Beskrivningar av goda svar: SV – Livsåskådningskunskap

Människobilden eller människouppfattningen är en del av individens livsåskådning, och den inverkar på många sätt på hur individen upplever sig själv och sitt liv. Psykologen Liisa Keltikangas-Järvinen använder i uppgiftsformuleringen termen människobild som är utmärkande för de naturvetenskapligt orienterade vetenskapsgrenarna. I livsåskådningskunskapen är människouppfattning en mer etablerad term. I sitt svar kan examinanden använda vilken som helst av dem.

Människouppfattningen bidrar till att bestämma hur individen bedömer och värdesätter olika livsval och sådant som anses eftersträvansvärt. Om individen till exempel antar uppfattningen om homo economicus, som härstammar från den ekonomiska vetenskapen, uppfattar hen de livsval som är väsentliga för strävan efter ett gott liv på ett mycket annorlunda sätt än en person vars människouppfattning styrs av altruistiska drag.

Den omgivande kulturen formar människouppfattningen. Den västerländska kulturen har karakteriserats som individualistisk och individcentrerad, medan till exempel den asiatiska kulturtraditionen vanligen anses vara kollektiv, med betoning på gemenskapen. Även om en sådan indelning är oprecis och generaliserande framhävs individualismen otvetydigt på många sätt i västländerna. Även i den finska samtidskulturen betonas det att var och en har rätten – om inte till och med skyldigheten – att definiera sig själv och målen för sitt liv. Då är det naturligt att i första hand uppfatta sig som individ.

En liberal individualistisk kultur erbjuder individer många fördelar. De mänskliga rättigheterna kan ses som en del av en liberal, individualistisk tradition. Individer ska ha rätt att leva och tänka som de vill utan yttre påtryckning. Individen kan göra livsval enligt sina egna värden och sin egen läggning i stället för att den kulturella traditionen skulle definiera hens plats i gemenskapen. Detta sporrar individen att utveckla sig själv och sina förmågor.

Priset för frihet är ansvar. Individen bedöms enligt hens val, och då ses också misslyckanden lätt som förtjänta. Individens livsåskådning kan bli en prestationsinriktad prövning, där det egna värdet definieras enligt hur väl man klarar sig i livets kapplöpning. Enligt Liisa Keltikangas-Järvinen sporrar en sådan individualism inte bara till själviskhet, utan den rentav upphöjer själviskheten till en dygd.

Den individcentrerade människouppfattningen har kritiserats för att den isolerar människan från sin naturliga omgivning, som består av andra människor. En av de kändaste förespråkarna av den gemenskapsinriktade människouppfattningen är den antika filosofen Aristoteles. Enligt honom är människan ett socialt djur, och för att leva ensam måste människan vara antingen ett vilddjur eller en gud.

Den gemenskapsinriktade människouppfattningen kan försvaras till exempel med att det alltid krävs fostran för att man ska växa till människa. I denna process jämför sig individen ofrånkomligen med andra och speglar sig mot dem. Insikten att andra är varelser separata från det egna jaget verkar vara en förutsättning för att det individuella självet ska kunna utvecklas. Först då väcks över huvud taget behovet av att se sig själv som en individ, ett jag.

Den andres roll som individens spegel upphör inte efter barndomen eller i och med att ett jag utformas, utan den fortsätter på många sätt genom hela livet. Få når framgång eller ens klarar sig på egen hand. Samarbetsförmåga och ‑vilja har setts som människoartens styrka i evolutionen. Ur detta perspektiv kan en individualistisk kultur ses problematisk, och gemenskapen som människans naturliga väsen.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera om människan i första hand ska uppfattas som en individuell eller en gemenskapsinriktad varelse. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om huruvida människan i första hand ska uppfattas som en individuell eller en gemenskapsinriktad varelse.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden om människan i första hand ska uppfattas som en individuell eller en gemenskapsinriktad varelse.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang mångsidigt och följdriktigt.

I ett svar värt toppoäng beaktar examinanden både den individcentrerade och den gemenskapsinriktade människouppfattningens olika sidor, till exempel genom att diskutera deras inverkan på individens identitet och livsåskådning, eller genom att behandla kopplingarna mellan människouppfattningen och den omgivande kulturen.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och det goda livet (LK1) och dess innehåll ”människans identitet och sociala natur: individen i samhället”.

Den utbildning samhället arrangerar är i sig ett värdeval. Utbildning gynnar såväl medborgarna som samhället. Därför har rätten till undervisning definierats som en mänsklig rättighet. Utbildning är också förknippad med många andra värdeval, med början i vilka kunskaper och färdigheter man anser vara viktiga att undervisa. Skolans läroämnen och undervisningens innehåll föds inte ur intet utan genom val som i Finland i sista hand görs av politiker och av Utbildningsstyrelsen. Även många andra instanser påverkar eller åtminstone försöker påverka undervisningens innehåll. Bakom valen ligger många olika typer av värden, ibland även sinsemellan motstridiga. Det är svårt att ens föreställa sig att man skulle kunna planera utbildning utan värden. Därför är en värdeneutral utbildning sannolikt omöjlig.

I Finland bygger lagstiftningen, inklusive de lagar som berör utbildning, på respekt för de mänskliga rättigheterna. Värden förknippade med de mänskliga rättigheterna är också starkt närvarande i utbildningen, vilket framgår av materialet.

I gymnasieutbildningens värdegrund ingår också värden som inte direkt kan härledas till de mänskliga rättigheterna. I materialet finns exempel på sådana värden, bland annat kreativitet, initiativrikedom, ärlighet, uthållighet samt mänsklig och kulturell mångfald. En sådan värdegrund är historiskt föränderlig och den formas av samhällets politik och allmänna attityder. Följaktligen diskuteras utbildningens värderingar kontinuerligt av olika intressegrupper.

I fråga om det kunskapsmässiga innehållet bygger det finska skolväsendet på vetenskaplig forskning, för vilken ett kriterium anses vara objektivitet eller opartiskhet. I detta avseende strävar utbildningen efter värdeneutralitet, om man anser att vetenskapens resultat borde vara värdefria. I praktiken är inte heller den vetenskapliga forskningen fri från värdeval.

Samhället försöker också på många andra sätt påverka medborgarnas värderingar och därmed deras åskådningar. Hälsofostran är ett bra exempel på detta. En sådan värdefostran kan anses acceptabel. Däremot borde samhället i princip inte idka propaganda för att stärka bara vissa intressegruppers, till exempel makthavarnas, ställning eller agenda.

Även om var och en har rätt att besluta om sin egen åskådning har samhället rätt att begränsa sina medborgares agerande. En del val är tillåtna, andra förbjudna. Man får inte stjäla i butiken, även om man skulle uppfatta det rådande ekonomiska systemet som orättvist. Man får inte slå någon, även om vissa enligt ens egen åsikt skulle vara i behov av en läxa. Få ogillar samhällelig värdefostran kring förbud av denna typ.

Samhället kan också försöka påverka sådana åskådningsfrågor som borde höra till privatlivets sfär. Den evangelisk-lutherska kyrkan och den ortodoxa kyrkan har exempelvis en särställning i Finland, även om staten borde vara neutral i fråga om olika religioner och det råder trosfrihet i landet. Vissa institutioner som samhället stödjer, till exempel Yle och konstinstitutionerna, väcker också diskussion om hurdana värden man borde främja med de gemensamma resurserna. Det torde vara omöjligt att slå fast någon exakt gräns för samhällets legitima påverkan i åskådningsfrågor.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialet ska diskutera om utbildning kan vara värdeneutral, och i vilken mån samhället har rätt att påverka sina medborgares åskådningar. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om möjligheten till värdeneutral utbildning och om samhällets påverkan på sina medborgares åskådningar. Alternativt diskuterar examinanden den ena av de nyss nämnda två frågorna.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden om utbildning kan vara värdeneutral, och i vilken mån samhället har rätt att påverka sina medborgares åskådningar. Examinanden använder materialet.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang mångsidigt och följdriktigt. Materialet används på ett träffande sätt.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att beakta kopplingarna mellan utbildning och övrigt samhällsliv.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och samhället (LK2) och dess innehåll ”skolans, politikens, vetenskapens, konstens, underhållningsindustrins och kulturella, inklusive religiösa samfunds inverkan på världsbilder och världsåskådningar samt på den egna livsåskådningen”.

Huruvida en enhetskultur, det vill säga monokultur, är möjlig beror på hur man definierar enhetskultur. I materialet är angreppssättet forskning på folkkulturens område. Utifrån den argumenterar man för att påståendet om att enhetskulturen bryts är tendentiöst. Någon sådan enhetlighet har aldrig funnits och förändringarna är små.

Om man definierar enhetskultur som majoritetens hegemoniska kultur kan man försvara att en enhetskultur är möjlig. Minoriteter erkänns inte och de har inget inflytande eller ens möjlighet att synas. Ett försvar av enhetskulturens möjlighet kräver en kritisk utvärdering av materialet.

I materialet argumenterar Kati Mikkola för att det aldrig har rått någon enhetskultur i Finland, även om den lutherska kyrkan har haft många medlemmar. Mikkola påpekar att lutherdomen ibland till exempel blandades med finsk forntida folktro. Dessutom fick socialismen, Darwins evolutionsteori, nationalismen och teosofin fotfäste i Finland på 1800-talet, och samtliga bidrog till mångfalden i finländarnas världsbild. Mikkola konstaterar också att inte heller det konservativa slagordet ”hem, tro och fosterland” var något som alla omfattade. En ivrig fosterländskhet och fast religiositet var inte nödvändigtvis helt förenliga.

Det har framförts olika motiveringar till att en enhetskultur är omöjlig:

• Kulturer interagerar med varandra. Idéer och seder sprider sig från en plats till en annan som en bieffekt av bland annat handel och i dag även globaliseringen.
• Människor är olika och värdesätter olika saker. Därför finns det nästan oundvikligen en viss kulturell variation inom varje kultur.
• Till exempel den ortodoxa kyrkan, judendomen samt islam genom tatarerna har varit en del av den finska kulturen redan innan Finland blev självständigt.
• Språket påverkar kulturen och upprätthåller olika värderingar, seder och identiteter. I Finland finns två officiella språk: finska och svenska. Dessutom finns ett antal minoritetsspråk, såsom de samiska språken, karelska, teckenspråken och romani.
• Människors socioekonomiska ställning och politiska åsikter varierar, vilket också påverkar kulturen.
• Sociala medier och internet ökar den kulturella mångfalden.
• Idrott och underhållning kan öka den kulturella mångfalden.
• Den dominerande kulturens starka normer skapar ofta också motkulturer. Olika underkulturer skapar mångfald.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialet ska diskutera om en enhetskultur är en omöjlighet. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om huruvida en enhetskultur är en omöjlighet.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden om en enhetskultur är en omöjlighet. Examinanden använder materialet.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang mångsidigt och följdriktigt.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att ge historiska eller kontemporära exempel också om andra kulturer än den finska.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Kulturer (LK3) och dess innehåll ”växelverkan mellan kulturer och civilisationer samt monokulturalismens omöjlighet: kulturell mångfald och global kultur samt deras olika inverkningar på åskådningar och samhällen” och modulen Religioner och irreligiositet (LK5) och dess innehåll ”kristendomens och islams samt buddhismens och hinduismens historiska och geografiska utbredning” samt ”religiositetens och irreligiositetens närvaro och inflytande i vardagen, vanereligiositet, nya religiösa rörelser, sekularisering och den offentliga maktens princip om konfessionslöshet”.

Livsåskådningen är individens personliga åskådning som inkluderar individens uppfattning om världen och om hens egen plats i den. Som det anges i uppgiftsformuleringen kan livsåskådningen ses som en övertygelse om den är bestående och individen är starkt bunden till den. Enligt uppgiftsformuleringen kan emellertid inte alla bestående uppfattningar som motiverar agerande ses som övertygelser. En person kan till exempel anse att ett visst idrottslag är bäst av alla i sin gren, och försöka följa alla dess matcher, men detta är i allmänhet inte en övertygelse i åskådningsmässig mening. Å andra sidan kan en livsåskådning vara en övertygelse även om bara vissa av dess drag är bestående och i hög grad styr handlingar. En person kan till exempel vara pacifist eller vegan till sin övertygelse, även om en del av de grunder relaterade till världsbild eller kunskap som motiverar övertygelsen skulle förändras med tiden.

Examinanden kan närma sig uppgiften genom olika personer. En person kan till sin övertygelse representera en viss världsåskådning, såsom Lenin, Gandhi eller Pentti Linkola, eller vara på annat sätt känd för sin övertygelse, såsom Sokrates eller Greta Thunberg. Examinanden kan behandla livsåskådningen hos någon person i hens närmaste krets, till exempel en släkting. Hen kan också använda sig av en helt fiktiv person. Vidare sker granskningen av livsåskådningen och dess drag av övertygelse hos åtminstone offentliga personer på ett mycket allmänt plan. Av dess orsaker är det som bedöms i svaret inte hur korrekt beskrivningen är, även om beskrivningen ska vara koherent och i fråga om offentliga personer i någon mån trovärdig.

Det väsentliga i uppgiften är emellertid att examinanden beskriver livsåskådningens övertygelsekaraktär på ett sätt som visar att hen har förmåga att använda begreppen livsåskådning och övertygelse. I enlighet med tipsen i uppgiftsformuleringen är det naturligast att strukturera behandlingen av frågan enligt strukturen för Ilkka Niiniluotos begrepp världsåskådning. Andra infallsvinklar som analyserar livsåskådningens utmärkande drag är naturligtvis också möjliga. Särskilt i fråga om personer i den närmaste kretsen kan också den valda personens personliga drag inkluderas. Då är det värt att notera att även de kan påverka hur åskådningens drag av övertygelse bedöms. Om examinanden exempelvis granskar sin egen eller andra ungefär jämnårigas livsåskådning krävs det särskilda grunder i fråga om åskådningens bestående karaktär för att dess drag av övertygelse ska kunna motiveras på ett trovärdigt sätt. Till exempel i Greta Thunbergs fall kan dessa grunder visserligen vara mycket övertygande.

Den viktigaste delen av en livsåskådning grundad i övertygelse utgörs oftast av värderingar och etik. Detta beror på deras roll i att styra människans agerande. Övertygelse innebär ett djupt engagemang, vilket i grunden är ett värdeval. Etiken ligger följaktligen ofta i övertygelsens kärna. Att förvränga sanningen eller att behandla djur eller vissa människogrupper på ett orättvist sätt kan enligt en övertygelse vara så grundläggande orättvisor att ingenting kan få en människa att ändra sin uppfattning om dem eller att avstå från att agera för att korrigera det som hen upplever som en orätt.

Världsbilden kan ha en avgörande betydelse för övertygelsen, särskilt som en del av en hel världsåskådning. Om någon grupp människor, till exempel en viss guds präster eller ett visst politiskt parti, enligt världsbilden besitter den absoluta sanningen, kan världsbilden på ett betydande sätt förstärka åskådningens drag av övertygelse. Även skarpa distinktioner som ingår i världsbilden, till exempel mellan troende och icke-troende, vetenskap och icke-vetenskap, oss och de andra, kultur och natur eller djur och övrig natur, kan verka i samma riktning. Världsbilden i många åskådningar är emellertid sådan att man kan förbinda sig till den mer eller mindre starkt. Individen kan till exempel ha en rätt öppen uppfattning om hurdana element verkligheten består av. Även om det i övertygelsens kärna finns en åskådning som bygger på världsbilden, till exempel tron på en viss gud, är det i allmänhet först de värden och normer som guden upprättar, till exempel vördnad för guden över allt annat, eller de beteendenormer guden kräver, som leder till att åskådningen blir så bestående och att individen förbinder sig så starkt vid den att det handlar om en övertygelse.

Ur ett kunskapsteoretiskt perspektiv är ett viktigt drag hos en övertygelse att den inte är lätt att rubba, vilket i allmänhet också innebär att den är tidsmässigt bestående. Att individen förbinder sig vid en viss uppfattning kan vara resultatet av länge dryftade och noggrant övervägda motiveringar. Detta är emellertid inte nödvändigtvis fallet. Det är möjligt att individen i fråga personligen är helt övertygad, ”säker på sin sak”, även om hen inte har några särskilda grunder för detta. Då beaktar hen helt enkelt inte saker som talar emot hens övertygelse, om de annars hotar att rubba hens åskådning.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden kortfattat ska beskriva en verklig eller påhittad persons livsåskådning som är en övertygelse, och förklara vad som gör den till en övertygelse. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om en verklig eller påhittad persons livsåskådning och om de drag som gör den till en övertygelse.

I ett svar värt 10 poäng beskriver examinanden kortfattat en verklig eller påhittad persons livsåskådning som är en övertygelse, och förklarar vad det är som gör att den är en övertygelse.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens beskrivning följdriktig och hens förklaring är träffande och mångsidig.

I ett svar värt toppoäng visar examinanden att hen insiktsfullt behärskar ämnesområdet, till exempel genom en berömlig användning av åskådningsbegrepp eller genom att diskutera vad vi i själva verket vet om livsåskådningen hos personer som anses ha haft en övertygelse.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Åskådningar (LK4) och dess innehåll ”begrepp som används inom livsåskådning”, och modulen Jag och det goda livet (LK1) och dess innehåll ”jaget, livsåskådning, världsåskådning och världsbild”.

Termen ”humanism” föddes under den italienska renässansen och den har sin bakgrund i de vetenskapsgrenar som beskrevs med den latinska termen ”studia humanitatis”, såsom litteraturforskning och retorik. Inom dessa betonades människan och de skiljde sig från teologin och yrkesstudier. Typiskt var också en återgång till antiken. I denna betydelse är en humanist en representant för en viss vetenskapsgren.

Humanismen som världsåskådning är kopplad till de humanistiska vetenskaperna genom respekten för människan och det mänskliga. Den finska filosofen Georg Henrik von Wright (1916–2003) har sett försvaret av människans bästa som humanismens hörnsten, och det innebär både respekt för människan och bildning. En sådan ideologi hade stort inflytande redan under antiken, och återkommer också under renässansen, reformationen och upplysningen. Som världsåskådning börjar humanismen förekomma på 1800-talet, då man också började använda termen ”sekulär” för att beskriva det världsliga eller jordliga. Därmed betyder sekulär humanism också en religionslös humanism.

Som världsåskådning har den sekulära humanismen utvecklats tillsammans med den moderna vetenskapen, ungefär från och med mitten av 1900-talet. I livsåskådningskunskapen struktureras en världsåskådning vanligen enligt Ilkka Niiniluotos modell, så att den ses bestå av en världsbild, värderingar och epistemologi. Karakteristiskt för den sekulära humanismens världsbild är ateism, och mer allmänt taget ett förnekande av övernaturliga varelsers existens.

I den sekulära humanismens värden framhävs det etiska. Den första principen i Deklarationen om modern humanism som nämns i uppgiftsformuleringen är att humanister ska sträva efter att vara etiska. Enligt deklarationen är moralen en oskiljbar del av mänskligheten, och bygger på levande varelsers förmåga att lida och blomstra. Moraliteten förutsätter ingen annan källa än mänskligheten. Sekulära humanister tror på individens värde och varje människas största möjliga frihet samt fred, demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. De tänker att den personliga friheten måste vara förknippad med ansvar gentemot samhället och andra människor. De värdesätter alla källor till glädje och lycka för individen, så länge de inte orsakar skada för andra människor. Andra värden som är viktiga för humanister är förknippade med exempelvis kreativitet, konst och naturens skönhet.

Epistemologiskt stöder sig humanismen på förnuftet. Den andra principen i Deklarationen om modern humanism som nämns i uppgiftsformuleringen är att humanister strävar efter rationalitet. Vetenskapen har en särskilt viktig ställning. Man antar att världens problem kan lösas genom vetenskap och fri forskning – dock så att vetenskap och teknologi används för att främja människans välbefinnande, inte okänsligt eller destruktivt.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska beskriva den sekulära humanismen som världsåskådning. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om sekulär humanism som världsåskådning.

I ett svar värt 10 poäng beskriver examinanden den sekulära humanismen som världsåskådning.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens beskrivning följdriktig och mångsidig.

I ett svar värt toppoäng visar examinanden grundläggande kunskaper om den sekulära humanismen som världsåskådning, till exempel genom att redogöra för den sekulära humanismens bakgrund och olika former.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Religioner och irreligiositet (ET5) och dess innehåll ”världsåskådningar som [...] sekulär humanism grundar sig på”.

I GLP19 anknyter uppgiften till flera innehåll i modulen Framtiden (ET6).

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och det goda livet (LK1) och dess innehåll ”faktorer och dimensioner för ett gott liv”, ”livsval och livsbalans” och ”grundläggande existentiella frågor: människorelationer” samt modulen Jag och samhället (LK2) och dess innehåll ”det moderna västerländska samhällets särdrag, såsom individualism och skillnaden mellan social gemenskap och samhälle”.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och samhället (LK2) och dess innehåll ”människovärde, människans värdighet och mänskliga rättigheter; dokument om mänskliga rättigheter [...] kränkningar av de mänskliga rättigheterna”, modulen Åskådningar (LK4) och dess innehåll ”politiska världsåskådningar, såsom [...] nationalism” samt modulen Religioner och irreligiositet (LK5) och dess innehåll ”religiositetens och irreligiositetens närvaro och inflytande i vardagen”.

I GLP19 anknyter uppgiften till modulen Jag och det goda livet (LK1) och dess innehåll ”grundläggande existentiella frågor”, modulen Kulturer (LK3) och dess innehåll ”kulturarvet” samt modulen Framtiden (LK6) och dess innehåll ”den vetenskapstekniska revolutionen och den tekniska utvecklingen” samt ”den möjliga förändringen av människobilden och idealen för ett gott liv”.