Beskrivningar av goda svar: SV – Filosofi

Att argumentera mot person, det vill säga ad hominem-felslutet, hör till sin logiska struktur till de genetiska felsluten där man inte granskar argumentet utan dess källa, även om källan inte påverkar ett arguments giltighet. I detta fall motiverar man att ett argument är giltigt eller ogiltigt med den person som framför det. I praktiken innebär detta att angripa den som framför argumentet. Om examinanden i sitt svar bara diskuterar detta personangrepp men inte analyserar argumentets struktur ges en poäng för denna del av svaret.

Exemplet kan ha formen: X påstår Y, men X är Z, så Y är inte sant eller behöver inte granskas. Även andra exempel är möjliga.

Det sluttande planets argument – även kallat ”snöbollseffekten” eller ”slippery slope” – är ett felargument där man hävdar att det påstående man motsäger sig leder till en kedja av konsekvenser som slutar i något klart oönskat eller icke-trovärdigt slutresultat, som inte de facto följer av det kritiserade påståendet. Slutresultatet är ofta emotionellt mycket motbjudande. Argumentationsfelet bygger på att åtminstone en länk i kedjan är sådan att det inte finns en verklig eller tillräckligt stark koppling mellan sakförhållandena i fråga. Därmed hör felet till den stora klassen av argumentationsfel där slutsatsen inte följer av premisserna (lat. non sequitur).

Exemplet kan ha formen: Om X så Y, om Y så Z. Z är grovt fel. Även andra exempel är möjliga.

Cirkelresonemang (lat. petitio principii eller circulus vitiosus) är ett slutledningsfel där slutsatsen ingår i premisserna. Därmed blir argumentet en tautologi och bevisar ingenting. Felet kan förbli oupptäckt på grund av oklara eller komplicerade formuleringar.

Exemplet kan ha följande form: Om X, Y och Z, så X. Även andra exempel är möjliga.

Halmdocka (eng. straw man) är ett argumentationsfel där motpartens argument först förvrängs, ofta till en tillspetsad karikatyr, och där det förvrängda argumentet sedan vederläggs. Förvrängningen kan ske på många olika sätt, också oavsiktligt.

Exemplet kan ha följande form: A påstår X. B vederlägger argument Y, som är en förvrängning av X, men som hen hävdar att A har framfört. Även andra exempel är möjliga.

Ogrundad generalisering innebär ett fel där slutledningens premisser inte berättigar en generalisering av slutsatsen. I vetenskaplig forskning finns precisa statistikbaserade regler för hurdana generaliseringar man kan göra, men också i vardaglig argumentation bör man undvika ogrundade generaliseringar. Egen erfarenhet räcker exempelvis inte som motivering i många fall.

Exemplet kan ha följande form: X skedde, där Y var Z. Y är alltid eller i allmänhet Z. Även andra exempel är möjliga.

I Platons idealstat kan också kvinnor vara väktare, det vill säga krigare, och härskare som inte kan ha egendom. Enlig Platon uppnås en rättvis stat då varje människogrupp förverkligar den dygd som är kännetecknande för den.

Enligt Aristoteles kan det vara bra eller dåligt om majoriteten härskar. Politeia, det vill säga medborgarvälde, är en bra form av majoritetsvälde, medan demokrati, det vill säga folkvälde, inte är det.

Enligt Hobbes begränsar i naturtillståndet ingenting individens naturliga rätt att skydda sitt eget liv på vilket sätt som helst, och därför råder i naturtillståndet ett allas krig mot alla. Rousseau tänkte å sin sida att människorna i ett naturtillstånd är fredliga och bara sällan har att göra med varandra. Locke trodde att det i naturtillståndet råder en av Gud skapad naturens lag, som människan kan förstå med hjälp av sitt förnuft.

Allmänviljan eller den gemensamma viljan är inte summan av alla medborgares vilja eller den bästa kompromissen. Allmänviljan motsvarar inte enskilda medborgares egen vilja utan det som är bra för alla.

Med en utopi avses ett idealsamhälle, och bokstavligen betyder utopi en plats som inte finns. En dystopi är motsatsen till en utopi.

Teorin om berättigande (eng. entitlement theory) är en teori om rättvis fördelning av tillgångar, skapad av Robert Nozick, som i stort sett motsvarar den princip om berättigande som beskrivs i uppgiften. Behovsprincipen bygger på ett slagord som Karl Marx framförde i sin skrift ”Kritik av Gothaprogrammet” (1875). Frihetsprincipen är å sin sida den första av Rawls två rättviseprinciper. Den andra principen har två delar: principen om lika möjligheter och differensprincipen.

John Locke har framfört att rätten att anskaffa egendom bygger på en naturlig lag stiftad av Gud. Enligt den kan man få egendom genom eget arbete, genom att så att säga blanda det med naturens gåvor. Bär som en individ har plockat blir till exempel denna individs egendom, om inte någon annan redan har ägt dem. Därmed kan människan få egendom även om andra människor eller statens våldsmaskineri inte skulle finnas.

Enligt Karl Marx innebär den kommunistiska revolutionen att arbetarklassen undantränger kapitalisterna som äger produktionsmedlen, och att dessa tas i allmän ägo. Statens uppgift är inte att garantera de rådande ägandeförhållandena, eftersom produktionsmedlen inte borde vara i privat ägo. Marx ansåg att samhället efter kapitalismen inte skulle behöva någon stat alls.

I den ekonomiska liberalismen betonas en fri marknad och privat äganderätt. Enligt den ekonomiska liberalismen borde människor inte tvingas att arbeta. Utjämning av ekonomiska skillnader, lika möjligheter och social rättvisa är inte särskilt karakteristiska drag för den ekonomiska liberalismen, snarare för socialliberalismen.

En positiv rättighet betyder rätten att få någonting eller rätten att göra någonting. En negativ rättighet är rätten att undvika något, det vill säga rätten att inte utsättas för någon viss handling, såsom våld eller tortyr. Rättigheter som människor har oavsett rådande lagar eller kultur kallas naturliga rättigheter eller mänskliga rättigheter.

I en rättsstat har medborgarna vissa grundläggande rättigheter som tryggas i statens grundlag. Vidare begränsas förvaltningen av stiftade lagar som förhindrar godtyckliga politiska beslut.

Enligt skadeprincipen får individens frihet begränsas bara då det hindrar att någon annan skadas. Det första svarsalternativet motsvarar i stora drag försiktighetsprincipen, och det andra alternativet har utformats utifrån utilitetsprincipen.

Enligt Michel Foucault byggs makt upp av relationer, och det är inte fruktbart att gestalta den som något som innehas av någon viss individ eller grupp. Makten har olika former.

Anarkister har inte som mål att skapa kaos eller oordning, och en del anarkister, till exempel anarkokapitalister, motsätter sig inte en fri marknad. Alla anarkister förhåller sig däremot misstänksamt mot hierarkier och en centraliserad förvaltning. Ofta motsätter sig anarkister också staten, men inte heller nödvändigtvis detta, om statens roll är liten och den saknar en centralförvaltning.

Konservativa motsätter sig inte nödvändigtvis alla reformer. De anser däremot att reformer ska genomföras småningom och med försiktighet. Detta tankesätt försvarades till exempel av Edmund Burke, som anses ha utformat den europeiska konservatismen.

Benedict Anderson har argumenterat att nationalismen bygger på nationer som föreställda gemenskaper. Gemenskapen är föreställd eftersom alla medlemmar i nationen i verkligheten inte kommer i kontakt med varandra, inte ens i en liten nation. Enligt nationalismen måste nationen ha någon form av självbestämmanderätt, men det behöver inte nödvändigtvis innebära statlig självständighet. En nationalist kan också försvara nationens etniska, språkliga eller religiösa mångfald.

Enligt Simone de Beauvoir påverkas relationerna mellan män och kvinnor av biologiska faktorer, som förmågan att föda. Trots detta föds ingen till kvinna såsom kvinnligheten förstås i samhället, utan man blir kvinna i växelverkan med andra människor. Hur det förstås att vara kvinna kan också förändras och variera mellan kulturer och tidsperioder.

I en deliberativ demokrati bygger legitimiseringen av beslut i väsentlig grad på den offentliga diskussionen kring dem. I agonistiska teorier om demokrati betonas våldsfri samexistens mellan olika ståndpunkter.

Enligt kommunitarismen formas individers identitet, värden samt uppfattning om ett gott liv och hur det uppnås i gemenskaper. Kommunitarismen ska inte förväxlas med kommunismen eller liberalismen.

Enligt den retributiva straffteorin handlar straff om att det straff en brottsling döms till ska stå i relation till det brott hen har begått. Att förebygga kommande brott hör till den preventiva teorin, och att rehabilitera eller bota brottslingen till reformationsteorin, som är en typ av den preventiva teorin.

Antropocentrisk betyder människocentrerad. En sådan infallsvinkel i etiken berättigar värden och normer ur människans synvinkel. Människans målsättningar och handlingar ses alltså ur ett moraliskt perspektiv som primära i förhållande till andra levande varelser och miljön. Människan kan ha moraliska förpliktelser i relation till de senare nämnda bara i det fall att dessa förpliktelser tryggar eller främjar människans intressen. Om intressena står i konflikt med varandra tolkas människans intressen som mer tungt vägande än andra levande varelsers eller miljöns.

I ett svar värt 2 poäng gör examinanden väsentligen korrekta observationer om begreppet.

I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden begreppets väsentliga innehåll.

Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

Biocentrisk betyder natur- eller livscentrerad. En sådan infallsvinkel i etiken berättigar värden och normer i relation till naturen i allmänhet. Människan har därmed ingen särställning i naturen, och människans intressen väger inte tyngre ur en moralisk synvinkel än andra levande varelsers eller miljöns intressen. Om dessa intressen står i konflikt med varandra kan det hända att människans intressen kommer i andra hand. Vid en utvärdering av intressena kan man till exempel granska naturens välmående eller mångfald. Ett biocentriskt förhållningssätt är i typiska fall artcentrerat eller holistiskt, och enligt det är individens perspektiv underställt artens.

I ett svar värt 2 poäng gör examinanden väsentligen korrekta observationer om begreppet.

I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden begreppets väsentliga innehåll.

Svarets längd är högst 750 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

Med etisk kost avses en kost som är etiskt välgrundad. De etiska grunderna definieras på olika sätt i ett antropocentriskt och ett biocentriskt perspektiv. Enligt antropocentrismen definieras de etiska grunderna i relation till människans eller samhällets intressen och värden, medan biocentrismen beaktar levande organismers och miljöns perspektiv på ett bredare sätt. Båda förhållningssätten kan användas för att motivera olika etiska koster.

I materialet granskas framtidens kost ur smakens, hälsans, ekonomins och miljöns perspektiv. I stället för fisk, mjölk och kött rekommenderar man alternativa födoämnen vars produktion innebär mindre belastningar för miljön. Den intervjuade experten konstaterar allmänt att vegetariska produkter har en bättre ekologisk balans än djurprodukter. Påståendet kan tolkas både ekonomiskt och etiskt. I materialet analyseras olika typer av kost, från sådana som innehåller animala produkter till sådana med en vegetarisk betoning och vegansk kost. I slutet av materialet påstås det att närproducerad mat och färska råvaror alltid är hälsosammare och miljövänligare än processade produkter. Det lämnas öppet om de alltid också är mer etiska.

Centrala värden med tanke på kostens etiska grunder är individens eller gemenskapens autonomi, levande varelsers välbefinnande samt naturens mångfald och livskraft. Värdena och relationerna mellan dem får olika vikt beroende på om de är granskade ur ett antropocentriskt eller biocentriskt perspektiv. I svaret behöver examinanden inte ingående behandla de värden som står bakom de etiska grunderna, men åtminstone några av dem är det skäl att diskutera i större detalj. Man kan till exempel fråga sig hur långt individens eller gemenskapens autonomi sträcker sig. I vilken mån har individen eller gemenskapen rätt att besluta om sin egen kost, oavsett om samhället eller miljön får betala priset för konsekvenserna av dåliga val i form av sjukvårdskostnader eller miljöproblem? Ur ett antropocentriskt perspektiv är det naturligt att betona individers och gemenskapers autonomi, medan denna autonomi kan ifrågasättas ur ett biocentriskt perspektiv.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialet ska diskutera vad en etisk kost förutsätter ur ett antropocentriskt och ett biocentriskt perspektiv. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om en etisk kost ur ett antropocentriskt eller ett biocentriskt perspektiv.

I ett svar värt 10 poäng diskuterar examinanden vad en etisk kost förutsätter ur ett antropocentriskt och ett biocentriskt perspektiv. Examinanden utnyttjar materialet.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens diskussion följdriktig och mångsidig.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att beakta djurrättsetikens synvinklar eller genom att koppla det till aktuell samhällsdiskussion om relationen mellan kosten och klimatförändringen.

I materialen för uppgiften beskrivs det liberaldemokratiska systemets centrala värden, och det är förnuftigt att bygga upp svaret kring materialen. I material 8.A ses fria val, ett oberoende rättsväsen, jämlikhet inför lagen och medborgerliga rättigheter tryggade i grundlagen som kännetecken för en liberaldemokrati. I material 8.B nämns som kännetecken för en liberaldemokrati bland annat maktens tredelning, begränsningar av den verkställande makten, parlamentarism, en oberoende förvaltning, en stark rättsstat och flerpartisystem. Även i detta material konstateras det att medborgarnas grundläggande rättigheter och yttrandefriheten är delar av det demokratiska systemet först då det handlar om en liberaldemokrati.

Fria val och allmän rösträtt hör till både liberaldemokratiernas och valdemokratiernas kännetecken. Bara rätten att delta i val tryggar emellertid inte i sig att medborgarna verkligen kan delta i beslutsfattandet som rör dem själva, eller att deras rättigheter beaktas i beslutsfattandet. I det liberaldemokratiska systemet ligger medborgarnas rättigheter och friheter (såsom yttrandefriheten, åsiktsfriheten, religionsfriheten, föreningsfriheten) i systemets kärna, och de är tryggade i lagen. De kan alltså inte frånses eller upphävas till exempel genom majoritetsbeslut av de som för tillfället har makten.

Även jämlikhet och medborgarnas likvärdighet ligger i det liberaldemokratiska systemets kärna. Medborgarna kan inte ställas i olikvärdig ställning till exempel enligt kön, religion, politisk åsikt eller etnisk bakgrund. Likvärdigheten är tryggad i lag, men man har också med hjälp av samhälleliga strukturer strävat efter att trygga att likvärdigheten förverkligas. Sådana strukturer är till exempel de som nämns i materialet: maktens tredelning, ett oberoende rättsväsen, begränsningar av den verkställande makten och flerpartisystemet.

Att garantera medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter samt att trygga likvärdigheten kan alltså utifrån materialen ses som grundläggande värden och centrala utgångspunkter för liberaldemokratier. Med användande av filosofisk terminologi kunde man konstatera att det liberaldemokratiska systemets grundläggande värden är frihet och jämlikhet. Dessa centrala värden försöker man trygga med hjälp av medborgarnas grundläggande rättigheter och olika strukturella faktorer. Ur medborgarnas perspektiv kan detta ses som en av liberaldemokratiernas viktigaste goda sidor.

Examinanden kan också lyfta fram liberaldemokratiernas väsentliga tanke om att samhället eller staten inte får förbinda sig vid någon enskild uppfattning om ett gott liv eller ett rätt sätt att leva. Individerna har därmed friheten och rätten att förverkliga sina egna eller sin värdegemenskaps uppfattningar om ett gott liv, så länge de också tolererar andras uppfattningar.

Som en god sida kan examinanden också lyfta fram ett bättre beslutsfattande. Man kan anta att det politiska beslutsfattandet når bättre slutresultat då flera deltar i dialogen och då man måste beakta olika gruppers intressen i beslutsfattandet. I det liberaldemokratiska systemet deltar medborgarna i beslutsfattandet som berör dem själva, så även i detta hänseende blir deras behov och intressen bättre beaktade än i andra politiska system.

Examinanden kan också behandla liberaldemokratins goda sidor ur perspektivet för ett aktivt medborgarskap. Liberaldemokratin kan tänkas stärka medborgarnas förmåga att forma egna ståndpunkter i politiska frågor och att motivera sina uppfattningar, samt öka deras möjligheter att påverka hur deras politiska mål förverkligas. Liberaldemokratin kan alltså som bäst ses ge upphov till medvetna medborgare som är intresserade av samhällets affärer, vilket också leder till bättre politiska beslut.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialen ska redogöra för hurdana värden liberaldemokratin förutsätter och vilka goda sidor ett liberaldemokratiskt system har ur medborgarnas synvinkel. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 5 poäng gör examinanden några observationer om liberaldemokratiernas värden eller om det liberaldemokratiska systemets goda sidor ur medborgarnas synvinkel.

I ett svar värt 10 poäng redogör examinanden för hurdana värden liberaldemokratin förutsätter och vilka goda sidor ett liberaldemokratiskt system har ur medborgarnas synvinkel. Examinanden utnyttjar materialen i sitt svar.

I ett svar värt 15 poäng är examinandens resonemang följdriktigt och mångsidigt.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att på ett relevant sätt koppla det till den samhällsfilosofiska traditionen eller till aktuella samhälleliga fenomen eller diskussioner.

Svarets längd är högst 1 500 tecken. Om det tillåtna antalet tecken överskrids görs ett poängavdrag som bestäms i föreskrifterna och anvisningarna för proven i realämnena.

I sitt svar kan examinanden använda innehåll som lyfts fram i materialen och i examinandens svar på deluppgift 8.1. I svaret kan examinanden också behandla den betydelse de liberaldemokratiska institutionerna, som även nämns i materialen, har för att trygga systemet. Läran om maktens tredelning, rättsstatsprincipen, en oberoende förvaltning och flerpartisystemet är institutioner som har skapats för att trygga det liberaldemokratiska systemet, och om man undergräver dem undergrävs också systemet. De politiker som strävar efter att bygga ett egenmäktigt eller auktoritärt styre är mycket medvetna om detta.

Examinanden kan också granska frågan ur perspektivet för vad den kräver av medborgarna. Demokratin bevaras inte om medborgarna inte förstår hur systemet fungerar och vilken betydelse det har, och om de inte är beredda att försvara dess grundläggande värderingar. Utbildningssystemet och demokratifostran har därför en viktig roll då det gäller att stödja liberaldemokratin. Man har även försökt öka medborgarnas möjligheter att delta med hjälp av nya sätt att påverka. Exempel på sådana är medborgar- och invånarpaneler, medborgar- och invånarinitiativ samt tjänsten Din åsikt.

Examinanden kan också lyfta fram till exempel betydelsen av oberoende forskning, kunskap och informationsförmedling. För att trygga liberaldemokratin krävs en fri informationsförmedling, men också att medierna förbinder sig vid att förmedla verifierad kunskap och vid att kontrollera fakta. Detta syfte tjänas bland annat av Journalistreglerna, vars uttalade mål är att stödja yttrandefriheten och sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

I sitt svar kan examinanden också lyfta fram att liberaldemokratiernas bevarande förutsätter att medborgarna förbinder sig vid att acceptera eller åtminstone tolerera varandras varierande uppfattningar om ett gott liv och målen för livet. De strävar alltså inte efter att bygga samhället uteslutande utifrån sina egna värderingar, utan godkänner också annorlunda uppfattningar, så länge de inte skadar andra. Kravet på tolerans är också förknippat med tanken att den egna ståndpunkten inte alltid kan segra i det politiska beslutsfattandet. Man måste också vara beredd att acceptera nederlag.

Tryggandet av liberaldemokratin förutsätter också konsekvens i försvaret av de grundläggande värdena. Liberaldemokratierna har inte alltid lyckats särskilt väl med detta. Värdegrunden och dess trovärdighet undermineras om man är beredd att försvara dem i vissa situationer, men är beredd att göra avkall på de gemensamma värdena och förbindelserna om den egna nationalstatens antagna intressen, säkerheten eller ekonomisk nytta kommer i fråga. Detta har de senaste åren kunnat ses till exempel i förhållningssättet till de mänskliga rättigheterna.

Svaret på uppgiften är en essä med ett begränsat antal tecken, där examinanden ska beskriva två metoder för att trygga det liberaldemokratiska systemet. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 3 poäng beskriver examinanden en metod för att trygga det liberaldemokratiska systemet.

I ett svar värt 5 poäng beskriver examinanden två metoder för att trygga det liberaldemokratiska systemet.

I ett svar värt 8 poäng är examinandens beskrivning följdriktig och mångsidig.

Anhängarna av teorin om sanningslikhet godkänner fallibilismen, enligt vilken vetenskaplig kunskap alltid är potentiellt osäker och ofullkomlig. Trots de framgångar de röner är vetenskapliga teorier inte nödvändigtvis någonsin helt sanna. Nya teorier kan vara mer sanningslika än sina föregångare, även om inte heller de någonsin skulle vara sanna. Detta står emellertid i konflikt med den klassiska definitionen av kunskap, eftersom den förutsätter sanning. Enligt definitionen är kunskap en välgrundad, sann uppfattning. Om man godkänner fallibilismen måste man alltså överge den klassiska definitionen av kunskap, eller korrigera den.

Enligt Niiniluotos exempel kunde man byta ut den klassiska kunskapsdefinitionens krav på sanning mot ett krav på sanningslikhet. Då är en välgrundad uppfattning kunskap så länge den bara är sanningslik. Ett nytt problem som då uppstår är emellertid hur sanningsenlig kunskapen måste vara. Uppenbart osanna teorier eller till och med pseudovetenskapliga teorier kan vara åtminstone i någon mån sanningslika. Borde de alltså godkännas som kunskap?

Vetenskaplig kunskap anses å andra sidan särskilt tillförlitlig. En orsak till detta är vetenskapens självkorrigerande natur: man försöker hitta och korrigera fel i tidigare forskning. Man kan till exempel föreslå att osanna, sanningslika teorier inte längre är kunskap i det skede då man har hittat bättre teorier, som är mer sanningslika än de tidigare teorierna.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden ska diskutera om vetenskaplig kunskap verkligen är kunskap, om det är så att vetenskapen inte erbjuder slutgiltiga sanningar och om vetenskapliga kunskapen alltid är osäker och ofullkomlig. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng gör examinanden några observationer om huruvida vetenskaplig kunskap verkligen är kunskap.

I ett svar värt 8 poäng diskuterar examinanden om vetenskaplig kunskap verkligen är kunskap, så länge vetenskapen inte erbjuder slutgiltiga sanningar och då vetenskaplig kunskap alltid är osäker och ofullkomlig.

I ett svar värt 12 poäng är examinandens diskussion följdriktig och mångsidig.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att behandla olika sanningsteorier och uppfattningar om kunskap.

Vetenskaplig realism är en filosofisk uppfattning enligt vilken vetenskapens mål är att beskriva verkligheten sanningsenligt. Enligt den existerar det en verklighet som är oberoende av det egna medvetandet och teorierna, och som teorierna motsvarar. Med andra ord är vetenskapliga realister vanligen anhängare av korrespondensteorin för sanning. Realister tänker också att termerna i etablerade teorier som genomgått grundlig prövning hänvisar till saker som verkligen finns i världen. Detta gäller också sådana teoretiska termer som betecknar objekt som inte direkt kan observeras, som elektroner.

Tanken om sanningslikhet försöker besvara den utmaning som det innebär att vetenskapliga teorier, trots sina framgångar, ständigt korrigeras, uppdateras och förkastas. Sannolikt är största delen av vetenskapens teorier, om inte till och med alla, åtminstone delvis felaktiga. Samtidigt anser filosofer och vetenskapsmän att vetenskapen gör framsteg. Dessa framsteg har man försökt förklara med begreppet sanningslikhet: även om vetenskapen aldrig skulle uppnå den slutliga sanningen kan den ändå kontinuerligt närma sig den. Därför är nya teorier ofta bättre än sina föregångare.

Som även Niiniluoto konstaterar möjliggör begreppet sanningslikhet att vetenskaplig kunskap är osäker och inexakt. Därmed är det alltså möjligt att förespråka vetenskaplig realism, även om teorierna aldrig skulle vara fullständigt sanna.

Svaret på uppgiften är en essä där examinanden med hjälp av materialet ska förklara hur sanningslikhet är förknippat med vetenskaplig realism. I poängsättningen av svaret ska alla dimensioner i bedömningstabellen ovan beaktas.

I ett svar värt 4 poäng förklarar examinanden på ett förståeligt sätt vad sanningslikhet eller vetenskaplig realism är.

I ett svar värt 8 poäng förklarar examinanden med hjälp av materialet hur sanningslikhet är förknippat med vetenskaplig realism.

I ett svar värt 12 poäng är examinandens förklaring följdriktig och mångsidig.

I ett svar värt toppoäng fördjupar examinanden sitt resonemang till exempel genom att behandla olika uppfattningar om vetenskaplig realism och antirealism, samt argument som stödjer eller kritiserar dem.