Beskrivningar av goda svar: SV – Modersmål och litteratur, provet i läskompetens

Material 1.A är ett reportage från Dagens Nyheter, Sveriges största morgontidning. Artikeln beskriver flytten av Kiruna kyrka, som är ett led i flytten av hela staden Kirunas centrum för att gruvan ska kunna expandera. Nyhetsartikeln är flerstämmig och lyfter fram också kritiska röster. Gruvdriften är inte oproblematisk och en nyhetsartikel kan belysa detta och då ta stöd i flerstämmigheten.

Material 1.B är en videointervju från SVT där representanter för samerna framhåller att flytten av kyrkan är en symbolisk handling där gruvdriften och dess miljöpåverkan kommer i skymundan. Det är endast en person som intervjuas. Bildmaterialet i SVT:s intervju kan dock sägas vara flerstämmigt med sekvenser som visar allt från tunga malmtransporter och gamla svartvita filmklipp från gruvan till renar på bete.

De båda materialen belyser kyrkflytten i Kiruna ur olika synvinklar och examinandens uppgift är att analysera och jämföra flerstämmigheten i materialen utgående från nyhetsbevakningens ideal om objektivitet och sanningsenlighet. Med flerstämmighet menas att ett och samma nyhetsinslag innehåller flera röster och åsikter kring en fråga. Med journalistikens ideal om objektivitet och sanningsenlighet menas förväntningen på journalistiken att rapportera om aktuella händelser så objektivt som möjligt. Analysen ska beakta alla modaliteter, utöver nyhetstexten även fotografier och videoklipp.

Kritisk läskompetens uppvisas till exempel då analysen av flerstämmigheten relateras till journalistisk genre, nyhetsämne, målgrupp och förverkligandet. Flerstämmigheten kan granskas utifrån vems röst som hörs och hur olika aktörer ges synlighet, såväl verbalt som visuellt.

Utgående från iakttagelserna kring flerstämmighet kan man göra en bedömning av hur väl journalisternas språkliga och visuella val påverkar objektiviteten och sanningsenligheten i rapporteringen. I ett svar som uppvisar kulturell läskompetens noteras att flerstämmighet och strävan efter objektivitet och sanningsenlighet förenas i attityden till flytten av kyrkan och den intressekonflikt som kopplas till gruvdriften.

Flytten av en hel stad väcker motstridiga känslor. Staden flyttas för att gruvdriften ska kunna fortsätta, vilket av många ses som en positiv sak, medan det även finns de som ställer sig kritiskt till flytten. En vanlig trop inom nyhetsbevakning är att framställa en konflikt som en kamp mellan den stora onda och den lilla goda. Materialet i uppgiften belyser förutom kyrkflyttningen även den mångbottnade konflikten, ”Det stora bolaget mot den lilla staden”, med bland annat markkonflikter mellan rennäringen och gruvbolaget. Ett svar som påvisar kulturell läskompetens noterar detta men även att Kiruna är beroende av gruvbrytningen och om stadens centrum inte flyttas är stadens framtid oviss.

I DN:s nyhetsreportage är flerstämmigheten synlig redan på rubriknivå i rubriken ”Kiruna kyrka rullas bort till jubel och tårar”. I SVT:s videointervju med renägaren och ledamoten i Gabna samebys styrelse blir det tydligt redan i rubriken att det riktas ”Hård kritik mot kyrkflytten”.

I material 1.A lyfts flerstämmigheten fram i intervjuer med olika aktörer i anslutning till flytten av kyrkan. Examinanden kan till exempel göra följande iakttagelser om flerstämmigheten.

I materialet finns flera röster om att det är frågan om en häftig och sällan skådad händelse:

• ”– Det är kul att man behåller kyrkan – och nu får man ju se den från ett annat perspektiv: när den åker ner för backen här”. Så säger Kirunabon Margit Uddfolk och skrattar.
• ”– Men jag tycker det är häftigt att få vara med om det, den blir ju kvar i stan. Malmen ska fram! Och då är det bara för oss att flytta på oss, säger Roland Stålnacke.” På bilden ses han även leende med sin bror samtidigt som en medarbetare från LKAB ber dem flytta på sig.
• 88-åriga Allan Isaksson kikar ut genom sitt fönster och säger: ”Jag har nog sett det mesta i Kiruna men aldrig kyrkan här”.

Reportern Jonas Fröbergs röst fungerar stämningsskapande. Vissa formuleringar är stilistiskt mer målande och värderande och används för att göra läsningen mer intressant och beskrivande:

• "Om några minuter ska den rulla ner från sin kulle och åka fem kilometer bort, som en stor atlantångare genom staden – efter 113 år.”
• ”Teknikern Sebastian Druker styr kyrkan med en joystick, och måhända Guds hjälp under de kommande fem kilometrarna.”
• ”Nere i stan följer ett 70-tal journalister, turister och hemvändare från hela världen kyrkflytten. Den beskrivs som ett ingenjörsmässigt mästerverk.”

I materialet finns det även kritiska röster. Ordförande i Gabna sameby Lars-Marcus Kuhmunen är inte nöjd och säger till DN att LKAB inte säkerställer samernas möjligheter att bedriva sin renskötsel och sin samiska kultur:

”Kyrkan är värdefull för oss [...] Men det blir slående att LKAB kan lägga en halv miljard kronor på kyrkflytten men inte vidtar åtgärder som säkerställer våra möjligheter att bedriva renskötsel och vår samiska kultur.” (Material 1.A)

I material 1.B intervjuas Karin K Niia, renägare och styrelsemedlem i Gabna sameby. Hon är genomgående kritisk och anser att LKAB har ”klivit bort från det samhällsansvar man har haft”. Reportern Linn Defruit refererar i intervjun ett pressmeddelande från samebyn där man riktar kritik mot LKAB och flytten av kyrkan. Den folkfest som flytten medför sägs vara en täckmantel för gruvexpansion och långvariga markkonflikter.

I intervjun framkommer kritiska synpunkter kring kyrkflytten:

• Många upplever sorg, få talar gott om staden, och många lämnar den. De är besvikna över att hela staden demonteras.
• För renskötseln och den samiska kulturen pågår en ödeläggelse och Karin K Niia efterlyser ett moraliskt och juridiskt ansvar att skydda samernas rättigheter som urfolk samt renskötseln: ”det är jätteenkelt att flytta en kyrka, men att ta ansvar för mark och kultur och framtid kräver verklig handling”.
• LKAB säger sig respektera urfolksrätt, men det har man inte sett i praktiken under de senaste 135 åren gruvan funnits i Kiruna.

I materialet finns det optimistiska röster, till exempel då LKAB:s vd Jan Moström några dagar före kyrkflytten i en DN-intervju sade att gruvdrift och renskötsel kan kombineras (material 1.A).

Examinanden kan också notera hur flerstämmigheten uttrycks visuellt:

• I material 1.B finns inklippta korta sekvenser med olika slags bilder. Det är bilder på folkfesten när kyrkan flyttas, bilder på renar, bilder på tung trafik som ska syfta på LKAB:s gruvdrift, natursköna bilder, svartvita bilder från den tidiga gruvdriften. Sammantaget visar dessa på hur olika intressen har byggt upp långvariga markkonflikter.
• I såväl Material 1.A som i Material 1.B förekommer flera bilder på den stora folksamlingen som har samlats för att bevittna händelsen, som kallas ”folkfest” i material 1.B. Till exempel presenteras systrarna Uddfolk, leende på bild med bildtexten ”Systrarna Margit Uddfolk (t v) och Kerstin Uddfolk följer intresserat med kyrkflytten” (material 1.A). Dessutom får kyrkan som institution synlighet i bilden där biskop Åsa Nyström välsignar kyrkflytten (material 1.A).

I fråga om nyhetsbevakningens ideal om objektivitet och opartiskhet kan examinanden notera att DN:s reportage (material 1.A) är flerstämmigt och kan betecknas som objektivt. Det beskriver flytten av kyrkan och stämningar från folkfesten under flytten med röster som uttrycker sorg, vemod, acceptans, beundran och humor. Det förekommer också kritik mot LKAB från Samebyns ordförande, och kritiken bemöts av LKAB:s vd.

Även om det är endast en person som intervjuas i SVT:s nyhetsinslag (material 1.B) kan det betraktas som visuellt flerstämmigt eftersom olika filmklipp som stöder kritiken visas under intervjun. Intervjun kritiserar ensidigt LKAB och kunde därför betraktas som en partsinlaga, men eftersom SVT resultatlöst försökt nå LKAB:s vd för att få en kommentar uppvisar man en strävan efter objektivitet.

Materialet för uppgiften är en krönika av Torsten Fagerholm, ledarskribent på Hufvudstadsbladet (HBL). Krönikan behandlar motion och kost och hur man ska få finländare att leva sundare. Uppgiften går ut på att analysera och utvärdera de retoriska stilmedlen i krönikan, med hänsyn till krönikans syfte. Krönikans syfte är att efterfråga och uppmuntra till nya metoder för att få finländare att röra på sig och att samtidigt kritisera befintliga metoder som inte beaktar ”den mänskliga faktorn”.

Examinanden uppvisar kritisk läskompetens genom att koppla analysen och utvärderingen av de retoriska stilmedlen till krönikan som genre, till krönikans författare och publikationskanalen Hufvudstadsbladet (HBL). Krönikans författare är även ledarskribent för dagstidningen Hufvudstadsbladet (HBL). Då han skriver ledare företräder han tidningens linje medan han i krönikan kan presentera sina egna åsikter. En slutsats som pekar på kritisk läskompetens är att krönikans raljerande ton och överdrifter riskerar förminska budskapet. Kulturell läskompetens kan uppvisas genom att kontextualisera analysen och beakta temat kost och motion i ett vidare folkhälsoperspektiv, generationsperspektiv och samhällsperspektiv.

De retoriska stilmedlen används för att stötta författarens tes som ges i ingressen: ”Välmenande rekommendationer är dömda att misslyckas, ifall de struntar i den mänskliga faktorn.” Fagerholm anser alltså att det behövs ett annat perspektiv, ett mer människocentrerat, på rekommendationer om kost och motion. För att underbygga sin tes använder Fagerholm exempel, hänvisningar till rapporter och andra texter utanför den aktuella, tillsammans med fiktiva dialoger samt ett språk som är rikt på stilistiska val vilka kan tolkas ge texten ett humoristiskt grepp. I sitt svar ska examinanden utvärdera hur väl de retoriska stilmedlen fungerar för att stötta tesen och examinanden kan notera bland annat sådana retoriska stilmedel som förtecknas nedan.

Struktur

Strukturella retoriska medel som används är till exempel mycket korta stycken och stycken som bara består av en kort mening vilket får den att stå ut grafiskt, till exempel ”Promenader är för losers.” och den retoriska frågan ”Snackar vi ändå om excess i nödvärn?”

Meningarna är för det mesta korta och består av påståenden som sällan underbyggs med källor utan representerar skribentens erfarenheter och åsikter.

Andra strukturella retoriska medel är en fiktiv dialog där en officiell röst som kan tolkas komma från en myndighet eller en äldre person ger påståenden och uppmaningar medan en annan röst med ungdomliga språkval är likgiltig.

Hänvisningar utanför texten

Skribenten gör flera hänvisningar utanför texten, det vill säga det finns intertextuella referenser i texten. Några hänvisningar görs till auktoriteter som minister Bergqvist och Försvarsmakten samt den tidigare presidenten Urho Kekkonen, som får epitetet ”alla tiders hurtbulle", och UKK-institutet som grundades till hans ära. Hänvisningen till presidenten, UKK-institutet och Försvarsmakten görs för att peka på personer och sammanhang som ser motion som viktigt. Hänvisningen till ministern görs som ett direkt tilltal: ”Eller hur, Sandra Bergqvist?”. Den kan ses som en begäran om bekräftelse på påståendet att det krävs mer än idrottspolitiska program och punktinsatser.

Andra hänvisningar för till andra texter, bland annat Finlands nya kostråd och ”undersökningar, rapporter och mätningar”. Trovärdiga källor ökar i regel trovärdigheten, men för dessa anges ingen mer exakt referens.

Skribenten ger också populärkulturella referenser, bland annat till strömningstjänsten Netflix och en film som åtminstone något äldre läsare förväntas känna till, ”Full metal jacket”. Dessa används för att skapa en gemensam kunskapsgrund.

Generaliseringar

Skribenten formulerar sina meningar som påståenden. Flera av dem är generaliserande och de kan inte sägas motsvara alla mottagares åsikter utan de är skribentens åsikter. Till exempel inleds hela krönikan med ett sådant påstående: ”Finlands nya kostråd upplevs som eldfängda, rentav skuldbeläggande.”

Det ”vi” som används i krönikan etableras som ”vi finländare”, det vill säga det som skrivs om ”vi” generaliseras till att gälla alla i Finland, trots att alla inte är ”pinsamt passiva”. Skribenten använder vi-omtalet för att beskriva de åtgärder han anser borde införas: möjlighet till motion på arbetstid, bättre stadsplanering och infrastruktur för att möjliggöra cykling året runt.

Det finns också påståenden som inte behöver verifieras med en källa, till exempel den sista meningen: ”På sikt är dödligheten 100 procent.”

Överdrift

Det retoriska medlet överdrift finns i de språkliga valen men också mot slutet av krönikan där skribenten ger överdrivna exempel på hur man kan tvinga människor att röra på sig: ”Varför inte löpa linan ut: slopa kontorsstolarna! Stäng av hissarna! Placera kafferummet och printern i en undanskymd vrå på en avlägsen våning (kom ihåg: hissarna är stängda)!”

Språket

Skribenten gör flera språkliga val och stilistiska val som avviker från det förväntade i en seriösare tidningstext men som kan vara lämpliga i en krönika. De är av varierande slag och används för att skapa effekt i texten, behålla läsarens uppmärksamhet och väcka ett emotionellt engagemang hos läsaren samt roa eller provocera läsaren. Skribenten uttrycker sig ställvis mycket raljerande. Några val skapar en mer högtidlig stil och andra en mer modern stil som kan tolkas som trendigt språkbruk. Språkliga val som examinanden kan iaktta är till exempel följande:

• Fasta fraser som kan vara oväntade eller överdrivna, till exempel ”Vi slår bakut”.
• Uttryck och ordval som är formella eller ålderdomliga, till exempel ”Nu då vi redan är lagom uppbragta”: ”låtom oss tvista”; ”kreti och pleti ... galoscherna”.
• Ord med ursprung i engelskan (”coacha”, ”personal trainer”), engelska citat och lånord (”losers”). Bland dessa finns ord och uttryck som yngre kanske använder i högre grad än äldre, till exempel ”wolta” och ”whatever”. De engelska inslagen skapar en kontrast till de mer formella och ålderdomliga uttrycken och hänvisningarna till president Kekkonen som äldre läsare känner till.
• Ordspråk skrivs om för att passa ämnet: ”Många psykologiska knuffar små gör en stor å”.
• Tillsammans med substantiven används ofta beskrivande adjektiv, det vill säga nominalfraserna har ofta ett adjektivattribut, så som ”moraliska pekpinnar”, ”lönnfeta slöfockar”.
• Ordval och fraser som används i texter från ekonomiområdet kombineras med ord som har att göra med människor och deras välbefinnande, till exempel ”Finlands folk vore betydligt billigare i drift”, ”Sjukfrånvaro och förtida pensioneringar naggar produktiviteten och skatteintäkterna i kanterna”.
• Det finns också en hel del uttryck som är rätt extrema och överdrivna, där skribenten blandar ord med olika stilvalörer och gör oväntade nybildningar. Till dessa hör benämningar på människor, till exempel kallas människorna för ”latmaskar”, de som inte engagerar sig i kostråden kallas ”flegmatiker”, de som gärna ser på tv kallas ”netflixande hemmakatter”, de som helst inte äter grönsaker kallas ”charkkramare”. Hit hör också de våldsamma överdrifterna ”en motiverande karatespark i aktern” och ”berg av salt, socker och industriella transfetter som utgör riktiga lönnmördare ur kolesterolperspektiv”.
• Dessutom används språkliga medel för att skapa kontrast, till exempel mellan påståendet ”Audi och Tesla har alltid förkörsrätt” och ”kollektivåkande kreti och pleti halkar omkring i galoscherna”.

I en utvärdering av stilmedlen kan examinanden dra slutsatsen att de retoriska stilmedlen provocerar, lockar till fortsatt läsning, eventuellt roar läsaren och får läsaren att fundera kritiskt på frågor om kost och motion och hur kost- och motionsråd presenteras för allmänheten. I krönikan finns också ett budskap som inte ska tolkas ironiskt eller humoristiskt utan bokstavligt, det vill säga finländare rör på sig för lite och detta samhällsproblem växer. En del av budskapet kläs i så starka och överdrivna stilmedel att budskapet i krönikan kan gå förlorat om läsaren inte kan skilja åt de raljerande överdrifterna och det mer seriösa innehållet, eller om läsaren provoceras för mycket av tonen i krönikan. En kritisk läskompetens visas genom att notera att de retoriska stilmedlen används rikligt eller rentav för mycket, varför det kan vara svårt att hålla åtskiljt seriösa åsikter och idéer (till exempel att stillasittande är illa, att motionssedlar, cykelförmån och att avgiftsbelägga p-platserna vid jobbet är bra) från sådana som kan tolkas som mindre seriösa (till exempel att slopa kontorsstolar och stänga hissarna).

Materialet består av ett utdrag ur Jonas Hassen Khemiris roman ”Systrarna”. I uppgiften ska examinanden analysera hur romanutdraget skildrar konstruktionen av huvudpersonens identitet. Examinanden kan i sin analys ta fasta på den självuppfattning som huvudpersonen har och hur han speglar sin identitet i förhållande till sin familj, sin närmiljö, sin språkliga omgivning, kultur och det omgivande samhället.

Examinanden visar på en kulturell läskompetens genom att bland annat identifiera den sociala miljön som skildras i utdraget som en svensk flerspråkig och mångkulturell arbetarklassmiljö, där personer med invandrarbakgrund är i minoritet. Huvudpersonen som har en svensk mamma och en tunisisk pappa konstruerar främst sin identitet i relation till andra personer med liknande mångkulturell bakgrund. I den sociala miljön skiljer sig huvudpersonen från majoriteten av barnen i sin omgivning, eftersom de är födda i Sverige av föräldrar med svensk bakgrund, vilket han själv poängterar. Examinanden visar även på en kulturell läskompetens genom att notera att identiteten konstrueras av motstridigheter hos en ung människa som i processen att bli självständig tar avstånd från sin familj och speglar sig i andra ungdomar och fenomen inom ungdomskulturen.

Examinanden kan även ta fasta på att händelserna berättas av en jagberättare som ser tillbaka på sina ungdomsår och därmed har en distans till händelseförloppet och uppväxten som skildras. Romanutdraget skildrar konstruktionen av huvudpersonens identitet ur jagberättarens synvinkel, genom ett berättarperspektiv där händelser, minnen och tankar återges i efterhand.

Kulturell tillhörighet

Skildringen av huvudpersonens identitet grundar sig framför allt på hans tillhörighet till två kulturer. Jagberättaren beskriver sig som halvsvensk och halvtunisisk. Minoritetstillhörigheten förstärks av vänskapen med andra ungdomar med invandrarbakgrund samtidigt som det finns en viss rivalitet mellan dem. Huvudpersonen upplever samhörighet med systrarna Mikkola, framför allt med Evelyn. Han söker systrarnas sällskap när han får höra att även de har en tunisisk förälder och betonar sin tunisiska identitet genom att försöka imponera med sina erfarenheter från och sin kunskap om Tunisien: ”nu kände jag mig riktigt självsäker, det fanns inte på kartan att de skulle kunna veta mer om Tunisien än jag, för vi åkte ned varje sommar, eller i alla fall varannan, och därför skulle de inte kunna ta min plats som områdets bästa halvtunisier.” Huvudpersonen vill vara den som vet mest om hur det är att vara halvtunisier och halvsvensk.

Huvudpersonens familj är mångkulturell och flerspråkig. I utdraget kommer det fram hur huvudpersonen genast blir intresserad av Mikkolasystrarna när han får höra att deras mamma kommer från Tunisien. Systrarna har en liknande bakgrund som han har, vilket är något han aldrig upplevt tidigare. ”Jag hade bott i Sverige i hela mitt liv, och aldrig träffat någon annan person som var halvsvensk, halvtunisisk.”

Namnet blir en del av den kulturella identiteten, vilket blir tydligt genom händelsen där huvudpersonens vän Daniel, som är halvitaliensk, vill bli kallad Rocky, vilket leder till att även Jonas vill ha ett mera tunisiskt namn: ”jag ville be honom att kalla mig ett annat namn också, ett mer passande namn än Jonas, jag föreslog Younes, som min tunisiska släkt kallade mig.”

Minoritetsperspektiv

Examinanden kan i sin analys av identitetsskildringen även notera att den svenska kulturtillhörigheten hos huvudpersonen verkar ha mindre betydelse för konstruktionen av hans identitet än hans tunisiska bakgrund. Huvudpersonens identitet konstrueras ur ett minoritetsperspektiv, även om han bott i Sverige hela sitt liv och är halvsvensk. Klasskamraternas bakgrund noteras av huvudpersonen, han noterar vilka som är infödda svenskar (de flesta) och vilka som har en mångkulturell bakgrund samt hur långt det kulturella avståndet är.

Utdraget skildrar att jagberättaren har erfarenheter av att vara tvungen att besvara frågor om sin halvtunisiska bakgrund, vilket han brukar hata. Enligt utdraget uppfattar han ändå att han kan ställa Mikkolasystrarna samma typ av frågor, eftersom deras bakgrund liknar hans. Det finns dock en viss tvekan i hans resonemang: ”Jag började bombardera dem med frågor, frågor som jag själv hatade att få, men det kändes på något sätt okej att ställa frågorna till dem, eftersom de fattade att jag inte ställer frågorna med samma intention som alla andra (eller gjorde de det?).”

Den språkliga identiteten

Huvudpersonens identitet konstrueras i en flerspråkig miljö. Dialogen i utdraget sker på flera språk, såväl i huvudpersonens familj, som med vännerna. I hemmet talar föräldrarna delvis franska sinsemellan, medan systrarna Mikkola ofta talar engelska med varandra. Huvudpersonen är van vid en mångspråkig miljö och har en flerspråkig identitet. Han reagerar inte heller särskilt mycket när systrarna växlar till engelska, även om huvudpersonens pappa förundrar sig över att Evelyn inte pratar franska eller arabiska.

Identitetens koppling till samhällsklass

Identitetskonstruktionen har också en viss koppling till samhällsklass. Examinanden kan notera att huvudpersonen känner att han kan vara ärlig med Evelyn om sina föräldrars yrken, vilket är något han vanligtvis ljuger om.

I utdraget kan noteras vissa drag hos Mikkolasystrarna som kan tolkas som att de tillhör en annan samhällsklass eller har en lägre inkomstnivå då Evelyn sägs ha slitna skor och långa smutsiga naglar. Dessutom har huvudpersonen trott på rykten om att mamman är prostituerad, något som antyder låga förväntningar vad gäller familjen.

Identitetsutveckling i relation till familjen

I utdraget finns flera exempel på att huvudpersonen börjar ta avstånd från sina föräldrar och särskilt sin mamma. När mamman uppmanar honom att hålla sig borta från systrarna gör han det motsatta: ”Men för första gången i livet följde jag inte min mammas råd, istället ägnade jag varje vaket ögonblick åt att försöka komma närmre systrarna.” När mamman ertappar Evelyn i hemmet, bjuder hon visserligen på mellanmål och middag, men efteråt påminner hon ändå huvudpersonen om att hon inte vill att han ska leka med Mikkolasystrarna: ”De går inte att lita på”, säger hon bland annat. Huvudpersonen väljer då att i fortsättningen främst träffa Evelyn utomhus.

Efter det första mötet återger jagberättaren hur han och systrarna gör vardagliga saker tillsammans, sådant som unga människor gör. ”Men mest hängde jag med Evelyn, vi var närmast i ålder, vi gick ned till gula kiosken och grävde efter tappade mynt under uteserveringen, vi pallade plommon från kolonilotterna på Tantoberget, ibland kom hon över till oss för att hänga i mitt rum.”

Examinanden kan ta fasta på att utdraget skildrar en ung människas utvecklingsprocess, där identiteten konstrueras i relation till kultur, klass och samhörigheten med jämnåriga, samtidigt som han distanserar sig från familjen och föräldrarna.

Materialet består av utdrag ur Quynh Trans roman ”När andra njuter”. I materialet växlar berättarperspektivet mellan en mamma och dotter vars tankar och funderingar om den andra turvis presenteras. I uppgiften ska examinanden analysera och tolka relationen mellan mamman och dottern utifrån berättandet i romanutdragen.

Kulturell läskompetens kan visas genom att peka på att mor-och-dotter-relationer är ett vanligt tema i skönlitteratur och filmer, även jobbiga eller dysfunktionella sådana, som i den skeva relationen mellan mamman och dottern i materialet. Examinanden kan notera att det finns något gränsöverskridande i Maggies intresse för Lanas kärleksliv. En tolkning kan vara att koppla Maggies uppträdande till titeln för romanen ”När andra njuter” och examinanden kan reflektera kring att Maggie verkar leva ett hämmat och ensamt liv och att hon på ett sätt lever/njuter via Lanas tonårsupplevelser. I sin analys kan examinanden också notera att det är vanligare att föräldrar i böcker eller filmer kritiserar ungas klädsel och ber dem att inte vara så lättklädda, än som i det här materialet där Maggie tänker för sig själv att det är ett bra tecken och en bra sak att Lana har börjat klä sig mera utmanande.

Examinanden kan resonera kring beroende- och maktförhållanden i en förälder-och-barn-relation. Lana har en föreställning om hurdan relation andra flickor har till sina mammor. I en analys och tolkning av textutdragen kan examinanden reflektera kring att den tonåriga dottern Lana på många sätt ger ett mognare intryck än sin mamma. Lana har en längtan efter att mamman ska vara mera som andras mammor, som en vän eller vuxen hon kan prata med. I textutdragen beskrivs Lanas förhållande till sin mamma som ambivalent, dels tycker hon synd om mamman och önskar henne ett bättre liv och en närmare relation dem emellan, dels är hon en tonåring som skäms över mamman och vill ta avstånd.

Berättarteknik

Författaren skriver i tredje person men perspektivet växlar genom att det turvis är mammans och dotterns röster och synvinklar som hörs och ses. I materialet skildras relationen mellan mamman och dottern genom huvudpersonernas inre monologer. I materialet är det först dotterns tankar och känslor om mamman som är i fokus, i den andra hälften av materialet skiftar fokus till att berätta om mammans tankar och känslor om dottern.

I utdraget förekommer ingen dialog. Lana och Maggie är nyfikna på varandra på avstånd. De ställer inte frågorna till varandra, men är på var sitt håll sysselsatta med att fundera på vad den andra gör, till exempel ”Sitter hon där i badkaret (eller står upp) och muttrar för sig själv?”

Huvudpersonernas inre monologer är fulla av frågor och antaganden om den andra. Funderingarna formuleras ofta som utrop och utropstecken är frekventa i materialet. I texten förekommer tre punkter (...) regelbundet för att illustrera hur huvudpersonernas tankar irrar och ter sig oavslutade eller avbrutna samt för att markera huvudpersonernas uppriktiga oförståelse för eller ifrågasättande av hur den andra personen är.

Den inre rösten är bärande i berättandet, och det finns metalager av inre röster. Läsaren hör Lanas inre röst resonera kring vilka tankar som månne rör sig i Maggies huvud. Maggies inre röst återkopplar till en tidningstext som handlade om att det finns personer som inte har en inre röst och hon undrar om det kan stämma.

Berättandet är i nutid. I det sista utdraget i materialet gör Maggie tillbakablickar till när Lana var baby.

Analys och tolkning

Examinanden gör en analys av berättandet och en tolkning av relationen mellan mamman och dottern och kan lyfta fram följande iakttagelser utgående från de tankar och känslor som deras inre röster ger uttryck för i utdragen.

Lanas tankar och känslor om mamman

• Examinanden kan notera att Lana inte har haft något att säga till sin mamma på ett halvt år. Lana har tagit en kille med sig hem och Maggie har i Lanas ögon uppträtt märkligt. Lana konstaterar att det skulle vara naturligt att en förälder är lite nervös när en dotter tar hem en kille första gången, men Maggies uppträdande var något annat, hon var lismande och fåfäng inför Lanas kille.
• Lana skäms och förundras över att mamman pratar högt för sig själv som en störd person, hon talar illa om sina kunder, inreder hemmet konstigt och har fortfarande en brytning trots att hon redan har bott 20 år i landet.
• Lana noterar att mamman inte trivs med sin situation och undrar varför hon inte tar itu med sitt liv och gör de förändringar som behövs.
• Lana döljer saker för sin mamma. Hon råkar kasta en tallrik mot henne, vilket utgående från textutdraget kan tolkas som ett uttryck av frustration eller ilska över något som också lett till att Lana har skolkat, eller som ett uttryck av frustration över situationen hemma med mamman. Lana besinnar sig ändå genast och sopar bokstavligen undan det hela utan att konfrontera sin mamma eller öppna sig om sina egna bekymmer.
• Lana uppfattar att hon är en bra dotter. Hon räknar upp för sig själv föremål i sin väska som alla är ting som mamman har betalat för. Examinanden kan dra slutsatser om att det här kan vara uttryck för tacksamhet till en ensamförsörjande mamma, eller ett uttryck för det beroendeförhållande dottern fortfarande har till mamman.
• Lana har en självmedveten blick på sig själv och reflekterar kring sitt eget ansvar för den bristfälliga relationen på grund av sitt tvära tonårsuppträdande.

Maggies tankar och känslor om dottern

I den andra hälften av utdragen är det mammans inre röst och synvinkel som berättas. I slutet gör Maggie en tillbakablick till när Lana var nyfödd och kontakten mellan mamman och babyn var fin. En barnmorska ger Maggie råd om hur hon ska ta hand om relationen och vilka intryck och upplevelser hon ska erbjuda dottern. Maggie börjar ifrågasätta den nära relationen och en tolkning kan vara att barnmorskans ord påverkar Maggie och gör relationen till Lana svår. Maggie ser det som en kamp ”om att hon [Lana] inte skulle låsa fast Maggie, att Maggie inte skulle låsa fast henne”.

• Maggie iakttar Lana och studerar henne nästan på ett naturvetenskapligt sätt; hur Lana klär sig, vad hon köper och hur hon beter sig och Maggie drar slutsatser om Lanas kärleksliv utgående från det. Hon tänker att det hon ser tyder på att Lana är redo att skaffa en kille igen.
• Maggie frågar sig om dottern inte har börjat klä sig lite slampigt. I samma andetag tänker hon att hon inte har något emot det, tvärtom.
• När Lana var nyfödd kunde Maggie kontrollera henne, låsa fast henne med blicken. Babyn var helt beroende av sin mamma. Kontakten mellan Lana som baby och Maggie som nybliven mamma var nära och intim. Maggie upplever att det kanske var för ljuvligt.
• Maggie lever genom Lana, hennes egen själ är tom på kärlek. ”En gång i tiden, i Maggies kropp och också i hennes själ, hade det funnits en kärlek till Phát. Den fanns där tills den en dag inte gjorde det längre.”

I en tolkning av relationen mellan mamman och dottern utgående från analys av berättandet kan examinanden lyfta fram att båda parter är nyfikna på varandra men det verkar finnas osynliga murar eller barriärer mellan dem som de inte förmår bryta. Mamman och dottern lever sida vid sida utan att någonsin riktigt nå varandra. Speciellt dottern uttrycker genom sin inre röst en längtan efter riktig kommunikation där viktiga saker blir sagda.