Beskrivningar av goda svar: SV – Historia

I ett gott svar visar examinanden att hen förstår att materialen 7.A och 7.C representerar en ny vetenskapsuppfattning medan material 7.B bottnar i den gamla aristoteliska uppfattningen som vaktades nogsamt under renlärighetens epok i Sverige. Enligt denna var vetenskapens uppgift inte att producera ny kunskap utan att förmedla den befintliga, sanna världsbilden. I material 7.A hänvisar Bacon bland annat till att européerna har fått kännedom om Amerika. Ny empirisk kunskap leder oundvikligen till kritik av antikens texter. I material 7.C framställer Sprat för sin del det nya vetenskapssällskapets (The Royal Society) mål och framhåller vetenskapens universella frihet. Materialen 7.A och 7.C skiljer sig från 7.B i att de talar för sökandet efter ny kunskap. Material 7.B är i stället universitetsförvaltningens uppfattning, där den traditionella världsbilden ställs i fokus.

I ett berömligt svar jämför examinanden noggrannare texterna och de vetenskapsuppfattningar de företräder. Den ålderdomliga vetenskapsuppfattningen i material 7.B lades fram vid den några år tidigare inrättade Kungliga Akademien i Åbo i utkanten av Europa, där kronan och kyrkan hade stor makt över universitetets verksamhet. Material 7.C, som beskriver ett nytt vetenskapligt sällskap, förespråkar däremot vetenskaplig frihet och strävan att lösgöra utövandet av vetenskaperna från nationella avsikter och världsåskådningssyften. På motsvarande sätt ligger fokus i material 7.A på observationer av världen som vetenskapens grund, och de antika auktoriteternas kanoniserade uppfattningar kritiseras. I material 7.C åberopas såväl filosofisk argumentation som erfarenhet (”överensstämmelsen mellan hand och tanke”) vilka de vetenskapliga sällskapen (såsom The Royal Society) ägnade sig åt, däremot inte längre den vetenskap som bedrevs vid universiteten på grundval av de antika texterna.

I ett gott svar visar examinanden att hen förstår att det viktiga för vetenskapen i början av den nya tiden var att finna ny kunskap med förnuftet och genom observationer, inte genom att åberopa auktoriteter. Kyrkans ledande ställning inom vetenskapen försvagades särskilt efter reformationen, när den västliga kyrkan splittrades. Den nya världsbilden började formas under renässansen, när individen som en följd av humanismen började betraktas som allt viktigare framför den tidigare så viktiga gemenskapen. Heliocentrismen ersatte den tidigare världsbildens geocentrism, och i och med de upptäcktsresor som företogs från och med 1400-talet växte det gradvis fram ny kunskap i Europa om nya kontinenter, om människor och om naturen. Tryckkonsten gjorde att ny kunskap kunde spridas lättare och snabbare.

I ett berömligt svar redogör examinanden utförligare för vetenskapens natur i början av den nya tiden och hur den förhöll sig till den medeltida vetenskapen, som kan betraktas som en blandning mellan aristotelism och kristendom. Examinanden förmår också grundligare diskutera frågan om varför vetenskapen förändrades i början av nya tiden. Hen kan redogöra för religionens förändrade roll i sättet att utöva vetenskap: man försökte förklara saker och ting genom förnuftet och inte genom att åberopa religionen. I och med renässanshumanismen började vetenskapens bättre kunskaper utmana aristotelismen (bland annat Platons läror). Även vetenskapsinstitutionerna genomgick en förändring, när vetenskapsakademier och vetenskapliga sällskap i Europa började utveckla den experimentella vetenskapen. Examinanden kan även nämna några viktiga vetenskapsmän från början av nya tiden (till exempel Galileo, Copernicus, Vesalius, Newton), och diskutera om termen den vetenskapliga revolutionen som används för 1600-talets vetenskap är träffande.

I ett gott svar placerar examinanden såväl Nasts skämtteckning (1885) som Lenins skrift (1916) i deras samtida kontext, det vill säga imperialismens era. Examinanden förstår att materialens fördomsfyllda natur påverkar deras källvärde. Såväl Nast som Lenin ställde sig synnerligen negativt till imperialismen, vardera från sin egen utgångspunkt. I skämtteckningen hänvisar till dåtida stormakternas (Storbritannien, Tyskland och Ryssland) expansionslust. I sin teckning visar Nast hur de imperialistiska stormakterna försöker fylla sina bytessäckar på bekostnad av befolkningen i kolonierna. Examinanden observerar också skillnaderna mellan stormakternas erövringar: Storbritanniens säck är fullare än Tysklands och Rysslands. Lenin ser för sin del imperialismen som ekonomisk konkurrens mellan stormakterna, och hans skrift är en kritik mot de västerländska, kapitalistiska stormakterna. Ur koloniernas synvinkel representerade imperialismen ekonomisk, militär och kulturell exploatering och våld. Examinanden ger sitt svar bakgrund genom att dryfta något världspolitiskt skeende under den imperialistiska eran, exempelvis de europeiska stormakternas försök att expandera i Afrika och Asien, uppdelningen av Afrika vid Berlinkonferensen (1884–1885), Storbritanniens och Tysklands kapprustning till sjöss eller spänningarna mellan stormakterna, vilka ledde till två allianser som stod emot varandra och slutligen till att första världskriget bröt ut.

I ett berömligt svar kan examinanden som ett led i en kritisk bedömning av materialet nämna att skämtteckningen publicerades i en amerikansk tidning och att röster inom USA protesterade mot den europeiska imperialismen på grund av landets egen historia. Examinanden noterar att skämtteckningen inte behandlar USA:s egna erövringar och utvidgning från den nordamerikanska ostkusten mot västkusten. Examinanden kombinerar i sitt svar imperialismkritiken i Nasts teckning och Lenins skrift med historiska skeenden i deras samtid. Utöver västmakternas erövring av Afrika och Asien beskriver examinanden även Rysslands imperialism i Sibirien, Centralasien och Kaukasus, liksom landets ansträngningar för att stärka sitt grepp om Ostasien (exempelvis i Manchuriet och Koreahalvön eller rysk–japanska kriget 1904–1905). Examinanden ger flera konkreta exempel på hur den imperialism som Nast och Lenin skildrar påverkade invånarna i kolonierna. Sådana kan exempelvis vara bedrivande av ensidigt jordbruk, spridning av kristendomen eller export av råvaror för kolonioalmaktens användning.

I ett gott svar visar examinanden att hen förstår vad som avses med nykolonialism. Begreppet började användas efter andra världskriget och avser de nuvarande stormakternas (USA:s, Kinas och Rysslands) indirekta maktutövande. Genom nykolonialismen eftersträvas dominans över utvecklingsländer främst i syfte att uppnå ekonomisk nytta. Utvecklingsländer kan till exempel användas för utvinning av viktiga råvaror, arbetskraften där är billigare och arbetslagstiftningen mer tillåtande än i exempelvis västländerna. I dagens globala värld bedriver stormakterna nykolonialism på många olika sätt. Examinanden tar till exempel upp ett av följande teman: Kinas inflytande i Afrika, de sätt på vilka amerikanska eller europeiska multinationella företag utnyttjar arbetskraft eller naturresurser i andra världsdelar (till exempel oetiska sätt att förvärva kobolt, ett nödvändigt råmaterial för smarttelefoner och elbilar), de stora ländernas strävan efter politisk och militär kontroll över andra.

I ett berömligt svar förstår examinanden skillnaden mellan imperialism och nykolonialism. Hen kan till exempel konstatera att stormakter som agerar nykolonialistiskt och multinationella företag eftersträvar ekonomisk, politisk och kulturell dominans över utvecklingsländer utan direkt regional kontroll. Examinden förstår att dagens stormakter och storföretag får ekonomisk nytta genom att utöva politiska och till och med militära påtryckningar på regeringarna i de länder som besitter naturresurser (till exempel Venezuela). I ett berömligt svar ger examinanden några exempel på hur nykolonialismen visar sig inom politik, ekonomi eller kultur, och examinanden kan också diskutera internationella organisationers som IMF:s och Världsbankens roll i nykolonialismen.

Sovjetunionen inledde i juni en storoffensiv på Karelska näset, och med denna nådde det två och ett halvt år långa ställningskriget sitt slut. Till följd av anfallet tvingades Finland återgå till de gamla gränserna men uppnådde ändå, med militär hjälp av Tyskland, betydande avvärjningssegrar i Tali-Ihantala och Ilomants. I slutet av sommaren 1944 hade Finlands förmåga att fortsätta kriget emellertid försvagats allvarligt.

Examinanden behandlar även Finlands läge i ljuset av andra världskriget. De allierade landsteg i Normandie i juni och avancerade snabbt. Sovjetunionen hade bråttom att hinna till Berlin innan de allierade nådde fram, varför Stalin inte ville koncentrera trupper för att inta Finland.

Den finska ledningen hade redan i slutet av 1942 insett att Tyskland kommer att förlora kriget och i Finland försökte man finna en möjlighet till separatfred. Situationen var emellertid vansklig eftersom Tysklands stöd behövdes för att avvärja det sovjetiska storanfallet, och priset för detta understöd var en solid allians med Tyskland.

I ett gott svar visar examinanden att hen förstår materialens syfte och historiska kontext. Syftet med Mannerheims dagorder var att tacka finländarna för deras insatser under kriget och uppmuntra dem till att godkänna villkoren för mellanfreden i Moskva. I dagordern uppmärksammas såväl soldaternas som kvinnornas insatser och insatserna på hemmafronten. Ett ytterligare syfte var att visa finländarna att de stora uppoffringarna under krigsåren inte varit fruktlösa. Utdraget ur Kullervo Rainios självbiografi beskriver hur några frontsoldater förhöll sig till mellanfreden i Moskva. Rainio förstår inte varför fredsvillkoren var så stränga även om Finland ursprungligen i Vinterkriget blivit offer för ett anfallskrig. Material 9.C vittnar om instabiliteten under tiden efter kriget. Den visar att kriminaliteten var högre år 1945 än före kriget. En förklaring till den ökade kriminaliteten står att finna i de återvändande soldaternas svårigheter att anpassa sig till livet i det civila. År 1945 både ingicks och upplöstes också fler äktenskap än 1938. Bakgrunden till många äktenskap var sannolikt viljan att återfå ett normalt liv. Skilsmässorna påverkades i sin tur av samma orsaker som den växande kriminaliteten.

Examinanden tar även upp några andra följder av mellanfreden i Moskva. Krigsoperationerna upphörde inte i och med mellanfreden i Moskva, utan Lapplandskriget varade till slutet av april 1945. I fredsvillkoren tilldömdes Finland stora krigsskadestånd som det tog nästan 10 år att betala av. Omplaceringen av den evakuerade befolkningen orsakade bitterhet både hos dem som förlorat sina hem och de vars mark tvångsinlöstes för nybyggena. Inrikespolitiska svårigheter uppstod också på grund av att kommunisterna kommit med i regeringen.

I ett berömligt svar behandlar examinanden materialen precist och mångsidigt. Mannerheims dagorder riktade sig både till finländarna och till Sovjetunionen. Avsikten med den var att visa att finländarna var redo att acceptera fredsvillkoren, till exempel att driva ut tyskarna ur Lappland. Situationen hösten 1944 var synnerligen svår även om krigsoperationerna upphört, eftersom rädslan för att Sovjetunionen skulle ockupera Finland var befogad. Trots de tunga fredsvillkoren ville man inte orsaka oroligheter i samhället. Rainio förbiser i sin text att Finland under fortsättningskriget faktiskt var den anfallande parten och hösten 1941 avancerade över Sovjetunionens gränser. Attityderna till mellanfreden i Moskva bland soldater respektive bland folk på hemmafronten kunde också skilja sig åt, till exempel kritiserade en del av vänstern att man under fortsättningskriget gick över den gamla gränsen.

Krigstiden hade medfört att många sköt upp giftermålen, och därför ingicks äktenskap livligt efter krigsslutet. Snabbgiftermål som ingåtts under kriget kunde kanske också sluta i skilsmässa, även om det på 1940-talet inte var socialt godtagbart att skilja sig. En del av frontsoldaterna hade svårigheter att anpassa sig till livet i det civila och till familjelivet, vilket bidrog till superi, våld och kriminalitet. Krigsskadestånden var en stor utgift för statens ekonomi, men de kunde bidra till sysselsättning och påskyndade en strukturomvandling av industrin. Livsmedelsbristen räckte emellertid i flera år efter kriget. Trots efterkrigstidens samhälleliga oroligheter förblev Finland en parlamentarisk demokrati. I ett berömligt svar beaktar examinanden också att de samhälleliga konsekvenserna inte var desamma för alla. Till exempel var situationen värre för de evakuerade från Karelen liksom för krigsänkor, krigsbarn och krigsinvalider än för den övriga befolkningen.