklotet.
• Eftersom solens zenitposition förflyttas enligt årstiderna flyttas också de permanenta lufttrycksbältena och de planetariska vindarna i syd-nordlig riktning.

Uppkomsten av centrala planetariska vindar (2–6 p.)

• I det ekvatoriala lågtrycksområdet upprätthåller en uppåtriktad varm luftmassa rörelserna i atmosfären. Högt upp i atmosfären vänder luften för att strömma mot polerna.
• Uppkomsten av passadvindarna: en del av den nedåtgående luftmassan i hästbreddernas högtrycksområde strömmar mot det ekvatoriala lågtrycket. Coriolisfenomenet gör att vinden vrider sig så att den på norra halvklotet blåser från nordost och på södra halvklotet från sydost.
• Uppkomsten av väst- och sydvästvindar samt väst- och nordvästvindar: en del av den nedåtgående luftmassan i hästbreddernas högtrycksområde strömmar mot polarfrontens lågtryck. Coriolisfenomenet gör att vindarna vrider sig så att de på norra halvklotet blåser från väst och sydväst, och på södra halvklotet från väst och nordväst.
• Uppkomsten av östvindar: polarområdena får minst av solens värmestrålning, och på grund av kall luft och nedåtgående strömmar skapas ett permanent högtryck där. Luften strömmar därifrån mot lågtrycket vid polarfronten. Coriolisfenomenet gör att vinden vrider sig och börjar blåsa från öst.

För en beskrivning av respektive område ges högst 6 p. på följande sätt: för namngivning av den planetariska vinden som påverkar området ges 1 p. och för dess effekter på klimatet och vädret (2–3 p.) och därigenom på mänsklig verksamhet (2–3 p.) ges 5 p. Exempelinnehåll:

1. Irland (6 p.): Väst- och sydvästvindar (1 p.) och polarfrontens vandrande lågtryck för med sig varierande väder från Atlanten, regn året runt och stormvindar. (3 p.). Klimatet med mycket regn och stormar har krävt förberedelser inom områden till exempel i fråga om byggnation, dränering och dagvattenhantering, sjöfart och hur man klär sig. (2 p.)
2. Antigua och Barbuda (6 p.): Nordostpassaden (1 p.) blåser i området, men årstidsvariationerna i solens zenitposition inverkar kraftigt på vindarna och lufttrycksbältena. Nordostpassaden som blåser från Atlanten kyler och jämnar ut temperaturerna, sommaren och hösten är regnperiod och vintern och våren är torrperiod. (3 p.) På grund av den dominerande vindriktningen finns bosättningen på öarnas sydvästkuster, i skydd från nordoststormarna från Atlanten. Samhället har varit tvunget att anpassa sig till torr- och regnperiod – å ena sidan genom att spara och lagra vatten och å andra sidan genom att odla arter som är anpassade till säsongsregn. (2 p.)

För rätt rutt ges 1 p.: den kortaste rutten är N.

För motiveringar ges högst 3 p: för varje välmotiverad observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• På grund av jordens runda och vid polerna något tillplattade form är ruttalternativet N som går närmast Nordpolen det kortaste.
• På karta 8.A är jorden projicerad enligt Mercators vinkelriktiga projektion som förvränger avstånd och ytor på jorden, särskilt vid polarområdena. På grund av det här ser den till längden kortaste rutten längre ut på kartan än rutten O som ser rakast ut.
• Ersättande information: Ruttalternativet N kallas även för en storcirkelrutt. (1 p.)

För naturgeografiska faktorer som påverkar flygrutten ges 4–6 p. och för faktorer förknippade med mänsklig aktivitet ges 4–6 p. För varje motiverad och med geografiska begrepp beskriven faktor ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. För fulla poäng krävs att examinanden har behandlat både tur- och returrutten. Exempelinnehåll:

Naturgeografiska faktorer (4–6 p.)

• Jetströmmar i övre troposfären: turflygets rutt från Helsingfors till Tokyo drar nytta av den subtropiska jetströmmen från väst till öst. Från Helsingfors till Tokyo flyger man i medvind vilket sparar bränsle och förkortar flygtiden. På returflyget använder man en längre rutt över Nordpolen eftersom det är snabbare i riktningen mot Helsingfors än turflygets rutt som skulle ha en kraftig motvind.
• Turbulens: vid planeringen av tur- och returflygrutterna har man i mån av möjlighet strävat efter att undvika områden med kraftig turbulens. Områden med turbulens uppstår då luftmassor som rör sig åt olika håll kolliderar i samband med stormar och ovanför bergskedjor.
• Bergiga områden: på turflygets rutt undviker man att flyga över väldigt höga bergs- och höglandsområden såsom Tianshan, Himalaya och Tibet, på grund bristen på reserv- och nödlandningsplatser samt turbulensen som bergskedjan förorsakar.

Faktorer förknippade med mänsklig aktivitet (4–6 p.)

• Internationella avtal: tur- och returrutten följer huvudsakligen flygrutter via internationellt överenskomna ruttpunkter.
• Konfliktområden: tur- och returrutten undviker konfliktområden och politiskt instabila områden såsom Ukrainas, Irans och Nordkoreas luftrum.
• Överflygningsförbud: enskilda länder kan begränsa flygtrafiken exempelvis av politiska skäl. Exempelvis Ryssland och Europeiska unionen har fastställt överflygningsförbud mot varandra. Av den här orsaken går tur- och returrutten runt Rysslands luftrum.
• Begränsningar i luftrummet: ett land kan avgränsa flygförbudsområden i sitt eget luftrum. Till exempel är största delen av Kinas luftrum reserverat för landets flygvapen vilket gör att turrutten slingrar sig igenom Kinas luftrum.
• Bullerområden: i tätt bebyggda områden kan man ha fastställt nattflygnings- och bullerbegränsningar som påverkar avgående och anländande flygs rutter i flygplatsernas närområden.
• Trängsel i luftrummet: trängsel kan leda till att flyg blir försenade då flygledningen är tvungen att begränsa flygandet ifall luftrummet är stockat. På returrutten från Japan till Finland föredrar man rutten genom polarområdet eftersom väldigt få andra plan flyger där. På så vis påverkar trafiken inte flygets tidtabell och ruttval på samma sätt som i mer trafikerade områden.

För varje välmotiverad beskrivning av funktionsprincipen ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• Positioneringssatelliterna som kretsar i rymden runt jorden sänder en positioneringssignal som bland annat innehåller en exakt tidsangivelse och satellitens id.
• Positioneringsenheten på flygplanet tar emot tidsangivelsen i signalen som satelliterna sänder. Den beräknar sitt avstånd till satelliterna baserat på skillnaden mellan utsändningstiden och mottagningstiden som anges av enhetens egen klocka.
• Positioneringsenheten räknar med hjälp av triangulering ut positionen genom att utnyttja satelliternas exakta position.
• För en noggrann positionering krävs en signal från minsta fyra satelliter, även om flygplan vanligen utnyttjar fler än fyra satelliter för att bestämma sin position.
• Satellitpositioneringen i flygplanen har tidigare grundat sig i huvudsak på det amerikanska Navstar GPS-systemet, men nuförtiden tar flygplanen emot positioneringssignaler även från andra positioneringssystem såsom Galileo eller GLONASS satelliter.
• Flygplanen utnyttjar alltmer även assistanstjänster vid satellitpositionering, såsom differentiell platsbestämning där fasta landstationer mäter satelliternas positioneringsnoggrannhet och -fel och förmedlar korringeringsinformation till flygplanen.
• Ersättande information: flygplan sänder sin lägesdata vidare till landstationer, flygledning och andra flygplan.

För varje motiverad beskrivning av en faktor ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• Flygfrakt lämpar sig oftast för transport av små produkter till följd av flygplanens begränsade lastutrymmen och viktbegränsningar.
• Flygtrafik används som transportform för frakt speciellt vid långa avstånd på grund av dess snabbhet.
• Med flygfrakt transporterar man produkter som behöver nå mottagaren väldigt snabbt. Exempel på sådana är viktiga dokument och brevpost, brådskande mediciner och sjukvårdsmaterial samt livsmedel med kort hållbarhet, som lax från Norden till Japan.
• Flygfrakt används för att transportera dyra och värdefulla varor, eftersom de ofta måste levereras till mottagaren snabbt och betalaren har råd med den höga kostnaden för flygfrakt.
• Flygfrakt används ofta för leveranser av produkter som beställts från utländska nätbutiker som Amazon, Temu eller Shein, eftersom beställningarna levereras individuellt och mottagaren ofta förväntar sig snabb leverans.
• Flygfrakt används ofta för att leverera frakt till sådana platser som är svårtillgängliga med andra transportmedel. Exempel på sådana är avlägsna öar, bergiga områden och väldigt avlägsna vildmarksbyar.

För beskrivning av objektens regionala fördelning ges 4–6 p. och för beskrivning av orsaker ges 4–6 p. För varje motiverad observation formulerad med geografiska begrepp ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

Objektens fördelning (4–6 p.)

• Största delen av världsarven finns i Europa.
• Det finns även många objekt i Mellanöstern, östra och södra Asien samt Centralamerika.
• Det är glesare mellan objekten i Nord- och Sydamerika, Afrika, Australien och Oceanien.
• Endast en liten andel av objekten finns i väldigt glest bebodda områden såsom polarområdena, de nordliga delarna av Kanada och Ryssland eller i de stora öken- och stäppområdena.
• Största delen av världsarven är kulturobjekt.
• Särskilt kulturobjekten är koncentrerade till kärnområden för bosättning.
• Största delen av naturobjekten är på kontinenterna och endast en liten del i havsekosystemen.
• Kombinerade kultur- och naturobjekt finns det väldigt få av, men de finns runt om i världen.

Orsaker (4–6 p.)

• Det finns många världsarv i länder som aktivt själv har lyft fram sitt kulturarv och främjat införandet av sina egna objekt på listan (många europeiska länder och Kina, Indien samt Mexiko).
• En del länder har inte nödvändigtvis något intresse för eller resurser till att ansöka om världsarvsstatus eftersom urvalsprocessen är tung och lång.
• Eftersom det är landet som föreslår världsarven betonas objekt som representerar majoritetskulturen som ofta finns i kärnområden för bosättning. Objekt som är betydande för en minoritetskultur, särskilt sådana som ligger i perifera områden, föreslås mer sällan till listan.
• Länderna tänker ofta på hur objekten kan utnyttjas inom turismen vilket gör att objekten mer sällan finns i perifera områden.
• Urvalskriterierna för kulturobjekten har prioriterat historiska och religiösa byggnader, vilket har lett till att många dylika objekt har upptagits på världsarvslistan. Det här kan ses i den stora mängd objekt i speciellt Europa, Ostasien och Mellanöstern. (Urvalskriterierna har särskilt prioriterat byggnader förknippade med den kristna tron vilket delvis förklarar den stora mängden objekt i Europa.)

För varje motiverad beskrivning av användningssätt ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

• Av byggda världsarv kan man samla in noggrant geodatamaterial genom att fotografera och kartlägga platserna. Genom att utnyttja geodata kan objektet repareras, restaureras och byggas på nytt på samma sätt ifall det skulle skadas eller förstöras exempelvis till följd av en konflikt eller naturkatastrof.
• Man kan samla in geodata över konditionen på världsarvets olika delar och utgående från det planera restaureringsåtgärder.
• Med hjälp av geodatamaterialet och geodataanalyser kan man modellera på vilka sätt olika risker såsom översvämningar, stormar, erosion eller föroreningar kan påverka bevarandet av objektet. Utgående från informationen kan man förbättra skyddet av objektet.
• Med hjälp av geodata kan man utreda vilka delar av ett naturobjekt som är väldigt mångsidiga ur geo- eller biodiversitetssynvinkel eller i vilka delar av naturobjektet det förekommer utrotningshotade arter. Till de här områdena kan man på så sätt rikta effektivare naturskyddsåtgärder samt göra upp skyddszoner genom exempelvis buffertanalys.
• Med hjälp av olika typer av geodatamaterial kan man koncentrera skyddet av naturobjekt som lider av tjuvjakt till de områden som behöver det mest. Källmaterial är exempelvis observationer av tjuvjakt samt tjuvjägarnas uppdateringar på sociala medier som innehåller platsdata.
• Med hjälp av synbarhetsanalys kan man ta reda på hur byggandet av nya byggnader påverkar stadslandskap som är världsarv.
• Genom att följa upp antalet besökare, platsdata från mobiltelefoner och uppdateringar i sociala medier får man information om turisternas rutter på världsarvsområdet. Utgående från informationen kan man planera och styra rutterna och på så vis minska slitaget på terrängen och objekten som turisterna orsakar.
• Man kan vara tvungen att begränsa turismen i de allra känsligaste delarna av ett världsarvsobjekt. Trycket från turismen kan mildras genom att skapa virtuella modeller av objektet med vars hjälp turisterna kan besöka objektet i en virtuell verklighet.
• Utgående från geodata kan man skapa kartor, diagram, videor och andra geomediapresentationer av världsarvet. Med hjälp av dem kan man presentera för beslutsfattare varför det är viktigt att få tillräckliga resurser för skyddandet och upprätthållandet av objektet.
• Geomediapresentationerna som gjorts utgående från geografisk information kan via nyheter och sociala medier öka den breda publikens vetskap om betydelsen av att skydda objektet. Detta kan leda till att människor effektivare främjar skyddsåtgärder.

För beskrivning av fördelar ges 4–6 p. och för beskrivning av nackdelar ges 4–6 p. För varje välmotiverad observation ges 2 p., för en ytlig beskrivning ges 1 p. Exempelinnehåll:

Fördelar (4–6 p.)

• Områdets synlighet i media ökar.
• Den ökande turismen för med sig inkomster och arbetsplatser till orten.
• Den ökande turismen kan förbättra servicen och trafikförbindelserna på orten.
• Världsarvet kan stärka kommuninvånarnas lokala identitet och uppskattningen för den egna bosättningsregionen.
• Omgivningen runt världsarvet måste skyddas vilket minskar förändringen av landskapet.

Nackdelar (4–6 p.)

• Bieffekter av turismen såsom ökad trafikmängd och nedskräpning kan öka på orten.
• Upprätthållandet och skyddet av objektet leder till kostnader som kan försvaga kommunens ekonomi.
• Objektets skyddsstatus kan begränsa markanvändningen och utvecklingen av infrastrukturen in närområdet.
• Skyddsstatusen kan begränsa möjligheten till näringsidkande såsom skogsbruk, grustagning och gruvdrift i världsarvets närområde.