Beskrivningar av goda svar: SV – Psykologi

Maximilängden för svaret på varje deluppgift är 600 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

I ett bra svar definierar examinanden vad som avses med metakognition och hen ger ett exempel på vilken nytta eleven kan ha av att använda metakognition i studentskrivningarna.

Med metakognition avser man processen att tänka på tänkandet. Det ger möjlighet till självreflektion och reglering av de kognitiva funktionerna. Det kan exempelvis hjälpa en att förstå hur man kan stödja och reglera den egna uppmärksamheten eller hur det är lättast att komma ihåg stoffet som man har att lära sig. Med hjälp av metakognition kan individen också bedöma vad hen redan kan och vad hen bör öva mera på. Metakognition kan delas in i kunskaper och färdigheter: metakognitiva kunskaper är kunskap om hur det egna tänkandet fungerar och metakognitiva färdigheter är förmågan att reglera, stödja och utvärdera den egna kognitionen.

Metakognition är en viktig egenskap när det gäller inlärning eftersom den påverkar hur vi inhämtar, förstår, lagrar och tillämpar information. Goda metakognitiva färdigheter hjälper eleven att välja de studiemetoder som fungerar bäst för hen och att förstå vilka de egna svagheterna och styrkorna är i fråga om att studera och lära sig. Goda metakognitiva färdigheter ger också stöd för till exempel kritiskt tänkande och strategier för problemlösning.

I studentskrivningarna kan de metakognitiva färdigheterna hjälpa eleven att besluta vilka ämnen det lönar sig för hen att skriva och när, samt att vid provtillfället välja de uppgifter som passar hen bäst, eftersom eleven har en realistisk uppfattning av sitt eget kunnande. En god metakognition hjälper också eleven att planera sina svar och hantera tidsanvändningen för att skriva dem. Man har nytta av metakognition också när man förbereder sig för studentexamen eftersom den hjälper en i valet av studieteknik och styr en att koncentrera sig på de rätta sakerna. En klar uppfattning om det egna kunnandet och de egna studiefärdigheterna kan dessutom minska den stress som studentskrivningarna är förbunden med.

I sitt svar förväntas examinanden ge ett exempel på nyttan av metakognition när det gäller studentskrivningarna. Av tidigare nämnda exempel behöver examinanden sålunda inte nämna flera än ett.

9–11 p.
I svaret har metakognition definierats och examinanden har gett ett exempel på nyttan av den vid studentskrivningarna. Förutom vissa brister utnyttjas den psykologiska kunskapen väl. Exemplet är sakligt och svaret är strukturerat.

15–17 p.
I svaret har metakognition definierats felfritt och examinanden har givit ett exempel på nyttan av den i studentskrivningarna. Den psykologiska begreppsapparaten har utnyttjats på ett utmärkt sätt. Exemplet är träffsäkert och svaret är strukturerat.

Fyra centrala faser ingår i varseblivningen (perceptionen) av lämmeln. I den första fasen träffar det från lämmeln återspeglade ljuset ögats näthinna. Examinanden kan nämna att bearbetningen av synperceptionen igångsätts redan i näthinnan men det här är inte nödvändigt. Det centrala är att examinanden anger att den första fasen är att sinnesinformationen når sinnesorganet.

I den andra fasen färdas sinnesinformationen via thalamus till synbarken i nackloben. Sinnesinformationen bearbetas både i thalamus och i nacklobens primära synbark samt i andra härmed förknippade områden. I synbarken sker till exempel identifieringen av lämmelns konturer och färg.

I den tredje fasen skickas informationen vidare till andra delar av hjärnan, via två olika banor: var-banan på den dorsala, det vill säga hjärnans ryggsida, förmedlar informationen om var i världen lämmeln befinner sig till hjässloben. Samtidigt förmedlar vad-banan i den ventrala, det vill säga buksidan av hjärnan, information om objektets – här alltså lämmelns – utseende och egenskaper vidare till tinningloben.

I den fjärde fasen skapas en medveten varseblivning av syninformationen. Vetenskapen kan inte exakt förklara hur den medvetna upplevelsen uppstår men när de gäller medveten observation är det viktigt att uppmärksamheten fokuseras på observationen av lämmeln. Examinanden kan nämna att om observatören överraskas eller till och med skräms av mötet med lämmeln kommer den här känsloreaktionen att förstärka fokuseringen av uppmärksamheten. Det är dock inte nödvändigt att behandla känslor här.

När uppmärksamheten har fokuserats på observationen kan observatören i den femte fasen med hjälp av sin minneskunskap identifiera gnagaren på tuvan som en lämmel, om hen vet hur en lämmel ser ut. När det gäller fasen för medveten perception kan examinanden också nämna exempelvis perceptionscykeln eller uppmärksamhetens benägenhet att söka sig antingen till en schemastyrd information eller till information som står i klar konflikt med detta schema. Kontexten inom vilken lämmeln observeras påverkar via de här fenomenen hur snabbt observatören identifierar lämmeln som en lämmel.

9–11 p.
I svaret är de flesta faser i varseblivningen av lämmeln korrekt beskrivna. Informationsbearbetningen i de olika faserna har examinanden strävat att kombinera med nervsystemets olika delar. Med undantag av vissa brister och felaktigheter har den psykologiska begreppsapparaten utnyttjats väl och svaret är strukturerat.

15–17 p.
I svaret är alla faser i varseblivningen av lämmeln korrekt beskrivna. Informationsbearbetningen i de olika faserna har kombinerats med rätt del i nervsystemet. Den psykologiska begreppsapparaten har utnyttjats på ett utmärkt sätt och svaret är strukturerat.

Enligt WHO:s definition är psykisk hälsa ett tillstånd av välbefinnande där individen känner sina egna resurser och kan klara av livets utmaningar samt kan engagera sig i arbete och i samhället. Enligt den här definitionen är Annas psykiska hälsa satt på prov. Anna uttrycker att hon inte mår bra och hon märker själv att hon för närvarande inte klarar av sina studier på bästa möjliga sätt och att hon på grund av sin ångest inte vågar gå i bilskola. Hon har också mindre ork för att delta i det sociala livet. Både Annas välbefinnande och hennes förmåga att ta del i social verksamhet har alltså försvagats och det är tydligt att Anna är i behov av hjälp.

Utifrån texten 5.A kan man inte fastslå att Anna skulle lida av en klart definierad psykisk störning. Det finns specifika kriterier för psykiska störningar som bör uppfyllas för att man ska kunna ställa en diagnos på en specifik störning. Anna har många olika symtom och utifrån materialet kan man inte säkert veta vilken störning det handlar om. Symtomen kan ingå i många olika störningar och Anna skulle på basis av dem kunna få en eller flera diagnoser. Det verkar ändå som om bilolyckan har varit en traumatisk händelse som flera av symtomen är kopplade till. Den har lämnat efter sig skrämmande minnesbilder där händelsen upprepas och väcker ångest. Anna undviker medvetet att skaffa sig en ny färdighet i en bilskola eftersom hon är rädd för att de traumatiska minnena skulle förstärkas och påverka inlärningen negativt. Liksom mardrömmarna kring händelsen tyder de här symtomen på att det handlar om en traumarelaterad stressreaktion. Anna upplever också andra symtom på ångest och de förorsakar också somatiska förnimmelser, såsom darrningar i händerna, som hör ihop med ett överaktivt autonomt nervsystem. De här symtomen kan vara kopplade till en traumarelaterad stressreaktion eller till en annan ångeststörning.

Å andra sidan uppfattar Anna att hon alltid har varit ångestkänslig och haft anlag för att oroa sig. Det kan också vara fråga om ett personlighetsdrag som inte nödvändigtvis hänger ihop med en ångeststörning. Att dra sig undan sina kamrater och känna sig trött och kraftlös kan också vara symtom på depression, men utifrån texten kan man inte dra slutsatser om depression. Symtomen kan också bero på allmän påfrestning som gjort att Anna inte just nu har resurser att vara särskilt aktiv i sina kamratrelationer. Koncentrationssvårigheterna kan höra ihop med en uppmärksamhetsstörning eller med att Anna är överbelastad, men inte heller det här är säkert. Det senare är mera troligt eftersom symtomen har förvärrats först efter olyckan och adhd är i grunden en utvecklingsrelaterad störning. En traumarelaterad stressreaktion kan också vara förbunden med störande och skrämmande minnesbilder som inverkar negativt på koncentrationen. Det symtom som tydligast kommer fram i texten verkar kunna hänföras till en posttraumatisk stressreaktion, men även andra tolkningar är möjliga.

I ett utmärkt svar visar examinanden att hen förstår att samma slag av symtom kan vara förbundna med olika psykiska störningar. Exempelvis hör ångest eller olika sömnsvårigheter ihop med nästan alla psykiska störningar. Likaså lider koncentrationen helt allmänt om de psykiska krafterna tynar. Om man antar att alla symtom kan förklaras utifrån en specifik störning så kan någonting väsentligt i individens helhetsmässiga välbefinnande förbli obeaktat.

Examinanden kan också föra fram att psykologen borde utreda Annas mående mera ingående innan några behandlingsåtgärder påbörjas. Det skulle underlätta vid diagnostiseringen och planeringen av en ändamålsenlig behandling. Därtill kunde det hjälpa Anna att förstå varför hon nu känner sig så psykiskt överbelastad. Rätt uppfattning om diagnos, en klar behandlingsplan och ett snabbt genomförande av denna förbättrar funktionsförmågan, förkortar den belastning som symtomen förorsakar och gör att en försvagning av funktionsförmågan kan undvikas.

9–11 p.
I svaret har psykisk hälsa definierats. Examinanden diskuterar Annas situation utifrån de psykiska störningarnas perspektiv och presenterar sakligt motiverade slutsatser på basis av materialet. Svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen och materialet har utnyttjats. Utnyttjandet av den psykologiska kunskapen är vissa begränsningar till trots god.

15–17 p.
I svaret har psykisk hälsa definierats på ett adekvat sätt och Annas situation diskuteras på ett mångsidigt sätt och med utnyttjande av definitionen på psykisk hälsa och det givna materialet. Svaret följer uppgiftsformuleringen och är strukturerat. Den psykologiska kunskapen har utnyttjats på ett utmärkt sätt.

Utvecklingen av känsloreglering i barndomen kan examinanden behandla genom att beskriva hjärnans utveckling. I och med att hjärnan mognar blir det möjligt att utnyttja olika metoder för känsloreglering. Viktiga delar i hjärnan i fråga om känsloreaktioner är det limbiska systemet och i fråga om självreglering pannlobens främre delar, som utvecklas ända fram till 20-årsåldern. Känsloregleringen och de exekutiva funktionerna utvecklas alltså ännu långt upp i ungdomsåren.

Känsloregleringen utvecklas i samspelet med föräldrarna, med andra människor och med miljön. Ju yngre barnet är desto mera behöver det sina föräldrars och andras hjälp för att reglera sina känslor. Ett litet barn kan inte ännu identifiera, sätta ord på eller hantera sina känslor och behöver för de här färdigheterna hjälp av en vuxen. I den här åldersperioden är de vuxnas sensitivitet för barnets behov och temperament viktigt. En trygg anknytning främjar tilliten till människor och skapar en känsla av grundtrygghet.

För ett litet barn är därför den sociala regleringen, det vill säga reglering som sker i ett interaktivt samspel, viktig. I videon uppmuntrar och vägleder Osmos pappa Osmo, vilket hjälper Osmo att reglera sina egna känslor. Det här är nödvändigt för att barnets känsloregleringsmetoder ska kunna utvecklas: när en förälder eller en annan vuxen ger stöd och vägledning för känsloregleringen kan barnet småningom tillägna sig de nödvändiga metoderna och använda dem också på egen hand.

Utvecklingen av de exekutiva funktionerna och de språkliga färdigheterna under barndomen underlättar regleringen av känslorna och är en del av den kognitiva regleringen. De exekutiva funktionerna hjälper individen att använda medvetna metoder för känsloreglering, att hejda sina impulser och att vara uthållig eller målinriktad. När barnet utvecklas lär det sig att föregripa situationer och planera sin aktivitet. Ju bättre barnet upplever sig kunna hantera sin omgivning, desto lättare har det att reglera sina känslor. Med hjälp av språket får man ord för sina känslor och kan inordna dem i den medvetna informationsbearbetningen och reglera dem. De språkliga färdigheterna ökar förmågan att förstå situationer och genom att ge uttryck för egna tankar och känslor kan man strukturera för sig själv vad man känner och vad som förorsakar just den känslan. Med hjälp av språket förmedlar man också sina känslor till andra. Det främjar i sin tur samspelet med andra människor och hjälper en att få hjälp och stöd. De språkliga färdigheterna är också viktiga ur den sociala regleringens perspektiv och därför spelar barnets förmåga att förstå språket en central roll för regleringen av känslor. När den vuxna vill hjälpa barnet med att reglera sina känslor kan hen sätta ord på barnets känslor och beskriva varför hen tror att barnet mår dåligt.

I ungdomen och i vuxen ålder är de centrala metoderna för känsloreglering copingmetoder och försvarsmetoder, det vill säga försvarsmekanismer. Examinanden kan i sitt svar behandla också dessa men de är inte de centrala aspekterna i hur regleringen av känslor utvecklas och inlärs.

9–11 p.
I svaret har examinanden nämnt två metoder för känsloreglering och beskrivit utvecklingen av känsloreglering i barndomen. Svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen och den psykologiska kunskapen har med undantag för vissa begränsningar utnyttjats väl. Materialet har utnyttjats relativt väl.

15–17 p.
I svaret har examinanden på ett träffsäkert sätt beskrivit två metoder för känsloreglering och på ett mångsidigt sätt beskrivit utvecklingen av känsloreglering i barndomen. Svaret följer uppgiftsformuleringen och examinanden har utnyttjat den psykologiska begreppsapparaten på ett utmärkt sätt. Materialet har utnyttjats synnerligen väl.

I ett bra svar utnyttjar examinanden materialet gällande känsloreaktionerna på näringsrekommendationerna och kombinerar dem på ett meningsfullt sätt med psykologiska förklaringar och fenomen. Ett bra svar håller sig också inom ramen för uppgiftsformuleringen – diskussion kring innehållet i rekommendationerna krävs inte.

Känslor är individens reaktion på omgivningen. De styr individen att närma sig positiva saker och att undvika negativa. Under evolutionens gång har känslorna utvecklats för att främja överlevnaden genom att styra människan att undvika faror och att eftersträva sådant som är nyttigt. Känslorna inverkar också på hur vi inriktar vår uppmärksamhet och på hurdan information vi noterar i vår omgivning och vad vi tror på. Om en viss sak väcker känslor berättar det om att den saken är viktig för oss och att vi borde reagera på den.

Hos många människor väcker näringsrekommendationerna inga starka reaktioner. Det kan ändå väckas en stark reaktion om individen tolkar rekommendationen som ett hot mot sitt eget agerande och sätt att leva – oberoende av om faran är verklig eller inbillad. Ett sådant hot får en lätt att avfärda eller förneka rekommendationen, för att inte behöva erkänna att det kan finnas saker i det egna beteendet som behöver förbättras eller som är ohälsosamma. Den känsla som väcks kan alltså vara den egna självbildens försvar mot hotet att klandras för sitt eget beteende. Genom att förtränga hotet försöker individen upprätthålla sin positiva självbild och undvika att betrakta sig själv i ett negativt ljus.

Kostvalet kan också vara en viktig del av personens identitet som har formats under en lång tid och det kan höra ihop med den egna livsstilen eller näringsgrenen. En negativ känsloreaktion kan uppkomma om näringsrekommendationerna står i konflikt med den diet som hör till identiteten och livsstilen och då kan de på vetenskap baserade rekommendationerna upplevas som angrepp på den egna personen. Exempelvis kan motståndet mot att minska mängden rött kött vara kopplat till en personlig identitet som en människa i vars liv livsmedel med rött kött är en viktig sak eller t.o.m. ett långvarigt medel för försörjning. På motsvarande sätt kan personen också lätt, om det hör till hens identitet att värdera vetenskaplig kunskap, råka ut för emotionella konflikter med människor som tänker annorlunda, till exempel på sociala medier.

Matvalet kan också vara förbundet med att höra till en grupp. Om den ingrupp som personen ser upp till stöder en viss sorts diet kan hen ha tillägnat sig de här matvanorna som en del av sin sociala identitet. Å andra sidan kan hen ha anpassat sig till ingruppens beteendevanor för att få höra till den gruppen. I det fallet kan dietrekommendationen kännas som ett angrepp på den egna ingruppen och ge upphov till en negativ känsloreaktion. Å andra sidan kan man genom att motsätta sig eller försvara rekommendationerna också försöka visa att man hör till den grupp som man värderar och som tänker på ett särskilt sätt om rekommendationerna.

I materialet noterar man också att det är möjligt att motsätta sig rekommendationerna från år 2024 eftersom de också förutom hälsoaspekten tar upp ett miljöperspektiv. Om skyddandet av miljön inte representerar de egna eller ingruppens värderingar kan uppmärksamheten framför allt fästas vid den delen av rekommendationerna. På den här grunden kan inställningen till de nya näringsrekommendationerna vara negativ även om man i övrigt skulle förhålla sig neutral eller till och med positiv till dem eller till de hälsoargument som presenteras i dessa.

Bedömningen av rekommendationerna anknyter till psykologiska fenomen, exempelvis perceptionscykeln och långsamt tänkande. Enligt principerna för perceptionscykeln uppmärksammar individen lätt sådant i omgivningen som är i överensstämmelse med hens tidigare inre modeller och det här förstärker ytterligare personens inre modeller. Om personen har en mycket stark förhandsföreställning av vad som ingår i en hälsosam diet har näringsrekommendationerna en mindre effekt på hens uppfattningar än om personen inte har några starka övertygelser om saken. De som har uppfattningar om hälsosam diet som starkt avviker från rekommendationerna kan också försöka ifrågasätta innehållet i näringsrekommendationerna genom att söka efter fel i dem eller tvivla på motiven som ligger bakom denna sammanställning.

Med snabbt och långsamt tänkande avses två olika sätt att bearbeta information hos människan: Det snabba tänkandet grundar sig på intuitiva och känslobaserade slutsatser som är mottagliga för tankeförvrängningar. Långsamt tänkande är å andra sidan ett mödosamt analytiskt tänkande som grundar sig mer på logisk slutledning. Om näringsrekommendationerna väcker starka känslor utnyttjar människan sannolikt det snabba tänkandet i behandlingen av dem, medan analysen av rekommendationerna med hjälp av långsamt tänkande skulle kunna få henne att uppfatta rekommendationerna på ett annat sätt. Om man granskar rekommendationerna utifrån det analytiska långsamma tänkandet märker man också lättare att rekommendationerna inte är förpliktande och att de ger individen många olika alternativ för att sätta samman sin kost. På så sätt lättar känslorna som väcktes av rekommendationerna även om man skulle vara av annan åsikt om dem.

Rekommendationer från offentliga myndigheter kan väcka känslor också av den orsaken att de är anvisningar från en auktoritet. Vissa kan uppleva att de begränsar individens rätt till självbestämmande. Upplevelsen av autonomi är enligt teorin om självbestämmande ett av människans psykologiska grundbehov och att begränsa dem kan leda till negativa känslor som kan utlösa olika copingstrategier eller psykiska försvarsmekanismer. Exempelvis kan kognitiva copingmetoder leda till att man söker tilläggsinformation om ämnet och på grund av den accepterar de rekommendationer som man tidigare motsatte sig eller motsätter sig dem på basis av en annan slags information. Å andra sidan kan en försvarsmekanism som exempelvis bortträngning leda till att man avfärdar rekommendationerna och utagerar genom att kritisera dem högljutt.

Examinanden kan också diskutera uppgiftsmaterialet och fenomenets utbredning på ett kritiskt sätt. Materialet baserar sig inte på representativa undersökningar om hur Finlands befolkning som helhet förhåller sig till näringsrekommendationer. Tillspetsade och kritiska synpunkter kan de facto vara rätt sällsynta, däremot ges dessa av såväl traditionell som av social media en oproportionerligt stor synlighet i jämförelse med mera neutrala synpunkter. En diskussion av det här slaget kan var en förtjänst men är inte nödvändig för ett bra eller ens för ett utmärkt svar.

13–16 p.
I svaret diskuteras hurdana psykologiska fenomen som kan ligga till grund för de känsloreaktioner som näringsrekommendationerna framkallar. Kunskapshanteringen är god och svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen. I diskussionen om förklaringar till känsloreaktionerna kan examinanden tillämpa, utveckla och utvärdera den psykologiska kunskapen på ett bra sätt och motiverar sina påståenden i viss mån.

22–25 p.
I svaret diskuteras på ett mångsidigt och träffsäkert sätt hurdana psykologiska fenomen som kan ligga till grund för de känsloreaktioner som näringsrekommendationerna framkallar. Kunskapshanteringen är utmärkt och svaret följer uppgiftsformuleringen. I diskussionen om förklaringar till känsloreaktionerna tillämpar, utvecklar och utvärderar examinanden den psykologiska kunskapen på ett berömligt sätt och motiverar sina påståenden på ett övertygande sätt.

Det handlar om en longitudinell studie med vars hjälp man får kunskap om de processer som kan leda till att en depression kan utvecklas. I ett bra svar förklaras båda fynden med hjälp av psykologisk kunskap.

Det första resultatet av undersökningen anknöt till sambandet mellan stress och depression. I undersökningen hänvisade man till ett långvarigt, det vill säga kroniskt, tillstånd av stress. I psykologiska termer innebär kronisk stress ett utdraget och fortgående tillstånd av belastning i vilket individen upplever sig vara under ständig press eller hot utan tillräckliga resurser för återhämtning. Under kronisk stress kan en människa uppleva emotionell överbelastning som kan vara kopplad till exempelvis en beständig oro och därmed förbunden känsla av ångest. Stressen kan också belasta individen kognitivt och öka det negativa tänkandet, retligheten och problemen med att fatta beslut. Ibland förorsakar stressen också sömnproblem.

En kronisk stress som pågår länge kan försvaga individens resiliens, det vill säga förmågan att hantera och repa sig från nya motgångar. Kronisk stress kan vara förbunden med exempelvis en svår livssituation och på motsvarande sätt kan en hög grad av stress göra det svårare att hitta lösningar till olika utmaningar i livet. Den kroniska stressen är ofta ett cykliskt och kumulativt tillstånd. Fysiologiskt sett är den kroniska stressen ett ständigt pågående tillstånd av beredskap som uppstår när hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA-axeln) fortgående aktiveras. Det här leder till att stresshormon såsom kortisol och adrenalin utsöndras. Det sympatiska nervsystemet hålls då fortgående aktivt vilket hindrar det parasympatiska nervsystemets aktivitet och återhämtning från stressen. Om det här pågår länge belastar det i sin tur kroppen på många olika sätt.

Under undersökningen observerade man att långvarig stress ökar risken för depression. I det här sammanhanget kan också biologiska och psykologiska faktorer ingå. Kroppens långvariga tillstånd av hormonell överbelastning kan exempelvis störa aktiviteten i hippocampus och amygdala som hör till hjärnans limbiska system. De här delarna i hjärnan är viktiga för hanteringen av minnesfunktionerna och för regleringen av humöret. Belastningen kan också minska på mängden av de transmittorsubstanser i hjärnan som inverkar positivt på humöret. Dessutom känner man till att stress försvagar hjärnans plasticitet, vilket för sin del kan minska flexibiliteten i tänkandet. Om stressen till exempel gör individen mottaglig för negativa tankesätt kan de tankecykler och scheman som hör ihop med ett sådant tänkande vara svåra att förändra.

Till det negativa tankesättet kopplas lätt känslor av förtvivlan och hjälplöshet, vilket förstärker benägenheten för depression. Det här är ofta förbundet med inlärd hjälplöshet då en människa upplever att hen inte har möjlighet att påverka de situationer som stressar hen. Ständiga misslyckanden eller svårigheter i stressande situationer kan därmed försvaga individens känsla av självförmåga och leda till utveckling av en depression.

Det andra resultatet av undersökningen visade att frivilligarbete kan lindra depressionsbenägenheten. När vi upplever kronisk stress kan vi genom att rikta uppmärksamheten på annat lyckas bryta våra orostankar och lugna den kroppsliga överaktiviteten. Dessutom kan frivilligarbetet öka vår känsla av mening i livet. Positiv psykologi har visat att känslan av lycka stärks mera av att man hjälper andra än av egna personliga framgångar.

Frivilligarbetet ger människor möjlighet att uppleva att deras egna handlingar har en positiv effekt på andras liv eller på den gemensamma miljön. Samtidigt hjälper frivilligarbetet en att se den egna situationen i ett nytt ljus – en annan persons situation är kanske mycket svårare. Att skydda miljön påverkar många människors och djurs liv, till och med över generationsgränserna. Att se saker i relation till annat kan ge ett nytt perspektiv och väcker också en känsla av tacksamhet över sådant som är bra i det egna livet. Det hjälper en att vända uppmärksamheten från de negativa tankebanorna till positiva saker.

När man hjälper andra får man ofta positiv respons vilket kan stärka upplevelsen av självförmåga. Frivilligarbete erbjuder också en möjlighet att vara i interaktion med andra och skapa vänskapsband vilket kan minska känslan av ensamhet som ofta hör ihop med depression. Frivilligarbetet kan också öka känslan av grupptillhörighet. Samtidigt kan frivilligarbetet öka individens såväl fysiska som sociala aktivitet, vilket kan förbättra det allmänna välbefinnandet. I samband med det här kan det fysiologiska stresstillståndet i kroppen lätta. Att göra gott frigör också endorfiner och oxytocin, som i sin tur höjer humöret.

13–16 p.
I svaret diskuterar examinanden varför stress ökar risken för depression och varför frivilligarbete kan skydda mot depression. Kunskapshanteringen är god och svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen. Examinanden tillämpar, utvecklar och utvärderar den psykologiska kunskapen på ett bra sätt och motiverar sina påståenden i någon mån.

22–25 p.
I svaret diskuterar examinanden på ett mångsidigt och träffsäkert sätt varför stress ökar risken för depression och varför frivilligarbete kan utgöra ett skydd mot depression. Kunskapshanteringen är utmärkt och svaret följer uppgiftsformuleringen. I sin diskussion kring förklaringar tillämpar, utvecklar och utvärderar examinanden den psykologiska kunskapen på ett berömligt sätt och motiverar sina påståenden på ett övertygande sätt.

Hjärnans utveckling påverkas i betydande grad av det genetiska arvet (genomet) som är kopplat till ett flertal psykiska egenskaper och hur snabbt de utvecklas. Genomet påverkar nästan alltid uppbyggnaden av hjärnan i samspel med miljön. På grund av genomet utvecklas det i människans hjärna olika strukturer som förbereder sig för behandlingen av sinnesinformation av specifika slag. Men om det saknas tillgång till sinnesinformation av ett visst slag, om barnet exempelvis föds med dövhet, kan de hjärnområden som reserverats för behandling av den här sinnesinformationen komma till användning för ett annat sinne. Även om genomet bygger upp grunden för hjärnan så kommer sinnesinformationen från miljön att modifiera hurdan användning hjärnans strukturer ska anpassas till.

Vid sidan av sinnesinformationen från miljön formas hjärnan också av social växelverkan. I sig leder exempelvis inte enbart det att babyn eller barnet hör sitt eget modersmål nödvändigtvis till att babyn lär sig modersmålet, utan det är interaktionen som är det viktiga. Under interaktionen styrs babyn eller barnet att koncentrera sin uppmärksamhet på till exempel på sitt eget modersmål eller på dess språkljud och då bildas det i hjärnan neurala nätverk som identifierar just det egna modersmålet och med vars hjälp barnet förmår använda språket.

I svaret kan examinanden också nämna att den fysiska miljön i vissa fall också har betydelse för hjärnans utveckling. Olika giftiga ämnen eller tillstånd i miljön kan till exempel ha en inverkan på en hjärna i utveckling. Bland annat kan moderns alkoholbruk och stress under graviditeten påverka utvecklingen av fostrets hjärna och programmeringen av den här utvecklingen under fosterstadiet. Det här kan ta sig uttryck i att den nyfödda babyn gråter mycket.

Det är en förtjänst om det i svaret, inom ramen för uppgiftsformuleringen, ingår detaljerade kunskaper om hjärnans tidiga uppbyggnad, men det här krävs inte nödvändigtvis ens för ett utmärkt svar. Kunskap av det här slaget kan exempelvis beröra hjärnbarkens skiktartade struktur eller uppbyggnaden av förbindelserna mellan neuronerna i hjärnan så att de förbindelser som leder från sinnesorganen till thalamus utvecklas först, sedan förbindelserna mellan thalamus och cortex och slutligen förbindelserna mellan neuronerna i hjärnbarken. I den tidiga barndomen byggs också hjärnans neurala nätverk upp, men det här är en utveckling som pågår genom hela livet. Inledningsvis är hjärnans neurala nätverk ostrukturerade och nervcellerna har skapat förbindelser mellan varandra delvis genom slumpen. Men de här förbindelserna påverkas dock av sinnesinformationen och neuronerna formas till nätverk som är specialiserade på att behandla en viss typ av information. Det centrala i utformandet av förbindelser är plasticiteten: de förbindelser som används frekvent förstärks och de förbindelser som används sparsamt förtvinar. De här neurala nätverken specialiserar sig bland annat på behandling av sinnesinformation från omgivningen, exempelvis på språkljuden i det egna modersmålet. I samband med utvecklingen av de neurala nätverken myeliniseras också neuronernas utlöpare, alltså axonerna. Det här försnabbar informationsförmedlingen betydligt.

Även om de neurala nätverken främst formas i barndomen så ser man samma utveckling också i vuxen ålder. Exempelvis har specialkunniga, såsom schackmästare eller taxiförare som navigerar på Londons vindlande gator utvecklat specialiserade neurala nätverk för en specifik uppgift eller prestation. Så även om hjärnan alltså påverkar människans verksamhet så påverkas hjärnans utveckling också av människans egen verksamhet. I hjärnan byggs specialiserade strukturer upp för sådana uppgifter och handlingar som människan önskar utföra eller som hen behöver i sin sociala interaktion.

Utvecklingen under den tidiga barndomen omfattar olika sensitiva perioder, som man tidigare har kallat kritiska perioder. Med sensitiva perioder avses tidsperioder eller åldersfaser då individen lättare än vid andra tidsskeden kan lära sig en färdighet. Man tänker sig exempelvis att den viktiga sensitiva perioden för språkinlärning infaller i den tidiga barndomen och om man inte lär sig språket då så kräver det klart mera ansträngning senare. I vissa läromaterial nämns i samband med sensitiva perioder de så kallade vargbarnen eller exemplet med Genie.

I läromaterial som betonar biologiska fenomen kan också puberteten nämnas som en viktig milstolpe i hjärnans utveckling. I puberteten minskar mängden neuroner i betydande grad och de återstående neuronerna bildar sinsemellan starka kopplingar. Det här är dock inte den enda orsaken till de emotionella eller kognitiva förändringar som hör ihop med ungdomsåren, utan i bakgrunden spelar också bland annat utsöndringen av könshormoner in.

Hjärnans utveckling upphör inte efter ungdomsåren. I vuxen ålder specialiserar sig en person till exempel inom sitt eget yrke, vilket ur nervsystemets utvecklingsperspektiv innebär att de neurala nätverken konsolideras, och då är människan snabb och effektiv på sitt eget kunskapsområde, men hennes förmåga till flexibel aktivitet försvagas småningom med åldern. Den här konsolideringen av neurala förbindelser och nätverk visas exempelvis av det att den så kallade flexibla intelligensen försvagas med åldern vilket inte sker med den kristalliserade intelligensen.

Överlag är ungdomsåren och vuxenåldern en aktiv inlärningstid: individen strävar att lära sig nya saker och utveckla sig för att bli bättre på de färdigheter som hen redan har. I praktiken visar sig inlärningen genom de nya neurala nätverk och neurala förbindelser som byggs upp och senare i hur de förstärks och konsolideras. Även om den flexibla intelligensen i allmänhet försvagas med åldern så kan man försöka bromsa den här utvecklingen genom att vara aktiv, ha mångsidiga intressen och undvika rusmedel.

I svaret kan examinanden också nämna rusmedlens effekt på hjärnan och de psykiska egenskaperna. Det här kan vara en förtjänst i svaret, men det centrala är att beskriva den typiska utvecklingen och inte bara riskfaktorerna för hjärnans utveckling.

I den sena vuxenåldern kan olika olyckor eller sjukdomar (till exempel en hjärninfarkt) orsaka skador på hjärnan och försvåra informationsbearbetningen eller andra psykiska funktioner. Med åldrandet ökar också risken för olika sjukdomar som påverkar hjärnan, exempelvis Alzheimers sjukdom. De här sjukdomarna förstör i allmänhet hjärnans vävnader eller neurala förbindelser. Vid Alzheimers sjukdom skadas hippocampus, som är central för minnet, vilket gör det mycket svårare att komma ihåg nya saker.

13–16 p.
I svaret beskrivs flera faser i hjärnans utveckling och olika miljöfaktorer som de påverkas av. Kunskapshanteringen är god och svaret följer i huvudsak uppgiftsformuleringen. Examinanden tillämpar, utvecklar och utvärderar kunskapen på ett bra sätt och motiverar sina påståenden i någon mån.

22–25 p.
I svaret beskrivs hjärnans utveckling och olika miljöfaktorer som den påverkas av, på ett mångsidigt och träffsäkert sätt. Kunskapshanteringen är utmärkt och svaret följer uppgiftsformuleringen. I sin diskussion av förklaringarna tillämpar, utvecklar och utvärderar examinanden den psykologiska kunskapen på ett berömligt sätt och motiverar sina påstående på ett övertygande sätt.